En underlig blomma i trädgården

På sommaren så bor det en lite annorlunda gäst i vår trädgård. Den bor i en klyka i ett av våra gamla äppelträd. Och den trivs väldigt bra där. Jag fick den som en stickling för många år sedan, från en god vän som inte längre finns med oss. Jag hyrde ett rum hos henne och hennes man under nästan två år när jag arbetade på annan ort. Två fantastiska människor. 

Hon hade flera sådana här blommor. Eller kaktusar, för egentligen är det en kaktus. En blomsterkaktus. Jag tyckte de var så vackra och tog tacksam emot ett skott. Och det skottet har växt och blivit en rejäl kaktus. Min tanke är att när vår trappuppgång är färdigrenoverad så ska den stå på en piedestal längst upp. Under tiden har den fått bo i källaren om vintern. Där står den i ett hörn och får vatten kanske en gång i månaden, om den har tur. När jag är säker på att frosten är över brukar jag flytta ut den i trädgården där jag ställer upp den i en klyka i ett av de gamla äppelträden.

När jag ställer ut den brukar den se ganska ynklig ut, men efter en tid där ute så börjar den se grönare ut och knopparna (som utvecklats i källaren under vintern) börjar slå ut. Den får stora vackra blommor som lyser upp där i äppelträdet.

Den är jättefin där i äppelträdet, men jag önskar att den hade blommat någon annan gång än mitt i sommaren, för det innebär att när den är inomhus så är den bara grön och det finns aldrig någon blomma. Om jag inte låter den stå kvar inomhus förstås, men jag tycker det är synd för den trivs uppenbarligen så bra där ute. 

Och varje gång jag tittar på den så tänker jag min vän och så tänker jag på att det är roligt att ha en sån här gammaldags växt. Exakt en likadan kaktus finns även på flera tavlor Carl Larsson.

Och uppenbarligen så blommade även deras mitt i sommaren.

Visst är det lite roligt! Att se sin kaktus i de här målningarna.

Fast ännu bättre är det att ha den i äppelträdet.

pastasås med tomat, fetaost och basilika

Jakten på recept på mat som är enkel och gärna relativt snabb att laga pågår alltid. Igår satt jag och funderade på att jag vill göra något med basilikan som växer väldigt bra nu. Och jag ville inte göra pesto utan någon pastasås med basilika i och inte bara som garnering. Jag hittade en där ingredienserna egentligen inte är så nya för oss, men att mixa den är definitivt nytt för mig och jag tyckte det blev väldigt gott så jag ville skriva ner receptet så jag inte tappar bort det. 

Ingredienser

1 burk krossade tomater
1 paket fetaost (150 g, men inte så noga)
1 gul lök, skivad
3 vitlöksklyftor, skivad
Blad från ca en 1/2 kruka basilika, inte heller så noga, men tillräckligt mycket så att du får bra smak.
Olivolja
Salt och peppar

Pasta till fyra personer

Ev:
Balsamvinäger
Socker eller annan sötning

Gör så här:

Skiva löken och vitlöken. Inte så noga eftersom allting kommer att mixas ihop senare. Fräs tillsammans i olivolja, utan att få färg, gärna i en kastrull. Lägg gärna i lite salt för att få vattnet ur löken lite snabbare.

Tillsätt tomaterna och låt småkoka i ca 30 minuter. 

Koka pasta.

Dela fetaosten i mindre bitar och lägg i såsen tillsammans med basilikabladen. Mixa ihop allt med en stavmixer. Smaka av med salt och peppar. Jag sätter gärna i lite balsamvinäger i tomatsås, tycker det ger en bra smak. Och ibland kan tomatsås även behöva någon mer sötma. Testa!

Blanda med pasta.

Gott!

 

Att ha djur

För det mesta är det väldigt trevligt att ha djur. Många tycker att det binder dem så att de inte kan göra vad de vill. Men det beror också på hur mycket du får ut av ditt djur eller vad det är för många saker du gör där ett djur skulle binda dig. Vi gör inte så mycket sånt så för vår del är det mer så att vi får ut något av våra djur. Vi tycker om att träna med dem och de tvingar oss till långpromenader och tankeverksamhet. Och de håller oss sällskap. Ville och jag springer tillsammans och han ser det som ett viktigt arbete. Förmodligen är det helt och hållet hans förtjänst att jag klarar av det. Och när jag ramlar (för det gör jag emellanåt, finns en hel del trädrötter på stigarna) så har han bråttom att komma dit och hjälpa mig. Precis likadant gjorde Gandalf när jag halkade omkull emellanåt, så kanske det är en Colliesak.

Iggy tog hand om mig när jag var sjuk. När jag var sjuk låg han nära mig och förmodligen hjälpte han mig att bli frisk igen. Det sägs ju att hundägare blir fortare friska än icke hundägare. Troligen för att oavsett hur sjuk du är måste du ta hand om din hund. När jag hade min första egna hund Bimbo var jag ensam, minns fortfarande den gången när jag fick influensa med över 40 graders feber. Det var bara att ge sig ut på promenad ändå. Ingen lång promenad, men ändå, flera om dagen.

Felix fulla personlighet har inte kommit fram ännu, vi kan väl se vissa saker. Som att han är en tjuv om han får möjligheten. Precis som Iggy var. Och att han kan vara lite resursvaktare mot Ville. Och att han är tuff. Han är definitivt tuffare än Ville som är ganska vek. Om vi tillåter det kan nog Felix dominera Ville ordentligt den dag han blir vuxen. Vilket så klart är lite fascinerande eftersom Ville är mycket större. Därför är det viktigt för oss att visa var skåpet ska stå och att det är vi som bestämmer vem som ska få godis eller klapp och inte en tjurig hund.

Sen kommer det där som är jobbigt på riktigt. Att hunden blir sjuk, det händer en olycka eller något annat som gör att hunden inte mår bra. Och du kan inte fråga hur ont det gör eller var det exakt gör ont. Vi har ju varit med om det där flera gånger vid det här laget och Felix är inte något undantag. För ett par månader klämde han i sig ett russin som maken råkade tappa och vi fick åka till veterinären så att han fick kräkmedel. Ska jag vara ärlig så tror jag det var helt onödigt, jag tror att Felix har en stålmage och inte skulle fått problem på grund av ett russin, men eftersom det inte går att vara säker fick han kräka upp det där russinet. Sedan dess har jag hårdtränat honom i att inte ta någonting som ramlar ner på golvet och han har blivit riktigt duktig på det. Att inte ta något förrän han får tillåtelse alltså.

Sen i måndags hände något nytt. På morgonen hade han plötsligt ett igensvullet öga.

Maken hade ringt till veterinären innan jag gick upp och fått en akuttid på förmiddagen. Så Felix och jag behövde bara åka iväg vid elva. Vi kom in direkt och veterinären kollade upp hans öga. Bland annat så satte hon grön färg i ögat på honom. Hon tyckte nämligen att det fanns ett litet sår på hornhinnan och den gröna färgen gjorde det lättare att se. Färgen fäster inte på hornhinnan, men den fäster i såret, så såret lyste grönt där på ögat. Jag kunde också se det. Hon hittade inget annat problem än det såret. Han fick lugnande medel så att han sov under undersökningen. Veterinären sa att han kanske skulle må dåligt av det och möjligen inte äta mat, men att det var OK såvida han äter dagen efter. Men hon känner inte Felix. Det krävs mer än lite lugnande medel för att han inte skulle äta sin mat. Han var kanske lite slö när vi kom hem, men det tog inte lång stund för honom att bli precis som vanligt igen. Annat var det med Gandalf, som fick ångest efter att han fått lugnande.

Det är ett ytligt sår och bör inte ge några problem, men med djur vet du ju aldrig. Som människa förstår du att du inte ska peta dig i ögat, att du ska ta dina ögondroppar och din ögonsalva, men det förstår inte djur. Jag har tränat mycket med Felix att vi ska kunna titta honom i munnen, men jag måste vara ärlig, jag har inte tränat ett dugg med att det ska vara lätt att titta på ögonen. Finns alltid något du har missat. Därför är det lite jobbigt att sätta salva och droppar i ögat på honom, men vi överlever det också. Jag får väl börja jobba med det också när han blir bra igen.

Han ska på återbesök på fredag. Ögat är fortfarande irriterat, men det börjar helt klart bli bättre och vi får hoppas att allting går åt rätt håll.

Rekommenderar verkligen djurägare att ha en bra försäkring!

Vi överlevde

Den utlovade värmeböljan kom, men inte med de höga temperaturer som utlovats. Vi var uppe på 29-30 som värst, men inte 35 som de sa från början. Utanför stan var det visst betydligt varmare. Nu var 29-30 tillräckligt högt för att hålla sig inomhus, men jag är  ändå nöjd att det inte blev värre. Maken har varit duktig och gått ut med hundarna tidigt på morgonen innan det blir för varmt och sedan har de fått nöja sig med besök i trädgården tills en lite senare kvällspromenad. För det mesta har de också fått vara inomhus. Och de har trivts med det. Så här har det sett ut stor del av tiden.

Utanför bild längst upp till vänster sitter vår luftvärmepump. Den står på kyla och därför ligger hundarna där de ligger. Svalt och skönt. Vid det här tillfället hade de precis varit ute en stund i trädgården och var ganska varma så de var väldigt nöjda med att gå in och lägga sig i ”kylrummet” som vi brukar kalla vardagsrummet varma dagar. Och det gick bra att sova också även om vi har haft ett par ”tropiska nätter”. Är väldigt tacksam för våra luftvärmepumpar. 

Idag skulle det komma åska, men den kom inte hit. Vi fick lite regn, men det blev inte mer med det heller. 

Från och med imorgon ska det bli normalt igen. Och vi ska inte klaga för de här dagarna, så som de har haft det nedåt i Europa, Frankrike mm., där kan de klaga. Vi har bara haft ett par dagar och de var långt ifrån 40 grader.

Och på tal om någonting helt annat. Jag läser inte mycket ”riktiga” böcker längre. Det är mest ljudböcker eller e-böcker. Idag när jag skulle läsa i min tyska deckare (försöker fortfarande bli bättre på tyska, kanske borde börja med något annat språk också, som är lite lättare) så ville e-läsaren ha en ny version.

Då slog det mig plötsligt att det är allt nytt när till och med boken du läser behöver uppdatera sig.

Varm promenad

Idag börjar vår värmebölja. Den ska inte vara så länge som den har gjort nere i södra delarna av Europa (hoppas jag i alla fall), men otrevligt i alla fall. Idag på lunchen tog jag hundarna i bilen och åkte ut till närmsta naturreservat. Det är för varmt att gå på asfalt mitt i solen. I skogen så är det i alla fall lite skugga. Och inte så varmt på marken. Så vi tog en kort promenad där.

Enligt bilen var det 29 grader då. Det gick bra för hundarna. Eftersom vi inte hamnade mitt i solen så hade de inte ont av värmen. Dessutom kunde de svalka sig i bäcken halvvägs.

Den här gången gick Felix rakt ner i bäcken utan att fundera. Fortfarande på det absolut grundaste stället, men ändå. Det går framåt. Snart kanske han vågar gå runt i bäcken som Ville gör. Svalkar absolut mest på det sättet. 

Någonstans där vid bäcken kände jag att jag skulle tagit med mig vattenflaskan som jag lämnade i bilen. Jag började bli väldigt törstig. Den här människan är helt enkelt inte jättebra ihop med värme. Men vi tog oss igenom promenaden, hundarna enklare än vad jag gjorde. 

Efter promenaden så åkte vi hem. Båda hundarna gick direkt till dörren för att gå in, till och med Ville som aldrig brukar göra så. Men så har vi det också mycket svalare inomhus just nu. Kylning både uppe och nere. 

Så det är inomhus som gäller just nu.

 

Nu stålsätter vi oss

Japp, nu är det bara att förbereda sig på några heta dagar. Enligt SMHI ska det se så här ut hos oss de närmaste dagarna.

Inte så kul. Men vi har ju vetat om det ett tag nu så det är ingen överraskning. Det blir nog att sitta mycket inomhus de här dagarna. Vi har ju turen att ha luftvärmepumpar som värmer om vintern, men som också kan kyla på sommaren när vi så vill. Och använder vi dem när det som soligast så kostar det inte heller någonting enligt maken. Eftersom vi har solceller. Så det täcker ju dagarna i alla fall. Natten får vi väl kosta på oss. Det är trist att inte ha fönstret öppet på natten eftersom det känns som att syret tar slut, men vi har det i alla fall tillräckligt svalt. Både maken och jag är tokiga med att ha fönstret öppet om natten året om, men vi är också överens om att i det här fallet är det viktigare att ha det svalt. Vi kyler ner övervåningen ganska långt innan vi går upp dit. Stänger alla dörrar och fönster och sätter igång kylen någon gång på sen eftermiddag. Då är det svalt och bra när vi går upp. Sedan kan vi öppna ett fönster framåt natten när det börjar bli lika svalt ute som inne. De nätter det blir det i alla fall.

Det är värre för hundarna. Inte lätt att förstå varför det inte blir några långpromenader. Men vi pratar bara om några dagar, de överlever de också.

Faktum är att bäckarna i skogen har redan börjat sina. En av våra promenader innehåller tre bäckar där två brukar sina så småningom, men det tredje kan innehålla vatten hela sommaren. Men i år har alla tre redan sinat. Samtidigt! Var en stor förvåning för mig när vi gick där sist. Jag hade vatten med mig till mig själv, men förlitade mig på bäckarna till hundarna. Nu fick de inget. De fick vänta tills vi kom hem.

En annan runda innehåller den stora bäcken. Den har aldrig sinat än så länge, hoppas den aldrig gör det för skulle den göra det så har det hänt något riktigt illa. 

Och apropå den bäcken så var vi där igår. Felix har varit lite skraj att gå ner i vatten, att bli blöt om tassarna, men igår vågade han faktiskt gå ner i bäcken. 

OK, det är väldigt grunt där han står, men han står i alla fall i bäcken. Och han stannade kvar. Han ser ju Ville trava runt i vattnet, men det har inte lockat ner honom tidigare, men igår gjorde det det. Det var väldigt varmt igår och svårt att komma åt att dricka om du inte gick ner i vattnet. När Ville tavade på och gick i det lite djupare vattnet så nöjde sig Felix dock med att stå på en sten.

Det blir inte heller många besök i keramikverkstaden så här års. Vår verkstad har stora fönster som har sol större delen av dagen. Där blir helt enkelt olidligt hett när solen skiner. Så det får vänta. Behöver dessutom lite tid för att få ihop några idéer. Saknar inspiration just nu.

Men vi börjar med att överleva den här värmeböljan!

Årets längsta dag

I år inföll alltså årets längsta dag några dagar efter midsommarafton, men vi nådde hit i alla fall. Midsommarhelgen har varit varm, väldigt varm till och med och det kommer att bli ännu varmare i veckan. Just nu hotar de med 28 grader framöver. Då är det skönt att ha våra luftvärmepumpar som kan ge oss kyla. Och inte bara vi gillar detta. Ville tycker det är toppen. Här ligger han precis under pumpen och bara njuter.

Hmm, kanske han behöver få en borstning av magen.

Midsommarafton åt vi sill och nypotatis som man ska. Fast inte bara för att man ska, vi var dessutom sugna på det. I alla fall jag. Framförallt sugen på nypotatis. Jag älskar nypotatis. Med smör och salt. Sillen är bara ett tillbehör.

På bordet hade jag plockat några av våra pioner som börjat blomma nu. Mina vita pioner som jag brukar berätta om.

Det är väl inte så mycket att tjata om egentligen, men av någon orsak tycker jag att det är lika roligt varje år. Jag köpte nämligen två buskar som var märkta som vita. Bilden visade tydligt vita pioner. Hade sett vita pioner på ett ställe jag brukar gå förbi med hundarna och hade då bestämt att jag ville ha sådana. Och köpte det. Vilket våren efter visade sig vara en väldigt underlig vit färg. Det vill säga djupt röd. Ja, ja, den är fin den också, men vit är den inte.

På midsommardagen hade de hotat med massor av åska och vi var förberedda, men vi hade turen att hamna mellan två fronter och fick bara lite regn. Jag tog äntligen tag i den där trädgårdssoffan som stått i källaren hela vintern och väntat på färg.

Så nu har den fått en strykning på undersidan. Eftersom jag målar med linoljefärg får jag vänta ett par dagar innan jag kan ge den en strykning till. Varefter den kommer att vändas och målas på framsidan. Även om det tar lite tid på grund av den långe torktiden kommer den i alla fall bli klar att användas en period under sommaren om än inte hela.

På kvällen tog jag ut hundarna på en långpromenad. Vi gick ut när Sverige spelade VM-match och då jag inte är det minsta intresserad så promenixade vi istället. Det var väldigt lugnt ute. Och visst är det härligt när det ser ut så här klockan halvtio på kvällen.

Lika förbaskat fantastiskt varje år. 

Det var varmt, men jag hade vatten med mig till mig och hundarna fick dricka i bäcken.

Felix dricker i bäcken, men han vågar sig inte på att gå ner i den som Ville gör. Han råkade göra det igår, men studsade upp snabbt som tusan. Och då var det inte ens djupt. Här står han på en sten och funderar på hur han egentligen ska bära sig åt.

Idag har jag bakat en rabarberpaj igen. Det har blivit flera stycken i år och kommer definitivt att bli någon till. Äntligen har vi riktig rabarber. Jag hade ju planterat sådan med mindre syra i och någon kommenterade här på bloggen att de aldrig blir stora så vi köpte ett par plantor av en vanligt sort och tusan vilken skillnad. Nu har vi plötsligt rabarber! Så härligt.

Jag kör för det mesta på den här pajen, fast med mera rabarber. Den är den absolut enklaste att göra eftersom du smälter smöret/margarinet och bara rör ihop smeten sen. Smuldeg är också enkelt, men kräver trots allt lite mer arbete.

Eftersom det är så varmt nu så tvättade jag våra lakan och hängde ut dem på verandaräcket. De torkade så snabbt så att vi kunde bädda med samma lakan igen efter inte någon lång stund alls. Så slipper vi ju vika dem. Bra va!

Och slutligen en bild på Ville som ligger på baksidan och njuter av att det blivit skugga där och det går att existera utomhus igen.

Sommar och sånt

Sommar är rätt härligt ändå. Åtminstone när den är som den är här just nu. Det vill säga lagom varmt. Och sköna kvällar. För att inte tala om vackra. Häromkvällen stod jag på balkongen och kunde bara inte gå in. Himlen var alldeles rosa. Jag tog en bild med mobilen som visar lite grand hur det var. Men egentligen var det mycket, mycket vackrare.

Läste en artikel på någon av dagstidningars siter där de skrev om midsommar med det bästa vädret och midsommar med det sämsta vädret. De skrev att det ett år varit uppemot 35 grader varmt och soligt och de menade av någon anledning att det varit det bästa midsommarvädret? Hade de skrivit det varmaste hade det varit en sak, men det bästa? För min del hade jag tyckt det varit avskyvärt. 

Som det är nu kan vi i alla fall ta härliga promenader.

Felix har blivit sju månader gammal, börjar komma in i slyngelåldern. Han har undervåningen som sitt favoritställe. Förmodligen för att nästan all hans vakna tid som valp så var vi på undervåningen. Närmast till ytterdörren. Detta sitter fortfarande kvar. Han stannar ofta kvar på undervåningen om vi går upp på övervåningen. Han kan vara ensam därnere nästan hur länge som helst. Men det är inte som så att han alltid bara ligger där nere och väntar. Han kan tugga ben. Han kan också ta sönder sin jultax.

Den kallades jultaxen för det var en tax med renhorn, röd näsa och broderad julgransbelysning. Jag köpte den för halva priset på Arken Zoo och Felix har älskat den där taxen. Tyvärr lite för mycket en gång när han var ensam där nere. Så nu har han inte någon jultax längre. Tror inte att han tänkte på det när han slet itu den.

Lille killen.