Idag har det fantastiskt nog varit solsken. FAST det är lördag. Och jag har fått gjort en hel del tycker jag sjäv i alla fall. Jag har skolat om en massa plantor i källaren. Jag har fått ner de plantor i jorden som jag köpte för två veckor sedan. Ja,  ibland tar det så lång tid. Och så har jag grävt upp en ny liten rabatt. Där har jag planterat en rad lavendel. Som jag hoppas ska bli en liten häck så småningom. Inte bara för att det är vackert, vilket det är. Eller för att det doftar gott, vilket jag hoppas att det ska göra. Utan för att skydda mina kryddor. Idag rusar de nämligen upp och pinkar på min salvia. Inte så fräscht. Nu är min förhoppning att förutom allt annat trevligt som en lavendelhäck kan ge så kan den också få vara det som hundarna pinkar på istället för mina kryddor. En win-win-situation helt enkelt.

Inte så vackert ännu kanske, men om ett tag…

Egentligen skulle jag vilja ha en liten fontän i vår trädgård. För att höra vatten som sprudlar. Kanske jag skaffar mig en sådan någon gång. I väntan på det så får jag nöja mig med mitt fågelbad. Vårat fågelbad står på en stubbe efter en alm som vi sågade ner. Och gladde grannen! Fågelbadet hittade jag på en plantskola och direkt när jag såg det tänkte jag att det skulle passa på vår stubbe. Det är tungt som bly, men maken var med den gången så han fick lyfta.

Nu när stubben börjar få lite patina så blir det ännu snyggare. Den där stubben kommer att ruttna sönder så småningom, men jag hoppas det dröjer ett tag till, för om jag får säga det själv så är de där båda som gjorda för varandra.

Det händer mycket i trädgården just nu. Häggen blommar och vår vita rhododendron blommar också. Men det märks att det är kallt för tulpanerna är fortfarande i full gång, liksom julrosen. Och i skogarna blommar fortfarande vitsipporna.

Äppelblommorna börjar komma fram.

Vissa mer än andra.

Om några dagar kommer trädet att vara fullt med blommor. För det ser ut som ett sådant år i år. Många äppelblommor.

Jag har plockat flera omgångar sparris från mina två plantor. Fick fem sparrisar till idag. Lite spännande växt det där måste jag erkänna.

Och precis utanför rabatten utanför Lilla huset envisas trädgårdsnattviolen med att växa. Jag har försökt få den att komma tillbaka I rabatten istället för utanför, men den vill inte som jag vill. Jag har dock förklarat för maken att den måste få stå kvar ändå och inte trimmas bort. Den är ganska oansenlig även om de rosa blommorna är söta, men som den doftar! Helt fantastiskt. På kvällningen brukar jag stå och bara njuta av doften när den sätter igång. VI är inte där ännu, men snart.

Jag har alltid tyckt om att vara ute i naturen. Jag är inte någon sådan som lär mig namnet på varenda växt jag ser, även om jag försöker slå upp en del som jag ser, men jag njuter av dem likaväl. Och vissa växter har alltid haft en särställning hos mig. Häggen är sådan. När jag gick i skolan, mellan- och högstadiet, så låg skolan precis bredvid Hembygdsparken. Jag och min kompis gick ofta dit på lunchrasten, jag brukade vara vansinnig på henne emellanåt eftersom hon åt så sakta. Ju saktare hon åt, desto mindre tid blev det ju över till annat!

I Hembygdsparken fanns det en bäck och bredvid bäcken växte det en hägg. Den där häggen följde jag varenda vår och var lika lycklig varje vår när den började blomma. Och dofta gott. Jag har väldigt svårt att gå förbi en hägg utan att stanna till och dofta. På ett av ställena där jag går med hundarna finns det flera häggar. Där brukar det vara så att jag märker inte att de börjat blomma förrän jag går där en kväll och känner doften. Då brukar jag se mig omkring och javisst ja, här växer det ju hägg! Och den blommar nu! Och så får jag en mjuk känsla i hjärtat.

Förutom i Hembygdsparken så fanns det en å i våran by. Dit brukade jag gå med våran schäfer som vi hade när jag bodde hemma. Vi älskade båda två att vara därnere. Akito hette han och var nog en av de snällaste hundar man kan hitta. Ungefär som Gandalf tror jag. Brukade smyga ner i ån utan lov när det var för varmt ute. Tillbaka till ämnet. På vägen ner till ån fanns det också en hägg. Den största hägg jag hitintills har sett faktiskt. Den var helt fantastisk när den blommade.

Därför var jag väldigt glad när vi flyttat in i vårt hus och det blev vår och jag upptäckte att vi faktiskt hade en hägg i trädgården. Och blir fortfarande glad varje vår när den blommar.

Som nu.