Sitter här och har just tittat på filmen 100 steg från Bombay till Paris. Den handlar om en indisk familj som kommer bullrandes och ”invaderar” en liten fransk by. Och är fräcka nog att sätta upp en indisk restaurang 100 steg från en fin fransk krog med en Michelinstjärna. Och en indisk kocks som visar sig ha Michelinsmaklökar. Lite så.

Till saken hör att jag sedan tidigare läst boken. Jag tyckte boken väl inte boken var en superhöjdare, men den var småtrevlig och jag tänkte att filmen nog skulle vara något liknande. Och det var den. Tills den började komma mot slutet. För att inte tala om själva slutet. Det är helt annorlunda än i boken. Omgjort till ett sånt där amerikanskt slut. Som måste var så himla lyckligt. Boken slutade inte olyckligt, men den slutade inte med alla rätt på det sätt som filmen gör. Och den slutar helt annorlunda.

Fy fasiken vad besviken jag blir när de gör så. Jag kan förstå att man ibland måste korta ner böcker för att filmen inte ska bli tio timmar lång. Det tycker jag inte är konstigt. Filmer ska inte vara för långa enligt mig. Men att helt ändra på slutet. Det stör mig ordentligt! Jag blev så himla snopen, plötsligt ändrade de hela storyn och dessutom så snabbt. Det var nästan som att oj, nu får inte filmen bli mer än fem minuter till och då måste vi hitta på något sätt att avsluta den. Skynda för tusan, kom på ett snabbt och bra slut! Så kändes det. Faktiskt.

Och ändå är det Lasse Hallström som har regisserat.

Jag är dålig på frukost. Har faktiskt aldrig tyckt om att äta frukost. Tycker inte det är gott att äta frukost. Däremot så har jag lärt mig att jag måste äta frukost. Annars blir jag alldeles för trött innan det blir lunch. När jag är på tjänsteresa njuter jag aldrig av det stora frukostutbudet. Brukar gå ner, göra en macka och ta en kopp te och sedan gå tillbaka till rummet med min fantastiska frukost. Förutom problem med maten så tycker jag nämligen inte heller om att träffa människor på morgonen. Jag vill vara ensam.

Såvitt jag hör verkar de flesta äta samma sak varje morgon och det är liksom viktigt att det är lika. Maken är t.ex. sådan. Själv har jag stora problem med det där. Jag tycker att jag hittar den perfekta frukosten.

• Gröt på grynblandning, men en banan och mjölk (havregrynsgröt tycker jag är som att äta snor, men grynblandning är bra, gröten blir inte så kletig som med havregryn).
• Smoothie, med banan och andra frukter i.
• Hemgjord Granola eller Müsli och yoghurt.
• Blandad frukt med lite yoghurt och fröer.
• Rågbröd med leverpastej eller ost (och rågbröd är inte för att vara nyttig utan för att jag faktiskt älskar rågbröd, det är bara en jäkla röta att det dessutom är nyttigt).

Varje gång så tänker jag att NU, nu har jag hittat den perfekta frukosten. Den ska jag äta nu och i all framtid. Åter glatt på. Sedan plötsligt en dag så kommer dagen då den där frukosten bara är SÅ tråkig. Ibland nästan äcklig. Och kampen för något annat som ska gå och äta på morgonen börjar igen.

Just nu är det det här som gäller.

Frukt, grynblandning, torkade dadlar, cashewnötter och mjölk. Jag känner dock att jag börjar tröttna lite. Och har just nu inte en susning om vad jag ska ta till härnäst!

Semester

Semester

SEMESTER

semester

Vilket fantastiskt ord. Som jag har längtat! Och nu är den äntligen här. Fem veckor! Som kommer att gå alldeles för fort, det vet jag. Men just nu känns de nästan oändligt långa. Och de är våra, att göra vad vi vill med.

Frissan har vi varit hos igår (ja vi går båda samtidigt – familjeklippning brukar våran frissa säga) så vi har faktiskt gjort oss semesterfina  också :). Idag har jag inte tänkt göra speciellt mycket. Kanske måla mitt skåp i köket en gång till. Men vi får se. Nu är tiden min!

Jag längtar till imorgon. Eller egentligen till imorgon kväll. Visst jag ska till frissan imorgon efter jobbet och det är efterlängtat. Men det som är allra mest efterlängtat är att imorgon när jag går hem från jobbet så går jag samtidigt på SEMESTER!!!!!!!!!!!!

Jag längtar som en toking!! Och hjälp vad jag behöver semester nu. Få bara vara jag. Inte hamna i en massa läskiga vinkelvolter. Det behöver inte vara superväder, även om det naturligtvis får vara det. Det enda jag helst inte vill är att det regnar hela semestern, som det gjorde förra året, i övrigt så är det mesta OK. Spridda skurar är OK, med betoning på spridda. Men skulle det regna hela semestern så tänker jag inte gråta över det heller. Bara det är semester.

Imorgon…