Den här sommaren lär väl gå lite till historien som, åtminstone bitvis, den kallaste på 40 år. I år har vi inte ens tagit ut kuddarna till hammocken. Inte använt utemöblerna på framsidan. En hel del utearbete som skulle gjorts på huset har inte varit möjligt. Mina sena kvällar på verandan, som jag älskar, har blivit väldigt, väldigt få. Och som jag skrev tidigare så blev vi ju snuvade på våren också, därför känns det liksom extra hårt.
Jag tog tag i att förså växter och även om de planterades ut ganska sent så hade de, en normal sommar, tagit sig mycket bättre. En del av de grönsaker jag sådde grodde helt enkelt inte. Det har varit för kallt. Det är väl bara att försöka igen nästa år.
Mina riddarsporrar har inte växt alls. Liksom jätteverbenorna. Har planterat ut massor med jätteverbena till humlorna, men de är inte mycket större nu än när jag planterade ut dem. Det är knappt att kirskålen har växt den här sommaren. Lustigt med sant.
Men just nu är det faktiskt sommar. Och igår kväll satte jag mig på balkongen, på min ny bänk, och bara njöt. Det var en riktig sommarkväll. En av de väldigt få den här sommaren.
Då kände jag mig ändå ganska nöjd. Jag hade tagit ett bad i mitt älskade badkar, som jag kunde få fyllt med varmvatten eftersom vi skaffat oss en större varmvattenberedare. Jag kunde fälla upp min nya bänk på balkongen och jag kunde njuta av utsikten. Och det var varmt!
Ibland behövs det inte mer än så.
Lämna ett svar