Jag har åkt på en sommarförkylning. Igen. Verkar vara något återkommande varje sommar. Och alltid vid fel tillfälle. Å andra sidan finns det väl inga rätt tillfällen att bli sjuk. Men inte bara jag blev sjuk. Ville fick diarré och kräktes. Plus att han liksom ”klöktes” hela tiden och även dreglade. Vi började med att ge honom skonkost. Vilket innebär att koka grötris i mycket vatten. Så tog grötriset slut. Jag skulle ändå åka och köpa lite fil och bär med mera till mig själv så jag åkte till ICA Maxi. 

På ICA Maxi gick jag till rishyllan. Som är ordentligt stor i den här butiken. Gick fram och tillbaka säkert fyra gånger utan att hitta grötris. Försökte komma på var den annars skulle kunna vara, men min fantasi, och min förkylningshjärna, kunde inte komma på var det annars skulle kunna vara. Till sist hittade jag istället en från personalen och frågade henne. Det visade sig att det finns en gröthylla. Där hittar du grötris och havregryn m.m. Jag måste ärligen erkänna att jag förväntade mig inte att det skulle finnas en gröthylla. Hur bestämmer de vad som ska finnas där? Jag menar du kan ju göra gröt på massor av saker. Men, men jag fick mitt grötris. Som du dessutom kan använda till annat än gröt.

Passade också på att köpa lite färska jordgubbar som de säljer utanför Maxi. Det är härligt med bär på sommaren. Har massor med bär i min frukosttallrik just nu.

Hallon plockar jag än så länge i trädgården. Fungerar väl några dagar till. Krusbär hade jag ett tag också, men vår krusbärsbuske är liten och nu är bären slut. I övrigt så köper jag nästan alltid blåbär och utöver det kanske något mer bär som finns där. På bilden har jag också körsbär. Använder min olivpistol för att kärna ut körsbären.

Fungerar inte helt perfekt, men helt OK.

Maken har skaffat sig en flismaskin, kompostkvarn eller vad den nu kan kallas. Eller, det var jag som var och köpte den, men det var på hans förfrågan. Nu står han i alla fall och flisar grenar och kvistar som legat i högar för att köras bort. Han verkar tycka det är roligt så han får hålla på med det. Grenarna försvinner och ryms plötsligt i sopsäckar. Enklare att göra av med och en del av det går väl även att använda i rabatterna. Inte allt dock, det blir ganska mycket. Vi har också en rejäl hög med grenar och kvistar och allmänt trädgårdsavfall i ena bakre hörnet av trädgården som skulle behöva krympas ner rejält. Förmodligen kan flismaskinen användas till även en hel del av den högen. Skulle vi bli av med den högen någon gång har vi funderat på att sätta en kompost där. Vi får väl se någon gång i framtiden.

Ville verkar förresten ha blivit bra nu. Vi var lite oroliga för att det kunde vara något allvarligare än bara magsjuka. Eftersom han höll på och dreglade och klöktes hela tiden. Jag tror fortfarande han lyckats äta något ute som han inte borde ha ätit, men vad det än berodde på så är han bra nu. Tack och lov!

Det här är våran bänk som vi har på baksidan. Den har hunnit bli några år gammal där den står. Förra sommaren började den se riktigt illa ut. Mer grön än vit och färg hade börjat lossna. Vi bestämde att det var dags att göra något åt det. När hösten kom var maken duktig och tvättade och slipade den. Sedan var tanken att jag skulle måla den under vintern. 

Blev inte något gjort under hösten och efter jul kom Felix. Då kunde jag inte gärna gå ner i källaren och måla. Eller ja, jag KUNDE gått ner och målat på kvällen eller på helgen, men av någon anledning så gjorde jag inte det. Kändes som ett oerhört stort jobb att måla den där bänken. Med linoljefärg dessutom.

Men så en dag så bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Den där bänken stod i källaren och tog plats. Så jag började måla. Och inte var det så farligt som jag tänkt mig. Visst, många pinnar att måla på olika sidor. Sågade till en träbit som jag satte dit där maken varit tvungen att ta bort lite ruttet trä. Det var inte heller så jobbigt, framförallt som jag inte gjorde det supersnyggt, bara snyggt nog. Och så fortsatte jag måla. Det som tog längst tid var torktiden, men under den tiden behövde ju inte jag göra något.

Plötsligt var bänken klar!

Och nu står den där igen. På baksidan av huset. Där jag saknat att ha den. 

Tänk vad saker kan växa i huvudet på dig. När du väl bestämmer dig och tar tag i dem så är de oftast inte alls så stora eller besvärliga som de blivit i ditt huvud.

 

Jag har en klänning som har några år på nacken vid det här laget. Men jag tycker fortfarande mycket om den klänningen och använder den mycket på sommaren. Den är skön och den är praktisk. Tyvärr började den bli lite väl sliten i halskanten.

Så klart ser den använd ut i sin helhet den här klänningen, lite blekt och så, men det är bara halskanten som är direkt trasig. 

Först funderade jag på om jag skulle kunna fixa den där kanten på något sätt. Kanske brodera eller sy med maskinen på något sätt. Sedan tittade jag lite närmre och kunde då konstatera att det hade nog gått lite för långt för att det skulle gå att reparera halsringningen.

På sina ställen vara det riktigt stora hål. Lite för stora hål för att ignorera dem. Så jag gav mig ner till sybehörsaffären här i stan. Gällde att åka dit denna veckan för sen har de semesterstängt i tre veckor. Men jag var där i tid. Vi diskuterade lite. Jag hade funderingar på ett blått band som jag skulle kunna sy dit, men jag hittade inget i någon bra nyans. Men tillsammans hittade vi ett rosa som vi båda tyckte fungerade bra, så det köpte jag.

Väl hemma har jag sedan tagit bort den gamla kanten och gett mig på att sy på det rosa bandet istället. Lite pill, men jag fick ihop det till sist.

Jag är ganska nöjd med slutresultatet och jag tycker den rosa halsringningen fungerar. Färgen passar bra in med tyget.

Så nu har klänningen fått ett förlängt liv.

Bra va!

Jag vet inte varför, men jag blev väldigt sugen på en vanlig jordgubbstårta. En sån där med sockerkaksbotten, vaniljkräm, grädde och jordgubbar. Men tyckte det kändes lite mycket att göra en tårta bara till maken och mig. Vi skulle definitivt äta upp den, men det kändes helt klart lite onödigt att äta så mycket tårta.

När jag gick och handlade igår så fick jag syn på färdiga tårtbottnar. Och på en liten en. En som var bara 16 cm i diameter. Det kändes ju nästan som ett tecken, eller hur! Liten tårta och jag behöver inte ens baka själv. Så jag slog till. Köpte dessutom Marsanpulver eftersom jag inte pallade göra egen vaniljkräm heller. 

Och idag slog jag till. ”Bakade” en jordgubbstårta. En liten gullig en.

Här ser du så klart inte riktigt hur liten den är, men om jag säger att tallriken den står på är en assiett så kanske det blir lite tydligare. Och den blev god. Hade kanske blivit lite godare om den fått stå lite längre efter att den var klar och dra till sig lite smaker, men den var god nog. 

Så ett litet tips. Finns små tårtbottnar att köpa om det känns för mycket med en vanlig.

På sommaren så bor det en lite annorlunda gäst i vår trädgård. Den bor i en klyka i ett av våra gamla äppelträd. Och den trivs väldigt bra där. Jag fick den som en stickling för många år sedan, från en god vän som inte längre finns med oss. Jag hyrde ett rum hos henne och hennes man under nästan två år när jag arbetade på annan ort. Två fantastiska människor. 

Hon hade flera sådana här blommor. Eller kaktusar, för egentligen är det en kaktus. En blomsterkaktus. Jag tyckte de var så vackra och tog tacksam emot ett skott. Och det skottet har växt och blivit en rejäl kaktus. Min tanke är att när vår trappuppgång är färdigrenoverad så ska den stå på en piedestal längst upp. Under tiden har den fått bo i källaren om vintern. Där står den i ett hörn och får vatten kanske en gång i månaden, om den har tur. När jag är säker på att frosten är över brukar jag flytta ut den i trädgården där jag ställer upp den i en klyka i ett av de gamla äppelträden.

När jag ställer ut den brukar den se ganska ynklig ut, men efter en tid där ute så börjar den se grönare ut och knopparna (som utvecklats i källaren under vintern) börjar slå ut. Den får stora vackra blommor som lyser upp där i äppelträdet.

Den är jättefin där i äppelträdet, men jag önskar att den hade blommat någon annan gång än mitt i sommaren, för det innebär att när den är inomhus så är den bara grön och det finns aldrig någon blomma. Om jag inte låter den stå kvar inomhus förstås, men jag tycker det är synd för den trivs uppenbarligen så bra där ute. 

Och varje gång jag tittar på den så tänker jag min vän och så tänker jag på att det är roligt att ha en sån här gammaldags växt. Exakt en likadan kaktus finns även på flera tavlor Carl Larsson.

Och uppenbarligen så blommade även deras mitt i sommaren.

Visst är det lite roligt! Att se sin kaktus i de här målningarna.

Fast ännu bättre är det att ha den i äppelträdet.