Jag brukar ta mig en trädgårdspromenad då och då. I år har det inte riktigt blivit någon, men jag tog mig i kragen och gick ut i regnet och gjorde en trädgårdspromenad. Det gäller att inte glömma allt det vackra som ändå finns där. Mycket har trivts i kylan och blommat stort. En del har som sagt inte trivts alls. Jag har satt massor med plantor av riddarsporre, de plantorna är lika små som när jag planterade ut dem i juni. Förmodligen överlever de inte vintern. Rudbeckiaplantorna jag satte verkar däremot överleva bra, liksom malvorna. Men det är först efter en vinter som vi vet hur det verkligen gick. Men så här i slutet av juli så är det faktiskt ganska mycket som blommar.
Stockrosorna har precis börjat så jag hoppas, även om de inte ser lika glada ut som de brukar, att jag ska få njuta av en del blomning där under en tid till.
Rosorna har blommat på, tyvärr så regnade det när det Mme Plantier skulle blomma så blommorna orkade inte slå ut. Likadant var det med våra rosa rosor som jag inte vet vad de heter. Men Flammentanzen har lyckats relativt bra.
Liksom Ghislaine de Feligonde på framsidan.
Stjärnflockan blommar på, men den ser ändå inte riktigt lika glad ut som den brukar. Den vita jag hade verkar ha dött så jag får väl komplettera nästa år.
Det är en fantastisk liten blomma som liksom är flera i en.
Praktlysingen är fantastisk i år och lyser verkligen upp i vår ”vilda” slänt.
Det är verkligen en väldigt fin blomma som jag tror ofta glöms bort och nästan jämförs med ogräs. Men den blommar länge, har en härlig färg och fungera också väldigt bra i vas.
Några av mina vallmor har börjat blomma och de är såklart vackra som vanligt. Som jag skrivit om tidigare så älskar jag verkligen vallmo.
Höstsyrenen har börjat blomma, något har hänt med busken så den hänger betänkligt, men blommorna är vackra som vanligt.
Och så de här som blommar under äppelträdet varje år. Som jag också alltid glömmer vad de heter, men fina är de trots det. Finns i en vit och i en blå variant.
Slutligen hittade jag en liten vovve som var med husse i Lilla huset. Nyfiken liten hund som inte kunde låta bli att kika på vad matte gör därute. Perfekt utsiktsplats för en liten hund 🙂
Jag låter honom demonstrera, vänder ryggen till och fortsätter plocka blåbär. Efter en stund så känner jag plötsligt en stöt i ryggen. Då har Gandalf kommit med sin pinne och tänker att om jag verkligen visar henne hur fin den där pinnen är så kanske hon vill leka. Jag tar helt enkelt och puttar till henne lite med pinnen. Suck!
