Jodå, det blev lite gjort efter tänkandet igår. Inte så att jag städade hela huset, men lite blev det allt gjort. Jag började städa köket. Då kom jag på att jag skulle nog göra köttbullar så jag tog fram färs ur frysen. Och så tänkte jag som så att om jag nu ska städa köket så får jag faktiskt ta tag i ugnarna också, de ser förskräckliga ut. Ett arbete som det är så lätt att låta bli för det är verkligen inte roligt. Men jag gjorde det, trots alla glasrutorna. Där är tre rutor i varje ugn och två av dem går att ta loss. Och det gjorde jag, varenda gång jag stod där med en glasruta så satte Iggy igång att vråla i trådgården så jag fick lägga ifrån mig en ruta och springa ut. Kanske inte varenda gång, men det kändes så. Väldigt stolt över mig själv var jag i alla fall när jag var klar. Premiärtestades med köttbullar också. Jag har nämligen börjat med att steka köttbullarna på en plåt i ugnen istället för att stå och steka dem i stekpannan. De blir inte lika vackra som i stekpannan, men de blir lika goda, så det är något jag tänker fortsätta med.

Fick för mig att sätta en omgång fläderblomssaft också. När jag nu ändå var så huslig. Dessutom börjar blommorna på våra fläderträd snart sjunga på sista versen så det gäller ju att passa på. Känns väldigt lyxigt att bara gå ner i hörnet och plocka blommorna. Nu står där i alla fall ett Höganäskrus laddat med fläderblommor, citroner och sockervatten. Jag har dessutom Atamon i saften, finns inte en chans att den kan frysas ner så det får helt enkelt vara så.

Har varit väldigt huslig känns det som. Häromdagen gjorde jag ju fikonmarmelad och igår fixade jag dessutom till två tjusiga surdegsbröd till. Med aprikoser, russin och hasselnötter. Jag ska inte påstå att jag har full koll på den där surdegen ännu, fick trixa lite den här gången, men två bröd blev det allt och goda blev de också.

Nu får det nog vara slut på husligheten i någon dag för i morgon måste jag ägna mig åt verandaräcke.

Förra semestern var ganska oturlig för min del. I mitten av min första semestervecka, av fem, så fick jag ryggskott. Detta ryggskott varade sedan i tre veckor. Jag kände mig inte så där jätteutvilad när semestern var över. Jag sjukskrev mig en vecka så det innebar att jag hade fem dagar att spara. I år ska jag ta i och ha sex veckors semester. För att liksom ta igen lite från förra året. Och min semester börjar imorgon. Eller ja, rent arbetsgivarmässigt så börjar den på måndag, men det vet väl alla att semesterkänslan kommer så fort du går hem på fredagen.

Natten till tisdag vaknade jag och hade ont i halsen. Jag tänkte att jag förmodligen legat på rygg med munnen öppen (Observera, med munnen öppen, inte snarkat, för det har jag då inte hört att jag skulle göra), gick upp och drack lite vatten och la mig att sova på sidan. När jag vaknade nästa gång hade jag jätteont i halsen och frossa. Klädde ändå på mig för att gå till jobbet. Maken konstaterade att jag inte borde gå till jobbet och jag lydde faktiskt honom och stannade hemma. Hade ett telefonmöte på förmiddagen och tänkte sedan jobbat hemma. Vid lunchtiden hade jag 38+ i feber. Mådde skitkasst. Låg mest hela eftermiddagen och tyckte synd om mig själv, i alla fall de stunder jag inte sov. Detta höll i sig hela resten av dagen, trots alvedon. ändå tills det blev dags att lägga sig på riktigt. Jag tänkte att det är väl precis lagom att få en ordentlig förkylning just nu.

Dagen efter, dvs igår, vaknade jag på morgonen. Hade typ en halv grads feber, men annars i princip inget. Kände mig lite halvkass på förmiddagen, men ju längre dagen led ju bättre kände jag mig. Och framåt kvällningen och idag är det bara lite, lite halsont som kvarstår.

Nu ska jag väl inte ropa hej, den kan ju bryta ut igen, men för det fall den INTE gör det så måste jag säga att det var den konstigaste förkylning jag haft. En dag med 38+ i princip hela dagen, och sedan ingenting! Är inte det underligt? Nu håller jag mig en liten tumme för att detta stämmer. För i år vill jag ha en härlig lång frisk semester!

Vi bor i en ganska stor stad. I en villa i ett gammalt villaområde. Det tar ca fem minuter att cykla ner till centrum och 20-30 minuter att gå. Vi bor alltså relativt centralt. Ändå har vi flera bra promenader alldeles om hörnet. Vi har stadsparken, som är en bra promenad, även om där, åtminstone om det är sommar och fint väder, kan vara ganska mycket folk. Vi har ett naturreservat som det tar oss tio-tjugo minuter att komma fram till.

Och nyligen så upptäckte maken en jättelik ödetomt som är alldeles utmärkt att gå i. Det är ett ganska stort område där det varit ett stort lekland av något slag, men som när leklandet lade ner bara blev kvar. Förmodligen kommer det att bebyggas så småningom. Eller göras om till en mountainbikebana, de flesta fina naturstigar häromkring görs om till sådana nämligen. Men till det händer så är det en bra promenad för oss. Hundarna kan få gå lite lösa där till och med, även om de får dra sina koppel bakom sig.

Senast jag gick där så fick jag för mig att fotografera blommor. Där har växt upp riktigt många sorter. Inte för jag vet vad alla heter, och inte orkar jag slå upp det heller, men njuta av dem kan jag göra ändå.

En fin rosenbuske som luktar jättegott!

Jättegula, pyttesmå blommor. Väldigt söta!

Någon slags ginst?

Pyttesmå vita blommor.

Lupinplanta som visar hur starka växter kan vara. Tvingar sig upp i den gamla asfalten.

Vitklöver – en blomma jag kan!

Och hundkex kan jag också.

Inte illa för en ödetomt! Som ligger alldeles om hörnet.

Ja, ja Iggy. Matte kommer…