Förra semestern var ganska oturlig för min del. I mitten av min första semestervecka, av fem, så fick jag ryggskott. Detta ryggskott varade sedan i tre veckor. Jag kände mig inte så där jätteutvilad när semestern var över. Jag sjukskrev mig en vecka så det innebar att jag hade fem dagar att spara. I år ska jag ta i och ha sex veckors semester. För att liksom ta igen lite från förra året. Och min semester börjar imorgon. Eller ja, rent arbetsgivarmässigt så börjar den på måndag, men det vet väl alla att semesterkänslan kommer så fort du går hem på fredagen.

Natten till tisdag vaknade jag och hade ont i halsen. Jag tänkte att jag förmodligen legat på rygg med munnen öppen (Observera, med munnen öppen, inte snarkat, för det har jag då inte hört att jag skulle göra), gick upp och drack lite vatten och la mig att sova på sidan. När jag vaknade nästa gång hade jag jätteont i halsen och frossa. Klädde ändå på mig för att gå till jobbet. Maken konstaterade att jag inte borde gå till jobbet och jag lydde faktiskt honom och stannade hemma. Hade ett telefonmöte på förmiddagen och tänkte sedan jobbat hemma. Vid lunchtiden hade jag 38+ i feber. Mådde skitkasst. Låg mest hela eftermiddagen och tyckte synd om mig själv, i alla fall de stunder jag inte sov. Detta höll i sig hela resten av dagen, trots alvedon. ändå tills det blev dags att lägga sig på riktigt. Jag tänkte att det är väl precis lagom att få en ordentlig förkylning just nu.

Dagen efter, dvs igår, vaknade jag på morgonen. Hade typ en halv grads feber, men annars i princip inget. Kände mig lite halvkass på förmiddagen, men ju längre dagen led ju bättre kände jag mig. Och framåt kvällningen och idag är det bara lite, lite halsont som kvarstår.

Nu ska jag väl inte ropa hej, den kan ju bryta ut igen, men för det fall den INTE gör det så måste jag säga att det var den konstigaste förkylning jag haft. En dag med 38+ i princip hela dagen, och sedan ingenting! Är inte det underligt? Nu håller jag mig en liten tumme för att detta stämmer. För i år vill jag ha en härlig lång frisk semester!

Vi bor i en ganska stor stad. I en villa i ett gammalt villaområde. Det tar ca fem minuter att cykla ner till centrum och 20-30 minuter att gå. Vi bor alltså relativt centralt. Ändå har vi flera bra promenader alldeles om hörnet. Vi har stadsparken, som är en bra promenad, även om där, åtminstone om det är sommar och fint väder, kan vara ganska mycket folk. Vi har ett naturreservat som det tar oss tio-tjugo minuter att komma fram till.

Och nyligen så upptäckte maken en jättelik ödetomt som är alldeles utmärkt att gå i. Det är ett ganska stort område där det varit ett stort lekland av något slag, men som när leklandet lade ner bara blev kvar. Förmodligen kommer det att bebyggas så småningom. Eller göras om till en mountainbikebana, de flesta fina naturstigar häromkring görs om till sådana nämligen. Men till det händer så är det en bra promenad för oss. Hundarna kan få gå lite lösa där till och med, även om de får dra sina koppel bakom sig.

Senast jag gick där så fick jag för mig att fotografera blommor. Där har växt upp riktigt många sorter. Inte för jag vet vad alla heter, och inte orkar jag slå upp det heller, men njuta av dem kan jag göra ändå.

En fin rosenbuske som luktar jättegott!

Jättegula, pyttesmå blommor. Väldigt söta!

Någon slags ginst?

Pyttesmå vita blommor.

Lupinplanta som visar hur starka växter kan vara. Tvingar sig upp i den gamla asfalten.

Vitklöver – en blomma jag kan!

Och hundkex kan jag också.

Inte illa för en ödetomt! Som ligger alldeles om hörnet.

Ja, ja Iggy. Matte kommer…

Vi brukar ha många småfåglar i vår trädgård, fågelbadet brukar vara väl använt och det brukar röra sig i buskar och i träd. Och det brukar kunna finnas en eller flera igelkottar här som vandrar genom trädgården. Och när jag sitter på verandan brukar jag kunna se svalorna flyga över himlen.

I år verkar det vara helt annorlunda. Jag ser knappt några småfåglar alls. Jag ser att fågelbadet har använts när jag tvättar av det och fyller på det på nytt. Men jag vet inte om det är småfåglar eller kajor och skator som varit där. Det känns liksom tomt. Holkarna verkar också vara tomma. Det brukar de inte vara. Ibland finns fåglarna där ändå, utan att det märks, men jag har inte sett någon. Och igelkottarna! Jag har faktiskt inte sett en enda i år. Vare sig i trädgården eller någon annanstans.

Det som jag saknat mest är dock svalorna. Just de där som jag brukar se på himlen när jag sitter på verandan. Deras små skrik som hörs när de liksom flyter över himlen. Som små svarta prickar. De har jag saknat så mycket. Igår kväll satt jag och diskuterade detta med maken, att det stället där de brukar bygga bon kanske har rivits eller förstörts på något annat sätt. Och hur tomt det kändes när de inte var där. De ska liksom vara där när det är sommar och när vi sitter på verandan. Sedan plötsligt! Nästan precis efter jag sagt det där till maken så kom de! Från en helt tom blå himmel så var det plötsligt en blå himmel med små svarta prickar. Med små skrik som kom och gick. Mina svalor! De var där igen! Och det kändes plötsligt så mycket bättre. Jag visste att jag älskar de där svalorna, men jag visste inte att de var så viktiga. Något foto kunde jag inte ta så jag får rita en bild istället. Så här är mina svalor!

De är så välkomna!

Det är intressant det här med trender. Hur något plötsligen blir inne, eller nästan blir den enda sanningen. Som det här med surdeg. Jag älskar bröd. Jag gör verkligen det. Jag skulle aldrig välja någon diet där jag inte fick äta bröd. Om jag inte var tvungen såklart. Om jag skulle dö om jag åt bröd. Typ. När vi har varit och bilat i Europa, eller på resande fot överhuvudtaget så stannar jag alltid till vid var och varannat bageri. Maken brukar skratta lite åt mig. Men den som älskar bröd vill så klart se vilka sorter de har på andra ställen. Och smaka! Så det blir ofta brödköp utomlands. Gärna bröd med råg, jag brukar ju skämta att säga att som halvfinne har jag rågen i blodet. Och kardemumma.

Jag tycker om att baka bröd också, det har jag alltid gjort. Innan det blev inne så bakade jagen hel del med surdeg. Sedan blev det inne och då slutar jag. Det är ganska typiskt mig måste jag erkänna. Nu är det dessutom så inne att det nästan är fult att baka med jäst. Surdeg är den enda sanningen. För min egen del använder jag jäst när jag vill. Där vägrar jag ge mig. Men, som jag tidigare skrivit, så har jag börjat sakna surdegsbröden. De har en egen smak. Och så är de liksom lite sega, något som jag gillar. Nu har jag börjat igen. Haft flera misslyckanden. Men det tar sig får jag säga. Efter att ha börjat med att väcka surdegen två gånger innan jag bakar med den har jag fått riktigt fina hål i bröden. Det är ju liksom så det blir bättre, genom att experimentera!

Det här brödet, med dinkelmjöl och solrosfrön plus pumpafrön utanpå blev riktigt bra. Förutom att jag inte snittade tillräckligt djupt så det blev lite av en vulkan i mitten!

Men kolla vilka fina hål jag fick!

Ett annat exempel på sanningar och trender är burgare. Och tex-mex. Hamburgare har blivit riktig finmat. Och den som startade trenden har också skrivit en bok om tex-mex och en annan om barbeque. Men det är intressant att följa. När det händer. Plötsligt blir massor av människor intresserade av hamburgare. Det skrivs massor av artiklar om det perfekta hamburgerbrödet. Jag får höra att den enda riktigt bra hamburgaren ska vara gjord på högrev. Tex-mex också tydligen. Köttfärs duger inte längre. Det smakar tydligen inte alls bra.

Jag ska inte låtsas som att inte jag själv berörs, det gör jag såklart. Vi har alltid ätit en hel del burgare i det här huset eftersom maken älskar burgare. Trenden gör att jag hittar roliga och nya tillbehör och ännu bättre recept på hamburgerbröd. Jag måste erkänna att de har rätt. Ett hamburgerbröd som är lite segare, som inte smular så mycket är bättre än de där vanliga som jag brukar baka. Och visst, det är säkert väldigt jättegott att göra egna tortillas också. Eller kanske egna tacoskal. Dit har jag inte tagit mig ännu. Jag har visserligen gjort egna tortillas en gång, bara för att jag ville testa majstortillas, men jag tror att det dröjer innan jag ställer mig och gör egna vetetortillas. Högrev får också vara för min del. Det blir lite besvärligt om allting skulle göras av högrev. Vad gör vi då av resten av oxen? Förutom det så har vi så himla god köttfärs. Vi köper kött från en gård utanför stan, djur som lever på gräs och går ute så länge de lever. Jättegott kött. Och jättegod köttfärs. Den duger till våra burgare. Och till vår tex-mex.

Men visst är det lite intressant. Så många sanningar som kommer genom trender.