Att inte kunna lita på någon

Jag är av den åsikten att jag vill vara en schysst medmänniska. Kunna hjälpa till, i det lilla, där det behövs. Inte skada någon i onödan. Men det verkar som att vårt samhälle börjar bli mer och mer osäkert. Då tänker jag inte så extrema saker som terrordåd utan sådant som är i vardagen.

Jag skulle till exempel inte stanna längre om någon står och viftar i vägrenen med en bil som verkar trasig. Det hade jag garanterat gjort för ett par-tre år sedan. Att hjälpa någon som ligger ner på ett ställe där det inte finns några andra människor tror jag inte heller att jag skulle våga göra längre. Det hade jag också gjort för ett par år sedan. Tack och lov använder jag nästan aldrig uttagsautomater längre, skulle jag göra det så skulle jag se till att göra det någonstans där det finns många människor.

Vad är det för tråkigt samhälle vi håller på att få? Ett samhälle där var och en ska se till att hålla sig för sig själv och skita i andra. Ett egoistiskt samhälle. Vi använder sociala medier för att vara elaka mot varandra, för där kan vi göra det utan att se någon i ögonen. I många fall kan vi till och med göra det utan att tala om vem vi är. Inte bara egoistiska utan även fega.

Jag har SÅ svårt för det här. Jag är ingen supersocial människa, och inte någon god människa heller, men jag vill hjälpa till där det behövs. Och nu är jag mest osäker på andra människor på något sätt. Som Magnus Uggla sjöng, vem i hela världen kan man lita på?

Det är svårt att skriva om det här. Svårt att hitta de rätta orden. Trots att det är något jag tänker ganska mycket på. Hur kan vi få det att vända? Hur får vi ett bättre samhälle. Jag tänker ofta att om jag försöker göra mitt bästa i det lilla och om andra gör likadant så blir det skillnad. Men jag vet inte. Å andra sidan så är det det enda jag kan komma på. Jag är inte beredd att starta ett parti, eller någon organisation. Jag är inte heller beredd att gå och demonstrera stort på gatorna. Därför är mitt enda vapen att försöka uppföra mig så humant jag kan i vardagen. Det måste väl ändå vara värt något det också?

Vädervariation

Hundarna och jag tänkte att vi skulle åka iväg till brukshundsklubben. Leka lite och ta en promenad i skogen. Vi står hemma och ser regnet ösa ner. Och då menar jag ÖSA ner. Jag tar på mig regnbyxor för säkerhets skull. När vi lastar in oss i bilen så skiner solen och himlen blir allt blåare. Funderar på mina regnbyxor, men eftersom jag har en ryggsäck med mig, vilket gör det enkelt att ta av dem på vägen,  så får de vara kvar på. När vi kommer till brukshundsklubben så är himlen knallblå, men det är ändå ganska kallt så regnbyxorna får stanna på. Vi använder oss av brukshundsklubbens stora inhägnad för att spela fotboll. Hundarna jättelyckliga. När vi är klara så är det mulet igen. Vi börjar promenixa och regnet kommer. När vi har gått kanske två hundra meter så skiner solen igen. Vitsipporna öppnar upp sig. 

Helt fantastiskt vackert där i skogen. Jag såg en bred regnbåge som var väldigt nära marken. Bilden blev inte bra dock. 

Strax efteråt blev det jättemörkt och strax efter det så öppnade sig skyarna. Det gick i princip att se hur vitsipporna öppnade och stängde sig beroende på ljuset.

Precis när jag fått på mig huvan och sett till att alla fickor var ordentligt stängda så slutade det tvärt att regna. Solen kom fram igen. 

Det gäller verkligen att ha rätt kläder när vädret håller på så här. Det hade jag idag. Tog av misstag en selfie också. 

Mina ben och fötter 🙂

Varierande väder under en promenad. Det som så här års också kallas aprilväder.

Dubbelpremiär

På vårt jobb så får vi en kupong i julklapp. Den där kupongen använder du sedan på en webbsida där du kan välja din egen present. Ganska bra egentligen. Jag valde mig en pajform.

På Konsum plockade jag färska rabarber. Som synes i gårdagens inlägg så lär det dröja tills vi har några egna.

Idag bakade jag årets första rabarberpaj i min nya pajform. 
Dubbelpremiär!

Hemarbete

Som jag skrivit om tidigare så håller vi på att bygga ut och om vårt förråd. Eller just nu är det mest maken som har jobbat. För som vanligt i vårt hus så är det som så att när vi börjar titta på något så visar det sig att det finns ett riktigt uselt underarbete gjort. Som helt enkelt behöver göras om. Så maken har hållit på att regla, isolera och sätta upp skivor där inne i förrådet. Och det är verkligen en utmaning för i den delen där jobbet ska göras är takhöjden inte mer än 14o cm. Och maken är två meter lång. Förmodar att ni kan räkna ut att arbetsställningen inte är den bästa. Förrådet börjar på 2,5 meters höjd och slutar nämligen med 1,40 eftersom det är under trappan. Men inte förrän efter det arbetet är gjort är det liksom lönt att börja fixa inredning. Så som vanligt så tar jobbet betydligt längre tid än vad vi trott. Själv har jag försökt fundera lite på inredning, men det ordentliga funderandet måste vi göra tillsammans när maken är klar med att fixa till det som borde varit fixat redan tidigare.

Vädret har inte varit så kul här även om det är vår. Det har varit ganska mulet, men framförallt har det varit kallt. Idag var vädrets makter lite snällare och det har varit åtminstone relativt varmt. Så jag passade på att rensa i mina pallkragar och fixa lite.

I min drivbänk så har sparrisen börjat kika fram, även om framfarten stannade upp lite när kylan kommit tillbaka. Men vad som också är lite roligt är att purjolöken har sett till att så sig själv. Jag brukar vara lite slö och köpa färdiga små plantor på Blomsterlandet, men i år så är det redan fixat.

Jag har delat upp en del av knippena lite och planterat ut dem, inte i några fina raka rader, men i alla fall så att det blir lite plats till varje planta. Sedan har jag öst på lite kogödsel och hoppas att de ska växa fint nu. Tänkte att en del av dem kan ätas som salladslök inom det närmaste faktiskt.

I en annan pallkrage har jag rensat bort ogräs och överväxta lökar från förra året och sedan planterat en massa sättlök. Gräslöken fick vara kvar i ena änden.Och så ÄNNU mera lök. För jag har en låda med vitlök som jag satte i höstas. Och det verkar som att den överlevt vintern väldigt bra och börjat växa. Så lite kogödsel där också. Plus lite rensning.

Nu när jag ser bilden så ser jag grästussen där mitt på pallkragen som jag nog får se till att plocka bort imorgon :).

Jag grävde också fram våra små rabarberplantor och gödslade dem. Plus satte ett litet skydd runt så att inte någon fin hund kliver rakt på dem. Vi har inte haft någon större tur med våra rabarber, de har överlevt, men inte blivit speciellt stora, vi får se hur det går i  år.

Vi får se vad det blir för väder imorgon. Blir det någorlunda får jag väl ut och klippa kirskål.

Så en sådan här väldans intressant dag har jag genomlevt idag. 🙂