Jag gjorde ”kruklock”

Jag har ett par krukor som jag köpte för ganska många år sedan när jag var på en tjänsteresa till Stockholm. Hittade dem faktiskt på NK och gillade dem så mycket att jag var tvungen att köpa dem. Och trots att det har gått ganska många år så tycker jag fortfarande om dem lika mycket, så de står alltid framme i ett av våra fönster.

Tyvärr är där inte alltid några blommor i dem så ofta står de där bara. Tillsammans med min häger.

De är verkligen fina när jag har blommor i dem, men de ser kanske inte så roliga ut när de står där tomma och jag är för lat för att hålla på att byta ut dem mot något annat när jag inte har några blommor i dem.

Började fundera på om jag kunde göra något på keramiken för att göra det hela lite roligare. Fick så en idé att jag skulle kunna göra ”lock” till krukorna, Något som kunde vara där när jag inte har några blommor, men som jag kan ta bort när jag vill sätta blommor i krukorna. Och jag ville ha dem i en färg så locken går ihop med krukorna. Gärna något som kunde passa ihop med min häger.

Så här blev de. När jag har blommor kan locken helt enkelt stå på fönsterbrädan som egna skulpturer.

Jag är faktiskt ganska nöjd. Den till vänster föreställer en fågel inne vassen som sticker ut huvudet för att äta en larv eller en mask som kryper där på kanten. Den lilla masken gick sönder under första bränningen, men det verkar som att mitt försök att klistra ihop den med glasyr fungerade.

Syns inte så bra på bilden, men där ÄR en liten fågel där. Och det var framförallt denna jag tänkte kunde passa ihop med min häger. Tyckte det passade med en annan fågel som dessutom gömmer sig i vassen.

Det andra locket är någon slags växt, inspirerad av Aloe Vera eller något liknande. Det är i alla fall en växt.

Kanske inte de mest spektakulära konstverken på jorden, men jag tycker faktiskt de gjorde ganska stor skillnad.

Från tomma, lite meningslösa krukor, till något som faktiskt är lite dekorativt på riktigt.

En vacker höstdag

Idag skulle solen skina, och det gjorde den. Det är tyvärr som så att dagarna börjar bli kortare igen så det gäller verkligen att ta tillvara de soliga dagarna. En stor fördel med att vara pensionär är att du kan gå ut mitt på dagen när ljuset är som bäst för att få ett bra intag av dina D-vitaminer. Så vi passade på idag hundarna och jag. Vi tog en tur till mossen där det alltid är så härligt när solen skiner. Där vara betydligt fler bilar än vad jag förväntade mig en vanlig vardag i september, men flera a bilarna hade tyska skyltar och många har väl fortfarande semester där. Dessbättre träffade vi inte på så många människor när vi var ute och gick så det är alltid skönt.

När vi kom till grillplatsen så satt det några och grillade där. Det luktade rök och grillad korv. Kunde inte låta bli att tänka på hur lycklig Iggy hade varit över det. Han som alltid trodde att han skulle hitta korv på grillplatsen efter att ha gjort det en gång hade verkligen gillat doften. Och jag kunde tänka på honom att det kom tårar i ögonen. Kommit en bit på vägen helt klart.

Jag hade tänkt att jag skulle sätta mig på en av bänkplatserna på mossen och bara sitta och njuta en stund. På bilden syns den första bänken och där ville jag inte sitta, ville komma en bit innan vi satte oss, men det finns ett helt gäng till längre fram som är lite bättre. Men för första gången någonsin var varenda bänk utom just den här första upptagen. Det har jag aldrig varit med om någon gång förut. Kanske det var alla tyskar som snott bänkarna? Men det såg ganska trevligt ut när de hade med sig fikaoch satt där. Jag borde kanske börja med det jag också. Tänker på det ibland när vi är ute att det skulle vara ganska skönt att sitta ner och bara ta det lugnt och dricka och äta något. Problemet är att jag inte tycker så mycket om att bära på en ryggsäck när jag är ute och går för jag blir så varm på ryggen. Kanske det funkar nu när det börjar bli allt kallare på dagarna? Jag svettas ju ändå när jag går så det kanske inte gör så mycket om jag svettas lite extra på ryggen ocskså?

När jag kom hem gjorde jag kålpudding. Lästa på Instragram hur Frida Ronge gjorde kåldolmar och blev så väldigt sugen så jag var och köpte ingredienser till det igår. Till kålpudding alltså, inte till kåldolmar. Jag älskar kåldolmar, men är för lat för att göra det, så det blev kålpudding istället. Det är i princip lika gott.

Så en dag i solen och ett avslut med älskad kålpudding. Ändå en ganska bra dag.

Stora killen

Nu börjar Felix bli en stor kille på riktigt. För nu slutar han att äta valp/juniorfoder och går över på vuxenfoder. Han har fått större och större andel vuxenfoder i sin mat nu under en period. Men nu har han fått de sista bitarna valpfoder och får bara vuxenfoder framöver. Så nu har vi samma foder till båda hundarna under några år i alla fall. Det var ett tag sedan sist. Det finns valp/juniorfoder, vuxenfoder och seniorfoder. Så nästa steg blir väl när Ville börjar äta seniorfoder, men dit är det ett tag.

Med det sagt så är det långt kvar tills Felix kan anses vara vuxen på alla andra sätt. Att äta vuxenfoder förenklar för oss, men innebär inte att Felix på något sätt förändras. Han skriker fortfarande lika högt när det är dags för att äta och han är fortfarande, kanske inte valpig, men i vart fall inte vuxen i sina rörelser. Dessutom börjar han hamna i en period där han emellanåt glömmer allting han har lärt sig, och vill utmana lite. Det är normalt. Hundar brukar ha ett par sådana perioder innan de blir vuxna på riktigt.

Tog en video när han fick lite Kooikerfnatt. Som han också kombinerade med att reta Ville. Det kan se läskigt ut med Ville som låter farlig och ser farlig ut, men det är så hundar leker. Felix är inte det minsta rädd, han är bara nöjd desto mer han lyckas reta Ville.

Jag glömde att det blir bättre att filma med mobilen liggande, men när kooikerfnattet kör igång så gäller det att få igång kameran med en gång och då kan det vara lätt att vända mobilen.

Sorgens femte fas

Jag läste någon gång om Sorgens faser. Som enligt någon modell ska vara fem. Nämligen de här fem.

  1. Förnekelse: Allting känns overkligt och det är svårt att ta in det som har hänt. Det är ett skyddande försvar för psyket.
  2. Ilska: En känsla av orättvisa som kan riktas mot omgivningen, läkare eller en själv.
  3. Förhandling: Tankar som ”om jag bara hade gjort så här…” i ett försök att få tillbaka kontrollen.
  4. Nedstämdhet: En djup sorg, tomhet och saknad där meningslösheten kan kännas överväldigande.
  5. Acceptans: Att börja försonas med förlusten och lära sig att leva vidare med den, snarare än att man har ”glömt”.

När jag tänker på Iggy så stämmer de här faserna ganska bra. Tror att jag kommit över förhandling, men har varit i nedstämdhet länge nu.

När maken och jag var på semester i Dalsland så märkte jag att jag faktiskt kunde jag prata om Iggy utan att gråta. När vi såg en geting och stoppade någon hund från att mer eller mindra äta upp den pratade vi om hur Iggy hade en förmåga att jaga ut getingar. Det hade han faktiskt. Ingen av oss kunde riktigt fatta hur det gick till, men han såg till att getingarna flög ut igen. Vi pratade om annat också, sånt som var speciellt för Iggy. För han var en liten speciell hund. Och jag grät inte. Kände mer en ömhet. Då tänkte jag att jag nog kommit till acceptans.

Sedan var vi på kalas i söndags och då hängde där en bild på Iggy på väggen. En bild där han såg så glad ut.

Då kom de igen. Tårarna. Tusan vad jag älskade den hunden.

Så kanske jag inte har nått accceptans ännu. Kanske jag ligger mellan nedstämdhet och acceptans. Kanske kommer det en dag framöver då jag kan tänka på, prata om och se bilder av Iggy utan att ha tårar i ögonvrån hela tiden. Till och med det här inlägget satte fart på vattenflödet igen.

Min lilla älskade vovve.

En extra fotpall

Vi har två rosa fåtöljer från IKEA i vårt vardagsrum. De blev rosa för jag tyckte de passade ihop med tapeten. Det tycker jag fortfarande. Vår soffa däremot är grå. Passar ihop med snickerierna är tanken. Nåja, det har egentligen ingen betydelse för det här.

Till varje fåtölj har vi också en fotpall. Mycket skönt när du sitter i fåtöljen. Eftersom jag är en soffmänniska så sitter jag nästan jämt i soffan. Jag brukar dra den ena fotpallen dit och använda den där. Så kom Felix. Som till en början älskade att sitta i knät, men som när han växte mer eller mindre slutade att sitta i knät. Vilket var väntat.

Vad han istället började göra var att ligga bredvid mina fötter på fotpallen. På så vis fick båda hundarna och jag plats i soffan så det var ju bra. Ville bredvid mig och Felix på fotpallen. Men som hundar brukar så växte Felix. Snart fick inte mina fötter plats på fotpallen bredvid Felix. Lite trist tyckte jag eftersom jag gillar den där fotpallen jag också. Så vad gjorde jag då? Jo, jag kollade på IKEA om de fortfarande hade den här fotpallen och det hade de? Inte i rosa så klart, men de hade en grå som kunde få gå ihop med soffan. Så jag införskaffade en grå fotpall. Visserligen samma modell, men de har gjort den förändringen att det numera är förvaring i fotpallen så kommer jag på något att ha där kan jag lägga ner det.

Därför sitter jag numera i soffan med två fotpallar framför mig. Jag får dra mig själv över fotpallarna när jag ska upp, men det kan det vara värt. Och nu kan Ville ligga bredvid mig i soffan, Felix kan sova på en fotpall och jag kan ha fötterna på en annan fotpall.

Försökt åskådliggöra det hela i en bild här, men var tvungen att använda vidvinkel så perspektivet blir lite mysko. Men här syns det hur vi sitter alla tre. (Om någon undrar varför det står AI-genererat innehåll så beror det på att jag bad AI ta bort en grej som låg i ena fåtöljen).

Ibland får du göra lite uppoffringar för dina pälsklingar.

IKEAbesök – stora förändringar!

Det är inte ovanligt att jag tar mig till IKEA, men för det mesta har jag då kollat upp vad jag ska köpa och går direkt in och plockar till mig det jag tänkte mig. Alternativt så får de plocka ihop vad jag ska ha och så hämtar jag det bara. Den här gången hade jag behov av ett par korgar, helst med lock, och fick för mig att jag skulle göra ett lite längre besök och faktiskt gå runt i butiken lite. DET var längesedan jag gjorde. Gick och kikade på soffor. Börjar bli dags för en ny soffa uppe i blå rummet. Som också är TV-rum. I det rummet krävs en ganska stor soffa eftersom det ska finnas plats för två hundar och två människor utan att de ska behöva trängas alltför mycket. Hittade en modulsoffa som jag gillade. Uppåkra heter den.

Den var djup, passar mig som ändå alltid kryper upp i soffan och ger också mycket sovplats för hundar. Kan sättas ihop lite som du vill. Möjligen är den för stor för vårt rum, men jag ska i alla fall mäta och se hur det skulle kunna se ut. Drömma kan du ju alltid göra.

När jag kollat klart på övervåningen tänkte jag att jag skulle ta mig en fika i restaurangen och döm om min förvåning när de hade gjort om hela restaurangkonceptet. Stora förändringar. Måste vara länge sedan jag var på IKEAs restaurang. Nu var det precis som i bistron. Du fick välja och betala via en skärm (kunde visst också göras via din telefon) och sedan hämtade du det i disken när det var din tur. Som på ett hamburgerställe.

Jag hade väl inte så mycket emot det, men blev snopen bara. Det har ju varit så länge i bistron (sedan pandemin tror jag), men visste inte att de gjort likadant i restaurangen.

Nåväl, jag hittade ett par korgar med lock i rätt storlek. Vielången hette de.

Korgarna visade sig ha exakt rätt storlek så jag är nöjd med köpet. Tänk vad lite småförvaring kan förenkla tillvaron. Det enda är att jag skulle vilja ha ett litet handtag på dem så att de går lättare att dra ut. Men det ska jag nog kunna fixa själv. Har en påse med läderbitar där jag nog ska hitta något lagom. En påse som jag köpte för massor av år sedan, men som jag faktiskt haft nytta av många gånger vid det här laget.

Plockade även på mig sånt där som du brukar plocka på dig när du är på IKEA. Servetter, påsar, värmeljus mm. Funderade på att köpa en skrivbordslampa, men hade inte alldeles helt klart för mig vad som skulle passa bäst på bordet så det får vänta till en annan gång. Men har i alla fall kollat lite.

Sedan gillade jag den här förvaringen. Inte bara för att det är ett gulligt djur, utan för att den heter Grejsimojs. Ett ord som inte är ovanligt att jag använder. Visst är den söt?

Så, ja, detta var ett lite längre besök på IKEA. Vet inte om det gav så mycket mersmak, dröjer nog några år till nästa gång igen.

Jag gjorde en badponcho

När maken och jag var på någon av öarna (Öland eller Gotland) så såg jag några som hade en badponcho. Jag har väl hört om den förut så det var inte nytt på så vis, men jag har inte sett någon använda en sådan förut. Väldigt praktiskt tyckte jag att det såg ut. När vi nu skulle åka till Dalsland och jag visste att det fanns en badplats nära vår stuga så tänkte jag att jag ville ha med mig just en badponcho. Såna där idéer man kan få. De jag såg var lite för dyra för vad de var så jag köpte ett par handdukar på rea istället (går bra att använda ett par gamla, men jag hade inte riktigt några och dessa kostade bara 98 kr styck). Och sydde mig en poncho.

Randig på framsidan.

Och blommig på baksidan.

Två fickor på framsidan och en huva. Väldigt enkel sömnad.

Den här åkte med till Dalsland och den användes vid bad på badplatsen. Och var mycket riktigt väldigt praktisk. Det jag inte hade tänkt på var att den dessutom var superskön att ha på sig i stugan när jag hade duschat. Hemma har jag min badkappa, men den tar jag inte med på resa, men nu hade jag plötsligt en ersättare.

Således, en badponcho för bad och dusch både utom- och inomhus.

Hemma i våran skog

Nu har vi kommit hem till vår egen skog igen. Inte i Dalsland. Och även om Dalsland var fint så är hemma bäst, det är bara så det är. Igår tog hundarna och jag oss runt en av våra vanliga snurror i ett av våra naturreservat.

Även om jag inte gillar att säga det börjar det bli höstlikt. Och egentligen har jag kanske inte så mycket emot att säga det eftersom hösten faktiskt är min favoritårstid av alla. Men det är väl det där att erkänna brytningen sommar till höst. Eftersom efter hösten kommer den brytning jag gillar minst. Höst till vinter. Och vinter är definitivt den årstid jag gillar minst.

Igår när vi promenerade blev vi störda några gånger av skolungdomar som var ute och orienterade. Normalt brukar jag tycka det är lite jobbigt om det kommer flera möten eftersom jag vill hålla hundarna nära då. Och hålla linorna i handen. Därför har jag alltid ordentlig koll framåt när vi går. Vad jag kunde konstatera igår är att skolungdomar är inga större problem på den här fronten. De hörs på långt avstånd så när de väl kom fram till oss så var hundarna säkrade i mina händer. Inga nyheter där således. Inte ens när de springer runt i skogen kan de vara tysta. De ropar och pratar med varandra hela tiden. I hög volym. Bra för oss såklart.

Summa summarum, skönt att vara hemma i egen skog. Även här många backar och ett par av dem ganska branta, men jag kan gå upp för alla, jag behöver inte klättra.