När maken och jag är ute och går så ser vi olika saker. Maken ser mer stora saker, stigar, träd, berg, hus och sånt. Och så kartan. Maken älskar kartor. För min egen del ser jag mer små saker, en fin blomma, en konstig svamp, ett konstigt märke, ett roligt fönster och dylika saker. Så tillsammans ser vi väldigt mycket. Maken har börjat lära sig nu att när jag säger ”åh, jag måste stanna och ta en bild” så finns det något där som inte han ser. Ingen idé att fråga. Något roligt, något läskigt, något fint eller något fult. Nu när vi var i Wien t.ex. och var vid Stephansdomen så såg jag inte så mycket av kyrkan, men jag såg några duvor som var ganska roliga. Den ena satt snett ovanför den ena och glodde verkligen snett på den andra. Där tänkte jag mig ta en bild. Skulle bara vänta på några gamla damer som skulle gå förbi där först. Tror ni inte den sista damen (kärringen) lyfte sin käpp och hyttade bort de där duvorna! Shit vad sur jag blev. Kärringj-vel. Ja, det sa jag faktiskt på plats och ställe.

Jag såg dock andra detaljer också. Inte så pyttesmå, men inte så jättestora heller.

Jag såg ett jättefint apotek. Det apoteket har förmodligen extra bra medicin.

Ett annat apotek. Dit är det nog bra för blivande föräldrar att gå. Eller kanske de som vill bli föräldrar.

På Prater som är ett nöjesfält såg jag följande skylt. Inte för att jag kanske tänkte så jättemycket på att åka den där karusellen, men den här skylten såg verkligen till att jag inte åkte. Är så sur på mig själv bara, har alltid varit harig när det gäller karuseller, men det blir bara värre. Har en väldigt stor längtan att åka en slänggunga som finns på många nöjesfält, men har hitintills inte vågat. Den är dock 100 meter hög. Det är det enda läskiga med den, men känns fortfarande lite väl läskigt. Karuseller som nedanstående som snurrade åt alla håll och kanter. Verkligen ALLA håll och kanter, känner jag mig inte det minsta lockade av.

Den här restaurangen tyckte jag hade helt underbart namn. Kuckuck! Och dessutom en underbar skylt. Ångrar lite att jag inte lade lite mer tid på att få en bättre bild. Jag tror inte maken förstod riktigt varför den här skylten och det här namnet var så roligt.:)

En häftig ringanordning såg jag. Fick säga titta! tre gånger till maken innan han ens fattade vad jag menade. Han såg huset och dörren (tror jag) men hängde inte med på ringanordningen förrän jag specifikt pekade ut den. Undrar om den plingade riktigt högt.

Och så slutligen några dörrar. Så vackra! De hade jag velat ha! Någonstans i vårt hus hade jag kunnat få in de här!

Ja, det var några av de detaljer jag råkade på i Wien. Jag fotograferar inte alla jag ser – de flesta stannar jag bara till och njuter av en liten stund. Eller visar maken och försöker förklara för honom varför de är så speciella.

Wien var en viktig och stor stad en gång i tiden. Huvudstad i ett mäktigt rike. Det märks. Det finns så många stora och mycket påkostade hus, med så mycket detaljer. Och slott.

Vi gick nog mest omkring på ställen där det inte var så himla mycket folk. Hur vi nu lyckades med det. Men ett par gånger hittade vi många turister som oss själva. Den ena gången var när vi skulle besöka ett känt mikrobryggeri. Även om det fanns plats så vände vi i princip i dörren. Den andra gången var när vi tog oss till Schönbrunn.

Det var där alla var! Inklusive vi. När alla köer var avklarade så var dock slottet och trädgården såpass stora att det gick att gå runt utan att trängas så himla  mycket. Så märkvärdigt tyckte vi nog inte att slottet var. Väldigt stort och väldigt påkostat, med en enorm trädgård. Det var det i alla fall. Men det var intressant att höra om den kejserliga familjen och en del av deras personligheter. Ingen av oss kände oss direkt avundsjuka. De må ha varit rika och mäktiga, men vete fasiken om de var speciellt lyckliga.

Trädgården, eller parken, är helt enormt stor. Och helt enormt stort var också växthusen. Plus att de är väldigt vackert gjorda. Det här är Palmhuset.

Visst är det vackert. Det hade nog inte fått plats i vår trädgård dock. En liten närbild på metallkonstruktionen. Hur fin som helst.

Vi gick igenom hela trädgården och upp till en paviljong. Den var placerad på en kulle mitt emot slottet och när vi stod där på paviljongen så var det ganska självklart att den var placerad där för att man skulle kunna stå där och beundra det fina slottet och den fina trädgården.

När vi var där i paviljongen så råkade vi också ut för en av de få regnskurar som vi upplevde i Wien. Vi hade väldigt fint väder hela tiden, men som det ofta blir lite söderöver så kommer det ibland en skur framåt eftermiddagen. Så vi fick stå där en stund, tillsammans med ett gäng andra turister, och skydda oss från regnet och lite beundra att utsikten blir annorlunda i regn.

Ett annat slott vi såg, dock bara på lite håll, var Belvedere som är ett vinterpalats som ligger mitt inne i nästan centrala Wien. Vi bara råkade gå på det. En mur, en port och så plötsligt en jättelik trädgård och ett stort slott. Kul med sådana överraskningar!

Vackert var det i alla fall där i skymningen!

Naturhistoriska muséet och konsthistoriska muséet i Wien är inhysta i två imponerande byggnader som ligger mittemot varandra och som speglar varandra. Vi la en förmiddag på det naturhistoriska muséet. Eller så mycket av en förmiddag som vi orkade. Huvudet blir liksom fullt efter en stund och klarar inte att ta emot mera fakta. Naturhistoriska muséet finns sedan 1889 i en jättelik, väldigt pampig byggnad. Montrarna är säkert lika gamla. De ser i alla fall så ut och är väldigt vackra tycker jag.

Jag har i hela mitt medvetna liv varit väldigt intresserad av rymden. Och av dinosaurier. Och även naturen. Kanske faktiskt i den ordningen. Jag var därför allra mest intresserad av rummet med meteoriter och såklart rummet med dinosaurier.

Vid en första anblick är det inte mycket att titta på i det där meteoritrummet. Montrar med en massa stenar.

Har du ett intresse för rymden så finns det dock redan lite sug i magen när du kommer in i rummet. Mer blir det när du läser om meteoriter och vilka olika det finns, när du ser animerat vad som händer när en meteorit landar och när du går och tittar på stenarna och fantiserar om vilken resa de har gjort. Då blir de liksom inte bara stenar längre.Utan delar av rymden.

Och så i rummet med dinosaurier. Ja vad ska jag säga. Det är nästan omöjligt att fatta hur stora de kan ha varit. I ett hörn stod ett ben från en dinosaurie och det benet var lika högt som rummet. Tydligen var djuret i sig 15 meter högt. 15 meter! Fatta!

De hade byggt upp en väldigt naturtrogen dinosaurie på ett ställa. Plötsligt när vi stod och tittade på den så började den röra sig, Och låta. Väldigt häftigt tyckte barnasinnet i mig. Till och med när den nästan attackerade oss.

Bredvid syns skelettet från en annan jätte. Så lång att den tog upp hela rummet.

Visst är de imponerande! Eller var…

I ett annat rum hade de en liten mammutunge.

Och så en dront. Dronten som brukar kallas det första djuret som vi lyckades utrota. Vi fantastiska människor.

Sedan började vi komma fram till mer moderna tider och intresset sjönk något. Översta våningen på muséet består nästan enbart av uppstoppade djur i mängder. Och jag har svårt för uppstoppade djur. Jag tycker det känns otäckt. Lite respektlöst. Eller hur jag ska förklara det. Så de rummen gick vi igenom ganska fort.

Men allt som allt så var det väldigt trevligt.
Den första bilden här i inlägget kommer från ett av mineralrummen. Något som också är ganska intressant om du väl börjar titta. Fascinerande hur många olika sorts mineraler det finns, och hur naturen lyckats skapa så många olika former!

Idag har vi kommit hem efter en knapp vecka i Wien. Eftersom det är som det är så vågar jag inte skriva om sånt på bloggen förrän efter det att vi kommit hem. Och det har vi alltså gjort idag. Visst är det lika underligt varje gång. Det är så roligt att komma iväg och det är så roligt att se nya saker och äta gott och bara vara. Sedan tar tiden slut och då är det attans så härligt att komma hem igen.

Vi åkte tidigt i morse så vi kom hem i relativt god tid så vi har hunnit göra en snabbvisit hos min syster på vägen från Kastrup, vi hann in på systemet i Höör för att köpa lite lokalproducerad öl som görs av en fd kollega till oss. Den säljs nämligen bara där i Skåne, i Höör och Hörby.

Vi har kommit hem, jag har vattnat allting som behövde vattnas. Inomhus har vi packat upp våra väskor, stoppat in ölen i kylen och även hunnit städa lite. Och nu sitter jag här och är ärligt talat ganska slut. Vi gick trots allt upp halv fem i morse och innan dess blev det inte många timmars sömn. Varför är det alltid så svårt att sova när det är tidigt uppstigning dagen efter? När den där sömnen så himla noga behövs. Å andra sidan sov jag som en stock på planet. Det var knappt vi hann upp i luften.

Det var väldigt trevligt att vara i Wien. Vi har gått väldigt mycket, vi har ätit alldeles för mycket gott och druckit alldeles lagom mycket öl. Och varit lite kulturella dessutom. Men mer om det en annan dag. För idag är jag allt trött.