Jag har en klänning som har några år på nacken vid det här laget. Men jag tycker fortfarande mycket om den klänningen och använder den mycket på sommaren. Den är skön och den är praktisk. Tyvärr började den bli lite väl sliten i halskanten.
Så klart ser den använd ut i sin helhet den här klänningen, lite blekt och så, men det är bara halskanten som är direkt trasig.
Först funderade jag på om jag skulle kunna fixa den där kanten på något sätt. Kanske brodera eller sy med maskinen på något sätt. Sedan tittade jag lite närmre och kunde då konstatera att det hade nog gått lite för långt för att det skulle gå att reparera halsringningen.
På sina ställen vara det riktigt stora hål. Lite för stora hål för att ignorera dem. Så jag gav mig ner till sybehörsaffären här i stan. Gällde att åka dit denna veckan för sen har de semesterstängt i tre veckor. Men jag var där i tid. Vi diskuterade lite. Jag hade funderingar på ett blått band som jag skulle kunna sy dit, men jag hittade inget i någon bra nyans. Men tillsammans hittade vi ett rosa som vi båda tyckte fungerade bra, så det köpte jag.
Väl hemma har jag sedan tagit bort den gamla kanten och gett mig på att sy på det rosa bandet istället. Lite pill, men jag fick ihop det till sist.
Jag är ganska nöjd med slutresultatet och jag tycker den rosa halsringningen fungerar. Färgen passar bra in med tyget.
Sitter inne i vardagsrummet. Vårt kylrum på undervåningen. Utanför väggen är det 30 grader plus. Så vi håller oss ganska mycket inomhus för närvarande. Hundarna är också väldigt förtjusta i vardagsrummet just nu. Så fort de varit ute så är det vardagsrummet som gäller. Golvet är ganska poppis hos framförallt Ville. Kylan sjunker ju neråt som vi vet
De (hundarna) glömmer att det är så varmt så rätt vad det är vill de gå ut och tror att de ska busa och rusa runt. Blir kanske ett varv eller högst två, sen vill de gärna gå till vardagsrummet igen.
Maken har semester och har börjat jobba med trappuppgången lite grand. Här har arbetet med handledaren till räcket påbörjats. Kommer att bli bra det där. Jag målade ett lager färg förra veckan så att det skulle gå att jobba vidare med handledaren. Viktigt att ha målat där trät går ihop med annat trä för annars kan det bli en omålad kant om trät krymper vilket det har en förmåga att göra. Fattar inte att han vill stå där och jobba för det är det absolut varmaste stället i hela huset. Övervåningen hålls sval och undervåningen hålls sval, men trappuppgången är rena bastun när det är varmt ute. Men det får han så klart bestämma själv.
Vädret är lite underligt just nu. Igår hade vi 29 grader, idag ska det bli 31 och imorgon 30. Sedan så vänder det på en femöring och blir supermycket regn och relativt kallt i förhållande.
Jag vet inte varför, men jag blev väldigt sugen på en vanlig jordgubbstårta. En sån där med sockerkaksbotten, vaniljkräm, grädde och jordgubbar. Men tyckte det kändes lite mycket att göra en tårta bara till maken och mig. Vi skulle definitivt äta upp den, men det kändes helt klart lite onödigt att äta så mycket tårta.
När jag gick och handlade igår så fick jag syn på färdiga tårtbottnar. Och på en liten en. En som var bara 16 cm i diameter. Det kändes ju nästan som ett tecken, eller hur! Liten tårta och jag behöver inte ens baka själv. Så jag slog till. Köpte dessutom Marsanpulver eftersom jag inte pallade göra egen vaniljkräm heller.
Och idag slog jag till. ”Bakade” en jordgubbstårta. En liten gullig en.
Här ser du så klart inte riktigt hur liten den är, men om jag säger att tallriken den står på är en assiett så kanske det blir lite tydligare. Och den blev god. Hade kanske blivit lite godare om den fått stå lite längre efter att den var klar och dra till sig lite smaker, men den var god nog.
Så ett litet tips. Finns små tårtbottnar att köpa om det känns för mycket med en vanlig.
På sommaren så bor det en lite annorlunda gäst i vår trädgård. Den bor i en klyka i ett av våra gamla äppelträd. Och den trivs väldigt bra där. Jag fick den som en stickling för många år sedan, från en god vän som inte längre finns med oss. Jag hyrde ett rum hos henne och hennes man under nästan två år när jag arbetade på annan ort. Två fantastiska människor.
Hon hade flera sådana här blommor. Eller kaktusar, för egentligen är det en kaktus. En blomsterkaktus. Jag tyckte de var så vackra och tog tacksam emot ett skott. Och det skottet har växt och blivit en rejäl kaktus. Min tanke är att när vår trappuppgång är färdigrenoverad så ska den stå på en piedestal längst upp. Under tiden har den fått bo i källaren om vintern. Där står den i ett hörn och får vatten kanske en gång i månaden, om den har tur. När jag är säker på att frosten är över brukar jag flytta ut den i trädgården där jag ställer upp den i en klyka i ett av de gamla äppelträden.
När jag ställer ut den brukar den se ganska ynklig ut, men efter en tid där ute så börjar den se grönare ut och knopparna (som utvecklats i källaren under vintern) börjar slå ut. Den får stora vackra blommor som lyser upp där i äppelträdet.
Den är jättefin där i äppelträdet, men jag önskar att den hade blommat någon annan gång än mitt i sommaren, för det innebär att när den är inomhus så är den bara grön och det finns aldrig någon blomma. Om jag inte låter den stå kvar inomhus förstås, men jag tycker det är synd för den trivs uppenbarligen så bra där ute.
Och varje gång jag tittar på den så tänker jag min vän och så tänker jag på att det är roligt att ha en sån här gammaldags växt. Exakt en likadan kaktus finns även på flera tavlor Carl Larsson.
Och uppenbarligen så blommade även deras mitt i sommaren.
Visst är det lite roligt! Att se sin kaktus i de här målningarna.
Jakten på recept på mat som är enkel och gärna relativt snabb att laga pågår alltid. Igår satt jag och funderade på att jag vill göra något med basilikan som växer väldigt bra nu. Och jag ville inte göra pesto utan någon pastasås med basilika i och inte bara som garnering. Jag hittade en där ingredienserna egentligen inte är så nya för oss, men att mixa den är definitivt nytt för mig och jag tyckte det blev väldigt gott så jag ville skriva ner receptet så jag inte tappar bort det.
Ingredienser
1 burk krossade tomater 1 paket fetaost (150 g, men inte så noga) 1 gul lök, skivad 3 vitlöksklyftor, skivad Blad från ca en 1/2 kruka basilika, inte heller så noga, men tillräckligt mycket så att du får bra smak. Olivolja Salt och peppar
Pasta till fyra personer
Ev: Balsamvinäger Socker eller annan sötning
Gör så här:
Skiva löken och vitlöken. Inte så noga eftersom allting kommer att mixas ihop senare. Fräs tillsammans i olivolja, utan att få färg, gärna i en kastrull. Lägg gärna i lite salt för att få vattnet ur löken lite snabbare.
Tillsätt tomaterna och låt småkoka i ca 30 minuter.
Koka pasta.
Dela fetaosten i mindre bitar och lägg i såsen tillsammans med basilikabladen. Mixa ihop allt med en stavmixer. Smaka av med salt och peppar. Jag sätter gärna i lite balsamvinäger i tomatsås, tycker det ger en bra smak. Och ibland kan tomatsås även behöva någon mer sötma. Testa!
För det mesta är det väldigt trevligt att ha djur. Många tycker att det binder dem så att de inte kan göra vad de vill. Men det beror också på hur mycket du får ut av ditt djur eller vad det är för många saker du gör där ett djur skulle binda dig. Vi gör inte så mycket sånt så för vår del är det mer så att vi får ut något av våra djur. Vi tycker om att träna med dem och de tvingar oss till långpromenader och tankeverksamhet. Och de håller oss sällskap. Ville och jag springer tillsammans och han ser det som ett viktigt arbete. Förmodligen är det helt och hållet hans förtjänst att jag klarar av det. Och när jag ramlar (för det gör jag emellanåt, finns en hel del trädrötter på stigarna) så har han bråttom att komma dit och hjälpa mig. Precis likadant gjorde Gandalf när jag halkade omkull emellanåt, så kanske det är en Colliesak.
Iggy tog hand om mig när jag var sjuk. När jag var sjuk låg han nära mig och förmodligen hjälpte han mig att bli frisk igen. Det sägs ju att hundägare blir fortare friska än icke hundägare. Troligen för att oavsett hur sjuk du är måste du ta hand om din hund. När jag hade min första egna hund Bimbo var jag ensam, minns fortfarande den gången när jag fick influensa med över 40 graders feber. Det var bara att ge sig ut på promenad ändå. Ingen lång promenad, men ändå, flera om dagen.
Felix fulla personlighet har inte kommit fram ännu, vi kan väl se vissa saker. Som att han är en tjuv om han får möjligheten. Precis som Iggy var. Och att han kan vara lite resursvaktare mot Ville. Och att han är tuff. Han är definitivt tuffare än Ville som är ganska vek. Om vi tillåter det kan nog Felix dominera Ville ordentligt den dag han blir vuxen. Vilket så klart är lite fascinerande eftersom Ville är mycket större. Därför är det viktigt för oss att visa var skåpet ska stå och att det är vi som bestämmer vem som ska få godis eller klapp och inte en tjurig hund.
Sen kommer det där som är jobbigt på riktigt. Att hunden blir sjuk, det händer en olycka eller något annat som gör att hunden inte mår bra. Och du kan inte fråga hur ont det gör eller var det exakt gör ont. Vi har ju varit med om det där flera gånger vid det här laget och Felix är inte något undantag. För ett par månader klämde han i sig ett russin som maken råkade tappa och vi fick åka till veterinären så att han fick kräkmedel. Ska jag vara ärlig så tror jag det var helt onödigt, jag tror att Felix har en stålmage och inte skulle fått problem på grund av ett russin, men eftersom det inte går att vara säker fick han kräka upp det där russinet. Sedan dess har jag hårdtränat honom i att inte ta någonting som ramlar ner på golvet och han har blivit riktigt duktig på det. Att inte ta något förrän han får tillåtelse alltså.
Sen i måndags hände något nytt. På morgonen hade han plötsligt ett igensvullet öga.
Maken hade ringt till veterinären innan jag gick upp och fått en akuttid på förmiddagen. Så Felix och jag behövde bara åka iväg vid elva. Vi kom in direkt och veterinären kollade upp hans öga. Bland annat så satte hon grön färg i ögat på honom. Hon tyckte nämligen att det fanns ett litet sår på hornhinnan och den gröna färgen gjorde det lättare att se. Färgen fäster inte på hornhinnan, men den fäster i såret, så såret lyste grönt där på ögat. Jag kunde också se det. Hon hittade inget annat problem än det såret. Han fick lugnande medel så att han sov under undersökningen. Veterinären sa att han kanske skulle må dåligt av det och möjligen inte äta mat, men att det var OK såvida han äter dagen efter. Men hon känner inte Felix. Det krävs mer än lite lugnande medel för att han inte skulle äta sin mat. Han var kanske lite slö när vi kom hem, men det tog inte lång stund för honom att bli precis som vanligt igen. Annat var det med Gandalf, som fick ångest efter att han fått lugnande.
Det är ett ytligt sår och bör inte ge några problem, men med djur vet du ju aldrig. Som människa förstår du att du inte ska peta dig i ögat, att du ska ta dina ögondroppar och din ögonsalva, men det förstår inte djur. Jag har tränat mycket med Felix att vi ska kunna titta honom i munnen, men jag måste vara ärlig, jag har inte tränat ett dugg med att det ska vara lätt att titta på ögonen. Finns alltid något du har missat. Därför är det lite jobbigt att sätta salva och droppar i ögat på honom, men vi överlever det också. Jag får väl börja jobba med det också när han blir bra igen.
Han ska på återbesök på fredag. Ögat är fortfarande irriterat, men det börjar helt klart bli bättre och vi får hoppas att allting går åt rätt håll.
Rekommenderar verkligen djurägare att ha en bra försäkring!
Den utlovade värmeböljan kom, men inte med de höga temperaturer som utlovats. Vi var uppe på 29-30 som värst, men inte 35 som de sa från början. Utanför stan var det visst betydligt varmare. Nu var 29-30 tillräckligt högt för att hålla sig inomhus, men jag är ändå nöjd att det inte blev värre. Maken har varit duktig och gått ut med hundarna tidigt på morgonen innan det blir för varmt och sedan har de fått nöja sig med besök i trädgården tills en lite senare kvällspromenad. För det mesta har de också fått vara inomhus. Och de har trivts med det. Så här har det sett ut stor del av tiden.
Utanför bild längst upp till vänster sitter vår luftvärmepump. Den står på kyla och därför ligger hundarna där de ligger. Svalt och skönt. Vid det här tillfället hade de precis varit ute en stund i trädgården och var ganska varma så de var väldigt nöjda med att gå in och lägga sig i ”kylrummet” som vi brukar kalla vardagsrummet varma dagar. Och det gick bra att sova också även om vi har haft ett par ”tropiska nätter”. Är väldigt tacksam för våra luftvärmepumpar.
Idag skulle det komma åska, men den kom inte hit. Vi fick lite regn, men det blev inte mer med det heller.
Från och med imorgon ska det bli normalt igen. Och vi ska inte klaga för de här dagarna, så som de har haft det nedåt i Europa, Frankrike mm., där kan de klaga. Vi har bara haft ett par dagar och de var långt ifrån 40 grader.
Och på tal om någonting helt annat. Jag läser inte mycket ”riktiga” böcker längre. Det är mest ljudböcker eller e-böcker. Idag när jag skulle läsa i min tyska deckare (försöker fortfarande bli bättre på tyska, kanske borde börja med något annat språk också, som är lite lättare) så ville e-läsaren ha en ny version.
Då slog det mig plötsligt att det är allt nytt när till och med boken du läser behöver uppdatera sig.
Idag börjar vår värmebölja. Den ska inte vara så länge som den har gjort nere i södra delarna av Europa (hoppas jag i alla fall), men otrevligt i alla fall. Idag på lunchen tog jag hundarna i bilen och åkte ut till närmsta naturreservat. Det är för varmt att gå på asfalt mitt i solen. I skogen så är det i alla fall lite skugga. Och inte så varmt på marken. Så vi tog en kort promenad där.
Enligt bilen var det 29 grader då. Det gick bra för hundarna. Eftersom vi inte hamnade mitt i solen så hade de inte ont av värmen. Dessutom kunde de svalka sig i bäcken halvvägs.
Den här gången gick Felix rakt ner i bäcken utan att fundera. Fortfarande på det absolut grundaste stället, men ändå. Det går framåt. Snart kanske han vågar gå runt i bäcken som Ville gör. Svalkar absolut mest på det sättet.
Någonstans där vid bäcken kände jag att jag skulle tagit med mig vattenflaskan som jag lämnade i bilen. Jag började bli väldigt törstig. Den här människan är helt enkelt inte jättebra ihop med värme. Men vi tog oss igenom promenaden, hundarna enklare än vad jag gjorde.
Efter promenaden så åkte vi hem. Båda hundarna gick direkt till dörren för att gå in, till och med Ville som aldrig brukar göra så. Men så har vi det också mycket svalare inomhus just nu. Kylning både uppe och nere.
