Nu är vi där igen. SMHI säger att vi har bytt årstid. Tydligen har vi sommar här nu. Mer än fem dagar i sträck med medeltemperatur över tio grader innebär meteorologisk sommar. Och då tio grader inte är supervarmt, men tydligen innebär sommar så stämmer väl det ganska bra. Hundarna och jag tog en långpromenad idag och även om det var soligt och fint var det inte speciellt varmt. Mer än tio grader var det i alla fall definitivt. Lagom för mig var det också. 

Eftersom det nu är sommar så blev det sallad till lunch idag. 

Kände mig plötsligt piggare efter den här sega förkylningen så jag förberedde en del sallads”komponenter” att plocka av. Gillade det så jag ska försöka se om jag kan fortsätta med det. Jag tycker om att äta sallad och det gör även maken, men att börja fixa till en sallad utan någon idé plötsligt när du är hungrig är inte så lätt. Åtminstone inte för mig. Men om jag gör lite försök att göra sådant här så kanske jag kan börja tänka rätt med någon automatik. Vi får se. Ibland har jag stora idéer som slutar i ingenting. Men ibland slutar det i resultat så det skadar inte att i alla fall försöka.

Imorgon bitti tänker jag i alla fall koka några ägg att komplettera med.

Imorgon ska jag dessutom åka till Keramiken och sätta en ugn med keramik. Håller på att lära mig att bränna gods som är glaserat. Det är lite läskigt. Men vi är två om det och det gör det enklare eftersom vi kan diskutera och vi kan hjälpas åt att korrigera det som behöver korrigeras. Det gör det roligare också, vi brukar prata om annat än keramik också. Det har inte blivit så mycket keramik sedan vi fick hem Felix, men det hade jag räknat med. Det går inte att ha hur mycket som helst i huvudet. I alla fall inte om man är jag. Så nu innan sommaren är det Felix som tar upp det mesta i huvudet. Nu när han börjar bli större ska jag försöka få ordning på andra saker i huvudet. Min styrketräning och min keramik är ett par exempel. Återta en normal rytm. Det är inte som så att Felix tar så mycket tid att jag inte hinner, men det är mer att min hjärna behöver tid för att anpassa sig till nya rutiner. Och förmodligen tar det lite längre tid nu för tiden än det gjorde förut, men jag har alltid haft problem med att fixa nya rutiner när de jag byggt upp blir störda, så beteendet i sig är inget nytt. Nu ska jag ”bara” starta upp mina gamla rutiner igen och koppla ihop dessa med Felix. Något av det första jag vill komma igång med igen är inte keramiken utan styrketräningen. Jag har hållit uppe löpningen någorlunda, men styrketräningen åkte all världens väg och det har börjat märkas.

Ja, ja, det där med rutiner är inte alltid så enkelt.

Här fick vi sommarvärme till valborg. Sommarvärme och solsken. Så förmodligen var det mycket fylla på Valborg, det brukar det bli när det är fint väder. Många ungdomar som kan hålla till utomhus och dricka. För vår del åkte vi en sväng till brukshundsklubben, Maken skulle träna lite lydnad med Ville och jag och Felix gick till agilityplanen för att kika på vad han skulle tycka om en del av hindren där. Han är för liten för hopphindren, men det finns andra som det går bra att kika på.

Vi tog oss över något som heter Balansbom.

Vi tog oss också över A-hindret som är ett stort A som hunden ska klättra över. Felix fixade båda de här hinderna galant. Vi testade också tunnlarna lite grand. De raka tunnlarna var inga problem, men de krokiga förstod han sig inte på. Han trodde nog inte att det gick att ta sig igenom dem så han vände när det blev mörkt. Utom när han följde efter Ville, då körde han bara på.

Utöver det ägnade vi oss inte åt något valborgsfirande. När vi åkte iväg var folk på väg till vårtalet och elden och när vi kom tillbaka så var de på väg hem. Fyrverkeriet smälldes av när vi var på väg hem, vi såg det från bilen, men det var ganska perfekt för då slapp Ville höra smällarna.

1:a maj och 2:a maj ägnades åt trädgårdsarbete. Jag målade lite på förrådet under verandan eftersom det blivit lite skador när maken bytte stolpar på verandan. Dessutom var där en helt ny planka som fick målas i sin helhet också. Jag har klippt rosor på framsidan. Klippt bort massor med grenar. De flesta döda, men också några levande. Förhoppningsvis ska de må toppen av det hoppas jag. Jag har lite kvar på framsidan, sedan ska jag ta hand om rosorna på baksidan. Inte så roligt, men det är skönt när det är klart. 

Idag skulle det blivit sämre väder och lite kallare, men det blev det inte. Soligt och varmt och jag hade alldeles för varma kläder på mig promenaden. Men det gick ändå. Och fint är det att gå nu, även om det var svettigt. 

Hundarna har fått fästingmedel. Det verkar vara mycket fästingar i år, åtminstone har våra dragit på sig en hel del så det var bara att bita i det sura äpplet. Vi brukar ge droppar i nacken, men i år valde vi att ge tabletter istället. Kunde få gratis recept från vårt försäkringsbolag. Ja, vi fick betala för medicinerna så klart, men inte för själva recepten. Dropparna gör så att fästingarna inte ens vill gå på hundarna, men tabletter blona gör att fästingen dör så fort den får i sig lite blod. Förmodar att det ändå ska göra att det inte blir sjukdomar, tydligen så ska fästingen dö innan den släpper ifrån sig sjukdomarna. Det borde väl fungera eftersom så många använder de där tabletterna. 

Vårt körsbärsträd blommar för fullt och när jag kom hem från promenaden så kunde jag inte låta bli att beundra hur bra vårt hus passar till körsbärsträdet. Den gröna färgen passar verkligen att stå där i grönskan.

Det är lite repris här, men det är svårt att inte återkomma till hur härligt det är ute just nu de dagar när solen skiner. Idag tog jag bilen och åkte iväg med hundarna till ett ställe där vi inte varit på länge. Och det var verkligen länge sedan för jag hade glömt hur fint det är där. Varmt var det också, fick ta av mig jackan och knyta den om magen. Superfint där ute, men vi – läs jag, hundarna följde bara mig – missade uppenbarligen någon skylt och hamnade lite på villovägar. Promenaden blev därför inte så lång som jag hade tänkt, var tvungen att gå där jag visste att jag skulle komma tillbaka. Den blev inte jättekort heller, men jag hade tänkt mig att följa hela spåret och så blev det nu inte. 

Kolla bara så fint det var, går bara inte att låta bli att njuta.

Men när jag gick där så kunde jag inte låta bli att tänka på att vi faktiskt inte varit så bra på att uppfostra Felix när det gäller ensamhetsträning. Det har väl berott på dels att han varit så gullig och velat vara så nära att vi liksom hela tiden låtit honom vara det, men också på att jag i princip alltid är hemma.

Orsaken till att jag tänkte på det var att jag funderade på att lämna hundarna i bilen en liten kort stund och gå in och köpa en grej (en kaka till mig från ett café jag åkte förbi). Men som det är just nu så kan jag inte det, Felix skulle sitta och skrika i bilen och  jag kan i och för sig låta honom sitta där och skrika, men det finns en risk att folk skulle tro att han blev misshandlad eller något. Jag kan inte lämna honom ensam hemma heller mer än några minuter eftersom han skriker. Detta är något vi absolut måste ta tag i. Annars är vi lite fångar i hemmet. Framförallt jag när maken är på jobbet. Det är ju inte som så att Felix är helt ensam heller. Han är tillsammans med Ville. Det kommer att lösa sig, men vi måste faktiskt ta tag i det, så här kan vi inte låta det fortsätta. 

Jag skulle vilja göra lite längre utflykter med hundarna också, men då måste jag kunna lämna dem i bilen emellanåt. Köpa något ätbart, kanske någon biljett och då kan jag inte ha en skrikande hund där bak. Jag skulle väl åka dit för djurmisshandel eller något.

Men oavsett det så njuter vi av våren och går på härliga promenader. Och upplever saker. Idag drack Ville ur en bäck, men något i bäcken var läskigt och han började skälla på den istället. Undrar om han råkade på en groda eller kanske en fisk. Jag såg inget, men Ville var i alla fall upprörd över något. Skulle varit kul att veta vad det var.

Rosorna här har fått vänta lite, måste se hur de slår ut. Oavsett så verkar vintern ha gått hårt dem. Kollade in en på baksidan och den lär också behöva en rejäl klippning. Såg ut som många döda grenar. Men just därför vill jag vänta lite till. Tänk om alla de där grenarna faktiskt inte är döda.

Nu är vitsipporna verkligen på topp. De är stora och fyller upp marken. Vilket förmodligen innebär att de börjar närma sig att ha blommat klart.

Något som inte är lika trevligt är att det börjar bli väldigt torrt därute. Vissa bäckar har börjat torka ut. Vi hade inte mycket snö här heller, även om vi hade frost länge, så det fanns inte mycket som kunde töa ner till vatten efter vintern. Faktum är att det skulle behövas lite regn här. Eller faktiskt en eller ett par rejäla skurar. Tror att vi måste börja vattna våra rabarber om vi överhuvudtaget vill ha några pajer. Och kanske blåbärsbuskarna…

Japp, plötsligt så har det gått en vecka igen. Tiden går fort. Igår och idag har det varit mulet och till och med lite regn, men innan dess har vi haft några riktigt soliga och fina dagar. Inte så varmt, men soligt. Det verkar som om naturen äntligen börjar vakna upp och det kommer lite grönt. Vitsipporna har börjat kika upp på riktigt. 

Den återkommande vårförkylningen har så klart dykt upp den också. Skulle varit ute och sprungit idag, men. nu får det dröja ett par dagar.  Men nu är jag inte så orolig längre, jag har så pass bra form nu att jag tappar inte allt på bara några dagar längre. Var på min årliga kontroll hos doktorn och jag hade förbättrat flera värden, förmodligen på grund av min löpning. 

Det känns som om våren varit väldigt långsam i år. Den meteorologisk våren kom tidigt, men sedan blev det liksom stopp. Men nu äntligen så kanske det ska ändra sig. Jag får väl börja ta tag i  min sekatör och klippa lite. Lite besvärligt bara eftersom Felix äter allting. Det gäller att inte klippa sådant som kan vara giftigt för honom samtidigt som han är där. Eller som kan vara för piggigt – som rosor. Jag får räkna ut hur jag ska göra, eller så får vi se till att Maken har hundarna någon annanstans än där jag är. 

Även om det inte varit så varmt i skuggan så är det varmt att sitta i solen. Hundarna och jag har ägnat en del tid till att sitta på trappan på framsidan och bara njuta.

Felix är lite jobbig att ha ute utan koll eftersom han, som sagt, äter allt. Och då menar jag inte som jag skrev i förra inlägget. Utan i det här fallet är det allt möjligt som han hittar på marken. Grästuvor, jordbitar, växter som kommer upp,  bajs i vissa fall mm mm. Men när vi sitter så här på trappan så stannar han med Ville och mig på trappan och vi kan vara ute länge tillsammans. Normalt blir det kanske inte så jättelånga stunder, men häromdagen var det så varmt och härligt att vi satt där i nästan en och en halv timme. Tänk så härligt det är när all min tid är min egen så jag kan faktiskt sitta på trappan och bara njuta. Mitt på dagen, mitt i veckan. 

Det här med att ha gått i pension tidigt är ett av de bästa beslut jag fattat i mitt liv.