Öppnade just dörren för att släppa in sommaren och göra det möjligt för hundarna att gå ut och in lite som de vill. Framförallt Ville älskar att ligga ute. Tror det är gårdshunden i honom som gör att han vill hålla koll på allt som händer där ute. Så att det inte kommer några bovar eller monster som inte borde vara här. Eller katter för den delen. Eller stora fåglar. Eller något annat som jag inte ens kan komma på. Då såg jag igen min dörrstopp som jag gjorde för ett par somrar sedan. Vi har ett par lite större stenar liggandes på trappan. Förut när vi ville ha dörren ståendes öppen så brukade vi lyfta upp en eller två av de här stenarna och lägga framför dörren.
En dag så blev jag trött på det där och fick en ljus idé och gick till källaren för att genomföra den. Och den idéen var min lilla dörrstopp. Väldigt enkel.
Borrade hål i en bit trä. Trädde i en rundstav. På ovansidan av rundstaven fäste jag en bit trä tvärs över så att den inte kan åka ner genom hålet. På undersidan gjorde jag en liten regel av en annan bit stav.
Så fäste vi den ovanför dörren. Enkelt eftersom vi har ett litet tak där. Och när du vill ha dörren öppen nu för tiden så vrider du på regeln så att rundstaven kan åka ner och stoppa dörren från att åka igen.
Visst är det en ganska bra ljus idé? I all sin enkelhet. Inget finsnickeri. Bara nytta.
Häromdagen så ville Maken att vi skulle gå igenom ”hundlådan”. En plastback där hundsaker som vi inte använder så ofta hamnar. Den var full och vi behövde gå igenom den och se om där var något vi kunde kasta. När vi började gå igenom lådan så började mina tårar att rinna. Där fanns så mycket minnen i den lådan. Iggys gamla sele. Alla ”kläder” jag sytt till honom för att han skulle ha slippa att ha tratt på sig. Och annat. Det blev väldigt jobbigt. Den lille killen finns fortfarande kvar så starkt i mitt hjärta. Men vi kastade en del saker ändå. Men Iggys kläder blev kvar. Felix är ju ungefär lika stor och kanske behöver något av dem någon dag. Kanske Iggy kan hjälpa Felix lite på sitt sätt.
Och apropå Felix så har växt ordentligt. Från att ha vägt ca 2,5 kg när han flyttade hit så väger han uppemot 9 kg nu och är cirka 38 cm hög. Här ligger han framför en fåtölj. Inte så liten längre.
Och kolla så lång han är när han lägger sig raklång med bakbenen bakåt. Gandalf brukade också ligga så.
I mångt och mycket är han ändå fortfarande en valp. Och kan vara väldigt gullig när han somnat i knät. För knähund, det är han fortfarande. Enligt uppfödaren så är hans mamma fortfarande det så det kanske ligger i släkten.
Slutligen så är vi inte längre så oroliga för nya äppelträdet. Blommorna som vi trodde höll på att torka ihop och dö har faktiskt slagit ut. Så faran är just nu borta. Vi håller en tumme för att det fortsätter så.
Japp, just nu är jag gräsänka några dagar. Och tar hand om alla hundpromenaderna på egen hand. Lunch och kväll är inte något problem, men morgonen är lite värre. Jag är INTE någon morgonmänniska. Måste äta innan jag går ut på promenad, men blir jag väckt för tidigt så kan jag inte äta överhuvudtaget. Vi får väl se hur hundarna agerar i morgon bitti. Kanske låter de mig sova en stund, eller så blir jag väckt tidigare än jag har lust. En väldigt snar framtid kommer att visa vilket.
Felix har fyllt sex månader, vilket innebär att han inte längre är en valp utan en unghund. Men han kan fortfarande somna med tuggbenet i munnen. Ganska gulligt tycker jag.
Jag har gått igenom våra rosor i trädgården nu och klippt och sågat. Det var mycket dött i dem. De ser lite ynkliga nu, men jag vet att när de sätter igång och växer så växer de en hel del.
Jag följer en trädgårdsmästare på Instagram och hon gjorde ett inlägg om klätterrosor som gjorde mig lite extra modig.
Hallonbuskarna har fått en omgång vilket innebär att jag plockat bort alla gamla buskar. Även hallonlandet ser bedrövligt ut och det är nästan jag undrar om de börjar dö ut, men hallon brukar ha en förmåga att plötsligt bara explodera så jag hoppas att de har kvar den förmågan.
Rabarberna är större i år än någonsin. Har försökt följa rådet att gödsla och vattna mycket. Får väl försöka fortsätta med det så kanske vi kan få mer än en rabarberpaj på ett år. För en har vi faktiskt redan fått. Och med bara rabarber i. Våra rabarber har varit så ynkliga att jag brukar blanda ut med jordgubbar för att få en hel paj. Men i år har vi redan fått en med bara rabarber i och det lär bli minst en till.
Jag har också lyckats med att överjäsa surdegsbröd. Glömde bort min deg och när jag kom till den så hade den inte jäst så mycket, men jag tänkte att den helt enkelt var trög och att jag skulle göra ett par limpor av den och ställa i kylen över natten. Men när jag hällde ut degen var den alldeles rinnande. Så nu vet jag hur överjäst surdeg ser ut.
Förmodligen har degen jäst upp och sedan börjat sjunka ihop igen. Därför jag trodde att den inte jäst så mycket. Så det var bara att kasta alltihop. Istället har jag bakat ett par jästbröd idag och får se imorgon om de är ätbara. Resultat i en nära framtid således.
Syrenerna i trädgården har börjat blomma så smått. Det är och har varit en ganska kall vår så i år hade skomakaren fått en lång semester. Det var uppemot två veckor mellan hägg och syren i år. Åtminstone i vår trädgård. En varmare vår slår de ofta ut mer eller mindre samtidigt.
På vårt nya äppelträd har äntligen några blommor slagit ut, så än så länge har det inte dött för oss. Men vi fortsätter att hålla tummarna, det är inte över ännu. Det måste börja växa lite också så vi ser att rötterna har kommit igång. Om äppelträd fungerar som rosor så går det inte så fort bara. Nyplanterade rosor kan ta ett par år på sig tills du vet att de kommer att klara sig, men då plötsligt bara kommer det tjocka grenar och massor av bladverk bara så där.
Även om kvällarna inte är supervarma så är det ändå skönt ute på kvällarna. Behöver ha lite kläder på sig, men det gör inte så mycket enligt min åsikt. Sitter och skriver det här på trappan på framsidan. Har alltid gillat att sitta här en stund när jag varit på kvällspromenad med hundarna. Till och med på vintern faktiskt. Är något speciellt med det.
Igår och idag har det varit grått väder här. Något som jag inte haft det minsta emot. Framförallt inte som det började regna igår och regnade ordentligt en stor del av natten.
Det som var lite mindre skönt har varit brist på värme. Idag har det varit 6-7 grader som varmast. Och vi som har sommar och allt. Jag har inte så mycket emot lite kallare dagar, men 6-7 grader är lite lite även för mig. Så här års. Innebär att vi måste ha värme på inomhus. Hundarna har ingen åsikt, för deras del är det alldeles OK, även om de inte är helt förtjusta i när det regnar. Men om valet är att gå på promenad och bli blöt eller stanna inomhus så väljer de att gå på promenad och bli blöt. Så värre än så är det inte.
Idag har jag tagit tag i mig själv lite grand. Jag har lyft lite vikter. Vi får hoppas jag fortsätter. Behöver få in rutinen igen, nu när vi inte har en hundbäbis längre utan en slyngelhund. Har verkligen märkt på kroppen att jag inte har gjort mina övningar. Det är lustigt. Jag vet vad min kropp behöver och jag vet vad jag ska göra för att kroppen ska må bra, men så fort jag ramlar ur en rutin så tar det mig mycket tid och möda att komma in i den igen. Även om arbetet som behöver genomföras inte är så stort.
Var och köpte rosor idag också. Vi har bestämt att plantera tre nya på framsidan. Fylla på lite mera. Vi hade flera rosor från början, två olika sorter, men den ena sorten dog en vinter, allihopa. Och då var bara varannan ros kvar. Det är långhelg nu vilket innebär att maken är ledig i fyra dagar och då ska vi bland annat få ner de här rosorna i jorden. Plus få de andra rosorna helt färdigbeskurna. Såg att den röda på baksidan också har massor med döda grenar Har sagt det tidigare, säger det igen, den här vintern har INTE varit snäll mot växterna. Kallt länge, men ingen skyddande snö. Jag tycker till och med mina hallonbuskar ser ovanligt ledsna ut. Samtidigt har vi inte fått någon riktig värme ännu och jag tror att de behöver lite värme för att komma igång.
Våren fortsätter just nu med att vara solig och relativt kylig. Eller sommaren ska jag väl säga, eftersom SMHI konstaterat att vi har sommar. Kylan gör att det är ganska skönt att vara ute och promenera, men det är lite jobbigt att det inte kommer något regn alls. Vi fick några droppar igår, men de gjorde knappt ens markytan fuktig.
Vi är lite oroliga för vårt nya äppelträd, det ser ut som att det inte riktigt vill slå ut. Det var ett dyrt träd och vi har ett års garanti på det så även om det skulle vara trist om det inte trivs så ska vi väl förhoppningsvis få ett nytt om det dör. Vårt gamla äppelträd däremot blommar i mängd i år.
Lite skillnad mot förra året då vi fick kanske fem blommor på hela trädet. Det är ett ordentligt gammalt äppelträd det där, och de senaste åren då det blommat så här så har jag undrat om det är sista andningen eller något. Vi får väl helt enkelt se hur det blir.
Eftersom det inte händer så mycket med den där trapprenoveringen så bestämde vi oss – läs maken – för att rensa bort verktyg och annat från trappan tills vi kommer igång igen. I samband med det passade han på att spika upp trappräckespinnarna som vi hjälptes åt att sätta ihop i källaren. Jag höll mest i saker, medan maken skruvade, men i alla fall. Och det där med vilket avstånd pinnarna skulle vara från varandra var det jag som slutligen löste (vilket inte är så enkelt när allting är snett) så en del nytta har jag varit i alla fall.
Och även om det bara är själva pinnarna och handledare m.m. ska dit så tycker jag ändå det var roligt att se dem på plats. Ger en hint av hur det kommer att bli. Till vintern, när vi sätter igång med inomhusprojekt igen. Nu får det vara utomhusprojekt som gäller. Jag måste dessutom slutligen bestämma mig för vilka färger det ska vara i trappan. Jag har nästan bestämt mig, men jag känner mig inte riktigt nöjd med mina val.
Vi tänker oss att även sätta ett kompostgaller längst upp i trappan så ingen ramlar ner av misstag. T.ex. en hund som busar.
Nu är vi där igen. SMHI säger att vi har bytt årstid. Tydligen har vi sommar här nu. Mer än fem dagar i sträck med medeltemperatur över tio grader innebär meteorologisk sommar. Och då tio grader inte är supervarmt, men tydligen innebär sommar så stämmer väl det ganska bra. Hundarna och jag tog en långpromenad idag och även om det var soligt och fint var det inte speciellt varmt. Mer än tio grader var det i alla fall definitivt. Lagom för mig var det också.
Eftersom det nu är sommar så blev det sallad till lunch idag.
Kände mig plötsligt piggare efter den här sega förkylningen så jag förberedde en del sallads”komponenter” att plocka av. Gillade det så jag ska försöka se om jag kan fortsätta med det. Jag tycker om att äta sallad och det gör även maken, men att börja fixa till en sallad utan någon idé plötsligt när du är hungrig är inte så lätt. Åtminstone inte för mig. Men om jag gör lite försök att göra sådant här så kanske jag kan börja tänka rätt med någon automatik. Vi får se. Ibland har jag stora idéer som slutar i ingenting. Men ibland slutar det i resultat så det skadar inte att i alla fall försöka.
Imorgon bitti tänker jag i alla fall koka några ägg att komplettera med.
Imorgon ska jag dessutom åka till Keramiken och sätta en ugn med keramik. Håller på att lära mig att bränna gods som är glaserat. Det är lite läskigt. Men vi är två om det och det gör det enklare eftersom vi kan diskutera och vi kan hjälpas åt att korrigera det som behöver korrigeras. Det gör det roligare också, vi brukar prata om annat än keramik också. Det har inte blivit så mycket keramik sedan vi fick hem Felix, men det hade jag räknat med. Det går inte att ha hur mycket som helst i huvudet. I alla fall inte om man är jag. Så nu innan sommaren är det Felix som tar upp det mesta i huvudet. Nu när han börjar bli större ska jag försöka få ordning på andra saker i huvudet. Min styrketräning och min keramik är ett par exempel. Återta en normal rytm. Det är inte som så att Felix tar så mycket tid att jag inte hinner, men det är mer att min hjärna behöver tid för att anpassa sig till nya rutiner. Och förmodligen tar det lite längre tid nu för tiden än det gjorde förut, men jag har alltid haft problem med att fixa nya rutiner när de jag byggt upp blir störda, så beteendet i sig är inget nytt. Nu ska jag ”bara” starta upp mina gamla rutiner igen och koppla ihop dessa med Felix. Något av det första jag vill komma igång med igen är inte keramiken utan styrketräningen. Jag har hållit uppe löpningen någorlunda, men styrketräningen åkte all världens väg och det har börjat märkas.
Ja, ja, det där med rutiner är inte alltid så enkelt.
Här fick vi sommarvärme till valborg. Sommarvärme och solsken. Så förmodligen var det mycket fylla på Valborg, det brukar det bli när det är fint väder. Många ungdomar som kan hålla till utomhus och dricka. För vår del åkte vi en sväng till brukshundsklubben, Maken skulle träna lite lydnad med Ville och jag och Felix gick till agilityplanen för att kika på vad han skulle tycka om en del av hindren där. Han är för liten för hopphindren, men det finns andra som det går bra att kika på.
Vi tog oss över något som heter Balansbom.
Vi tog oss också över A-hindret som är ett stort A som hunden ska klättra över. Felix fixade båda de här hinderna galant. Vi testade också tunnlarna lite grand. De raka tunnlarna var inga problem, men de krokiga förstod han sig inte på. Han trodde nog inte att det gick att ta sig igenom dem så han vände när det blev mörkt. Utom när han följde efter Ville, då körde han bara på.
Utöver det ägnade vi oss inte åt något valborgsfirande. När vi åkte iväg var folk på väg till vårtalet och elden och när vi kom tillbaka så var de på väg hem. Fyrverkeriet smälldes av när vi var på väg hem, vi såg det från bilen, men det var ganska perfekt för då slapp Ville höra smällarna.
1:a maj och 2:a maj ägnades åt trädgårdsarbete. Jag målade lite på förrådet under verandan eftersom det blivit lite skador när maken bytte stolpar på verandan. Dessutom var där en helt ny planka som fick målas i sin helhet också. Jag har klippt rosor på framsidan. Klippt bort massor med grenar. De flesta döda, men också några levande. Förhoppningsvis ska de må toppen av det hoppas jag. Jag har lite kvar på framsidan, sedan ska jag ta hand om rosorna på baksidan. Inte så roligt, men det är skönt när det är klart.
Idag skulle det blivit sämre väder och lite kallare, men det blev det inte. Soligt och varmt och jag hade alldeles för varma kläder på mig promenaden. Men det gick ändå. Och fint är det att gå nu, även om det var svettigt.
Hundarna har fått fästingmedel. Det verkar vara mycket fästingar i år, åtminstone har våra dragit på sig en hel del så det var bara att bita i det sura äpplet. Vi brukar ge droppar i nacken, men i år valde vi att ge tabletter istället. Kunde få gratis recept från vårt försäkringsbolag. Ja, vi fick betala för medicinerna så klart, men inte för själva recepten. Dropparna gör så att fästingarna inte ens vill gå på hundarna, men tabletter blona gör att fästingen dör så fort den får i sig lite blod. Förmodar att det ändå ska göra att det inte blir sjukdomar, tydligen så ska fästingen dö innan den släpper ifrån sig sjukdomarna. Det borde väl fungera eftersom så många använder de där tabletterna.
Vårt körsbärsträd blommar för fullt och när jag kom hem från promenaden så kunde jag inte låta bli att beundra hur bra vårt hus passar till körsbärsträdet. Den gröna färgen passar verkligen att stå där i grönskan.
Det är lite repris här, men det är svårt att inte återkomma till hur härligt det är ute just nu de dagar när solen skiner. Idag tog jag bilen och åkte iväg med hundarna till ett ställe där vi inte varit på länge. Och det var verkligen länge sedan för jag hade glömt hur fint det är där. Varmt var det också, fick ta av mig jackan och knyta den om magen. Superfint där ute, men vi – läs jag, hundarna följde bara mig – missade uppenbarligen någon skylt och hamnade lite på villovägar. Promenaden blev därför inte så lång som jag hade tänkt, var tvungen att gå där jag visste att jag skulle komma tillbaka. Den blev inte jättekort heller, men jag hade tänkt mig att följa hela spåret och så blev det nu inte.
Kolla bara så fint det var, går bara inte att låta bli att njuta.
Men när jag gick där så kunde jag inte låta bli att tänka på att vi faktiskt inte varit så bra på att uppfostra Felix när det gäller ensamhetsträning. Det har väl berott på dels att han varit så gullig och velat vara så nära att vi liksom hela tiden låtit honom vara det, men också på att jag i princip alltid är hemma.
Orsaken till att jag tänkte på det var att jag funderade på att lämna hundarna i bilen en liten kort stund och gå in och köpa en grej (en kaka till mig från ett café jag åkte förbi). Men som det är just nu så kan jag inte det, Felix skulle sitta och skrika i bilen och jag kan i och för sig låta honom sitta där och skrika, men det finns en risk att folk skulle tro att han blev misshandlad eller något. Jag kan inte lämna honom ensam hemma heller mer än några minuter eftersom han skriker. Detta är något vi absolut måste ta tag i. Annars är vi lite fångar i hemmet. Framförallt jag när maken är på jobbet. Det är ju inte som så att Felix är helt ensam heller. Han är tillsammans med Ville. Det kommer att lösa sig, men vi måste faktiskt ta tag i det, så här kan vi inte låta det fortsätta.
Jag skulle vilja göra lite längre utflykter med hundarna också, men då måste jag kunna lämna dem i bilen emellanåt. Köpa något ätbart, kanske någon biljett och då kan jag inte ha en skrikande hund där bak. Jag skulle väl åka dit för djurmisshandel eller något.
Men oavsett det så njuter vi av våren och går på härliga promenader. Och upplever saker. Idag drack Ville ur en bäck, men något i bäcken var läskigt och han började skälla på den istället. Undrar om han råkade på en groda eller kanske en fisk. Jag såg inget, men Ville var i alla fall upprörd över något. Skulle varit kul att veta vad det var.
Rosorna här har fått vänta lite, måste se hur de slår ut. Oavsett så verkar vintern ha gått hårt dem. Kollade in en på baksidan och den lär också behöva en rejäl klippning. Såg ut som många döda grenar. Men just därför vill jag vänta lite till. Tänk om alla de där grenarna faktiskt inte är döda.
