Asta på vift… – Sida 192 – Om renoveringar, hundar, mat och livet i allmänhet

Mera vattningstips

Nu har jag nästan börjat en serie känns det som. En med åtminstone två avsnitt. Här kommer ett tips till när det gäller att få hjälp med att vattna blommor. En liten pippi.

Den här fyller du med vatten och enligt beskrivningen så ger den blomman vatten 3-4 dagar. Och jag tror att det stämmer. Den här blomman står mörkt så det går inte några mängder med vatten, men 3-4 dagar stämmer nog. Pippin är väl inte det vackraste som går att hitta, men av någon anledning tycker jag att den är lite rolig. Jag har köpt min på Designtorget, men jag har sett dem även på Plantagen så de finns nog både här och var.

Ja, jag vet, jag måste hitta något bättre att sätta under krukorna. Det behövs tyvärr något under just de här krukorna eftersom det blir märken under dem om jag skulle ha råkat vattna lite mycket så att det står vatten i botten av krukan (som om jag skulle göra sånt!). Har lite planer på att fixa till någon slags träkors eller så. Återkommer när jag kommit på något bra där.

Praktlysing

Praktlysing hade jag aldrig hört talas om när jag flyttade in i vårt hus. När det blev sommar så visade det sig att hela vår lilla slänt som finns på skuggsidan av huset började blomma med någon gul blomma. Jag trodde faktiskt att det var något ogräs. Det var en gäst som när hon var här upplyste mig om att det var praktlysing vi hade där.

Jag har också sett att den säljs som perenn så inte är den något ogräs heller. Men den sprider sig som ogräs, vilket passar väldigt bra där i vår lilla slänt. Mycket ljus får den inte heller, vilket inte verkar göra den så mycket. Istället så gör nog den detaljen att den istället blommar extra länge.

Praktlysingen har liksom krupit mer och mer in i mitt hjärta tror jag. Den har ju en sån fantastisk intensiv färg, och den lyser verkligen upp den där slänten och den bara växer där. Kräver inte någonting av mig. En mycket tålig perenn således.

Alla bilderna ovan är från tidigare år och är tagna en bit in i juli. Nedan är en bild som jag tog i lördags. I år har den alltså redan börjat blomma, som så mycket annat är den tidig i år. Kommer det att finnas några blommor kvar när jag får semester om några veckor? Oavsett så tänker jag njuta av den gula lysande blomman, som jag tänkte var ett ogräs, men som numera är en av de av mig mest uppskattade blommorna i vår trädgård.

Shoppingtips

21 juni 2016
Livet
2 kommentarer

Och idag. Ett shoppingtips! Hos oss har vi alltid problem med kläder i sovrummet. Ni vet, de där som använts en gång och som inte är smutsiga ännu utan går att använda en gång till. För min egen del plockar jag också ibland fram kläder som jag tänker mig att använda på jobbet under veckan så att jag ska slippa tänka för mycket på morgonen eftersom jag inte är så bra på det. Att tänka på morgonen alltså. Jag har planer på att bygga någon slags klädställning i trä att ha i sovrummet, och har lite funderingar på hur den ska bli helt perfekt till det jag behöver den till. Under tiden har jag haft den här tjusiga klädställningen från IKEA.

På bilden syns inte hur sned den är. Lyckades inte få till det på bild, finns inte riktigt plats att ta den bilden (Ni ser väl min fina målarfleecejacka där längst till höger 😉 ).

Maken avskydde den klädställningen. Och jag ska vara ärlig, jag tyckte inte heller den var så fin, men eftersom jag snart skulle bygga en ny så fick den duga så länge.

Tills nu. När jag satt och surfade på klädställning för jag vet inte vilken gång i ordningen så hamnade jag på Rustas sida. Och det visade sig att de hade en kanske något snyggare klädställning för 399 kr. En som kanske skulle göra sig lite bättre i sovrummet tills dess att jag faktiskt hinner bygga en egen. Så, sagt och gjort, jag tog mig en tur till Rusta och inhandlade en klädställning. Maken och jag satte ihop den. Tips! Kolla benen innan du skruvar ihop den. Det HAR betydelse vilket håll de är på eftersom de är snedsågade nedtill för att hamna på rätt sätt när ställningen står upp. Nej, vi kollade inte först. På så vis kan jag också uttala mig om att ifall du glömmer att kolla så går det bra att skruva isär den och sedan skruva ihop den igen. Även om det går att undvika.

Oavsett. Mycket snyggare blev det allt med den här klädställningen.

De svarta krokarna har jag köpt på Granit. Bra att ha till sådana saker som inte går (läs jag inte orkar) att hänga på klädhängare.

Äntligen börjar det hända saker

20 juni 2016
Köket
4 kommentarer

För länge sedan nu började jag fixa ”hålet i väggen” i köket och sedan kom det sjukdomar och kanske allmän tristess emellan. Nu har jag satt fart på arbetet igen och nu tänker jag förbaskat mig köra tills det är klart. Så nu är dörrarna målade tre gånger.

Där ligger de på tork i en verkstad i stort behov av städning. Men det tar vi en annan dag.

Jag har även satt fart i själva köket. Mer eller mindre tvingat maken att foga. Just fogning är något jag bara inte gillar att göra. Nedrans klet.

Efter många funderingar och diskussioner kom vi fram till att hålet skulle ha samma färg som köksskåpen. Istället för att ha samma färg som väggen vilket var min första tanke.

Så här är väggen utan färg.

Och här med ett första lager färg. Vi får se hur det blir när jag är klar, men jag har stora förväntningar. Och då kommer det också i så fall ett större ”reportage”

Hålet i väggen

Det regnar i vår trädgård

Större delen av lördagen så regnade det. Men det var välkommet, det var väldigt, väldigt torrt. Jag tog ett varv för att se hur det såg i trädgården. Det såg inte ut som att någon av växterna var ledsna över regnet.

Chokladblomman som jag envisas med att köpa varje sommar. Jag vet inte varför jag är så förtjust i dem. Men det måste köpas minst en varje sommar. Egentligen ska de gå att övervintra, men jag har inte lyckats ännu.

Schersminen har så många blommor att när det regnar på den så hänger grenarna nedåt.

Den ”vita” pionen blommar fint bland kirskålen (den var märkt som vit när jag köpte den).

Bondpionen som står lite skuggigare har inte börjat blomma ännu.

Rosorna på framsidan är på gång.

Och på marken under syrenerna så blommar geranium, någon slags näva som jag glömt namnet på.

Det är fint med sommarregn. Allting får liksom mera färg.

Att fixa en självvattnande kruka

Jag är inte speciellt bra på det där med krukväxter. I två fall brukar jag dock klara det ganska bra. Det ena fallet är växter som klarar sig långa tider utan vatten. No problems där. Även om det hänt att jag torkat ihjäl sådana också. Det andra fallet är om jag lyckas fixa till någon slags bra bevattningsanordning. Som i det här fallet som jag tänkte berätta om här.

De här rosa kallorna på bilden nedan har jag haft riktigt länge nu.

De fixar inte bara att stå där med väldigt lite ljus, jag har dessutom klarat av vattnandet alldeles utmärkt.

Själv tycker jag att lösningen är helt genial. Den fungerar bara när du har en hög kruka, men då fungerar den desto bättre. Så vad är det du ska göra? Jo, istället för att fylla den höga ytterkrukan med lecakulor så hitta en liten bytta som får plats under blomman och ställ den i ytterkrukan.

Hittar du en i plast kan du klippa till den om den skulle vara lite för hög.

I blomsterkrukan trycker du in en bevattningstråd. Sådana finns att köpa i blomsteraffärerna.

Sedan fyller du din lilla bytta med vatten och ser till att bevattningstråden hamnar i vattnet samtidigt som du ställer blomman i ytterkrukan.

Och du är klar! Visst var det en bra idé!

Sedan är det bara att då och då lyfta på blomman och fylla byttan innanför med vatten. Om någon funderar på varför jag helt enkelt inte har vatten i ytterkrukan så beror det dels på att blomman kan åka ner då, men också på att det blir kondens på ytterkrukan och märken på fönsterbrädan (japp, jag har testat).

Nostalgi – eller bara jättegott

Mamma kom från Finland som jag skrivit några gånger förut. Något som hon brukade göra var Karelska piroger. Det är lite mäck att göra sådana piroger, men det är jättegott! Jag har gjort det själv ett par gånger, men inte många gånger eftersom det faktiskt tar ganska lång tid.

På torghandeln som är här i stan varje lördag så brukar det finnas en vagn som säljer thailändsk och finsk mat. Ja, precis den blandningen! Förmodligen finns det en historia om det som skulle vara värd att berätta.

Där har jag i alla fall köpt piroger några gånger. Problemet är att jag brukar inte bli färdig att komma iväg till marknaden förrän den har stängt, vilket den gör vid lunch.

Gissa om jag blev glad när jag såg att de sålde Karelska piroger här på City Gross! Som har öppet varje dag och inte bara på lördagförmiddagarna :).

De har en liten del av en hylla där på City Gross där det går att hitta inte bara Karelska piroger utan också lite olika finska korvar och annat finskt. Måste finnas tillräckligt många finnar här i stan för att det ska vara lönt.

Något som jag bara är tacksam för. För på så vis får jag mina piroger på ett väldigt enkelt och bra sätt.

Att ibland fundera på vem vi äter

Som så många andra tänker jag mycket på hur vi hanterar djur på den här planeten. Eller hur vi utnyttjar djur på den här planeten. Instagram och nätet överhuvudtaget har visat upp så mycket grymhet. Visst det finns många som bryr sig, färre som gör något åt det, men det finns många, många fler som inte bryr sig. Som utnyttjar och ser djur som något som bara finns där för vår skull. Som skjuter noshörningen och när de fortfarande lever tar en motorsåg och sågar av dem deras horn. Jag läste att var femtonde minut så skjuts en elefant för sina elfenben. Vad ÄR vi för varelser egentligen.

Jag skänker pengar, men skulle egentligen vilja göra så mycket mera. För djuren på lite närmare håll så försöker vi att köpa ekologiskt. Dvs köpa kött från djur som i alla fall fått leva ett bra liv så länge de lever. Men vi försöker också att äta lite mer vegetariskt. Och än mer sugen på det blir jag när råkar på konton som estherthewonderpig.

Esther är en gris. Som två killar adopterade ilurade att det var en minigris. Och som så småningom visade sig vara något helt annat än en minigris. Hon visade sig vara en vanlig slaktgris. Men som så ofta händer när du väl har ett djur i din närhet, så hade de ju blivit förtjusta i Esther. Och de fattade att om de inte behöll henne så skulle hon förmodligen ätas upp. Så de behöll henne.

Esther fick dem att tänka på att det finns andra grisar. Som inte har lika mycket tur som Esther. Så i förlängningen ledde Esther till att de slutade äta kött. Eftersom de faktiskt inte ville äta Esther. Istället skaffade de en farm på landet där Esther får plats (när de skaffade henne så hade de ett mindre hus inne i en stad).

Hur vet jag allt det här? För att de nu har givit ut en bok om Esther och jag kunde inte låta bli att läsa den efter att ha kikat på killarnas instagramkonto.

Kunde inte heller släppa tanken att vi ibland kanske borde fundera mera på vem vi äter. Vad skiljer egentligen en gris från en hund eller katt? Varför äter vi det ena och inte det andra?

Här är deras familjebild efter dådet i Orlando – och texten till.

We felt compelled to update our family photo today.
Esther is the reason our whacky family looks the way it does. She was born a pig -obviously- and had she not found us, there’s a very good chance she would be somebody’s dinner by now. The simple fact that she was born ”a pig”, put her life in jeopardy. As soon as we made that connection, our hearts shattered, and we knew we needed to do something about it.
But yesterday, I found myself feeling like my own life might be in jeopardy, just because I was born gay. Just for a minute, I felt like I assume Esther would feel, if she had full comprehension of what was happening to her kind. It was an awful feeling to have, and nobody should have that kind of power over somebody else.
Thankfully, the smiling face of a 650lb pig, reminded me that there is still kindness in the world. So we’ll hang our new family portrait, and we’ll be proud of it. We’ll celebrate the life we live, and the accomplishments we’ve made together. Because no human -or animal- should live in fear for being who they are.This is my family, and I’m proud of it.
Xo