Asta på vift… – Sida 222 – Om renoveringar, hundar, mat och livet i allmänhet

Cykla och sånt

Igår rände jag runt som en skottspole. Ärenden hit och dit. Och lite shopping också. En ärenderunda använde jag hyrbilen till (ja vi har en hyrbil just nu eftersom våran bil slutade att fungera i söndags när jag körde med den) och sedan körde jag tre rundor med cykeln. Till vissa ställen går det helt enkelt både fortare och enklare att cykla. Jag har dessutom en elcykel så att åka upp och ner i de branta backarna häromkring är enkelt. Det där med elcykel är väl lite fusk men det är tusan så bra och att cykla med en elcykel är precis så som det är att cykla i tankarna, när du bara sitter där och trampar och glider fram utan att egentligen anstränga dig. Jag känner mig lite grand som Mary Poppins faktiskt. Så mycket att fotgängare ibland vänder sig om och tittar efter mig. Ja, inte för att jag ser ut som Mary Poppins, eller för att jag är så tjusig när jag sitter där på sadeln, utan för att jag har en ovana att sjunga så fort jag cyklar. Ibland glömmer jag mig och sjunger riktigt högt. Idag var det ”Tomorrow, tomorrow, I love ya tomorrow…” när jag cyklade ner mot stan och det är ju som så att när jag kommer till refrängen så måste jag ju sjunga högt. Det är liksom tvunget. Faktiskt! Det är samma känsla som när jag kör bil och det är sommar och vägen är tom. Då sjunger jag också. Högt! Då brukar det i och för sig inte vara någon som tittar för då har jag rutorna stängda.

På hemvägen var det ”Notorious” och en låt till som jag inte riktigt kommer ihåg just nu, men som hade en väldigt bra refräng att använda i nerförsbackarna.

Så ser ni en cyklande medelålders kvinna som är lite Mary Poppinsliknande till sättet och som vrålar ”Tomorrow, tomorrow, I love ya tomorrow…” så finns det en risk att det faktiskt är jag.

Knivmagneter

3 augusti 2015
Inspiration
1 kommentar

I vår lägenhet hade vi en knivmagnet på väggen. En rak, modern sak. Jag tyckte den var väldigt praktisk. I vårt hus har den inte passat in och trots att jag velat ha en ny så har jag lite gett upp eftersom jag helt enkelt inte hittat några snygga. Eller jo, jag har hittat snygga, men inte sådana som passar in i vårt hus.

Häromdagen satt jag och surfade lite på knivmagneter igen och nu måste jag säga att jag hittade några riktigt fina! Retro, inte direkt sekelskifte om man säger så, men tillräckligt retro för att kunna passa in i vårat kök. Dansk design så klart, händer ju så mycket där hela tiden.

Visst var de här snygga!

Kul form och härliga färger! Keramik och inte plast.

Kan se ett antal olika kombinationer framför mig. Måste bara fundera på om det finns något vettigt ställe här hemma att hänga upp sådana på. Det är ju sådana petitesser som måste fixas också!

Kähler är märket och Magna är namnet på de här magneterna.

Det kom sol!!!

I förrgår åkte gästerna efter en vecka med regn. Igår kom solen. Hur typiskt är det! Själv vaknade jag med migrän igår och var borta mest hela dagen. Framemot eftermiddagen så stapplade jag runt i alla fall. Jag bestämde mig för att ta en långpromenad i skogen. Eftersom Gandalf lyckats sträcka en muskel – oturskillen – så blev det Iggy och jag som gav oss iväg. Jag bestämde mig för att åka till ett ställe jag kände till, men att gå till det från ett annat håll. Så blev det.

Vi gick…

..och gick.

Solen sken och vädret var väldigt skönt. Men det visade sig att det blev väldigt mycket längre det här hållet. Så vi pratar långpromenad på riktigt.

En av oss sprang ganska mycket.

Och klättrade på stenar.

Och vilade när matte vilade.

Vi tittade på skogen tillsammans, även om kanske jag var mer intresserad av att bara titta än vad Iggy var.

Det visade sig att när vi väl kom tillbaka till bilen så hade det gått tre timmar! Så det var en riktig långpromenad det och jag kände mig väldigt nöjd.

Mindre nöjd var jag när bilen slutade fungera när jag var nästan hemma. Så nu är den bortbärgad och det är bara att vänta på vad som hände med den!

Vad hände med Ernst?

Jag brukade gilla att titta på Sommar med Ernst, jag brukade gilla hans smak. Men vad har hänt med Ernst? Där går han i ett gammalt kök med gröna, härliga skåp. Vad gör han? River ner nästan allt det fina och gör om det till ett modernt vitt fult kök.

Sedan gör han ett vardagsrum och vilken färg väljer han där? Jo, vitt! Och sedan vitt på verandan. Igår satt jag och tittade på det senaste avsnittet. Där går de in i hallen, som är jättefin! Och så börjar de med att säga att den är brun och ful…och sedan målar de om allting i vitt! Tack och lov behöll han den fina hyllan i alla fall.

Kan inte påstå att jag har fått någon speciell inspiration det här året. Känner mer att jag vill ta avstånd från de där programmen. Förstöra ett fint gammalt hus på det viset. Jag är inte någon byggnadsvårdstaliban, men när det finns en massa ursprungligt kvar och du kan se vilka färger som det haft och så struntar du bara i allt detta. Varför inte ta ett nytt hus istället – ett som inte har så mycket som går att förstöra.

Ska vara ärlig och säga att jag snott något recept i år, men inredningen, nej den är jag inte inspirerad av.

Ernst, vad har hänt med din smak? När bleknade den och blev mainstream? Är det åldern eller är det ett försök att tjäna pengar genom att försöka VARA mainstream?

Tråkigt är det i alla fall…

Hela familjen

Igår kom min bror upp till oss också. Och då min syster redan var här så var vi alla samlade, vi som är kvar i vår familj eftersom både mamma och pappa är borta. Men då vi alla håller på att bli till åren så är det så det ska vara. Vi försöker träffas alla åtminstone någon gång per år. Det blir inte så ofta. Vi bor på olika håll och vi har olika liv så att träffas en eller två gånger per år är gott nog.

Vi hade väl tänkt oss en riktig grillkväll, men den här sommaren har inte bjudit på många sådana tillfällen så det blev visserligen grillad mat, men den inmundigades inomhus.

Till efterrätt åt vi den där andra saken jag skrev att jag skulle fixa till och det är den finska blåbärskakan. Också något som jag inte vill glömma bort och som ska vara som den alltid har varit.

Den goda, goda som jag äter i princip varje sommar och som jag ätit i princip varje sommar. För som mamma brukade säga varje gång vi ätit blåbärskaka ”nu har det varit sommar i år också”. I år tänkte jag vi kunde äta hela familjen, eftersom vi faktiskt samlades så här mitt på sommaren.

Så nu har det det. Varit sommar i år också. Även om det med anledning av väder och vind finns en viss anledning att tvivla över detta.

Sånt som ska vara som det alltid har varit

30 juli 2015
Matprat
2 kommentarer

… eller åtminstone nästan. Visst är det så. Det finns sådant som hängt med en hela livet och som liksom alltid ska vara på ett visst sätt. Andras varianter är inte intressanta. Även om de säkert också är bra. För andra människor. Inte för mig. Som vispegröt. Bara namnet till exempel. För mig har det alltid hetat vispegröt. För att mamma kommer från Finland. När mina kompisar började prata om att det skulle heta klappgröt tyckte jag att de var löjliga. För det heter ju vispegröt. När jag många år senare skulle söka på nätet om vispegröt så konstaterade jag att inte ens i Finland heter det vispegröt, det heter vispgröt. Men jag kan tala om att det hjälper inte. För det heter vispegröt i alla fall, så det så!

Och det är mycket godare än klappgröt för i våran vispegröt har vi inte någon mesig saft. Den ska alltid göras på färska bär. Bär med stark smak. Som lingon eller röda vinbär. Testade en gång med svarta vinbär och det fungerade också. Fel färg bara. Vispegröt ska vara ett rosa fluff. Som den jag gjorde idag.

Igår tömde jag vinbärsbuskarna på en dryg liter bär och kokte vispegröt. Som sedan fick stå och vispa i maskinen tills den var säkert tre gånger så stor. Fluffig och fin. Den åts med mjölk blandat med lite grädde. För det är så det ska vara.

Jag är inte någon nostalgisk person, men det finns saker som måste finnas med jämna mellanrum. Som vispegröt. Och det som jag tänkte göra senare idag.

Men det tar vi en annan gång. Nu kanske jag ska ta mig lite överbliven vispegröt till frukost.

Att ha besök

Min syster brukar komma och bo i lilla huset någon vecka varje sommar om hon kan. Visa år har hon med sig något eller några barnbarn. Så även i år. I år har vi besök av systern och av två barnbarn som är fem respektive åtta år gamla. Sådana gäster kan ibland vara lite mer krävande än vuxna dito. Det kan behövas någon extra aktivitet. Framförallt när inte vädrets makter är riktigt välvilliga.

Men lite tur med vädret har vi ändå haft. I måndags tog vi oss en tur till Gränna där vi började med att åka båten till Visingsö. Och jättebra väder hade vi när vi åkte så vi kunde stå ute och njuta av färden.

På plats åkte vi remmalag, något som är speciellt för Visingsö. Att åka runt sittandes på bänkar och dras av två hästar. Jag vet inte hur spännande det är, men det verkade uppskattas. Som ni ser hade vi faktiskt blå himmel då också.

Efter remmalaget blev det lite lekland och sedan båtfärd tillbaka. I Gränna införskaffades det polkagrisar och vi hade tur att komma precis när det skulle rullas polkagrisar så då fick vi veta hur det också gick till.

Igår blev det snickeriverkstad. Vi byggde nyttiga och användbara saker. Ett garage till fyra bilar och ett litet bord att ha vid sängen som skulle kunna hantera både en surfplatta och en mobiltelefon. Och sedan målade i också dessa alster.

Det är bra när det blir lite användbara saker av det man gör. Och fina färger blev det också!

Idag blir det lekland.

Trädgårdspromenad

Jag brukar ta mig en trädgårdspromenad då och då. I år har det inte riktigt blivit någon, men jag tog mig i kragen och gick ut i regnet och gjorde en trädgårdspromenad. Det gäller att inte glömma allt det vackra som ändå finns där. Mycket har trivts i kylan och blommat stort. En del har som sagt inte trivts alls. Jag har satt massor med plantor av riddarsporre, de plantorna är lika små som när jag planterade ut dem i juni. Förmodligen överlever de inte vintern. Rudbeckiaplantorna jag satte verkar däremot överleva bra, liksom malvorna. Men det är först efter en vinter som vi vet hur det verkligen gick. Men så här i slutet av juli så är det faktiskt ganska mycket som blommar.

Stockrosorna har precis börjat så jag hoppas, även om de inte ser lika glada ut som de brukar, att jag ska få njuta av en del blomning där under en tid till.

Rosorna har blommat på, tyvärr så regnade det när det Mme Plantier skulle blomma så blommorna orkade inte slå ut. Likadant var det med våra rosa rosor som jag inte vet vad de heter. Men Flammentanzen har lyckats relativt bra.

Liksom Ghislaine de Feligonde på framsidan.

Stjärnflockan blommar på, men den ser ändå inte riktigt lika glad ut som den brukar. Den vita jag hade verkar ha dött så jag får väl komplettera nästa år.

Det är en fantastisk liten blomma som liksom är flera i en.

Praktlysingen är fantastisk i år och lyser verkligen upp i vår ”vilda” slänt.

Det är verkligen en väldigt fin blomma som jag tror ofta glöms bort och nästan jämförs med ogräs. Men den blommar länge, har en härlig färg och fungera också väldigt bra i vas.

Några av mina vallmor har börjat blomma och de är såklart vackra som vanligt. Som jag skrivit om tidigare så älskar jag verkligen vallmo.

Höstsyrenen har börjat blomma, något har hänt med busken så den hänger betänkligt, men blommorna är vackra som vanligt.

Och så de här som blommar under äppelträdet varje år. Som jag också alltid glömmer vad de heter, men fina är de trots det. Finns i en vit och i en blå variant.

Slutligen hittade jag en liten vovve som var med husse i Lilla huset. Nyfiken liten hund som inte kunde låta bli att kika på vad matte gör därute. Perfekt utsiktsplats för en liten hund 🙂