Bland hundar, renoveringar, mat och livet i största allmänhet.
Om mig och min blogg
Den braiga hösten
Vet inte varför, men jag lyckas inte få till någon bra bild. Men oavsett så är det trevligare när det ser ut så här utanför vårt fönster.

Vet inte varför, men jag lyckas inte få till någon bra bild. Men oavsett så är det trevligare när det ser ut så här utanför vårt fönster.

Mina känslor för hösten är väldigt kluvna. Jag tycker om så mycket med hösten. Den höga blåa himlen, de fina färgerna. Jag tycker om att det är svalt, jag tycker om när det är varmt på sommaren, men jag gillar den här svalkan också. Det är kallare, men det är inte så kallt att jag behöver halsduk och vantar och jag fryser inte om benen. Det är helt enkelt helt OK.
Jag tycker om färsk frukt och grönsaker som är fina om hösten. Jag tycker om att gå i skogen på hösten. Det finns bär, och det finns svamp. Samlaren i mig känner sig nöjd. Och det ger en form av lugn att veta att all den där rikedomen finns runt omkring mig när jag går i skogen. Även om jag inte plockar. Hundarna blir lyckliga av att springa i skogen och de blir inte så varma på promenaderna.
Jag tycker INTE om att titta ut genom fönstret och se det här höstgråa. Precis som det finns en otroligt vacker blå hösthimmel när solen skiner så finns det en alldeles typiskt höstgrå nyans som jag inte tycker om alls. Som ger mig lite trista känslor när jag tittar ut genom fönstret och ser den. Som gör att det blir färglöst, trots att hösten i sig kan vara så färgrik.

Jag tycker inte heller om att det blir mörkare. Det är det värsta med att bo här uppe i norr, mörkret som kryper på en. Och även om det inte riktigt kommit ännu så har det börjat tala om att det är på väg. Jag vet ju att det vinner. Varenda år.
Jag har också svårt för vemodet som jag känner att hösten kommer med. Att den är uppstarten på en lång period som jag inte alls tycker om. Som jag bara står ut med.
Varför sitter jag här och blir så här djup? Jo, för att när jag gick upp och tittade ut genom fönstret så såg det där gråa. Det jag inte tycker om. Och det slog mig då. Hur illa jag tycker om det.
Senare på dagen så blev det tvärtom. Väldigt blåsigt, men soligt och blå himmel. Så på eftermiddagen kändes det bra igen. Den braiga hösten.
Som sagt, mina känslor för hösten är kluvna.
Jag var i Stockholm häromdagen. Och bokade ett tåg med avgångstid så att jag skulle hinna gå till konstnärsbutiken. Jag har ju fått för mig att jag ska börja teckna och måla lite igen. Och då behöver jag material. Vissa saker finns det hemma sedan tidigare, men vissa saker behöver inhandlas. Plus att jag vill testa lite nya saker också. Jag älskar konstnärsbutiker. Jag brukar gå in i dem även när jag inte tänkt handla något. Bara för att få njuta lite av dofterna. Av oljefärg, dukar och annat roligt som finns där i butikerna. Eftersom jag inte ägnat mig åt att måla på ett tag så har det inte blivit annat än att dofta lite. Men nu handlade jag. Och det var så roligt. Att kika på penslar och pennor och olika papper. Och att bli förvånad över hur dyrt det är med papper. Precis som jag brukade bli förr i tiden. Jag var dock relativt förberedd och trillade inte omkull av förvåning utan inhandlade faktiskt ett par block. Hade till och med turen att ett av dem var på rea!
Och så har jag gjort en investering i färgpennor. Kolla bara vad fina! Vilken härlig färgpalett 🙂 -och då finns det ändå ett lager pennor till. De här är jag SÅ sugen på att testa.

Måst dock fixa bra belysning först. När jag satt och gjorde min korp så kunde jag konstatera att det gick knappt att rita med grafit eller blyerts under den lampa jag har i smutten. Jag fick hela tiden sitta och vända pappret så att det låg på ett speciellt sätt, på ett speciellt ställe där det gick att se liksom från sidan. Det gör det lite svårare att måla helt klart. Så jag shoppade mig en bra glödlampa. Som jag sedan kunde konstatera inte går att sätta i min skrivbordslampa, den nya lampan är för stark. Det är en dagsljusbelysning som motsvarar 100 W (jag ska INTE börja min harang om gamla watt och nya watt och lumen) så nu måste jag fixa en lampa också! Mycket irriterande. Visst är det ofta så! Att det ena leder till det andra som leder till det tredje!
Men snart så…

Det börjar bli ont om dem nu. Blommorna i trädgården. Jag hade tänkt ha massor med vallmo i trädgården i år, men jag lyckades inte så bra. Några fick jag upp, jag får vara glad för dem. Mina odlingar gick inte så bra överhuvudtaget i år. Dels var det väl en del saker som kom sent i jorden på grund av den kalla våren och sedan var det vissa saker som helt enkelt inte orkade gro på grund av den kalla sommaren. Rosorna blommade i överflöd när de blommade, men den där andra blomningen som de brukar ha verkar inte komma i år. Kan ju också bero på att ägarinnan inte vattnat och gödslat så mycket som hon borde.
Jag har dock bestämt mig för att jag ska planera lite bättre inför nästa år. Jag tänker höstplantera vissa saker (åtminstone vitlök – det är så gott med färsk vitlök) och jag tänker försöka bestämma mig avseende vilka blommor jag vill få sådda. I tid. Säger jag nu. Kanske ska jag försöka gödsla mer än en gång också nästa år. Eller inte. Jag har i alla fall köpt Farbror Gröns bok och har fått lite idéer om odling där också. Jag vill alltid så mycket, men det blir inte så mycket av.
Det blir nog aldrig någon trädgårdsmästare av mig.
Igår åkte jag tåg. Och då hamnade jag i en situation där jag blev påmind om en ”åkomma” jag har.
Jag AVSKYR ljudet som blir när någon äter äpple. Jag kan nästan bli illamående av det ljudet. Eller egentligen så är det väl ljudet när någon äter något hårt som låter mycket. Är jag mobil så flyttar jag helt enkelt på mig, men när jag sitter bredvid någon på tåget så är det inte så lätt att komma undan. Då gäller det istället att försöka tänka på något annat tills min resegranne ätit färdigt. Jag fattar bara inte hur det kan bli så många bett av ett äpple? Eller är det bara som det känns?

Undrar om det finns fler med samma ”åkomma”?
Jag gillar ciabatta. Det där sega, men ändå lättätna. Och ändå är det bara vetemjöl, jäst, salt och vatten i som i så många andra bröd. Jag tycker det är oerhört fascinerande hur olika bröd du kan göra av samma ingredienser. Och såklart finns det hur många recept på Ciabatta som helst, men eftersom jag testade detta och det blev så himla gott så skriver jag ner det för att testa det igen. Kanhända blir det ändringar i receptet, men just nu ser receptet ut som det gör här.
Jag fick 12 bröd ut ur det här receptet. Fler än vad två personer äter på en gång. Jag testade att frysa och de här gick alldeles utmärkt att frysa. De blev hur goda som helst när vi mikrade dem efter att det varit fryst. Enligt receptet skulle det bli 8-10 bröd så det beror helt enkelt på hur stora ciabatta du vill ha.

1,3 l vetemjöl special
0,5 l kallt vatten
1 msk salt
1 msk olivolja
25 g jäst
0,5 msk socker
Olivolja till utbakning
Blanda vatten och jäst i en degblandare tills jästen löst sig.
Häll ner mjöl, olivolja, salt och socker. Arbeta degen långsamt i två minuter och fortsätt sedan blanda i 8-10 minuter eller tills degen är spänstig. Degen kommer att vara lös och lite jobbig att hantera, men resultatet blir bra så det är bara att svära lite och så hantra den.
Smörj in en braspanna med olivolja. Platta ut degen på plåten och klappa in mer olivolja ovanpå degen.

Täck degen med plastfilm och låt den jäsa i en timme. Själv ställer jag alltid in deg för jäsning i en tom kall ugn så är jag säker på att det inte drar någonstans ifrån.
När degen jäst så stjälp upp den på väl mjölat bord.

Som syns så har degen börjat få lite avlånga bubblor. Dra ut den lite grand så att den blir lite mer fyrkantig. Åtminstone om du har fått den lite knölig som jag har fått degen här.
Skär sedan upp degen i så stora bitar du vill ha. Jag fick tolv. Lägg upp bitarna på plåtar med bakplåtspapper. Det ska vara bra med utrymme mellan bitarna. Degen är lös så det är inte det enklaste att göra, men med lite ytterligare svordomar så hamnar bitarna till sist på plåten.

Klappa gärna in lite mer olivolja ovanpå om det inte finns olja kvar.
Låt bitarna jäsa i två timmar.
Sätt ugnen på 210 grader.
När bitarna jäst klart så ställ in dem i ugnen och sänk samtidigt temperaturen till 190 grader. Baka dem i ca 20 minuter. Håll koll helt enkelt, de ska bli gyllengula och fina. Och gör inte som jag gjorde. Trodde att jag satt ugnen på varmluft och ställde in två plåtar samtidigt. Konstaterade efter en stund att den var på vanlig över- och undervärme. Jag ställde då om den till varmluft och bröden blev helt OK när de var klara.

Och sedan är det bara att dela och äta. Och de går som sagt utmärkt att frysa.

Igår var jag rena rama husfrun! Jag kokte lingonsylt på de där lingonen jag plockade häromdagen.

Jag plockade bönor i trädgården som jag förvällde och frös in.

Jag plockade lite egenodlade grönsaker som sedan hamnade i en kål och köttfärsgryta. (Utom morötterna för de åt jag upp)
Jag gjorde en auberginelåda för att de där auberginerna jag köpt inte skulle bli för gamla.

Jag tog med mig hundarna ut i skogen och när vi ändå var där så passade jag på att plocka lingon.

Sedan när jag plockat lingon så passade jag dessutom på att gå vilse lite. Tills maken i telefon påminde mig om att jag kunde kolla på min GPS. Vilket jag gjorde och då hittade rätt igen.
Utöver det så bad jag maken att baka en äppelkaka, vilket han gjorde, och den var jättegod!
Och sist men inte minst så satte jag mig och rensade alla de där lingonen och frös in dem i påsar!
Pust!
(Jag plockade några kantareller också – under tiden som jag var vilse)
Jag hade bestämt att nu skulle jag inte visa upp hålet förrän det var klart. Klarar jag det? Nej så klart inte. Jag är som ett stort barn. Som vill visa upp saker så fort det finns något att visa. Och just nu känner jag mig så himla nöjd så jag bara måste. Visa dagsläget så som det är just nu. Nu är det paus igen för nu behöver jag tänka lite. Men i alla fall så har jag nu sågat till skjutluckorna. Och aluminiumlisterna som luckorna ska sitta i. Började med att testa de där nere.

Jag blev så nöjd att jag rusade ner i källaren och sågade till överluckorna också. Fick dem också på plats och då var det så klart helt nödvändigt att testa med glaslådorna också. Och kolla!

Alltså. Jag tror att det kommer att bli jättebra det här. Mycket kvar att göra dock. Nu ska allting spacklas och målas lite. Aluminiumlisterna ska limmas fast samtidigt som dörrarna sätts dit.
Och så måste jag räkna ut hur jag ska få de raka luckorna att passa i det lite sneda hålet. Plus räkna ut vad det ska vara för handtag. Möjligen skulle det vara möjligt att lösa båda de problemen på en gång. Med en list som fästs i kanten på dörrarna, men som fästs lite snett så den passar dörröppningen.
Vi får se vad det blir för lösning när jag tänkt klart.