Oktober

Nu är vi inne på andra halvan av oktober. Och just idag när jag skriver detta är himlen knallblå och solen skiner. Vi har faktiskt haft ganska många sådana här dagar i oktober i år. Jag gillar oktober, men så är jag också en höstmänniska. Hösten är min absoluta favorittid. Och vintern min hattid. Men just nu har vi oktober. Frosten har kommit några mornar nu så jag får väl ta in mina begonior för vintern. Brukar vänta tills frosten kommer och nyper dem.

Vad är det då som är så härligt med oktober? Den friska, lagom kyliga luften, den höga blå himlen och så variationen.

I trädgården blommar fortfarande våra rosor så smått.

Och det finns träd runtomkring som fortfarande är gröna.

Andra som är gula.

Och så finns det träd som vårt körsbärsträd som är allt från gult till rött.

Kolla bara på färgskalan.

Och andra träd har släppt nästan alla löv och bladen ligger nu bruna på marken för att ge näring inför nästa år.

Vi äter fortfarande äppelkaka av våra syrliga goda äpplen, även om vi nu nog är inne på den sista. Och resten av äpplena äter fåglarna upp, de behöver ju också mat. Behöver nog förresten få upp mina fågelmatare. Felix inmundigar också en del äpplen. Han älskar dem.

Promenaderna är sköna och inte för varma. Det finns svamp i skogarna att plocka om du orkar och vill. Och har vi tur får vi en fin november. Folk snackar så mycket skit om november och den kan vara tråkig om vi får en sån där helmulen november när du inte ser en bit himmel på hela månaden, men jag, som ofta går ut en promenad mitt på dagen har upptäckt att november kan vara jättefin också. Med blå himmel och sol, inte länge, men tillräckligt länge för att ge energi om du har möjlighet att hinna med att gå ut och se den. För de som jobbar dagtid är det lite tråkigare. De hinner inte se den där solen alls.

December och januari däremot ska vi inte prata om. De månaderna gick jag helst i ide.

Men nu är det fortfarande oktober. Bara att njuta således!!

Inget nytt under solen

Jag håller just nu på att läsa en bok om Selma Lagerlöf. Den är ganska tjock så det tar sin lilla tid, men det är intressant.

Det visar sig att innan Selma köpte tillbaka Mårbacka (som var hennes barndomshem) så köpte hon ett hus i Falun, som hon renoverade upp och bodde i. Hon bodde där delvis även när hon hade köpt Mårbacka. Falun om vintrarna och Mårbacka på somrarna. Vid ett tillfälle (cirkus 1909) gjorde hon en större renovering och såg bland annat till att bygga en glasveranda.

Den blev dyrare än hon hade räknat med från början och i ett brev skriver hon:
”Den första lärdom, som man kan hämta härav är att ett bygge går till dubbla entreprenadsumman, innan det blir färdigt.”

Är det inte precis vad vi brukar säga om byggen och renoveringar idag? Tydligen har det aldrig varit lätt att sätta kostnader på den här typen av arbete.

Fascinerande

Nu ska jag visa ett par bilder från vår smutsiga spis. Inte för att jag vill visa hur smutsig den är utan för att jag vill visa det fascinerande med grönkål.

Det börjar med att du lägger ner grönkål (plus lite mangold i det här fallet) i stekpannan.

Och det är bara jättemycket. Du kan knappt röra runt det i panna. Och så efter bara en liten, liten stund ser den ut så här.

Det liksom bara försvinner. Visst är det fascinerande?

(Om någon undrar: Detta är en go-to lunch jag gör ibland när jag är ensam hemma, grönkål, vegokorv och ägg som jag bara steker ihop. Då och då med lite extra saker i beroende på vad det finns för grönt hemma. Den här dagen var det till exempel också salladslök och pressad vitlök i. Låter kanske inte så spännande, men är faktiskt ganska gott och en helt OK lunch.)

Jag vill också påpeka att spisen är rengjord sedan dessa bilder togs och den var också ren innan jag började gegga ner den.

Tillbaka igen

Den här borrelian tog lite värre än jag tänkte från början. OK jag kände att jag blev matt, orkeslös, och visst, det var väl jobbigt, men inte så jobbigt egentligen. Tills det blev det. Plötsligt var jobbigt att bara resa sig. Inte som så att jag blev andfådd eller så, mer att kroppen helt enkelt inte orkade. Jag blev lite yr emellanåt och häromkvällen blev jag så dålig att jag bara gick och la mig och somnade med en gång. När maken undrade vad det var som var fel kunde jag inte förklara det på något bättre sätt än att jag mådde skit. Men igår vände det, jag kände det alldeles säkert och idag har jag varit ute med hundarna och promenerat och det gick alldeles utmärkt. Så nu måste antibiotikan äntligen ha gjort verkan. Så skönt.

Nu börjar det verkligen se riktigt höstlikt ut där ute. Det är nu det är extra skönt att vara ledig hela dagarna, jag kan alltid gå ut när det är ljust och få en promenad när jag vill. På så vis märks det inte lika mycket att det blir mörkare och mörkare.

Det har äntligen regnat lite här, men jag tyckte inte det hade regnat så mycket så jag var förvånad att se att bäckarna hade börjat rinna igen. Och tillhandahålla vatten till hundarna.

Vilket så klart utnyttjades. När jag pratade med maken om det så sa han att det regnat en hel del på nätterna. Och det gör ju så klart skillnad.

Var också nöjd för att höften inte krånglade ett dugg trots att vi gick 4 kilometer. Det har varit lite si och så med träningen nu ett tag och jag hade precis börjat komma igång ingen när jag fick borrelian. Jag springer normalt sett dagtid när maken jobbar och det ersätter helt enkelt en hundpromenad. Sedan vi skaffade Felix så har jag inte kunnat springa när maken varit på jobbet helt enkelt för att du ska inte springa med en liten valp. Några gånger blev det väl med Ville, men fick aldrig in någon rutin. Körde min styrketräning dock. Sedan blev jag sjuk, och som vanligt när jag blir sjuk så slutar jag med all träning och har problem med att komma igång med den igen. Och så blev det sommar och …Ja, det finns som sagt hur många ursäkter som helst. Men nu kan Felix springa med, det är för kallt för folk att bada så jag kommer åt löpspåret igen och det finns inga ursäkter. Det var därför jag började igen. Tills jag fick borrelian. Nu tänker jag dock inte stoppa upp bara för att jag blev sjuk utan komma igång igen med en gång.

Men det är uppenbart att min träningsprogram för benen funkar. Det är ett supergammalt program som jag en gång köpte på DVD och sedan dess har jag lyckats få över det på datorn. Jag har inte lyckats hitta något bättre program som hjälper lika mycket och som är enkelt att köra hemma, så jag kör fortfarande på det här gamla programmet. Men förutom det har jag inte kört någon styrka på länge, men nu kan jag ju se vilken skillnad bara det programmet gör. Det tillsammans med den lilla styrketräning jag gör håller smärtan borta. Fantastiskt skönt.

Snygga kompisar jag hade mig, eller hur?

Rosa bandet

För den som en gång älskade Fem myror är fler än fyra elefanter så var detta så klart ett måste-köp.

Förutom att pengarna går till bra ändamål så klart.

Är nu inne på dag 4 av min antibiotika mot borrelia och jag känner att det börjar vända. Inte allas lika matt och orkeslös som igår, så det ska nog gå åt rätt håll nu. Någon dag till så kanske jag är tillbaka!

Helt OK testmuggar

Jag har velat göra några muggar som vi kan ha hemma. De muggar vi har börjar bli färre och färre vartefter vi lyckas skada dem. Som det ofta blir när du har muggar och använder dem i några år. Det har tagit mig ett tag att först få fram hur jag vill att muggarna skulle se ut (och jag skäms inte för att sno idéer från instagram) och sedan på hur stora de skulle vara och hur jag ska göra dem så de blir likadana. Jag drejar inte, utan jobbar med kavling och andra metoder med leran. Till sist kom jag fram till en storlek som kändes bra och en metod som jag hoppades skulle fungera. Ritade mallar på en gammal tunn plastskärbräda och skar ut. Tänkte jag skulle göra två testmuggar för att se om de blev bra och om de kunde vara i en lagom storlek. Och naturligtvis om mina mallar och den metod jag tänkt mig skulle fungera.

De blev bra efter första bränningen och igår var själva glasyrbränningen klar så idag åkte jag och hämtade dem.

Min tanke är att muggarna ska vara i olika färger så jag glaserade de här två olika också. En blågrön och en skiffergrå.

Jag måste säga att jag blev riktigt nöjd. Så nu ska jag göra några flera muggar med hjälp av mina mallar. Två muggar åt gången förmodligen för det kan bli lite mycket med flera. Men vi får se hur produktiv jag är. De var lite roliga att göra och är dessutom snygga. Nu sitter de i diskmaskinen så att jag kan testa hur de är att dricka i också.

Kanske jag ska köpa någon egen glasyr för de de har på keramiken är inte alltid så roliga.

Roligt att fundera på kreativa saker och inte bara på borrelia (för det gör du, svårt att låta bli).

Tavla och tankar

Tavlan vi köpte på konstrundan har kommit upp på vägen. Den är så fin!

Precis så kan skogen se ut sen höst, vinter eller tidig vår. Hon har lyckats så bra. Jag försöker själv måla med akvarell, men det är inte lätt. Färgerna kan lätt bli liksom grumliga om du blandar fel färger. Problemet är att jag är för lat för att ta reda på hur du ska blanda och vilka färger du ska blanda. Min metod är mer testa och se vad som händer.

På tal om att vara lat har jag funderat lite på min borrelia. När jag tog kontakt med vårdcentralen gjorde jag det via en chat och jag skrev att jag inte hade några direkta symptom, men ändå ville kolla upp själva märket på huden.

Efteråt har jag funderat lite och är nu ganska säker på att jag hade symptom. Jag kom på att jag undrat över att jag känt mig så orkeslös senaste tiden. Inte att jag är jättetrött eller något, men att så fort jag gör något så är jag supertrött i kroppen. Har inget bättre ord än orkeslös. Senast när jag sprang orkade jag knappt ta mig igenom rundan, men jag tänkte mest att jag måste ha tappat kondisen väldigt snabbt eftersom det varit ett uppehåll. När jag tänker efter så är det inte så jag brukar känna när jag blir trött av att springa.

Bara att resa mig från soffan eller gå upp för trappan gör att jag känner mig väldigt trött i kroppen. Så förmodligen hade jag symptom. Det är ju bara det att när du är 66 år gammal så har du ju ändå lite ont överallt och det är inte ovanligt att du kan vara lite extra trött någon dag, inte alltid så lätt att skilja det ena från det andra.

Det här med att kunna ta kontakt med vårdcentralen via chatt är väldigt praktiskt. Jag fick det här löst på väldigt kort tid. Nackdelen är att du kan inte kan ställa frågor på samma sätt som när du är där. Å andra sidan har de lagt ut väldigt mycket information på nätet så du kan hitta det mesta där. Och du är inte körd, för du kan skicka ett meddelande vi 1177 också. Det har jag gjort några gånger och det har fungerat utmärkt alla gånger jag gjort det.

Nu håller vi en tumme för att antibiotikan skrämmer iväg den här borrelian ordentligt!

Otur, mer otur och så borrelia

Vi har haft brittsommar här, eller vad det nu är. Häromdagen var det 21 grader varmt och hundarna och jag tog oss till löpspåret. Ska träna upp Felix så att han kan springa med mig han också. Ville är ju jätteduktig så kanske Felix tar efter honom. Den här dagen gick det lite si och så. Otur hade vi också för det var massor med folk ute i spåret. Och nästan alla hade hundar. Det verkade som alla pensionärer, inklusive jag, var ute i löpspåret den här dagen. Fast det vara bara jag som sprang. Oturligt för så många möten innebär att det inte blev riktigt den träning jag velat genomföra med Felix. Det blev en sorts träning så klart, men inte den jag hade tänkt mig.

Igår var det ytterligare en fin solig dag och jag tog mig till mossen. Stod en del bilar där, men den mängd där stod brukar inte leda till så stora problem för för det mesta möter man bara några av dem. Vi började i skogsdelen, en del av turen där inte många går.

Där var det bra och hundarna kunde springa runt i sina långlinor.

Sedan kom vi fram till den mer allmänna turen. Och där var så mycket folk! Mötte någon eller några med korta mellanrum hela resten av turen. Hundarna kunde lika gärna gått i vanligt koppel för jag fick hålla dem med linorna hela tiden. Mycket konstigt, visst det var fint väder, men mitt i veckan!! Och det var inte pensionärer. En nedrans otur.

Våra hundar får alltid fästingmedel vår-sommar-höst. Tidigare har vi droppat på dem droppar. Dessa droppar dödar fästingar som sätter sig på hunden, men de stöter också bort fästingar så att de inte vill komma nära. Dropparna är lite läskiga att sätta på tycker vi. Dessutom ska hundarna inte leka eller vara på varandra under cirka sex timmar efter att du har satt på de här dropparna. Eftersom Felix klänger på Ville hela tiden, och vi inte riktigt kunde räkna ut hur vi skulle fixa de där sex timmarna (nej vi kände oss inte säkra på att göra det över natten heller) så har vi i år istället bytt till tabletter. De där tabletterna gör att de fästingar som fäster sig på hunden dör så snabbt att det är en minimal risk att de hinner släppa ut någon sjukdom i blodet. Tyvärr så stöter de inte bort fästingar utan fästingarna kryper glatt runt på hundarna. I år har det varit väldigt mycket fästingar. Jag har plockat totalt hundratals krypande fästingar från hundarna när vi varit ute i skogen. Utan problem. Tills för ett par-tre veckor sedan. Då upptäckte jag att jag hade en fästing som satt sig på sidan mot ryggen till. Maken drog ut den och allt såg bra ut.

De senaste dagarna har jag tyckt det börjat se misstänkt ut det där bettet och det har börjat klia ordentligt och känts varmt. Idag lyckades jag ta en bild av den. Hur nu jag lyckades med det? Var nästan en akrobatisk handling. I alla fall, jag tog kontakt med vårdcentralen via chatt och skickade in min bild. Och gissa vad? Jo, jag har fått borrelia och ska börja äta antibiotika. Ett enda fästingbett! Största oturen!