Visst är det något speciellt med grusvägar? Där de finns är det ofta så fint runtomkring, eftersom de finns på ställen där någon bedömt att det inte är idé att göra en riktig väg. Tack och lov! Ofta är det grönt. Antingen för att det är fält runtomkring eller som här skog. När det inte går att ta långa promenader i skogen (pga hälsporren då) så är grusvägar också ett alternativt. Som är nästan som att gå i skogen. Du kan ta bilen dit och så är det bara att gå. Hundarna gillar det också nästan lika bra som skogen. Man får ju ha lite mera koll på dem kanske eftersom det faktiskt kan komma en bil. Det gör det inte på en stig i skogen.

Jag vände mig om och skulle ta en fin bild på hundarna tänkte jag. Där de står med sina långlinor på vägen. Precis när jag tar bilden så börjar Gandalf klia sig. Då fick det vara så. Hundar gör så ibland när man är ute och går med dem. Jag kunde konstatera att blåbären började bli mogna, men här där vi gick var det INTE många bär. Förmodligen har det varit för torrt. Jag får åka till några andra ställen där marken är rejält fuktig oavsett regn för att se om jag kan få ihop åtminstone till en blåbärskaka. Jag tror faktiskt att det finns både lingon och blåbär kvar i frysen sedan förra sommaren så vi snackar inte storplock. Men ett par liter till en finsk blåbärskaka skulle jag inte ha något emot att få ihop. Hälsporre eller inte.

Förresten, visst är det fint med ormbunkar? Jag gillar alla sorter tror jag. Den här sorten, som jag inte vet vad den heter, gillar jag extra mycket eftersom den ser ut som en skog i sig. En liten miniskog i den stora skogen. Står de i rätt skog så brukar det dessutom växa svamp omkring dem.

Det borde det väl förresten finnas nu? Svamp alltså. Kantarellerna borde ju vara i full gång. Om det inte varit för torrt för dem.

Jag har skrivit om det förut, det här med att hitta mysko saker i skogen. Kolla vad jag hittade sist jag var i skogen.

Först när jag bara tittade lite snabbt så trodde jag att det var en sten, men när jag tittade ordentligt så såg jag att det faktiskt är en jättekula lakritsglass. Bara så där!  Mitt i skogen.

Kolla själva! Klockrent!

Det här med hälsporre går såklart att leva med, jag är inte handikappad eller så. Men jag saknar långpromenaderna med hundarna något enormt. Det är på mina långpromenader jag brukar rensa huvudet och liksom må lite bättre. Plus att det naturligtvis är mitt sätt att få min konditionsträning. Igår fick jag i alla fall lite skogskänsla, tog bilen och åkte upp till ett område i närheten där naturen finns precis bredvid bilparkeringen. Hundarna blir glada så fort vi kommer dit. Jag med.

Och visst är det härligt med lövskog! Ljuset är på ett speciellt sätt där.

Och jag är definitivt inte någon riktig fotograf, jag glömmer nämligen alltid att ta med mig kameran, så det får liksom duga med mobilen. Även om bilderna blir lite si och så tycker jag ändå att känslan finns där.

På promenaden finns där en liten sjö också. Jag brukar tycka om att sitta där en stund. Idag var där massor med grodyngel i sjökanten.

Och några små, små var klara och hoppade i sjökanten också. Den som tittar riktigt noga kan se att de här ynglen har börjat få ben och alltså snart ska tappa stjärtarna och bli riktiga grodor.

Tycker det är fascinerande vilka olika livsöden som naturen har fixat fram.

Och på kvällen så hittade hundarna en igelkott i rabatten. Att den inte fick en hjärtinfarkt av Iggys  skall visar att den troligen har ett starkt hjärta. Den fick jordnötter som en ursäkt och jag har också ett stort blomfat fullt med vatten som står framme till dem om de går runt och letar lite. Det är inte alltid lätt för igelkottarna att hitta vatten att dricka. Framförallt så torrt som det varit just nu.

Hej hopp. Nu har jag lärt mig en massa skotska svordomar eller nedvärderande benämningar. Cockwomble, fuckmuppet, jizztrumpet, wheaselheaded fucknugget och shitgibbon är några av dem. Ord som Donald Trump fick sig tilldelade på Twitter när han hälsade på i Skottland och hyllade dem för deras omröstning att lämna EU. Kommentarerna talade om för honom i alla möjliga ordalag att de faktiskt hade röstat för att stanna! Jag skrattade glatt åt hans fadäs och skottarnas reaktioner. Läste också att över en miljon engelsmän skrivit under att de vill ha en ny folkomröstning eftersom valdeltagande understeg 75 %. Den där folkomröstningen kommer att ställa till det i Storbritannien, det är bara att konstatera. Vi får väl se om det finns något Storbritannien om några år. Då kanske det är ett antal självständiga länder istället.

Ja, ja här var det i alla fall en varm midsommardag. Väldigt varm. Åskvarm. Och det slutade också i en åskomgång. Det kom så plötsligt. Jag satt på verandan och himlen var helt tom på moln. Lysande blå. Så långt jag kunde se från verandan. Plötsligt började jag höra muller på avstånd och när jag kikade om hörnet på huset så var det molnigt en bit bort och det var där mullret hördes. Sedan blev det allt mörkare och mörkare och himlen började fyllas av moln. Innan åskan kom till oss så fick vi se dubbla regnbågar.Båda regnbågarna var synliga som två stora halvcirklar, men de var för nära för att jag skulle kunna fotografera dem. Därför blir det bara en bild på ena änden av dem. Det såg också väldigt häftigt ut för himlen var väldigt mycket ljusare innanför den innersta regnbågen. Betydligt mörkare utanför. Och strax därefter bröt åskan ut. Maken och hundarna hade kommit hem vid det laget och vi fick alla sitta i soffan och bara umgås. Två skraja hundar och en matte och en husse som inte var så rädda, så vi fick agera trygghet. Tur att man kan vara till någon nytta.

Midsommarafton förflöt lugnt här. Vi hade fantastiskt, om än väldigt varmt, väder. Och vi hade sillunch och grillkväll. Mums filibabba.Idag har maken och hundarna åkt till makens föräldrar för att träffa släkten som är på besök. Själv ska jag snart ta mig ner i källaren för att jobba lite med luckorna till mitt lilla skåp. Och då vi har det väldigt varmt här idag, 27 grader just nu, så är vår kalla källare inte det sämsta stället att vara på.

Men först har jag ägnat mig åt delikatesser. På mitt sätt. Vi har ju satt potatis i tre spannar. Igår tänkte vi se om de kunde räcka till en liten sillunch. Maken tömde en av spannarna och visst där var lite potatis, men inte många. Istället kunde vi se att vi kanske vattnat lite lite och bestämde oss för att lämna de två kvarvarande spannarna och försöka se till att vattna dem lite bättre. Istället åt vi upp de potatisar jag handlat. Ärligt talat så var även de väldigt goda.

Men det innebar att våra egenodlade potatisar fanns kvar här idag. Det har jag just utnyttjat. Jag har borstat och kokat dem.

Och sedan harjag ätit dem på det godaste sätt jag vet. Med smör och salt. Finns inget godare sätt att äta riktigt färsk potatis.När min mamma och jag för många år sedan var en sommar i Finland hade min morbror planterat potatis där vid torpet och vi fick äta så mycket vi ville. Mamma och jag åt potatis, smör och salt varenda dag. Trots att min moster kom dit med annan mat emellanåt. När hon hade åkt slängde vi ut maten i skogen till rävarna. Och sedan åt vi nypotatis med smör och salt. Möjligen så fick mamma och jag inte i oss alla vitaminer vi behövde den sommaren. Men en sak är säker, skörbjugg fick vi all fall inte!