Ett orkidéhörn

Jag är INTE bra på växter. Vare sig inomhus eller utomhus. Vilket egentligen är synd för jag tycker om växter. BÅDE inomhus och utomhus. Jag får liksom välja de växter som verkar överleva mitt sällskap.

En växt som jag verkar klara av är orkidéer. Jag ska inte överdriva, jag har tagit död på ganska många sådana också, men faktum är att flera har överlevt. På Youtube såg jag en kvinna som rekommenderade att fixa till ett orkidéhörn. Ställ överblommade orkidéer i ett kallt hörn med en skål vatten som kan avdunsta. Och ge dem en skvätt vatten någon gång emellanåt.

Testa skadar inte så jag fixade till ett orkidéhörn i förstugan. Elementet är avstängt så det hörnet är ganska svalt. Och det verkar faktiskt fungera. Åtminstone har orkidéen till höger gott om knoppar.

Snart, hoppas jag i alla fall, är inte detta ett så svalt hörn längre, för när vårsolen kommer så blir här varmt. Men då har jag ett annat hörn som får träda in i stället.

Ett tips till någon som kanske vill testa.

Praktiskt

Ibland behöver inte lösningar vara så krångliga. Våran grind som vi har på framsidan t.ex. den stänger vi med hjälp av en bit rep.

Med jämna mellanrum så blir repet utslitet och då får jag knyta ihop ett nytt.

Enkel och billig lösning.

Chokladbollspraliner

När vi äter mat på helgen så tar vi ofta en kopp kaffe efteråt. Och då gillar vi att ta något litet sött till kaffet. Jag brukar fixa så att vi har något litet i frysen som är lätt att plocka fram och som samtidigt inte är så stort att det blir jätteonyttigt. Ibland har jag gjort chokladbollar i lite mindre variant och fryst in dem. Men det är bara att konstatera att det ÄR ganska jobbigt att stå och rulla alla de där chokladbollarna. Framförallt som Sara bakar också har lurat  mig till att det är gott att ha lite choklad runt bullarna också. Men nu gjorde jag det enkelt för mig. Jag gjorde chokladbollar på tvären. Och skar den i så små bitar att varje bit är i pralinstorlek. Väldigt enkelt att plocka fram något litet sött till kaffet.

Ingredienser

500 g Smör
3 dl Florsocker
1 dl Kokt kallt kaffe
0,5 dl Vaniljsocker
0,5 dl Kakao
100 g smält mörk choklad
20-23 dl Havregryn (en liten påse havregryn är lagom)

Ovanpå
250 g Mjölkchoklad
Kokos

Gör så här

Lägg ut smöret och se till att det blir rumsvarmt.

Jag har rostat en del av kokosflingorna. Det är inget måste, men ger lite roligare utseende och ger lite extra smak också. Vill du rosta dem så gör så här:

Sätt ugnen på 200 grader. Häll kokos i en långpanna och rosta den i ugnen tills den blir gyllenbrun. När den väl börjar bli brun så går det fort sen så håll koll. Jag märkte att den kan bli ganska mörk utan att vara bränd. Men skulle du tro att du bränt dem (som jag trodde) så smaka på den. Blanda sedan den rostade kokosen med orostad sådan. Får du kokos över spara det i en burk med lufttätt lock.

Vispa ihop smör och socker, det behöver inte bli fluffigt, men ska vara en mjuk smet. Vispa sedan ner kaffe, avsvalnad smält choklad, vaniljsocker och kakao

Lägg ner havregrynen i en matberedare och kör dem så att det börjar bli som mjöl. Häll ner övriga smeten i matberedaren och kör tills det blivit en enhetlig smet.

Klä en långpanna med bakplåtspapper.

Tryck ut smeten i långpannan. Hur stor beror på hur tjock du vill ha den. Det här är lite kladdigt, möjligen skulle det gå enklare om jag ställt in smeten i kylskåpet en stund först, det ska jag testa nästa gång.

Ställ in långpannan i frysen.

Smält mjölkchokladen och ta sedan ut långpannan och bred ut den smälta mjölkchokladen och häll över kokos. Tryck till lite försiktigt på kokosen så att de sitter fast i chokladen.

Ställ in 5-10 minuter i frysen igen. Blir lite lättare att skära då.

Ta ut den och skär den i bitar i den storlek du vill ha. Mina är kanske 2 x 2 cm, men du gör dem så som du vill ha dem.

Frys in dem i en burk och du har något litet sött att plocka fram när du vill.

 

Hjälp till självhjälp

Mittemot vårt hus, på andra sidan gatan, finns en sandlåda. Inte en sån där som barnen leker i och katterna skiter i utan en sån där du använder när det är halt. Och på vår gata behövs verkligen den lådan. Vår gata är brant och vintertid är det inte ovanligt att bilar inte kommer upp för backen. Då använder de sanden och bär upp och ner för backen.

Igår satt jag och jobbade hemma. vår arbetsplats hemma har fönster mot framsidan och den där sandlådan syns tydligt.

När jag satt där så såg jag någon gå med en skyffel upp och ner för backen. Det var inte någon jag kände igen så jag blev lite nyfiken och höll lite koll. Vi bor på en återvändsgata så vi vet liksom vilka som brukar synas här. Den här mannen gick i alla fall fram och tillbaka och så småningom så såg jag vad det var för bil som inte kom upp för gatan.
Sandbilen som skulle fylla på sandlådan!

Visst var det lite roligt?

Och en himla tur att där var sand kvar i lådan.

Lite tungt känns det

Nu vet vi att Kung Bore är på väg att bli nedkämpad. Det töar på gatorna och det skvätter när bussarna kör förbi en. Men när det liksom inte slutar snöa. När det ligger tjockt med snö och bara kommer mera. När jag får pulsa i snö för att komma fram till fågelmaten.

När vi inte hittar fotbollarna när vi ska leka därför att de blivit begravda i snö.

När jag halkar omkull i backen därför att snön blivit så hårt packad att den är svinhal.

Det är inte roligt då.

Sista rycket

Nu måste det vara sista rycket för den här vintern hoppas jag. Och det verkar som att Kung Bore vill slåss lite om det. Natten till igår så vräkte det ner snö och så här såg det ut när jag gick till jobbet.

Igår  på dagen började det sedan töa. Inte för att det hände jättemycket med snömängderna, men det töade i alla fall. När jag kom hem hade de plogat gatan och det var svinhalt! Så där var vi igår.

Nu ska det fortsätta att töa på dagarna och frysa till lite på nätterna. Det ska tydligen komma ännu mera snö, men jag tror ändå att nu är det sista rycket.

Jag säger bara:

Bore! Ge dig!

Det är dags att lämna över stafettpinnen till gumman Tö och prinsessan Vår nu.

 

En blåmes

OK, så min andra akvarell blev en blåmes.

Den här var svår, jag fick jobba mycket för att få rätt på färgerna. Och jag är ärligt talat inte helt nöjd, men det är som så att det behövs träning för att bli bra. Akvarell är lite speciellt att måla med eftersom du från början måste vara på det klara med var det ska vara ljusa områden och så se till att inte måla över dem med en mörk färg. För då är det liksom kört. Med olja gör du tvärtom, lägger på det ljusa sist. Och har alla möjligheter att leka med de ljusa färgerna.

Kanske jag pillar lite till med bilden, ser ett par grejer som kan fixas till, men överlag är den färdig.

Måste erkänna att det här med akvarell är roligt. Inte lätt, men det är sällan som så att det som är roligt är lätt.