Just nu känns det som att det inte händer mycket. Jag jobbar, går ut med hundarna och sover. Det känns som att det är det som hinns, och orkas, med. Januari, februari och delvis mars har alltid varit mina värsta månader. Det är oftast då som vintern kommer och jag gillar inte vinter. Dessutom är det efter nyår och så fort det har varit nyår så börjar min själ längta efter vår. Jag vet, det går inte ihop för fem öre.  Min själ börjar tänka vår så fort det varit nyår. Förmodligen är det skåningen i mig.

Det är nästan bara bilder på hundarna och mossen just nu. Men det är för att det är i princip den enda aktiviteten som inte innebär jobb eller sömn. Nästa vecka ska jag faktiskt vara ledig några dagar så då kanske jag hinner med någonting annat. Vi får väl se.

Mossen är ett vinterlandskap just nu. Ser mer ut som en stor tundra. Inte för jag vet hur en tundra egentligen ser ut, men jag kan i alla fall inbilla mig att den skulle se ut så här.

Skogen var lite häftig, stammarna var så mörka och snön så vit, det kändes som att vi gick omkring i en svartvit film. Jag försökte ta bilder, men jag är inte tillräckligt bra på tekniken så jag lyckades inte få fram den känslan i bilderna.

Det är mycket som snurrar i huvudet just nu, vilket är en annan orsak till att jag går så mycket med hundarna. När jag kan gå är det mitt bästa sätt att rensa huvudet. Win-win för mig och hundarna alltså. Och jag är så glad, så glad att jag KAN gå. Hoppas att jag inte går för mycket nu och förstör något annat bara för det. Som saker och ting verkar fungera just nu så skulle det inte förvåna mig.

Jag har kista som min pappa köpte till mig för många år sedan. 1975 rättare sagt. Han beställde den på en marknad ihop med ett litet skåp att hänga i ett hörn. Det står mitt namn och ett årtal i locket. I den kistan har vi haft extra lakan, sådana som vi kan använda om det kommer någon nattgäst. Kistan har varit smockfull nu ett tag och ovanpå den har det legat lite lakan som kanske eventuellt borde byta ut lakan som låg i kistan.

Igår tog jag tag i det där. Jag tömde hela kistan och gick igenom innehållet. Kastade en del lakan som var i fel storlek eller som var för slitna och så  sparade jag en del. Och fick ner allting i kistan igen sedan. Dessutom gick locket att stänga! Seger!

I kistan finns också ett fack som går att lyfta ut. I det facket hittade jag något som nog legat där ganska länge kan jag tänka mig. Eller så har det råkat hamna där någon gång när något annat rensats. Men där låg i alla fall ett litet häfte med bokmärken.

Sorterade i olika fack. Änglar och brudpar t.ex.

Ett fack med Askungenmärken.

Och ett fack med…ja, jag vet faktiskt inte riktigt vad som håller ihop de här.  Det kanske är ett ”övrigt”-fack.

Jag vet att det finns bokmärken på flera ställen här i huset. Minns att jag hittat och lagt undan när vi rensat här och där.  Men just den här gången så fick jag lite flashbacks.

Kommer ni ihåg? Byta bokmärken?

Gör ungarna något liknande idag?

Jag är hopplös när det gäller vår. Så fort vi passerat nyårsskiftet så förväntar jag mig att det ska bli vår. Jag vet egentligen att det inte är så det är, men det hjälper inte. Längtan efter vår vinner alltid över sunda förnuftet.

I förra inlägget skrev jag att det nästan kändes som vår. Och igår när jag var ute med hundarna så blev den känslan verkligen förstärkt. Kolla bara den här lilla bäcken som vi enkelt brukar ta oss över. Rena rama vårfloden.

Det är väl inte konstigt om jag får vårkänslor när jag ser sånt här!

Ibland kan vädret ändra sig otroligt fort. I förrgår hade vi snö. På morgonen var det -7 grader där ute. När vi  var ute på promenad gned Iggy sig mot snön så som han ofta gör. Gärna så hård snö som möjligt.

Igår var det plötsligt en fem grader varmt på dagen. Solen sken.Nästan 15 graders temperaturskillnad bara så där! Hundarna och jag åkte ut till mossen för att gå en promenad i det fina vädret. När vi går där så slår vädret plötsligt om. Precis när vi gått färdigt i skogen och kommer ut på själva mossen börjar det ösregna. Och blåsa ordentligt. Och inte har jag några regnbyxor på mig. Jag har dessutom fel skodon på mig och eftersom det var tö och de har byggt trägångarna så att inte vattnet rinner ut så lätt så gick vi bitvis i flera centimeter vatten. När vi lämnade själva mossendelen så var jag dyngsur om benen och blöt om fötterna.

Regnet gjorde dock att all snö bara försvann och eftersom det fortsatte att vara tö så försvann vattnet också. Så idag var det alldeles tomt på gatorna och det gick utmärkt att cykla. Nästan som en vårdag har det varit. Kollar jag i SMHI:s app så står det att om cirkus en vecka ska det bli -10 grader igen.

Snacka om väderomslag.

Jag har en dunkappa som börjar få några år på nacken. Men jag får fortfarande komplimanger för den och en gång i affären var det en som kom och frågade var jag hade köpt den. Använder den alltid när det börjar bli kallt och jag inte orkar klä på mig en massa lager. Det enda dåliga med den är bristen på fickor. Det finns två vanliga fickor. Inget mer.  Jag vill gärna ha innerfickor till telefon,  nycklar och plånbok.

För ett par år sedan sydde jag dit ett par innerfickor. De har varit bra, men de var för små och eftersom de inte gick att stänga så hände det att fickinnehållet ramlade ut när jag la kappan på en stol eller motsvarande.

Nu tänkte jag att jag skulle ta tag i det igen. Jag hade en jacka jag skulle kasta. Den hade bra innerfickor och jag klippte helt sonika ut dem ur jackan. Sedan sydde jag kanterna raka i symaskinen och satt sedan och sydde fast de här fickorna för hand i min kappa. Kanske inte supervackert, men hur ofta visar du upp insidan av din kappa.

Så på ena sidan har jag nu två olika fickor med dragkedja.

Perfekt till nycklar och plånbok (eller kreditkortshållare får jag väl skriva, några pengar är det inte i den).

Och på den andra en nätficka jag kan stänga med ett kardborrband.

Den är precis vad jag behöver till telefon, hörlurar och mina earbags.

Så ibland går det bra att fixa till ett bra plagg av två gamla.

Som sagt, inte jättevackert, men vem ser det utom jag?