Ordningen är återställd och utsikten från matrummet ser ut så här. Och jag gillar det. Jag tar hundra gånger hellre på mig en regnjacka än tumvantar och broddar. Bara hatar när det är halt. Jag har ett medfött dåligt balanssinne och har inte lätt för att räta upp mig om jag börjar halka. Hatar, hatar, hatar när det är halt. Nu håller jag bara en tumme för att hela vintern blir så här. Det vet jag att den inte blir, men som vi alla vet så är det än så länge fritt att önska.

I år undrar jag om jag inte drabbats av en liten höstdepp. Jag tycker att ingenting är roligt just nu, inklusive jag själv. Och eftersom jag aldrig brukar ha ont av hösten utan brukar börja må dåligt i januari – februari någon gång så känns det som att det inte bådar gott det här.

Det ser ut som att vi kommer att bli hyresvärdar trots att vi inte hade planerat det just nu. En bekant hörde av sig och undrade om vi kunde hyra ut vårt lilla hus tillfälligt till en vän som skulle flytta ner från Stockholm. Och vi sa ja. Lite tveksamma var vi, men kände samtidigt att det kunde vara ett bra test. Både på hur det känns att ha en hyresgäst och att se vad det kostar att ha en hyresgäst. Elen ingår nämligen i hyran och då huset värms upp av en luftvärmepump, som också kan kyla ner på sommaren, så vet vi egentligen inte vad det kostar. Då kan det vara bra med någon som bara bor där några månader. Vi hade dock tänkt fixa till huset lite mer innan vi hyrde ut det så vi har sagt att hon får ta det som det är och hon har varit och tittat på det så hon vet hur det ser ut. Skulle bestämma sig inom en vecka. Det finns såklart en del vi måste fixa till, men det blir mindre saker. Större saker som vi tänkt fixa till får bli efter att hon har flyttat. Å andra sidan kanske vi har fått in lite pengar till sådana renoveringar då. Ja, ja vi får se. Flyttar hon in så blir det spännande, och lite intensiv rensning innan, men flyttar hon inte in så har vi liksom inte missat något, för egentligen hade vi inte tänkt hyra ut riktigt ännu. Flyttar hon in så får hon en lite lägre hyra dock just eftersom vi inte hunnit med de saker vi velat.

Jaha, det här var en dagsrapport om absolut ingenting. Bara satt här (jobbar hemma idag) och kände mig så nöjd över utsikten att jag ville förmedla detta. I alla fall något att vara glad över 🙂 .

Jahapp, just nu är det vinter även i Småland. Inte något som jag älskar, men så är det i alla fall. Hundarna gillar när det är vinter. Jag tror att dofter blir starkare och märks mer när mycket annat täcks av snö.

Såg här såg det ut när vi var ute och gick idag. Iggy går först så klart.

Jag går i mitten och efter mig kommer Gandalf.

Gandalf hittar alltid mer att lukta på än vad Iggy gör. Dessutom är Gandalf lite mer grundlig och vill kolla allting noga. Iggy luktar snabbt och går vidare.

Snö i skogen.

Jag gillar inte alls när snön kommer så här tidigt, men enligt SMHI så ska det bli plusgrader igen om några dagar. Ser fram emot det. Jag har visserligen varit förutseende och satt dubbdäck på min cykel, men det gör inget om det skulle visa sig att de inte behövs.

Nedan är ett exempel på något som såg så häftigt ut i verkligheten, men som jag bara inte klarade av att fotografera så att det blev rätt. Men jag lägger in det i alla fall. Den här isen fick fina effekter ihop med gräset intäckt i snö. Isen var melerad och såg så spännande ut. Nu blev det mera platt fall, men jag tyckte ändå att det blev en bild av vidderna.

Nu träder vi in i min värsta tid. Vintern.

Jag var på Spira i Jönköping och tittade på Lill Lindfors. Jag har inte lyssnat på hennes musik på länge, men det fanns en tid när jag lyssnade väldigt mycket på hennes musik. Jag hade ett par-tre LP-skivor. Skivor som numera ligger på vårt digitala bibliotek eftersom jag har överfört dem dit. Det var innan Spotify.

Det var roligt. Och trots att hon är en bra bit över 70 så håller sångrösten. Den är väl inte lika stark som den en gång varit, men den är bra.

Hon berättade en historia om att hon en gång skulle spela in ett tv-program med Charles Aznavour och att det var meningen att de skulle sjunga och dansa ihop. När hon kom till studion så visade det sig att han räckte henne ungefär till midjan (OK – lite överdrivet), men att de löste det med hjälp av en sådan där rund pianopall som man snurrar för att höja och sänka.

Han stod på den och hon skulle liksom dansa lite fram och tillbaka med honom runt pallen. Tyvärr glömde hon detta och snurrade runt istället. Vilket fick till följd att Charles blev kortare och kortare när pallen snurrade.

Hm – det lät roligare när hon berättade det.

Men när jag var där på Spira och satt och lyssnade så började jag fundera på musik. Att förr brukade jag lyssna mycket på musik. Och förr slutade i detta fallet för kanske fem-tio år sedan. Jag började undra varför jag slutat. Jag lyssnar fortfarande ibland. När jag städar eller när jag håller på i köket. Men annars är det väldigt sällan.

Varför blev det så? Jag tycker ju om musik. Är det för att telefoner och datorer tar för mycket tid? Eller är det för att jag är uppväxt med skivor av olika slag. LP, cd, minidisk och det var liksom en ritual att spela musik så. Nu finns all musik i telefonen, nåbar med några fingertryckningar. Är det som så att det blir för mycket att välja på? Att det finns så mycket att jag inte klarar av att välja?

Jag måste nog ta mig i kragen lite. Skaffa mig en Bluetooth-högtalare och börja lyssna på musik igen. Det brukade ju ge mig så mycket. Jag får se till att hitta musiken igen.

När vi har varit och handlat och kommer hem med matkassar så blir våra hundar som tokiga. Det beror på att vi vant dem vid att de alltid får något extra. Gandalf är alldeles tossig, han är jättelycklig och sticker nosen i kassarna för att hitta i vilken av dem godiset finns. Det bästa som de vet är Chewy Chomp som är en stav av något som man förmodligen helst inte vill veta.

Egentligen är det säkert en dum vana, men samtidigt är det så roligt att komma hem och se de där förväntansfulla blickarna. Och lyckan när de ser att godiset plockas upp ur kassen. De får sina pinnar och sedan rusar de iväg och lägger sig och äter upp dem. Gandalf blir alltid färdig först och väntar tills Iggy är klar. Så fort Iggy är klar går han och dricker vatten. Då rusar Gandalf till Iggys plats för att kolla om Iggy skulle ha lämnat något. Nu lämnar aldrig Iggy något, men det är väl som så att hoppet är det sista som dör.

Igår när jag åkte hem från jobbet så var jag först inne i affären och handlade. Vilket innebär att jag kom hem med godsaker. Det var också fint väder även om det var kallt så de fick sina Chewy Chomps i trädgården. Titta bara vilka glada hundar som ligger här och tuggar.

Syns också att det var ganska kallt. Och frostigt!

Kolla förresten vilket konstverk det kan bli när frosten slår till. Och fascinerande att gräset fortfarande är knallgrönt.

På den tiden när jag fortfarande var ung brukade jag jobba i en glassfabrik om somrarna. Åhusglass i Åhus, Skåne. Fem somrar jobbade jag där. Bra extrapeng när jag studerade. Något jag märkte när jag jobbade där var att jag slutade tänka. Om du sitter vid en maskin och bara packar så sitter du inte och tänker på vad du ska göra när du åker hem, du tänker inte alls. Något som jag tyckte var väldigt otäckt. Så jag började sitta och räkna ut hur många glassar det skulle bli av en tank, hur mycket packat det skulle bli på en timme med mera. Lärde mig dikter utantill och satt sedan och deklamerade dem för mig själv där vid maskinerna. Allt för att inte bara sitta med ett helt tomt huvud.

Nu är jag där igen. Jag sitter inte och packar glass, men mitt huvud är tomt. Det finns väldigt lite tankar i det och det finns i princip 0 initiativförmåga. Jag som brukar vara kreativ och göra saker hela tiden, nu kommer jag liksom inte på vad jag ska göra. Jag tänker att jag kanske skulle måla någon tavla, men jag är inte människa att komma på några motiv. Tittar på fotografier, men inget poppar upp. Så jag satte mig helt enkelt med en sådan där målarbok för vuxna och satte igång med det första uppslag jag fick upp. Bara för att komma igång. Och kom på att när jag var i London senast så köpte jag en ny sorts färgmedia som jag aldrig testat förut. Inktense. Som är bläck i fast form, som du väcker med vatten. Sedan när det torkat är det permanent- påstås det i alla fall – och du kan måla nya lager ovanpå. Jag köpte en låda med 12 färger, varav ingen är vit, så det är lite begränsat vad jag kan få ihop, men samtidigt så kan 12 färger räcka långt eftersom de så klart går bra att blanda.

De är roliga att använda så jag tänker köpa mig några flera färger.

I  övrigt så tar jag gärna emot tips på hur du får fart på din hjärna igen när den slutat att fungera. Eller ja, inte helt och hållet slutat att fungera, men när den där delen av hjärnan som ska ta initiativ och komma på lite roliga saker inte verkar ha någon ingång till den vanliga hjärnan längre.

Jag tycker inte om mig själv som det är just nu. Det känns som att jag tappat bort mig själv, men att det som är jag finns där inne i huvudet någonstans, jag kan bara inte hitta mig. Alls.

Min bror som hälsade på oss i helgen berättade att han hade läst att även september börjar anses vara en sommarmånad. Något som är en följd av klimatförändringarna. Jag vill naturligtvis inte att polarisarna ska smälta så att världen blir översvämmad, men jag skulle ljuga om jag sa att jag är ledsen om vintrarna blir varmare. Har du läst här tidigare så vet du att jag avskyr vinter. Idag när jag kikade i rabatten på framsidan så kunde jag konstatera att än så länge verkar dock vintern vara en bit bort.

Rosorna blommor.

Och vad som är kanske ännu mera mysko.

Luktärterna blommar.

Inte så illa när vi närmar oss mitten av november (men jag vet naturligtvis att det kan ändra sig hur snabbt som helst).

Inte så lätt att hitta stigarna när skogen ser ut så här.