”Har ni varit vid Atomium?”
”Nej.”
”Det måste ni! Att åka till Bryssel utan att åka till Atomium är som att åka till Paris utan att åka till Eiffeltornet.”

Det här är en del av en konversation som vi hade med bartendern på hotellet. Och så klart var vi tvungna att åka till Atomium efter det. Det fanns inget annat val.

Atomium är en byggnad/konstruktion som byggdes 1958 till en världsutställning. Och som sedan har fått vara kvar och numera är en stor turistattraktion. Den är 102 meter hög så det är ingen liten fjuttatom det där inte.

Till bubblan längst upp går det en hiss och från bubblan har man utsikt över Bryssel med omnejd. Till de övriga bubblorna får du gå i trappor i de där rören.

Vi tog hissen upp, annars inte mycket idé att ha tagit sig dit. Och det var verkligen ett utsiktställe.

Fina trappräcken.

Vi gick inte runt i alla bubblorna utan nöjde oss med den översta och så de två under där det var en utställning om själva Atomium.

Japp. Bartenders måste man lyda!

Och så var det det där med Art noveau – eller jugendstil som vi kallar det i Sverige. Och som vanligt så är jag inte någon expert på den heller. Jag vet lite, men jag vet framförallt att jag tycker om den väldigt mycket.

En snabbvisit på Wikipedia:
Jugend är en stilart inom arkitektur,formgivning, konsthantverk, grafik med mera från 1890 till omkring 1920. Jugendstilen var ingen enhetlig stil utan kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en rad olika stiluttryck som samtidigt uppkom på olika platser.  Belgien, Österrike och Katalonien brukar anges som några av de mest betydande regionerna för jugendstilens framväxt inom arkitekturen.

Förra sommaren var vi i Wien och jag förundrade mig över stora mäktiga och vackra byggnader. Plus jugend.

Och i år åkte vi så till Bryssel som av många anses vara vaggan för art noveau. Där det skulle finnas mycket att titta på. Och det fanns det, överallt. Inte bara hela hus, utan detaljer lite överallt.

Nästan bredvid stod ett annat väldigt fint hus, också med massor av detaljer.

Och så en del hus som bara är där liksom, bland alla andra.

Det finns också sådana hus i mitt tidigare inlägg. Det som handlade om just – hus.

Och överallt så finns det detaljer i stilen. Väldigt ofta i olika metallräcken eller andra metalldetaljer. Till och med busshållplatserna är gjorda så. Visst är de fina!.

Och lyktstolparna.

Några detaljer här och var.

 

Det som jag blev riktigt förälskad i när vi var i Bryssel var husen. HUSEN! Jag hade tänkt att jag skulle leta efter art noveau eftersom Bryssel är vaggan för art noveau. Det visade sig snart att jag hittade massor med art noveau  och jag gillade de husen, men faktum var att alla andra hus var också fina. Det blev nästan overflow i huvudet. Maken som inte har riktigt samma intresse såg inte riktigt storheterna, men snäll som han är så hänger han med.

Hälsporren hindrade oss från att gå så mycket som vi brukar göra när vi är ute och reser, men en del gicks det i alla fall. När foten började göra ont så fick vi sätta oss och offra oss på en öl eller en kaffe. Eller för att bara sitta lite och njuta.

Det finns många gamla hus i Belgien. De ser lite ut som husen i Amsterdam. Höga och smala. Och alla är olika! Helt fantastiskt.

Det kan alltså stå tio hus bredvid varandra och alla är olika. Och ändå passar de ihop. Jag kunde inte se mig mätt på alla husen. Visst vissa är slitna och smutsiga, medans huset bredvid kan vara fixat och fint. Och visst hade de flesta bytt till fula isolerade fönster, men eftersom husen är av sten så har de ändå inte lyckats förstöra fasaderna.

Och på något sätt gillade jag kontrasterna mellan nya och gamla hus.

Visst ser det där som är till salu ganska trevligt ut. Vi gick förbi en mäklarfirma och det såg inte ut som att husen var orimligt dyra heller. Hm – kanske får flytta till Bryssel?

Jag stannade titt som tätt för att titta på detaljer, fanns mycket detaljer. Den här lilla gubben användes på ett hus för att hålla fönsterluckorna öppna. Bara en sån sak!

Gubben går att fälla framåt och sedan tillbaka igen när du fäst luckan.

Jag gillar verkligen sådana här detaljer. Att någon har arbetat så mycket för en liten hållare. Som de flesta kanske aldrig ser ens. Åtminstone om de är som maken. Som ser gator och väderstreck och andra stora saker, men inte hus och än mindre små detaljer.

Här är också ett fint gångjärn. Eller ett halvt i alla fall. Också väldigt arbetat.

Nu ska jag inleda och säga att jag vet ingenting om EU kvarteren i Bryssel och jag vet alldeles för lite om EU. Däremot så kändes det som att det faktiskt var alldeles nödvändigt att åka till EU-kvarteret och se sig om. Så det gjorde vi. Det är ett väldigt modernt kvarter. Har kostat sina slantar att bygga.

Själv blev jag väldigt fascinerad av byggnaden som syns till vänster här på bilden ovan. Där sitter Europarådet.

Jag är ofta ganska lätt att roa och det som jag roades väldigt mycket av var att hela väggarna är fulla med fönsterramar. Här syns det på lite närmare håll.

Med tanke på att vi har ett gammalt hus och jag har renoverat någon fönsterram så tyckte jag detta var alldeles fantastiskt lustigt. Tänk er att renovera alla de här fönsterramarna.  🙂

Hade jag vetat mer om byggnaden (som jag läst om nu senare) så hade jag förmodligen tyckt det var ännu roligare. För tydligen är där en jättelanterna inuti det här huset. Som syns på den här bilden som jag länkat till från Europarådets egen sida.

Vi gick genom en liten park som fanns mellan byggnaderna. Där fanns det en liten inhägnad som var full med cikoria!!
Det kan man ju undra varför det mitt i Bryssel finns en sådan inhägnad.

Från parken så såg vi själva parlamentet (tror jag).

Vet inte om jag tyckte huset var så fint direkt, men jag ska vara ärlig och säga att jag tyckte det var häftigt att det var så blankt att det liksom blev en del av himlen. Sedan funderade jag lite om de där korsen mellan fönsterna är tänkta att vara kors eller om det bara blev så. Lite grand ser det ut som en jättelik frikyrka i USA.

Går man in på innergården där så finns det i alla fall ett besökscentrum. Parlamentarium. Det är gratis att gå dit och jag rekommenderar verkligen ett besök där. Där berättas historien om hur EU kom till och mycket som hände runt om och som ledde till en union. Mycket intressant och mycket som de flesta av oss egentligen borde veta. De har verkligen jobbat med modern teknik och du får en audioguide med dig på ditt eget språk. Den rör du vid olika skyltar runt om på utställningen och får då ibland ljud, någon som berättar, ibland får du text och bilder som du kan läsa på guiden och ibland påverkar guiden den information som finns att läsa så att du får den på ditt eget språk. Ganska häftigt faktiskt.

I det här rummet finns information om alla länder i EU, historiska ögonblick från alla länderna och en glasskiva för varje land som är med i EU. Tillsammans bildar glasskivorna en karta över EU. Här finns också historien bakom EU och bildandet av EU.

Ett rum hade Europa ritat på golvet. Här uppe syns bland annat Italien. På kartan finns ett antal cirklar med olika stadsnamn. För att få information om de olika städerna och hur de hänger ihop med EU så får du köra runt med en pulpet och skanna staden, sedan får du information om staden i en TV som sitter i pulpeten.

Det finns också ett runt rum med skärmar runt om där du får vara med om vad som händer inne i själva parlamentet. Och en hel del mera information som du själv får åka dit och titta på. 🙂

Mycket information – intressant och roligt presenterad. Rekommenderas verkligen! Och det kostar som sagt inte en krona att gå dit, det har du redan betalt med dina skattepengar.

Nu har vi alltså varit i Bryssel. Och vad tyckte jag om Bryssel? Faktum är att jag tyckte mycket om Bryssel. Jag trivdes väldigt bra där. Det var en avslappnad stad på något sätt. Bättre kan jag inte uttrycka det. Om jag förstår det hela rätt så är väl Bryssel ungefär lika stor som Stockholm. Folkmängdsmässigt alltså. Jag kan dock ha fel där. När jag skriver att den är avslappnad så beror det dels på att människor kändes ganska normala där, dvs. inte en massa fina kläder utan jag kände mig som att jag passade in. Människor kändes också trevliga, åtminstone tyckte jag att bemötandet var trevligt i princip överallt. Det var inte heller en massa turister där. Kanske var vi lite tidiga för säsongen, vet inte hur det brukar var där, men när vi var här så var det precis lagom. Vi åkte ju hem på fredagen, men hade några timmar på plats och det kändes definitivt som om det var mer folk där då än tidigare dagar. Så måhända är Bryssel en stad som ofta får weekendbesök.

Grand Place och Mannekin Pis är väl det som nästan alla hört finns i Bryssel. I alla fall var det så för mig. Vi bodde väldigt nära Grand Place så vi var där flera gånger.

Något de tyckte om att ha på Grand Place var guld. Blankt guld. Många av byggnaderna har förgyllningar både här och var. Några fler än andra.

Kolla gåsen på det här huset. Till och med den har lite guld.

Och mera guld.

Och utsidan på en kyrka som fanns i ena änden. Blev lite fascinerad av alla figurerna.

Alltså. Jag tyckte väl att det var fina hus på det där torget, men jag blev inte jätteimponerad. Det var för mycket guld för min smak :). Undrar verkligen om de har haft så mycket guld från början. Däremot så tror jag att det liksom är tvunget att gå till Grand Place om du är i Bryssel. Vi gick faktiskt in och åt på ett ställe där vid torget. Musslor och belgisk öl. Och fast det var mitt i värsta turistområdet så var det både trevligt och gott.

Och Manneken Pis. Ja, vi gick dit också. Men jag tog inte någon bild. Det kändes som att jag inte behövde en sådan bild.

Detta var vad vi gjorde på vår första dag i Bryssel. Plus att vi vilade en del på hotellrummet. Vi hade åkt hemifrån klockan tre på morgonen så det behövdes vilas en del. Och vi hade ett  bra hotellrum, med soffa som jag skrivit om tidigare, så det var inte helt fel att vara där en stund.