En orange helg

Maken och jag var i Degeberga helgen som gått. Där vi deltog i Rasklubben Svenska Kooikerhondjeklubbens årliga träff. På lördagen var det utställning och på söndagen andra tävlingar. Vi deltog i utställningen, men inte i någon annan tävling. Felix är lite för ung ännu för att få vara med på sådana tävlingar. Vi införskaffade ett litet utställningstält för tillfället. Det rekommenderades att ha ett sådan eftersom du är där hela dagen och det kan vara bra att ha någonstans att hålla till. Ett ”riktigt” utställningstält kostar 4000 kr, men vi nöjde oss med en enklare variant. På plats såg vi att det hade många andra också gjort.

Det är ett lättviktstält och ihoppackat tar det inte mycket plats alls. Det var dessutom alldeles lagom stort. Är du uppfödare och har flera hundar plus räknar kanske med att andra kommer dit och hälsar på är det lönt med ett större tält. För vanliga dödliga var det här alldeles lagom. Kan användas till annat än utställning också kan påpekas.

Det här är ett pop-uptält och det var också väldigt enkelt att sätta upp. Superenkelt skulle jag till och med kunna säga. Inte riktigt lika enkelt att rulla ihop och få ner i väskan igen. Trots att vi hade testat hemma. Vi kunde dock konstatera att det var fler än vi som använde sitt tält för första gången, när det var dags att plocka ner tälten var vi flera stycken som slet febrilt med att packa ner våra tält. Kunde varit frustrerande, men vi hade ganska kul där allihop. Skrattade glatt åt varandra.

På utställningen fanns även Felix uppfödare med och hon hade bland annat med sig Felix mamma och en av Felix systrar. En annan syster kom också dit med en annan ägare. Så vi hade både Felix mamma och två systrar på plats. Här är de tre syskonen på bild.

Felix är längst till höger. Det var lite problematiskt att få dem alla att sitta stilla. Det var sent på dagen och de är alla unga hundar. Dessutom löpte den ena syrran (hon längst till vänster) och Felix blev lite tokig. Men här är de i alla fall. Mamman ville inte ha med sina ungar att göra, hon tyckte att har de väl flyttat hemifrån kan de sköta sig själva.

Maken var snäll och ställde ut. Maken skötte sig bra, men varken han eller jag vet riktigt hur det ska gå till på en utställning så vi hade inte lyckats träna allting rätt. Ställer vi ut någon mer gång så vet vi mer nu. Men Felix blev i alla fall Excellent (vilket är bra uppenbarligen) och 2:a. Så klart hade det varit roligt om han vunnit, men inte är det väl dåligt att bli excellent?

Lördagen avslutades med gemensamt samkväm. Alla fick ta med egen mat och dryck. Vi funderade först på pizza (finns inte jättemånga restauranger i Degeberga), men jag lyckades hitta en Thaivagn som hade öppet på helgen så vi valde att åka dit istället. Och det gjorde vi rätt i. Maten var jättegod. Verkligen. Dessutom hade de gjort det väldigt trevligt utanför med sittplatser. Så hade vi inte haft ett samkväm att åka till hade vi nog suttit kvar där och ätit.

På söndagen regnade det en hel del. Plus att vi var väldigt trötta. Vi tog oss bort till platsen där tävlingarna höll på, men jag ska erkänna att vi var inte där speciellt länge. Vi var helt enkelt för trötta. Så vi åkte hem igen. Det var ändå en bit hem och maken jobbar i dag igen.

(Förresten, orsaken till att jag kallar det här för en orange helg är att Skooi, som är förkortningen för klubben, har knallorange som sin signaturfärg. Vilket tydligen också är Nederländernas färg.)

 

Vilken vändning

Idag så blev det plötsligt kallt! Bara så där. 13 grader istället för 18-20 eller lite till som vi är vana vid. Och dessutom fick vi en bonus med några regndroppar. Så vi fick faktiskt lite vatten på oss hundarna och jag. 

Inga mängder totalt sett dock. Jag håller en tumme för att det kommer mera de närmaste dagarna. På promenaden såg jag ännu flera träd där bladen vissnat och blivit bruna. Såg till och med en ek där bladen börjat vissna. Då är det illa. Träden i vår trädgård har klarat sig relativt bra. Men så har det också gått en bäck någonstans i närheten som grävts igen, men jag misstänker att det fortfarande är ganska blött någonstans där under. Men vårt nya äppelträd har inte så djupa rötter så det har vi fått vattna hela tiden. Det skulle vattnas ändå, eftersom det är nytt, men vi har fått hålla lite extra koll

I övrigt så försöker jag komma igång med min träning igen. Jag blev sjuk för en dryg månad sedan och då föll allt i bitar, så som det alltid gör när jag blir sjuk. Jag kan få upp ett flöde, men när något händer som gör att min flöde blir stört så har jag stora problem att få igång det igen. Det intressant är att den träning jag kört med måste ha varit rätt för jag har knappt haft ont alls av min artros under hela den här månaden. Inte förrän nu, nu börjar det kännas igen. Så nu ska jag helt enkelt komma igång igen. Har faktiskt redan börjat. Jag vet ju vad jag ska göra nu. Samma saker som jag gjorde innan jag blev sjuk. Det gäller att hålla i för att kroppen ska hålla för att bli äldre.

Mera torka

Igår tog maken bilen och åkte iväg med Felix ut i skogen. Han går en kurs med Felix och de var några stycken som skulle träna sök. Jag tyckte synd om Ville som fick vara kvar så vi tog oss en rejäl promenad bara han och jag. Vi gick upp till Stadsparken här i stan och vi köpte glass. Ville fick en kula vaniljglass och jag fick två. Han var väldigt nöjd med sin glass (han fick lite av min också) så jag tror att det var lite kompensation. Vi gick dessutom iväg innan de andra åkte så han var inte medveten om att de skulle iväg. 

Vi gick upp för backen i parken och satte oss på en bänk på toppen där jag brukar sätta mig. Satt och njöt lite. Tittade på utsikten och tittade sedan på träden. De höll på att tappa bladen så torra de var!

De här träden står ju i en backe så de kommer förmodligen inte åt så mycket vatten i marken och då det inte kommer något regn så blir det så här. Bilden blev inte superbra (kändes som att bilderna var bra när jag var där), men jag tror att det syns att de håller på att vissna ner. Förhoppningsvis så vissnar bara bladen utan att träden dör, men det ska mycket till innan träd torkar på det där viset. 

Här är ett annat träd som är grönt, men där bladen bara hänger ner. Jag tror att det här är en bok, men oavsett så är det ett träd där löven normalt sett inte hänger ner på det här sättet.

De håller också på att gulna. Flera träd i backen såg ut så här. Så på vissa ställen där det inte finns så mycket vatten i marken får vi en tidig höst. Riktigt läskigt med de här torra somrarna. Och att det kan vara så olika i olika delar av landet. Hos oss hade vi även förra sommaren väldigt torrt, men i andra delar av landet var det blött. 

Idag är är grått och det ska kanske regna. Jag hoppar verkligen att det kunde göra det. Problemet är att en liten ynklig regnskur som knappt märks gör inte det minsta nytta, vi behöver några rejäla skurar. Håller en tumme för det.

 

En torr promenad i skogen

Idag tog jag hundarna till en av våra vanliga skogspromenader. Det var varmt, men när vi började gå så blåste det ganska skönt. Något som tyvärr inte fortsatte hela promenaden. Temperaturen har gått upp nu igen och imorgon ska det bli 28 grader påstås det. När det blir en riktigt varm dag så påverkar det faktiskt Ville ganska mycket. Märks tydligt på promenaden att han efter ett tag blir lite långsammare i uppförsbackarna. Och det finns inte några bäckar att dricka ur. Alla är torra. 

Jag såg ett inlägg från Jonna Jinton på Instragram där hon skrev att det hade varit en regnig sommar. Det har det verkligen inte varit här. Här har det varit torrt, mycket torrt. SMHI varnar hela tiden för att risken för bränder i skog och mark är stor till extremt stor. Mina pallkragar har inte gett mycket, jag har inte riktigt orkat, eller velat, hålla på att vattna dem hela tiden. 

Så här såg den stora bäcken ut idag. Den som brukar ha vatten hela sommaren, en normal sommar.

Det är tyvärr inte första gången som den här bäcken torkar ut. Har hänt några gånger nu på senare år. När vi började gå här för flera år sedan så var den aldrig uttorkad, men vi har haft flera väldigt torra vårar och somrar nu. 

Men vi hade i alla fall en fin promenad. Vi mötte en joggare, annars såg vi ingen alls.

Det är inte så jätteofta jag brukar träffa på så många människor här. I och med att jag kan välja tid precis när jag vill så går jag ofta här efter vanlig lunchtid på en vardag. Går du här en solig helg så träffar du på fler människor, och kanske även någon mountainbike. En av de stora fördelarna med att vara pensionär.

Hundarna får gå i långlina. För dem är det nästan som att gå lös, men det är en säkerhet för min del. Det är lätt att hugga tag i linorna om det skulle behövas. 

Även jag var ganska svettig när vi kom hem. Men vi tog oss till baksidan där jag vattnade lite, fixade fågelbadet och lät hundarna springa lite efter vatten. Förutom att de tycker det är roligt så är det ett bra sätt att svalka av dem på. Bara ”råka” spruta lite vatten på dem.

När jag kom in var jag hungrig. Hade ett gäng små tomater hemma så jag gjorde lite onepotpasta.  Det går fort och det är ganska gott.

Efter att ha inmundigat min sena lunch på verandan så kom jag inte längre. Tillbringade ett par timmar liggandes på soffan på verandan och lyssnade på bok. Hundarna var trötta och låg snällt och vilade de också.

Allt som allt en ganska bra eftermiddag.

Makens stora semesterprojekt

Som jag tidigare skrivit om köpte maken sig en flismaskin (kompostkvarn), vad helst du nu vill kalla den. Så den har han använt för att krympa ner alla grenar vi klippt av när vi beskurit buskar och träd. Men han har också använt den till ett stort projekt. Att minimera Högen.

Längst ner i högra hörnet på vår trädgård har vi en hög. Den var här när redan när vi flyttade in, men den har växt med åren. I den högen hamnar grenar och sånt som beskärs från träd. Där hamnar rens från rabatterna. Ja, i princip allt möjligt trädgårdsavfall. Den där högen har väl varit en nagel i ögat på maken ganska länge och vi har länge pratat om att rensa bort den där högen. Och i år tog maken tag i det. Tyvärr glömde jag att ta en förebild. Så jag fick tillverka en.

Så där nånting såg högen ut. Faktum är att när jag tittar nu så var den nog ännu högre, men i alla fall…

Där stod maken i flera dagar och körde med sin flismaskin. Flis hamnade i sopsäckar (lite i mina pallkragar) och var betydligt enklare att ta med till sortergården än grenar och tunna stammar. 

Tjockare träbitar har sågats ner och ligger nu i vedskjulet. 

Här är högen på väg ner. Ser plötsligt in i grannarnas trädgårdar som vi inte gjort tidigare. 

Här är högen ännu en bit ner (mer av en närbild därför syns inte trädet till vänster.).

Nu är där mest sådant som blivit jord och lite smått bös kvar. Tanken är att sprida ut det lite så att det blir ännu plattare så att högen helt försvinner. Vi har pratat om att försöka fixa en kompost istället. Annars vet jag inte riktigt var vi ska göra av rens från rabatter och annat. Det får bli ett vårprojekt tror jag. Får läsa på lite om det. När det kan vara bäst att börja med det. 

Det fascinerande var att jag hade inte en aning om hur mycket trädgård det faktiskt fanns gömt där bakom högen. I mitt huvud så låg den nästan vid tomtgränsen, men faktum är att det var flera meter trädgård där. Inte så enkel mark att använda dock för den är ganska brant. Vi bor ju trots allt mitt i en backe. 

Men i alla fall bye, bye hög.

Repris och en liten tripp

I lördags (så klart en lördag) så började Ville klia sig frenetisk på ena sidan av ansiktet. Vi kunde först inte riktigt räkna ut var det var det kliade. Så småningom konstaterade vi att vi var i princip säkra på att det var ögat han försökte komma åt, så vi satte på honom en tratt. Vi konsulterade veterinärappen och fick sedan fixa en akuttid hos veterinären. Japp, akuttid lördag. Det vill säga en rejäl extrasumma (varför händer sånt här alltid på helgerna?). När det var klart visade det sig att även Ville hade fått ett sår på hornhinnan. Precis som Felix för några veckor sedan. Så nu blev det droppar och mediciner om igen. Ville var lite mer på att försöka komma åt såret de första dagarna så han fick ha tratt på sig. 

Det fungerar ändå relativt bra med Ville och tratt. Han tycker inte om det, men han accepterar det. Lite senare på söndagen så hade nog droppar och annat börjat verka för han slutade att försöka klia sig och slapp tratten. 

Vi skyller detta på Felix. Vi har aldrig haft problem med skador på ögonen förut, men nu plötsligt båda hundarna. Felix är väldigt på när han ska leka med Ville hoppar och studsar och är ofta uppe i huvudet på Ville. Högst troligt orsak till det här problemet. Vi får försöka se över de där lekarna lite. Hur i all sin dar nu det ska gå till.

Eftersom Ville klarade sig utan tratt nu så gjorde vi en liten utflykt på måndagen. Vi tog oss till Gränna och åkte till Visingsö. Tillsammans med ganska många andra turister. Värsta rusningen är över tror jag så det var i alla fall överkomligt. Hundarna skötte sig bra på båten. Det var en väldigt brant trappa att ta sig upp och ner för, men båda klarade det med bravur. Ville har åkt båt förut, men inte Felix, så det var bra träning.

Väl där började vi med att äta lunch på Restaurang Solbacken. Det var OK, inte jättegott, men OK. Väldigt nyttigt för framförallt Felix som inte varit med ute någon gång på det här viset. Han hade lite problem att ligga stilla, mest för att han ville jaga varenda fluga han såg, men det fungerade ändå till viss del.

Efter lunch tog oss runt en av lederna där. Vi valde den längsta som är på lite drygt sju kilometer. Det var nog ett bra val för de flesta vill nog inte gå så långt så vi fick gå ensamma det mesta av turen. 

Det var en riktigt fin promenad. Genom skog i princip hela tiden. Visingsö är inte en stor ö, men det finns mycket skog där. För många år sedan startade någon ett projekt där de skulle plantera ekar, som sedan skulle användas till att bygga skepp. De planterade många ekar, men också andra sorts träd som bok, lärk och gran. De andra träden växte fortare än ekarna och skulle hjälpa till att få ekarna att växa upp till raka fina träd som behövdes vid skeppsbyggen. Dessvärre hann det bli omodernt med stora skepp byggda i trä innan ekarna var tillräckligt stora, men istället så finns det alltså fina skogar kvar. Som är bra att promenera i. Speciellt bra just nu också för Ville tar någon droppe i ögat som gör att hans pupill blir stor, så han är lite extra känslig för starkt ljus. Så skog med skuggor i var helt perfekt.

När vi hade gått det mesta av rundan så gick vi förbi ett hus där folk satt och fikade i trädgården. Maken sa: TItta där sitter de och fikar, det ser gott ut! Kolla, de har pizza också.

Jag tänkte att han inte var klok, stå där och glo in i någon annans trädgård! så jag tyckte vi snabbt skulle gå vidare. Det visade sig emellertid att det var en servering. Något som maken hade fattat, men inte jag. Kände mig lite dum där. Fattade plötsligt varför han pratade om att det såg gott ut med fika. Men till mitt försvar så såg det väldigt mycket ut som en vanligt trädgård.

Vi tog oss in på stället och hittade en utmärkt plats i skuggan att sitta med hundarna. Vi var hungriga igen och tog faktiskt varsin pizza. Det var ett så bra ställe att de till och med hade hundglass. Så Felix och Ville fick också något gott. Hundglass är glass utan en massa socker och med någon smak som hundar gillar. Dessutom så är det inte en massa luft i den som i människoglass och den är därför väldigt kompakt. Det vill säga den varar länge. Felix var helt lyrisk med en gång, han fick blåbärsglass. Ville fick trugas lite (han bara är sån), men när han kom igång så var det supergott tyckte han också, han fick laxglass. Deras glass varade lika länge som vår pizza och Felix var alldeles blå på nosen när han var klar. Mycket bra uppfinning med hundglass tyckte båda hundarna.

När vi ätit klart så gick vi den sista biten av turen och tog vi oss ner till hamnen där vi lyckades hoppa på en båt som precis skulle gå. Vet inte varför den gick just då för enligt tidtabellen skulle det inte gå en båt förrän om en halvtimme, men vi funderade inte närmare på det utan hoppade bara på.

I Gränna stannade vi till vid en polkagrisaffär så jag fick köpa en lakritspolkagris. Jag menar, du kan ju inte bara vara i Gränna och inte köpa en polkagris. 

Sedan var det bara att köra vägen hem igen. Men allt som allt så var det en bra tur. 

 

Saknad

Idag när jag vaknade så grät jag. Och kände en enorm saknad efter Iggy. Jag måste ha drömt om honom. Han har varit borta länge nu, men jag saknar honom fortfarande nästan varje dag. Han var speciell för mig. Kan inte förklara varför, men han var det. Häromdagen när jag gick ner för trappan och tittade på räcket som maken satt upp så tänkte jag på Iggy.

Vårt gamla räcke i trappan var inte byggt enligt några byggregler. Förutom att det var för lågt så var det för långt avstånd mellan pinnarna. Det ska inte vara mer än 10 cm mellan pinnarna enligt byggregler. Så när vi planerade det nya räcket kände vi att vi var tvungna att följa reglementet. Vilket kändes lite tråkigt för det skulle innebära att Iggy inte längre kunde hälsa på oss i trappan som han brukade göra.

Men vi bestämde ändå att tyvärr så måste vi nog följa reglerna i alla fall. I mitt huvud så tänkte jag att eftersom våra renoveringar brukar dra ut på tiden så kanske inte Iggy finns längre när räcket kommer upp. Tyvärr hade jag rätt. Men när maken satte upp handledaren nu sist och det liksom blev ett räcke på riktigt så blev minnet av Iggy i trappan så starkt. Hur han stannade där och så gosade vi en stund innan vi fortsatte ner för trappan.

Maken pratade häromdagen om att han gått förbi grillplatsen vid mossen. Och liksom jag tänkt på Iggy. Som hittade massor av korv där en gång och sedan hela livet hoppades på att hitta korv där. Han hittade aldrig korv igen, men hoppet dog inte. Men precis som maken tänker jag på Iggy varje gång jag går förbi grillplatsen.

Idag blir nog en jobbig dag.

Det ska vara ordning – tydligen

Jag har åkt på en sommarförkylning. Igen. Verkar vara något återkommande varje sommar. Och alltid vid fel tillfälle. Å andra sidan finns det väl inga rätt tillfällen att bli sjuk. Men inte bara jag blev sjuk. Ville fick diarré och kräktes. Plus att han liksom ”klöktes” hela tiden och även dreglade. Vi började med att ge honom skonkost. Vilket innebär att koka grötris i mycket vatten. Så tog grötriset slut. Jag skulle ändå åka och köpa lite fil och bär med mera till mig själv så jag åkte till ICA Maxi. 

På ICA Maxi gick jag till rishyllan. Som är ordentligt stor i den här butiken. Gick fram och tillbaka säkert fyra gånger utan att hitta grötris. Försökte komma på var den annars skulle kunna vara, men min fantasi, och min förkylningshjärna, kunde inte komma på var det annars skulle kunna vara. Till sist hittade jag istället en från personalen och frågade henne. Det visade sig att det finns en gröthylla. Där hittar du grötris och havregryn m.m. Jag måste ärligen erkänna att jag förväntade mig inte att det skulle finnas en gröthylla. Hur bestämmer de vad som ska finnas där? Jag menar du kan ju göra gröt på massor av saker. Men, men jag fick mitt grötris. Som du dessutom kan använda till annat än gröt.

Passade också på att köpa lite färska jordgubbar som de säljer utanför Maxi. Det är härligt med bär på sommaren. Har massor med bär i min frukosttallrik just nu.

Hallon plockar jag än så länge i trädgården. Fungerar väl några dagar till. Krusbär hade jag ett tag också, men vår krusbärsbuske är liten och nu är bären slut. I övrigt så köper jag nästan alltid blåbär och utöver det kanske något mer bär som finns där. På bilden har jag också körsbär. Använder min olivpistol för att kärna ut körsbären.

Fungerar inte helt perfekt, men helt OK.

Maken har skaffat sig en flismaskin, kompostkvarn eller vad den nu kan kallas. Eller, det var jag som var och köpte den, men det var på hans förfrågan. Nu står han i alla fall och flisar grenar och kvistar som legat i högar för att köras bort. Han verkar tycka det är roligt så han får hålla på med det. Grenarna försvinner och ryms plötsligt i sopsäckar. Enklare att göra av med och en del av det går väl även att använda i rabatterna. Inte allt dock, det blir ganska mycket. Vi har också en rejäl hög med grenar och kvistar och allmänt trädgårdsavfall i ena bakre hörnet av trädgården som skulle behöva krympas ner rejält. Förmodligen kan flismaskinen användas till även en hel del av den högen. Skulle vi bli av med den högen någon gång har vi funderat på att sätta en kompost där. Vi får väl se någon gång i framtiden.

Ville verkar förresten ha blivit bra nu. Vi var lite oroliga för att det kunde vara något allvarligare än bara magsjuka. Eftersom han höll på och dreglade och klöktes hela tiden. Jag tror fortfarande han lyckats äta något ute som han inte borde ha ätit, men vad det än berodde på så är han bra nu. Tack och lov!