I större delen av mitt vuxna liv har jag haft migrän. Under många år så kom den ungefär en gång i månaden. Den brukade vara det första tecknet på att mensen skulle komma. Emellanåt kunde den komma ändå.

Folk förklarade för mig att när du kommer till klimakteriet då kommer din migrän att försvinna. Så det längtade jag efter. Det går ju liksom inte att undvika att bli äldre (eller ja det går det naturligtvis, men det alternativet tycker jag att vi kan bortse ifrån i det här sammanhanget) och då är lika bra att hitta fördelarna med det. Som vanligt med saker och ting så stämde det inte in på mig. När klimakteriet kom så blev det värre. Plötsligt fick jag migrän som kunde vara i tre dagar. Och som kom lite nu och då. Jag började skriva ner vad jag ätit och druckit innan jag fick migränen och försökte utreda vad det kunde vara som utlöste den.

Stress har jag konstaterat är den största orsaken. Nu är det som så att jag varken äter eller dricker stress så det går inte att undvika riktigt så enkelt. Vad jag gjort med det är att jag säger till mer när jag känner att stressen börjar komma. Säger nej på jobbet och ställer inte upp på ett möte till bara för att det är tomt i kalendern. Har liksom äntligen lärt mig att inte ha dåligt samvete för det. Att det är tomt i kalendern är inte ett tecken på att jag inte har något att göra. Det är bara ett tecken på att jag inte har något möte bokat då.

Rött vin kan ge migrän, men jag har märkt att det är nästan alltid rött vin ihop med stress som har mest påverkan. Så jag har inte lärt mig druvor eller så. Däremot har mitt huvud bestämt sig för att jag nog egentligen inte tycker om rött vin så jag undviker det rätt ofta. Och då rött vin, för mig, inte är en livsnödvändighet så är det inte något problem.

Det som jag märkt någon gång det är att äta för mycket sött på kvällen är inte bra. Och det kan jag verkligen vittna om idag. Igår kväll hämtade maken hem Gandalf som varit hos makens föräldrar tre dagar nu. De erbjöd sig att ha honom eftersom de tyckte att det borde vara bättre för honom där än på dagis. Och det var så himla snällt. Men tomt blir det ju hemma så klart. Men nu är han alltså hemma igen. Dock innebar det en hemmakväll för mig. Och jag fick för mig att jag skulle äta godis. Jag har varit sugen på godis jättelänge  nu och igår kväll så köpte jag mig en påse M-kulor som jag klämde i mig hela.

När jag får migrän är det nästan alltid som så att jag vaknar med det på morgonen. Jag har inte så ofta känningar eftersom jag helt enkelt sover mig igenom dem. Jag vaknar istället någon gång ganska tidigt på morgonen och tror mig ha känningar. Jag går upp för att hämta migränmedicin och efter några steg så brukar någon slå mig i huvudet med en hammare. Antingen lite lättare vilket innebär att jag får en migränattack koncentrerad till höger öga. Eller så slår den till ordentligt och jag får en som sträcker sig över båda ögonen. Den är värst. Då skriker jag nästan. Den där över båda ögonen är förresten ny, den kom med klimakteriet. Förut hade jag bara den över höger öga.

Sedan gäller det att få medicinen i sig snabbt och bara trilla ner i sängen igen. För då måste jag sova. Det finns inte en chans i h-e att jag klarar av någonting annat i det läget. På med sovmasken så att det blir mörkt och så sova.

Och idag vet jag alltså. Jag ska inte äta sött på kvällen. Då får jag MIGRÄN. Dubbelmigrän. Jag vaknade vid sextiden idag och hade känning. Jag reste mig för att gå ner och hämta medicin. Jag gick ett par-tre steg. Och då stod den där jäkeln där med hammaren. Och tog i för kung och fosterland. Det var knappt att jag klarade av att gå ner och hämta medicin. På något sätt gick det i alla fall.

Jag tänker alltid att jag ska lägga medicinen i min sängbyrå, men varje gång jag köpt ny så lägger jag den där nere i alla fall.

Medicin i näsan  (tar sprutdoser) och upp i säng igen. Tog några timmar innan jag kunde somna ordentligt, men sedan har jag sovit som en stock till nästan tolv. Nu har jag ätit, druckit te, tagit några andra huvudvärkstabletter som jag köpte i Bryssel, ska ta ett bad och hoppas att jag sedan ska klara av att gå på ett gardenparty vi är bjudna på.

Nu måste jag bara komma ihåg. Inget godis på kvällen! Det var ju inte ens speciellt gott! Har jag tur så blir som med rödvinet. Att hjärnan på något sätt bestämmer sig för att jag inte tycker om det längre.

Vad hände? Plötsligt så blev det bara jättehöst. Vi gick från varmt härligt väder till svinkallt, blåsigt och regnigt. Trots att jag varit med ett tag så är det svårt att fatta att det kan gå så fort! Har varit tvungen att ta på mig ett par långbyxor för första gången på länge. Tack och lov gick de på mig trots att jag inte haft något hårt sittande plagg på mig på hela semestern. Men jag vägrar strumpor än så länge. Vi får väl se hur länge jag kan klara det. Jag vill ha en gradvis förändring. Det vill säga jättevarmt, lite mindre jättevarmt,varmt, lagom varmt, mindre varmt, ljummet, kallt. Liksom så. Inte jättevarmt ena dagen och svinkallt nästa. Jag hade någon liten dröm om att mina pelargoner skulle trivas och ha det gott ungefär fram till oktober. Jag väckte dem lite sent i år så de har inte blivit så stora och fina även om flera av dem har blommat fint.

(Hm det var väldigt vad mörka bilder det var – märkte jag inte förrän nu. Men de visar å andra sidan väderstämningen just nu.)

Vi får hoppas att det kommer lite värme tillbaka. Det kan ju faktiskt vara riktigt fint även så här års. Hela september faktist.

Precis som jag misstänkte. Det där med att jobba var inte så roligt. Drömmer mig tillbaka till helgen. Då vi var i skogen. Skogen är en bra plats för själen att få ro.  Eller nästan ro i alla fall. Gandalfs höft började ju krångla igen som jag skrev om igår. Han får antiinflammatorisk medicin och vi kan bara hoppas att det hjälper. För helgens skogsbesök innebar det att vi mest åkte till skogen och satte oss på ett ställe. Iggy och jag gick lite, men det tyckte inte Gandalf var bra alls. Så vi fick mest ägna oss åt att odla själen lite mera stilla. Men skogen är ju skogen i alla fall. Och fint väder hade vi också.

Vi konstaterade att det fanns gott om lingon. Tack och lov har vi massor av lingon i frysen så jag behöver inte få någon ångest över att jag inte plockar.

OK. Igår var sista semesterdagen och idag är det dags att börja jobba igen. Och jag är INTE redo. Men som vanligt är det bara att kasta sig in i arbetet igen. Det här var en väldigt vilsam semester fram till dess problemen med Gandalf började. Då fick jag stressymptom igen. Och de har inte försvunnit, så jag känner mig inte speciellt utvilad efter den här semestern. Inte mycket att göra någonting åt tyvärr. Vi får väl se hur väl det går att anpassa sig till vardagen igen.

Gandalf stackarn ja, han fick igång en inflammation i höften också och i lördags så kunde han bara inte stötta på ena benet. Hade jätteont! Vi körde igång den där antiinflammatioriska medicinen vi hade fått till tänderna, men inte velat använda och det har börjat vända. Vi var hos veterinären i måndags och hon sa att rörligheten i höften är bra så det skulle nog ordna sig med lite medicin och sedan lite rehab. Han får laserbehandling också. Det ska tydligen hjälpa läkningen i både munnen och höften. Stackarn. Nu blir det bara mycket korta promenader.

Jag får också lägga bort min semesteruniform. Eftersom jag inte tar selfies så tar jag bara en bild på själva outfiten. Utan mig i den.

Det låter väl inte klokt, men den här klänningen och de här tightsen har jag haft i princip hela min semester (Hemma alltså, jag hade en annan outfit som jag drog på mig varenda gång jag skulle ut lite mera officiellt, typ till folktandvården eller så.). Det började med att det var så himla varmt ute, detta var den tunnaste klänning jag hade (tunt lin) och då det fortsatte vara varmt så var detta fortfarande min tunnaste klänning. Så in i tvättmaskinen på 30 minuter tvätt var och varannan kväll och kläderna var sedan torra till morgonen igen. Den senaste veckan har det blivit kallare och det har egentligen blivit för kallt för min semesteruniform, men då jag har lite dålig fantasi och semestern dessutom började närma sig sitt slut så har jag fortsatt med uniformen. Dessutom har de två senaste dagarna behagat vara sommarvarma så klänningen har passat vädret igen. När det var lite kallare så har jag kompletterat med en kofta eller en fleecejacka istället. Tilläggas kan att det dessutom är hål på ena knät på de här tightsen, men det har jag inte heller brytt mig om. Desto mindre behöver jag bry mig om hur de hanteras.

Jag saknar redan enkelheten i dessa kläder. Att behöva ha på sig ”jobbuniform” istället, tänka på vad jag ska på mig imorgon etc. Bläh.

Wish me luck.

Ser ni den lilla grodan? Där i mitten av bilden. Den dök upp när jag plockade blåbär för ett tag sedan. Trevligt med små sällskap. Hundarna var också i skogen, plus maken, men alla tre var någon annanstans och tog en promenad under tiden som jag plockade bär. Så grodan var substitut en liten stund.

Den fick mig också att tänka på när jag studerade i Lund för många år sedan. Hemskt, men sant, allting börjar bli ”för många år sedan”. Då var jag inne i en godisbutik där jag fick peka ut vad jag ville köpa. Inget självplock på den tiden inte. Och jag ville ha salta grodor. Jag tror att det var min dialekt, lite nordskånsk sådan som fick affärsinnehavaren att börja tänka. På en sketch. Med Gösta Ekman och Hasse Alfredsson. Jag hittade den faktiskt på Youtube.

Vill du se hela sketchen så hittar du den här.

Och det är sant. En gång i tiden så tyckte jag, och många med mig, att det här var riktigt roligt. Jag måste erkänna att jag inte riktigt tyckte det när jag tittade på den nu. Måhända var det sammanhanget som gjorde den rolig. Eller nåt annat. Eller så var sånt roligt då. För många år sedan.

I alla fall så gillade av någon anledning affärsinnehavaren mitt uttal av ordet groda och sa att om jag kunde säga ”en rälig groda” på rätt sätt, dvs som i sketchen så skulle jag få godiset gratis. Jag, som då tyckte den här sketchen var rolig, kunde säga mer än just ”en rälig groda” rätt. Och jag fick godiset gratis.

Plus ett gott skratt.

Tänka sig, sånt kunde hända för många år sedan. 🙂