Asta på vift… – Sida 192 – Om renoveringar, hundar, mat och livet i allmänhet

Att ibland fundera på vem vi äter

Som så många andra tänker jag mycket på hur vi hanterar djur på den här planeten. Eller hur vi utnyttjar djur på den här planeten. Instagram och nätet överhuvudtaget har visat upp så mycket grymhet. Visst det finns många som bryr sig, färre som gör något åt det, men det finns många, många fler som inte bryr sig. Som utnyttjar och ser djur som något som bara finns där för vår skull. Som skjuter noshörningen och när de fortfarande lever tar en motorsåg och sågar av dem deras horn. Jag läste att var femtonde minut så skjuts en elefant för sina elfenben. Vad ÄR vi för varelser egentligen.

Jag skänker pengar, men skulle egentligen vilja göra så mycket mera. För djuren på lite närmare håll så försöker vi att köpa ekologiskt. Dvs köpa kött från djur som i alla fall fått leva ett bra liv så länge de lever. Men vi försöker också att äta lite mer vegetariskt. Och än mer sugen på det blir jag när råkar på konton som estherthewonderpig.

Esther är en gris. Som två killar adopterade ilurade att det var en minigris. Och som så småningom visade sig vara något helt annat än en minigris. Hon visade sig vara en vanlig slaktgris. Men som så ofta händer när du väl har ett djur i din närhet, så hade de ju blivit förtjusta i Esther. Och de fattade att om de inte behöll henne så skulle hon förmodligen ätas upp. Så de behöll henne.

Esther fick dem att tänka på att det finns andra grisar. Som inte har lika mycket tur som Esther. Så i förlängningen ledde Esther till att de slutade äta kött. Eftersom de faktiskt inte ville äta Esther. Istället skaffade de en farm på landet där Esther får plats (när de skaffade henne så hade de ett mindre hus inne i en stad).

Hur vet jag allt det här? För att de nu har givit ut en bok om Esther och jag kunde inte låta bli att läsa den efter att ha kikat på killarnas instagramkonto.

Kunde inte heller släppa tanken att vi ibland kanske borde fundera mera på vem vi äter. Vad skiljer egentligen en gris från en hund eller katt? Varför äter vi det ena och inte det andra?

Här är deras familjebild efter dådet i Orlando – och texten till.

We felt compelled to update our family photo today.
Esther is the reason our whacky family looks the way it does. She was born a pig -obviously- and had she not found us, there’s a very good chance she would be somebody’s dinner by now. The simple fact that she was born ”a pig”, put her life in jeopardy. As soon as we made that connection, our hearts shattered, and we knew we needed to do something about it.
But yesterday, I found myself feeling like my own life might be in jeopardy, just because I was born gay. Just for a minute, I felt like I assume Esther would feel, if she had full comprehension of what was happening to her kind. It was an awful feeling to have, and nobody should have that kind of power over somebody else.
Thankfully, the smiling face of a 650lb pig, reminded me that there is still kindness in the world. So we’ll hang our new family portrait, and we’ll be proud of it. We’ll celebrate the life we live, and the accomplishments we’ve made together. Because no human -or animal- should live in fear for being who they are.This is my family, and I’m proud of it.
Xo

Mera växter

Ja, det blir en del växter här för tillfället, vilket beror på att jag åker runt till alla möjliga blomstershoppar och plantskolor. Så nu har det blivit nya växter även i sovrummet. Jag köpte två krukor dit för ett tag sedan, två krukor som jag gillar fortfarande. Växterna jag köpte samtidigt med krukorna gillade jag inte så mycket längre dock. Nu var kanske inte det så mycket växternas fel som mitt. Kanske att de fått lite lite vatten eller nåt. I alla fall så var de ganska gula. På ställen där de skulle vara gröna. Eftersom det var ett par kallor så har jag just nu ställt ut dem och tänkt att möjligen, kanske, kan de leva upp lite därute. Vi får se. I alla fall tänkte jag att jag denna gången kanske skulle ha något som inte blommar, även om jag inte är speciellt förtjust i gröna växter, men det är trots allt som så att det som står i de fönsterna får inte mycket ljus. Och kanske inte jättemycket vatten. Så jag har faktiskt fallit till föga och köpt två stycken gröna växter. Någon slags liten palm till båda krukorna. Garderobsblomman jag köpte till det tredje fönstret verkar klara sig bra utan vatten. Och ljus. Eller i alla fall väldigt lite ljus. Väldigt lite. Så nu får vi se hur det kommer att gå för mina små palmer. Varav detta är den ena.

Tycker de passar ganska bra i krukorna faktiskt. Och eftersom den andra är i precis likadan, både krukan och växten, så har jag bara tagit en bild på den ena. Men visst var det ganska fint?

Kikärtsbiffar

Jag var tvungen att damma av ett gammalt recept. Det är hittat för länge sedan i tidningen Buffé. Innan den fanns på nätet. Ja, det har faktiskt funnits en sådan tid. Receptet jag grävt fram är kikärtsbiffar. De är enkla att göra och är riktigt goda. Går att variera på många olika sätt. De ser lite mesiga ut kanske men är, som sagt, riktigt goda. Här använder vi burkärtor. Så klart kan man använda kikärtor som man lagt i blöt och kokt själv . Här är vi dock lite lata av oss så här blir det burkärtor. Men jag har tänkt att jag någon gång, en annan dag (eller ett annat år) ska koka dem själv.

Receptet är en grundvariant. I dem på bilden har jag blandat ner hackad salladslök, vitlök och chiliflingor. Ibland gör jag en variant där jag fräser finhackad svamp och lök + vitlök som jag låter svalna och sedan blandar i röran. Mycket gott det också! Det är bara fantasin som sätter gränserna.

Och oftast gör vi minst dubbel sats. Så bra att kunna spara några i kylskåpet till nästa dag.

Ingredienser

1 burk kikärtor
1 ägg
ca 1/2 dl vetemjöl (gärna dinkel)
ev 1 tsk spiskummin
salt och peppar

Gör så här

Öppna burken och häll av spadet. Spola av ärtorna.
Gaffelmosa kikärtorna med ägg och mjöl.

Krydda

Blanda i eventuella övriga ingredienser.

Klicka smeten med en stor sked i stekpannan. Smeten är ganska lös så försök inte forma biffar med händerna eller så. Du kan forma till dem lite med stekspaden när du väl klickat ner smeten i stekpannan. Stek tills de fått fin färg.

Här är de serverade med myntayoghurt (även om jag använde gräddfil eftersom jag inte hade någon yoghurt), ris och skurna tomater blandade med lite hackad salladslök.

Väldoft

Och nu sprider sig doften av schersmin i trädgården. Åtminstone från en av våra buskar. Den som självsått sig vid vedskjulet. Även om jag älskar doften av syren, hägg och kaprifol så är nog doften av schersminen den doft jag gillar allra mest. Eller så är det bara för att det är den som doftar just nu.

Visst är det fantastiskt hur mycket dofter kan påverka en. Jag är väldigt känslig för de olika dofterna om våren. Eftersom det oftast är jag som tar den sena kvällspromenaden med hundarna och dofterna ofta är som starkast då är det då jag brukar upptäcka att någonting har börjat blomma. Att gå och plötsligt känna häggdoften, börja se sig omkring och hitta den. Förutom schersminen så är flädern på gång här, ytterligare en härlig doft.

Men just nu, sådär vid vedskjulet, är det schersminen som doftar.

Kunde inte låta bli

Igår tog jag mig en liten shoppingtur. Jag var framförallt ute efter lite mera växter till trädgården, men gjorde även ett besök på Rusta. Normalt sett undviker jag att shoppa under helgerna eftersom det alltid är invasion här i stan på helgerna och det är bara så nedra jobbigt att ta sig fram med bilen. På Granngården hade jag lite tur, det visade sig att de hade lite extrapriser och bland annat sålde fem perenner för hundra kronor. OK, inte jättestora plantor, men inte pyttesmå heller.

Förhoppningsvis kommer de i jorden idag. Passade också på att köpa några dahlior, där jag fick tre för priset av två (jag är inte det minsta lättlurad!). De kommer troligen att hamna i någon kruka.

Efter Granngården och Rusta så kikade jag också in på Plantagen. Hade lite saker jag tänkte mig att shoppa där. Och så blev det också en bukett pioner. Inte kunde jag stå emot dem!

Kolla bara så vackra! Kompletterade dem med några kvistar från min salviabuske som blommar så fint just nu. Pioner är bara så vackra och jag gillar verkligen vita pioner. Jag köpte mig en buske med vita pioner härom året eftersom jag sett så fina hos en granne. När min vita pionbuske började blomma så var den inte alls lik grannens vita pioner. För det första var de knallröda. Och ja, det räcker kanske. Så därför får jag väl passa på och köpa några ibland när det finns i bukettform.

Inget nytt under solen

Igår kväll gick maken och jag ut med hundarna. Vi gick förbi en studentfest där det skrålades ganska bra. Och spelades musik. Och plötsligt så hör vi någon spela – och skråla – 800 grader. Men hallå, den är ju urgammal, den kunde i princip ha spelats när JAG tog studenten. Jag har skrålat till 800 grader jag också, eller förresten, jag sjöng ju faktiskt. Inte skrålade väl jag.

Och det är inte bara Ebba Grön som går igen, det känns som att det är svårt att komma med nya idéer när det gäller filmer också. De gör en ny Star Wars film, som i mångt och mycket är en kopia av de gamla. Det har kommit en ny Rockyfilm, det ska komma en ny Independence day och jag läste någonstans om en ny Ghostbuster. Har dessutom för mig att det ska komma en femtiosjuttonde variant av Tarzan. Jag tycker inte heller det känns som att det kommit någon ny musikstil på evigheter. Är det någon som spelar dunkadunka eller hårdrock eller grunge så är det vi som närmar oss pensionsåldern känns det som. Var har fantasin tagit vägen? Eller är det som så att nu tycker man att vi som var med under första resan börjar bli så gamla så att de kan köra resan om igen, med de som är unga nu. De har ju inte koll på vad som hände då under första resan.

Undrar om då när jag sitter på hemmet, och tänker på sånt som fanns där när jag var ung, när jag då nynnar på 800 grader, Staten och kapitalet och Enter Sandman . Kommer det fortfarande att vara som så att utanför fönstret så skrålar studenterna på samma låt?

Det där med hundra inlägg

10 juni 2016
Livet
3 kommentarer

Ja, jag gick ju med i blogg100. Som går ut på att från 1 mars blogga minst ett inlägg om dagen. Och utan att tänka på saken så har jag faktiskt passerat gränsen! OK, inte med mer än en dag, men i alla fall. Så jag får väl fira lite för mig själv eftersom jag sedan den 1 mars faktiskt har lyckats med ett inlägg om dagen. Till och med när jag fick blindtarmsinflammation. Det är inte som så att det är någon fantastiskt bedrift vi pratar om här, men jag tror på att vara glad och stolt över sig själv när det går. Så duktig bloggskrivare! Och nu stänger butiken för blogg 100. Men kanske ska jag försöka fortsätta med att skriva minst ett inlägg om dagen. Ska tänka på det lite grand.

Och snart är det helg!!

#blogg100

Hundar i trädgården

När vi jobbar i trädgården får vi alltid sällskap. Det är trevligt. Sällskapet blir allra som mest påtagligt när något av trädgårdsarbetet involverar en vattenslang. Gandalf ÄLSKAR vattenslangen. Eller rättare sagt vattnet som kommer ut ur vattenslangen. Han kan springa och hoppa i princip hur länge som helst. Tyvärr måste vi försöka vara lite försiktiga med det för en sommar vi gjort detta för mycket fick han en inflammation i höften. Men lite kan vi bara inte låta bli. Den här bilden är gammal, men här syns väl ändå intresset.

Ligger vattenslangen framme på gräsmattan försöker han ofta tala om för oss att den faktiskt går att använda.

Likadant med slangen på framsidan.

Iggy har tidigare varit ganska skraj och sprungit och gömt sig när vattenslangen kommit fram. Men han har suttit och kikat på Gandalf och förstått att det måste vara något roligt med den så rätt vad det var en dag så sprang HAN fram till vattenslangen. Han förstod inte riktigt det där med att fånga vattenstrålen som är det som Gandalf vill göra, men vi har börjat få honom att springa efter vattenstrålen lite grand nu. Och även om han inte helt och fullt har klart för sig vad det är han ska göra med vattnet så är han hundra procent säker på att det är jätteroligt. För det tycker ju Gandalf.

Har inte någon bild på Iggy springandes efter vatten så ni får titta på den här istället. Där han med en förvånad tid tittar på matte som gör ett lustigt ljud för att han ska titta på kameran. Bilden säger tydligt att han undrar om jag är lite knäpp.

#blogg100 Gandalf Iggy Pop