Att bli lite privatare

Har länge funderat på det här med hur utsatta vi är när vi är på nätet. Google håller koll på var jag är, om jag inte stängt av funktionen, och spionerar på vad jag söker på och var jag är på Internet. Och ännu värre kändes det när Trump kom till makten med hjälp av alla teknikbiljonärer. Därför jobbar jag just nu med att bli lite privatare. Plus att, så gott det går, inte använda de amerikanska tjänsterna.

Vad innebär det då? Jo, jag vill inte dela med mig av allting till teknikjättarna längre. I alla fall minska så mycket jag kan. Hur många gånger har jag sökt på något i Chrome bara för att få en annons om det i Instagram eller på en annan sida i Chrome. Och alla vet ju också att mycket av dina uppgifter säljs vidare till tredje part. Inte för att någon bryr sig om mig som person, jag är alldeles för oviktig för det, men jag vill ändå stoppa allt det där så mycket jag kan. Därför har jag letat runt lite och har börjat ändra.

Istället för Google Chrome har jag börjat använda Brave som webbrowser. Brave har en högre säkerhet och skyddar dina personliga uppgifter betydligt mera än Chrome. Så den använder jag numera både på telefonen och på laptopen.

Jag måste ha ett Googlekonto och min gmailadress för att kunna ha min Samsungtelefon, men jag måste inte använda den adressen. Så jag byter ut min Gmail också. Och min kalender. Vi köper dessutom Microsofts tjänster och sparar dokument och foton och lite annat på Onedrive. Ett enkelt sätt att ha kopior ifall laptopen eller telefonen skulle bråka. Plus att genom att ha saker lagrade i molnet kan både maken och jag komma åt samma filer. Men nu vill jag inte heller stötta Microsoft, eftersom jag inte litar på dem heller. Rätt vad det är säger Trump ”Hoppa” och både Google och Microsoft kommer att fråga ”Hur högt?”. Och kanske kommer jag plötsligt inte åt mina filer längre.

Så när det gäller alla de här grejerna har jag gått över till Proton.

Proton är ett teknikbolag från Schweiz och är inriktat på hög säkerhet och personlig integritet. Mycket mer kryptering. Så numera har jag börjat med Proton mail istället och även kalendern. Drive håller jag på att fylla med mina filer från Microsofts Onedrive. Det är ingen brådska att bli klar, Microsoft är betalt till december, samtidigt är det skönt att bli färdig. I paketet följer också med en VPN-lösning och ett lösenordsvalv. Det är två tjänster som jag betalar extra för idag, men i och med detta kan jag säga upp de tjänsterna också. Så nu samlar jag många ägg i samma korg.

Men allt det här innebär så klart jobb. Å andra sidan har jag mycket tid så jag har tid och möjlighet att fixa det här. Och eftersom jag kan köra på till december så behöver jag inte sitta nätterna igenom och ordna med detta.

Ärligt så känns det väldigt bra att släppa de stora jättarna lite.

En uppgradering

Jag har mitt sybord uppe i vårt blåa rum, som också är TV-rum, träningsrum (för mig) och lite allt möjligt rum. När jag gjorde i ordning mitt sybord så använde jag ett gammalt datorbord från IKEA. Ett bord som jag köpte när jag skaffade min första hem-pc. Min första hem-pc var uppenbarligen inte en bärbar sådan.

Det har inte varit superpraktiskt. Lådan är väldigt liten och svår att sortera någonting i. Facket där hårddisken en gång stod blir en skräphörna och den där hyllan att dra ut för tangentbordet har inte varit till någon större nytta. Men det har fungerat ändå, eftersom det var där jag hade symaskinen.

Att sitta på har jag haft en pall, också den från IKEA, som jag lagt en handduk på för att det skulle vara lite mjukare. Ganska skranglig har den varit också. Men även den har funkat, eftersom det var vad jag hade.

Jag har tänkt på att skaffa ett annat – lite mer praktiskt – bord länge, men nu i sommar bestämde jag mig för att det skulle bli av. Jag VILLE ha ett nytt bord här! Det gamla var helt enkelt inte bra. Så jag införskaffade ett nytt. Även det från IKEA, men lite större och framförallt med två rejäla lådor i. Vitt så att det skulle gå ihop med väggen lite mera. Det är också ett datorbord så där finns en sladdgömma längst bak där jag kunde gömma grenuttaget. Finns ingen kontakt direkt i närheten av symaskinen. Det var lite besvärligt att skruva ihop, men efter några svordomar lyckades jag. Jag tömde mitt gamla bord och köpte lite lådinredning till de nya lådorna och har nu jättebra ordning i dem. Behöver inte rota runt för att få tag i det jag behöver. Jippi.

Dessutom köpte jag mig en ny pall. Jag ville inte ha en skrivbordsstol, dels tar det för mycket plats och dels behövs det inte något ryggstöd när jag syr. Jag ville däremot ha en mjuk pall och gärna ha en med hjul och som var höj- och sänkbar. Egentligen ville jag alltså ha en skrivbordsstol fast utan ryggstöd. Letade på nätet och hittade en som verkade bra. Även den vit. Den kom och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med den också. Och så här blev mitt nya syställe.

Visst blev det bra!

Bordet är lite längre, men jag tycker att det smälter ihop bättre med bakgrunden. Pallen är jättebra, inte det minsta i vägen eftersom jag kör in den under bordet. Det enda problemet är att jag får hålla på lite så att den hamnar ”rätt”, annars rullar den ut på golvet (ingenting är ju rakt i det här huset). Jag testade min nya lösning när jag sydde mig en badponcho och det var attans så mycket bättre än min gamla lösning.

Vi har en robotdammsugare som kör runt i det här rummet emellanåt så jag har funderat på att skaffa en sån där sladdkorg att fästa på undersidan som jag kan lägga upp pedalen i. Får bli nästa projekt.

Oavsett så undrar jag varför jag inte gjort den här ändringen för länge sedan. Framförallt pallen att sitta på var en fantastisk ändring till det bättre.

Dolly Parton

Så igår gick Dolly Parton bort. Det var inte plötsligt och hon har levt ett långt liv, hon blev trots allt 80 år gammal. Jag var ingen idol, men jag har alltid gillat henne och det gjorde lite ont i hjärtat när jag såg nyheten och jag kände att jag ville skriva något. Hon var en person som varit ärlig, modig och generös. Några av hennes låtar har jag spelat och tyckt om. Jolene, till exempel, är en sådan. Hennes texter var många gånger underfundiga och genomtänkta.

Jag har sett hur hon ägnat sig mycket åt välgörenhet och beundrat henne för det. Hon bildade Imagination Library som ska hjälpa barn att lära sig läsa och delar ut gratis böcker till barn. Jag tänker inte ens skriva om alla olika sätt hon i övrigt hjälpt till med. Men hon hittade sådant som var problem för vanliga människor och försökte hjälpa till. Hon till och med betalade 1 miljon dollar till forskningen om Covid. 

Så vila i frid Dolly Parton.

 

 

En orange helg

Maken och jag var i Degeberga helgen som gått. Där vi deltog i Rasklubben Svenska Kooikerhondjeklubbens årliga träff. På lördagen var det utställning och på söndagen andra tävlingar. Vi deltog i utställningen, men inte i någon annan tävling. Felix är lite för ung ännu för att få vara med på sådana tävlingar. Vi införskaffade ett litet utställningstält för tillfället. Det rekommenderades att ha ett sådan eftersom du är där hela dagen och det kan vara bra att ha någonstans att hålla till. Ett ”riktigt” utställningstält kostar 4000 kr, men vi nöjde oss med en enklare variant. På plats såg vi att det hade många andra också gjort.

Det är ett lättviktstält och ihoppackat tar det inte mycket plats alls. Det var dessutom alldeles lagom stort. Är du uppfödare och har flera hundar plus räknar kanske med att andra kommer dit och hälsar på är det lönt med ett större tält. För vanliga dödliga var det här alldeles lagom. Kan användas till annat än utställning också kan påpekas.

Det här är ett pop-uptält och det var också väldigt enkelt att sätta upp. Superenkelt skulle jag till och med kunna säga. Inte riktigt lika enkelt att rulla ihop och få ner i väskan igen. Trots att vi hade testat hemma. Vi kunde dock konstatera att det var fler än vi som använde sitt tält för första gången, när det var dags att plocka ner tälten var vi flera stycken som slet febrilt med att packa ner våra tält. Kunde varit frustrerande, men vi hade ganska kul där allihop. Skrattade glatt åt varandra.

På utställningen fanns även Felix uppfödare med och hon hade bland annat med sig Felix mamma och en av Felix systrar. En annan syster kom också dit med en annan ägare. Så vi hade både Felix mamma och två systrar på plats. Här är de tre syskonen på bild.

Felix är längst till höger. Det var lite problematiskt att få dem alla att sitta stilla. Det var sent på dagen och de är alla unga hundar. Dessutom löpte den ena syrran (hon längst till vänster) och Felix blev lite tokig. Men här är de i alla fall. Mamman ville inte ha med sina ungar att göra, hon tyckte att har de väl flyttat hemifrån kan de sköta sig själva.

Maken var snäll och ställde ut. Maken skötte sig bra, men varken han eller jag vet riktigt hur det ska gå till på en utställning så vi hade inte lyckats träna allting rätt. Ställer vi ut någon mer gång så vet vi mer nu. Men Felix blev i alla fall Excellent (vilket är bra uppenbarligen) och 2:a. Så klart hade det varit roligt om han vunnit, men inte är det väl dåligt att bli excellent?

Lördagen avslutades med gemensamt samkväm. Alla fick ta med egen mat och dryck. Vi funderade först på pizza (finns inte jättemånga restauranger i Degeberga), men jag lyckades hitta en Thaivagn som hade öppet på helgen så vi valde att åka dit istället. Och det gjorde vi rätt i. Maten var jättegod. Verkligen. Dessutom hade de gjort det väldigt trevligt utanför med sittplatser. Så hade vi inte haft ett samkväm att åka till hade vi nog suttit kvar där och ätit.

På söndagen regnade det en hel del. Plus att vi var väldigt trötta. Vi tog oss bort till platsen där tävlingarna höll på, men jag ska erkänna att vi var inte där speciellt länge. Vi var helt enkelt för trötta. Så vi åkte hem igen. Det var ändå en bit hem och maken jobbar i dag igen.

(Förresten, orsaken till att jag kallar det här för en orange helg är att Skooi, som är förkortningen för klubben, har knallorange som sin signaturfärg. Vilket tydligen också är Nederländernas färg.)

 

Vilken vändning

Idag så blev det plötsligt kallt! Bara så där. 13 grader istället för 18-20 eller lite till som vi är vana vid. Och dessutom fick vi en bonus med några regndroppar. Så vi fick faktiskt lite vatten på oss hundarna och jag. 

Inga mängder totalt sett dock. Jag håller en tumme för att det kommer mera de närmaste dagarna. På promenaden såg jag ännu flera träd där bladen vissnat och blivit bruna. Såg till och med en ek där bladen börjat vissna. Då är det illa. Träden i vår trädgård har klarat sig relativt bra. Men så har det också gått en bäck någonstans i närheten som grävts igen, men jag misstänker att det fortfarande är ganska blött någonstans där under. Men vårt nya äppelträd har inte så djupa rötter så det har vi fått vattna hela tiden. Det skulle vattnas ändå, eftersom det är nytt, men vi har fått hålla lite extra koll

I övrigt så försöker jag komma igång med min träning igen. Jag blev sjuk för en dryg månad sedan och då föll allt i bitar, så som det alltid gör när jag blir sjuk. Jag kan få upp ett flöde, men när något händer som gör att min flöde blir stört så har jag stora problem att få igång det igen. Det intressant är att den träning jag kört med måste ha varit rätt för jag har knappt haft ont alls av min artros under hela den här månaden. Inte förrän nu, nu börjar det kännas igen. Så nu ska jag helt enkelt komma igång igen. Har faktiskt redan börjat. Jag vet ju vad jag ska göra nu. Samma saker som jag gjorde innan jag blev sjuk. Det gäller att hålla i för att kroppen ska hålla för att bli äldre.

Mera torka

Igår tog maken bilen och åkte iväg med Felix ut i skogen. Han går en kurs med Felix och de var några stycken som skulle träna sök. Jag tyckte synd om Ville som fick vara kvar så vi tog oss en rejäl promenad bara han och jag. Vi gick upp till Stadsparken här i stan och vi köpte glass. Ville fick en kula vaniljglass och jag fick två. Han var väldigt nöjd med sin glass (han fick lite av min också) så jag tror att det var lite kompensation. Vi gick dessutom iväg innan de andra åkte så han var inte medveten om att de skulle iväg. 

Vi gick upp för backen i parken och satte oss på en bänk på toppen där jag brukar sätta mig. Satt och njöt lite. Tittade på utsikten och tittade sedan på träden. De höll på att tappa bladen så torra de var!

De här träden står ju i en backe så de kommer förmodligen inte åt så mycket vatten i marken och då det inte kommer något regn så blir det så här. Bilden blev inte superbra (kändes som att bilderna var bra när jag var där), men jag tror att det syns att de håller på att vissna ner. Förhoppningsvis så vissnar bara bladen utan att träden dör, men det ska mycket till innan träd torkar på det där viset. 

Här är ett annat träd som är grönt, men där bladen bara hänger ner. Jag tror att det här är en bok, men oavsett så är det ett träd där löven normalt sett inte hänger ner på det här sättet.

De håller också på att gulna. Flera träd i backen såg ut så här. Så på vissa ställen där det inte finns så mycket vatten i marken får vi en tidig höst. Riktigt läskigt med de här torra somrarna. Och att det kan vara så olika i olika delar av landet. Hos oss hade vi även förra sommaren väldigt torrt, men i andra delar av landet var det blött. 

Idag är är grått och det ska kanske regna. Jag hoppar verkligen att det kunde göra det. Problemet är att en liten ynklig regnskur som knappt märks gör inte det minsta nytta, vi behöver några rejäla skurar. Håller en tumme för det.

 

En torr promenad i skogen

Idag tog jag hundarna till en av våra vanliga skogspromenader. Det var varmt, men när vi började gå så blåste det ganska skönt. Något som tyvärr inte fortsatte hela promenaden. Temperaturen har gått upp nu igen och imorgon ska det bli 28 grader påstås det. När det blir en riktigt varm dag så påverkar det faktiskt Ville ganska mycket. Märks tydligt på promenaden att han efter ett tag blir lite långsammare i uppförsbackarna. Och det finns inte några bäckar att dricka ur. Alla är torra. 

Jag såg ett inlägg från Jonna Jinton på Instragram där hon skrev att det hade varit en regnig sommar. Det har det verkligen inte varit här. Här har det varit torrt, mycket torrt. SMHI varnar hela tiden för att risken för bränder i skog och mark är stor till extremt stor. Mina pallkragar har inte gett mycket, jag har inte riktigt orkat, eller velat, hålla på att vattna dem hela tiden. 

Så här såg den stora bäcken ut idag. Den som brukar ha vatten hela sommaren, en normal sommar.

Det är tyvärr inte första gången som den här bäcken torkar ut. Har hänt några gånger nu på senare år. När vi började gå här för flera år sedan så var den aldrig uttorkad, men vi har haft flera väldigt torra vårar och somrar nu. 

Men vi hade i alla fall en fin promenad. Vi mötte en joggare, annars såg vi ingen alls.

Det är inte så jätteofta jag brukar träffa på så många människor här. I och med att jag kan välja tid precis när jag vill så går jag ofta här efter vanlig lunchtid på en vardag. Går du här en solig helg så träffar du på fler människor, och kanske även någon mountainbike. En av de stora fördelarna med att vara pensionär.

Hundarna får gå i långlina. För dem är det nästan som att gå lös, men det är en säkerhet för min del. Det är lätt att hugga tag i linorna om det skulle behövas. 

Även jag var ganska svettig när vi kom hem. Men vi tog oss till baksidan där jag vattnade lite, fixade fågelbadet och lät hundarna springa lite efter vatten. Förutom att de tycker det är roligt så är det ett bra sätt att svalka av dem på. Bara ”råka” spruta lite vatten på dem.

När jag kom in var jag hungrig. Hade ett gäng små tomater hemma så jag gjorde lite onepotpasta.  Det går fort och det är ganska gott.

Efter att ha inmundigat min sena lunch på verandan så kom jag inte längre. Tillbringade ett par timmar liggandes på soffan på verandan och lyssnade på bok. Hundarna var trötta och låg snällt och vilade de också.

Allt som allt en ganska bra eftermiddag.

Makens stora semesterprojekt

Som jag tidigare skrivit om köpte maken sig en flismaskin (kompostkvarn), vad helst du nu vill kalla den. Så den har han använt för att krympa ner alla grenar vi klippt av när vi beskurit buskar och träd. Men han har också använt den till ett stort projekt. Att minimera Högen.

Längst ner i högra hörnet på vår trädgård har vi en hög. Den var här när redan när vi flyttade in, men den har växt med åren. I den högen hamnar grenar och sånt som beskärs från träd. Där hamnar rens från rabatterna. Ja, i princip allt möjligt trädgårdsavfall. Den där högen har väl varit en nagel i ögat på maken ganska länge och vi har länge pratat om att rensa bort den där högen. Och i år tog maken tag i det. Tyvärr glömde jag att ta en förebild. Så jag fick tillverka en.

Så där nånting såg högen ut. Faktum är att när jag tittar nu så var den nog ännu högre, men i alla fall…

Där stod maken i flera dagar och körde med sin flismaskin. Flis hamnade i sopsäckar (lite i mina pallkragar) och var betydligt enklare att ta med till sortergården än grenar och tunna stammar. 

Tjockare träbitar har sågats ner och ligger nu i vedskjulet. 

Här är högen på väg ner. Ser plötsligt in i grannarnas trädgårdar som vi inte gjort tidigare. 

Här är högen ännu en bit ner (mer av en närbild därför syns inte trädet till vänster.).

Nu är där mest sådant som blivit jord och lite smått bös kvar. Tanken är att sprida ut det lite så att det blir ännu plattare så att högen helt försvinner. Vi har pratat om att försöka fixa en kompost istället. Annars vet jag inte riktigt var vi ska göra av rens från rabatter och annat. Det får bli ett vårprojekt tror jag. Får läsa på lite om det. När det kan vara bäst att börja med det. 

Det fascinerande var att jag hade inte en aning om hur mycket trädgård det faktiskt fanns gömt där bakom högen. I mitt huvud så låg den nästan vid tomtgränsen, men faktum är att det var flera meter trädgård där. Inte så enkel mark att använda dock för den är ganska brant. Vi bor ju trots allt mitt i en backe. 

Men i alla fall bye, bye hög.