Jag har ju börjat springa igen på gamla dar. Och det ihop med styrka och annan träning jag jobbat med har gjort mycket med mina värden under mina hälsokontroller. Även om det varit ett uppehåll med springandet nu ett tag så höll värdena fortfarande i sista hälsokontrollen. Och det är inte som så att det varit totalt uppehåll, men det har inte varit någon kontinuitet eller regelbundenhet. Delvis av skäl som är helt ”legala”, men också det där att när du väl slutar med något pga sjukdom eller annat så är det en hög tröskel att starta igen. I alla fall för mig.

Och jag tänkte jag skulle börja igen och få lite regelbundenhet i det igen för några veckor sedan. Vi sprang en gång och nästa gång tog jag bara helt slut och orkade knappt runt. Vilket visade sig bero på Borrelia. Nu är vi där igen. Jag är frisk och nu är det bara att komma igång igen.

Det var lite regnigt väder, vilket jag är ganska nöjd med för då är det inte så många andra ute. Eftersom jag springer med två hundar, varav Felix inte är tränad för det ännu, så vill jag inte springa bland för mycket folk. Den här dagen gjorde det emellertid inte så stor skillnad för jag struntade i löpspåret och tog mig till ett naturreservat här i närheten istället.

Ville och jag har ju skaffat oss våra rutiner, hur du uppför dig när vi springer, vad som får göras när vi går och att när jag säger ”Vi klarade det!” så har vi varit jätteduktiga och då får hundar lukta så mycket de vill. Dessa rutiner tänker jag se till att Felix också lär sig. Idag dock när vi åkte till naturreservatet så fick de emellertid gå med långlina, det är så lite människor där så det brukar gå alldeles utmärkt. Håller du bara koll är det lätt att ”dra in” hundarna när du möter någon.

Jag är ingen superlöpare. När jag är ”på topp” springer jag 30 minuter. Och inte speciellt fort. Men det fungerar bra för mig och det räcker till för att få kroppen att må bättre. Jag har liksom inga ambitioner att springa längre. Nu när vi har legat nere ett tag och Felix dessutom måste lära sig att uppföra sig så kör jag inte så långa stunder i sträck. Den här gången valde jag ett program som innebär att springa fem minuter i sträck tre gånger och gå tre minuter emellan. Jag ville se om jag kommit tillbaka från Borrelian och då den här slingan innehåller rejäla uppförsbackar, både långa och branta, så var det en rejäl utmaning oavsett.

Men det gick bra! Min hastighet i uppförsbackarna hade kanske inte kallats att springa av någon annan, men det är jag som utför träningen så jag bestämmer vad som är vad. Och efter den sista omgången med fem minuters springande så sa jag till hundarna ”Vi klarade det!” och Ville blev jätteglad. Orden betyder ju något för honom. Felix tyckte det var väl OK, men förstod inte vad det var som var så bra.

Men jag är nöjd. När det gick så här pass i de här backarna så ska det förhoppningsvis gå ännu bättre i löpspåret vi brukar åka till eftersom det är nästan helt plant.

Igår skrev jag att jag, när jag skulle ner på stan, laddade min cykel med en extra korg. Kom då på att jag skulle visa hur du verkligen kan uppgradera din cykel så att du kan få med dig en hel del last. Till skillnad från de där elscotrarna som åker omkring överallt. Kommer fram gör du med dem, men inte fasiken är det lätt att åka och handla mat och sedan ta med sig ett par kassar inte.

Jag cyklar runt med en elcykel som såg ut så här när jag köpte den.

Baktill hade den ett system som heter Altran Velo. Det innebär att det finns ett fäste på pakethållaren i vilket du kan fästa olika attiraljer. Cykelväskor, packlåda eller olika korgar.

Jag köpte ganska direkt en korg att fästa baktill på pakethållaren. En som jag enkelt kan ställa en matkasse i. Det praktiska med det här systemet är då att jag behöver bara ha korgen där när jag behöver den. För det mesta har jag den inte där. Till korgen köpte jag också ett lås, så när jag fäster den på pakethållaren så låser jag fast den. Så klart kan du ha en vanlig cykelkorg som du hänger på sidan, och det har jag också brukat ha. Den bästa sån jag hade var ganska stor och tog enkelt en matkasse. Problemet var att en gång när jag kom ut från affären med min matkasse hade någon snott min korg! Jag kan förstå att de tog den, det var verkligen en riktigt bra cykelkorg. Jag lyckades inte hitta en likadan igen. Till sist köpte jag en ny, men den var mindre, gick inte att ställa en kasse rakt i, jag fick flytta runt saker i kassen innan det gick att ställa ner den. För att den nya inte skulle bli stulen fäste jag den med ett buntband i cykeln. Vilket så klart innebar att jag aldrig kunde ta bort den, vilket inte heller var så bra, eftersom jag ibland har med mig en cykelväska också. Tidigare när jag cyklade till jobbet och nu ibland till keramiken.

Framtill var där en urkass cykelkorg, som synes på bild ganska liten och full med stora hål. Det gick inte att ställa någon matkasse alls i den. Inte heller vågade jag slänga ner mina handskar där. De kunde ju åka ut genom något hål.

Först köpte jag en sorts väska som jag satte i korgen där fram som i alla fall gjorde att den var tät. Kunde lägga i ett par handskar alltså. Men det fick fortfarande inte plats någon matkasse. Efter lite koll så upptäckte jag att Altran Velo hade system även för fronten på cykeln. Så jag köpte hem ett sådant system och monterade bort min gamla korg och monterade dit en ”pakethållare” framtill på min cykel. Vilket gick relativt enkelt, åtminstone med hjälp av några svordomar. Så nu hade jag liksom en pakethållare fram också. Till vilken jag kunde köpa olika lösningar. Den lösning jag valde var en mycket större och en mycket tätare korg. Även den med ett lås. Ville inte testa lyckan där heller.

Så nu har jag en lösning där jag kan ha ingen, en eller två korgar. Och jag är väldigt nöjd. Handlar två kassar mat utan problem. Skulle jag plötsligt vilja ha en annan korg eller kanske en väska så är det bara att byta. Utan något jobb på cykeln alls.

Kan verkligen rekommendera ett sånt system om du cyklar mycket och vill ta med saker på cykeln. Mitt heter Altran Velo, men det finns säkert andra sådana system som är precis lika bra och kanske till och med bättre?

Min cykel idag, när den är laddad till tänderna med korgar.

Det händer ibland att en dag blir en riktigt bra dag. Utan någon egentligen anledning. I måndags var en bra dag. Solen sken, himlen var blå. Jag skulle till vårdcentralen för en hälsokoll efter lunch. Och jag var på gott humör. Skrev färdigt ett brev som jag skulle passa på att skicka när jag ändå skulle cykla iväg. Bestämde mig för att gå och käka lunch på den indiska restaurangen innan jag gick till vårdcentralen. Maken jobbade hemma eftermiddag så jag kunde göra vad jag ville.

Sagt och gjort. Jag gav mig iväg till den indiska restaurangen där jag käkade lunch och mitt favoritbord var ledigt så jag satt där och njöt av maten.

Sedan gick jag till vårdcentralen och alla prover var tiptop, kändes väldigt bra. Att ha ökat på med träning har verkligen gjort skillnad. Har sänkt det ”dåliga kolesterolet” som var på fel väg och som de tidigare funderade på att ge mig medicin för, men gick med på att jag först fick testa själv om jag kunde sänka det. Och det kunde jag!

Tog mig ner på stan och bara ”gick på stan” lite. Köpte mig ett par svarta t-shirts. Använder ofta svarta t-shirts och efter ett tag börjar de bli mer gråa än svarta. Något som du ofta bara plötsligt kommer på när du tar upp dem ur lådan.

Gick förbi en hälsokostaffär som hade tekalendrar i fönstret och kunde inte låta bli att köpa en. Det blev en Yogi. Jag är barnsligt förtjust i adventskalendrar och brukar ha en lakritskalender och en tekalender.

Jag kommer nog inte att använda denna som en adventskalender dock, men tyckte det kunde vara lite kul att testa lite olika påsteer.

Efter det gick jag runt på Akademibokhandeln. Tittade på alla möjliga prylar och så på böcker så klart. Det blev en bok som åkte med hem också. Joyce Carol Oates, Fox.

Och ovanpå allt det så gick jag och köpte mig en blomma. Det var länge sedan sist så det blev lite extra roligt.

Passade också på att gå in på ett fik och köpa oss en varsin chokladbiskvi. Eller rättare sagt jag köpte en chokladbiskvi till maken, men en lakritsbiskvi till mig själv. Ska dock erkänna att det köpet var nog ett engångsköp, de hade lakritskräm i så den kunde nog varit god, men den var alldeles, alldeles för söt.

Sedan var det dags för hemfärd. Hemfärden skulle gå via Hemköp där jag skulle hämta ut paket, två stycken närmare bestämt. Ett var ganska tungt så jag hade laddat cykeln med en extra cykelkorg på pakethållaren. Mitt paket med garn fanns i en box, check. Gick för att plocka ut det andra paketet och då visade det sig att det paketet hade de skickat till Hemköp i City av någon underlig anledning. Funderade lite och sedan tänkte jag att det får inte störa min braiga dag så jag tog cykeln och cyklade i solskenet ner till Hemköp i City där mitt paket faktiskt fanns.

Därefter cyklade jag hem.

Och när jag kom hem funderade jag på det där med småprat. De säger att vi svenskar inte småpratar. Jag tycker inte det är riktigt sant, eller så är det bara jag. OK, vi pratar inte med en främling och frågar om deras dag har varit bra och frågar vad de ska göra i helgen eller en massa annat om deras privatliv. Men vi pratar om allt och inget liksom.

Jag pratade en stund med kvinnan i klädaffären om t-shirts som bleknar i tvätten och om olika kvaliteter och vilka som är bäst. Vi pratade också om det soliga fina vädret.

I hälsokostaffären pratade vi om te. Inte bara om den tekalender jag köpt utan om te i allmänhet. Det visade sig att vi båda gillade te.

I bokhandeln pratade vi om Joyce Carol Oates, om att hon förmodligen aldrig får Nobelpriset eftersom hon är för populär och såklart pratade vi om hur sällan vi kände till de författare som verkligen får Nobelpriset. Och pratade lite om vilka vi hade känt till innan de fick det.

I blomsteraffären pratade vi om blomman jag köpt och hur den skulle hanteras. Vi pratade om deras hund som de hade i affären och vad hen tyckte om olika saker.

På Hemköp diskuterade vi varför i all sin dar hade de skickat mitt paket till City? Vi tyckte båda det var helt koko och jag morrade lite. Hon tyckte det var värt att morra om.

Det är väl också att småprata?

Den braiga dagen fortsatte förresten hemma. Maken åkte iväg och tränade lite med Felix och då tränade Ville och jag lite hemma och Ville tyckte det var jätteroligt. Och lite senare la jag upp maskor till en tröja jag tänker sticka mig.

En bra dag helt enkelt!

En gång i begynnelsen, eller i vart fall när vi köpte vårt hus, så hittade jag en spegel på IKEA och på ett annat ställe en tapet som jag tyckte mycket om.

Den tapeten hamnade så småningom dels i vår förstuga, men också på en liten vägg där spegeln hängdes upp. Tanken var att när vi gjorde om våran trappa så skulle väggarna i trappan också få den tapeten. Sedan gick tiden. Och gick. Vid ett tillfälle bytte vi taklist och det blev tomt längst över spegeln och då satte jag dit en bård för att vi inte skulle behöva tapetsera om.

Ja det var ju inte ett bård på riktigt, utan jag gjorde om en bit tapet som vi hade kvar till en bård. Ska jag var ärlig så tycker jag fortfarande det var en helt OK bård.

Ganska många år senare så började vi faktiskt göra om i trappan, och just nu är vi mitt i det. Det kommer att ta ett tag till, men vi har i alla fall startat. Den här tapeten som vi tänkt ha i trappan finns inte längre kvar och jag valde ut en annan.

Som vi också satt upp i nästan hela trappan.

Eftersom väggen med spegeln är mitt emot trappan så skulle den också få samma tapet. Så vi tog ner spegeln, spacklade igen hålen där spegeln suttit och ställde spegeln i vardagsrummet. Och så har vi haft det ett tag nu. Du vänjer dig vid det mesta.

I helgen tog vi emellertid tag i detta. Nu skulle den där lilla väggen bli tapetserad och spegeln skulle komma upp. Så då gjorde vi det. Ja, det mesta gjordes av maken, men jag var definitivt behjälplig.

Renoveringstapet upp. Detta för att den förra tapeten var så mönstrad så vi ville inte att den skulle synas igenom. Vi kunde målat också, men det går fortare att sätta upp en renoveringstapet.

Den gamla tapeten syns fortfarande lite grand, men vi räknade kallt med att den slutliga tapeten skulle fixa det. Och det gjorde den.

Det ser kanske ut att vara en väldigt enkel liten vägg att tapetsera, men då bedrar du dig. För till vänster är där ett litet hörn bakom dörrfodret som behöver tapetseras. Det hörnet tog mer tid än hela resten av tapeten. Men vi fixade det, utan gräl, och plötsligt var väggen tapetserad!

Bara att få upp spegeln också.

Och tänka sig. Så var det plötsligt klart. Och inget jättejobb heller. Varför är det så lätt att skjuta saker framför sig? Det var jätteskönt att få den här lilla väggen klar. Och att få upp spegeln. Den har aldrig hängt där så länge Felix bott här så han blev väldigt snopen när han plötsligt såg en spegelbild av sig själv där. Inte heller har han riktigt vant sig ännu utan kikar fortfarande till mot spegeln när han går ner för trappan.

Men han vänjer sig snart. För det gör du.

Nu är vi inne på andra halvan av oktober. Och just idag när jag skriver detta är himlen knallblå och solen skiner. Vi har faktiskt haft ganska många sådana här dagar i oktober i år. Jag gillar oktober, men så är jag också en höstmänniska. Hösten är min absoluta favorittid. Och vintern min hattid. Men just nu har vi oktober. Frosten har kommit några mornar nu så jag får väl ta in mina begonior för vintern. Brukar vänta tills frosten kommer och nyper dem.

Vad är det då som är så härligt med oktober? Den friska, lagom kyliga luften, den höga blå himlen och så variationen.

I trädgården blommar fortfarande våra rosor så smått.

Och det finns träd runtomkring som fortfarande är gröna.

Andra som är gula.

Och så finns det träd som vårt körsbärsträd som är allt från gult till rött.

Kolla bara på färgskalan.

Och andra träd har släppt nästan alla löv och bladen ligger nu bruna på marken för att ge näring inför nästa år.

Vi äter fortfarande äppelkaka av våra syrliga goda äpplen, även om vi nu nog är inne på den sista. Och resten av äpplena äter fåglarna upp, de behöver ju också mat. Behöver nog förresten få upp mina fågelmatare. Felix inmundigar också en del äpplen. Han älskar dem.

Promenaderna är sköna och inte för varma. Det finns svamp i skogarna att plocka om du orkar och vill. Och har vi tur får vi en fin november. Folk snackar så mycket skit om november och den kan vara tråkig om vi får en sån där helmulen november när du inte ser en bit himmel på hela månaden, men jag, som ofta går ut en promenad mitt på dagen har upptäckt att november kan vara jättefin också. Med blå himmel och sol, inte länge, men tillräckligt länge för att ge energi om du har möjlighet att hinna med att gå ut och se den. För de som jobbar dagtid är det lite tråkigare. De hinner inte se den där solen alls.

December och januari däremot ska vi inte prata om. De månaderna gick jag helst i ide.

Men nu är det fortfarande oktober. Bara att njuta således!!

Nu ska jag visa ett par bilder från vår smutsiga spis. Inte för att jag vill visa hur smutsig den är utan för att jag vill visa det fascinerande med grönkål.

Det börjar med att du lägger ner grönkål (plus lite mangold i det här fallet) i stekpannan.

Och det är bara jättemycket. Du kan knappt röra runt det i panna. Och så efter bara en liten, liten stund ser den ut så här.

Det liksom bara försvinner. Visst är det fascinerande?

(Om någon undrar: Detta är en go-to lunch jag gör ibland när jag är ensam hemma, grönkål, vegokorv och ägg som jag bara steker ihop. Då och då med lite extra saker i beroende på vad det finns för grönt hemma. Den här dagen var det till exempel också salladslök och pressad vitlök i. Låter kanske inte så spännande, men är faktiskt ganska gott och en helt OK lunch.)

Jag vill också påpeka att spisen är rengjord sedan dessa bilder togs och den var också ren innan jag började gegga ner den.