Helg, och tankar och fåglar

Nu har det gått en helg och det har skett lite städning, lite matlagning och lite sitta och ha det skönt. Så jag tycker vi har hunnit en hel del. Min hälsporre har börjat bråka lite med mig igen så just nu undviker jag långpromenader. Lite kortare promenader. Jag tror att det halkiga vädret gör att det inte blir så bra för foten. När jag har dubbar blir det inte något bra motstånd och jag går helt enkelt lite konstigt när det är halt. Men ännu jobbigare är mitt huvud. Det har börjat tänka. Ja, det kanske låter som att jag inte brukar tänka, för det gör jag, men just nu är det så mycket tankar i mitt huvud att jag knappt får ihop dem emellanåt. Jag skrev häromdagen om hur jag ska göra för att komma tillbaka efter mitt otursår och jag tror att det här med att det snurrar tankar i mitt huvud är en del av det. Att komma tillbaka alltså. Det värsta är att det gör att jag sover lite sämre också. Tankarna snurrar konstant. Vi får hoppas att de där tankarna leder till någonting gott.

Någonting gott tycker fåglarna i trädgården i alla fall att jag bjuder dem. Jag älskar att mata fåglarna och se hur de gillar min mat. Efter att jag skadade tummen så kunde jag inte fylla på fågelmatarna och dessutom åkte vi två veckor till Madeira så det var en period när mina fåglar inte fick någon mat. När jag började med maten igen så var här inte många fåglar. Jag som brukar få besök direkt jag fyllt på och gått ett par meter från mataren. Det tog emellertid inte många dagar förrän de var tillbaka. Mina små fåglar. Och några stora. Det tråkiga med mataren just nu är att jag inte har så lätt att se den inifrån. Förut hade jag den utanför vardagsrumsfönstret i ett dött äppelträd, men det trädet trillade omkull en dag och det var det. Jag kan se dem från andra våningen, balkongen eller sovrummet så det är där jag kan stå med en kamera. Det blir mycket zoom så kvaliteten blir därefter. Dock visar bilderna att det är välbesökt i alla fall.

Det var inte så många sorter här när jag tog bilderna mest pilfinkar och talgoxar, men i några hörn syns även gulsparvar och utanför i trädet, helt utanför bild, satt några sidensvansar. Här brukar också vara flera sorter, men alla de där småfåglarna är välkomna.

Här är en duva som försöker få tag i lite korn innanför kompostgallret.

Just nu har det bara kommit ett par duvor och bara ringduvor (eller är det skogsduvor) och de har jag inte något emot. Men när stadsduvorna börjar komma så är det inte roligt. Kompostgallret hindrar dem i alla fall från att komma åt så mycket mat.

Jag har sett att när det är tö är även fågelbadet populärt så jag brukar göra rent det och fylla på nytt vatten i töväder.

Varför vill ingen leka med mig?

Gandalf är en väldigt ”pratig” hund och jag har förstått att det är vanligt att collies är det. Han har många olika läten och det är ganska roligt att prata med honom. Ibland kan han däremot bli lite väl tjatig. Här har han plockat in en tennisboll till vardagsrummet och talar högljutt om för oss att den är jättefin och att det skulle vara väldigt roligt om någon av oss ville leka med den. Och honom.

Jag tror det är något fel på min hörsel

Jag läser väldigt lite böcker nu för tiden, men jag lyssnar på desto flera. Men just nu har jag problem. Jag hittar inga bra böcker!! Börjar på en ny bok och så är den tråkig eller den som läser är tråkig och jag håller just nu på att bli väldigt frusterad. Det jag gjort senast är att leta på bestsellerlistor världen över och bokrekommendationer världen över. Problemet är kanske att jag inte är så djup av mig, så de där väldigt intellektuella rekommendationerna rekommenderar ofta böcker som jag inte orkar med. När jag har läst en bok och ska berätta om vad jag tyckte om den behövs det ytterst sällan – troligen aldrig- ett lexikon för att kunna förstå orden jag beskriver boken med. Oavsett så har jag plockat böcker från de här listorna och det GÅR INTE BRA. Jag verkar ha fel smak, eller så har jag fel på hörseln.

Just nu lyssnar jag på en bok som heter ”A little life” av Hanya Yanagihara som har fått väldigt bra recensioner på många ställen. Det är en bok som tar många timmar att lyssna färdigt på, jag har lyssnat ca sex timmar nu tror jag. Och jag hör bara:

Bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, Jude, bla, bla, bla, bla, bla, bla, Willem, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, JD, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, Malcolm, bla, bla, bla, bla, bla, bla…

Jag har absolut ingen aning vad det är jag har lyssnat på. Har jag råkat tappa bort en timme så märker jag inte det. Känns som att det är en direkt fortsättning på stället jag slutade lyssna. Ungefär som att titta på Glamour. Det finns en stor risk att jag snart slutar helt och hållet. Den är förstås väldigt bra att somna till på kvällen! Bla, bla,bla, bla, bla ZZZZZZZZZZ.

Jag behöver tips på bra böcker!!! Inte för avancerade och djupa då för det klarar jag uppenbarligen inte av.

Om en vecka

Om cirkus en vecka så blir Donald Trump president i USA. Jag ska ärligen säga att jag har försökt förtränga det i mitt huvud. Men när tiden närmar sig så är det svårt att inte börja fundera. Framförallt när jag läser om hans beteende på Twitter. Som ett litet barn. När någon säger något som han inte gillar så skriver han att den är dum! Ungefär. En president måste tåla att bli driven med, måste tåla kritik. Kan inte möta det med sura miner och dåliga kommentarer. Efter Saturday Night Live där Alec Baldwin spelade honom hade Trump skrivit om det på Twitter och skrivit en tjurig kommentar om Baldwin. Jag har sett Baldwin jag också. För min del tyckte jag att spelade Trump helt fantastiskt!

Meryl Streep pratar om honom i sitt tal på Golden Globe galan och vad gör Trump? Jo, han skriver på Twitter att hon är en överskattad skådespelare. Jag säger bara hur barnsligt!! Och det ska vara en president. Han har till och med twittrat och gett den engelska premiärministern goda råd. Mm.

Utöver det har han tyckt att det behövs mer kärnvapen i USA. Han gör som en viss italienare, anställer sin egen släkt till sin stab. Han är såvitt jag förstått till och med oense med sitt eget parti. Redan innan han tillträtt.

Det som gör mig riktigt rädd är just hans humör. Hans oförmåga att kunna ta negativ kritik eller skämt som avser honom själv. När han tillträtt och blir sur på någon i något annat land. Vad blir twittersvaret då? ”I will nuke you” ?

Just nu känner jag mig rädd. Jag kan inte de amerikanska reglerna, jag vet inte hur mycket presidenten kan göra på egen hand och vad han behöver ha godkännande för. Men Putin på ena hållet och Trump åt den andra. Det bådar inte gott!

Svårigheten att komma tillbaka

För ett drygt år sedan var jag i ett bra läge. Jag hade jobbat upp formen och jag hade gått ner en del i vikt. Sedan kom alla mina krämpor. Ramlade och slog svanskotan – influensa – hälsporre – blindtarmsinflammation-hälsporre-svimma i badrummet.  Kort skrivet i alla fall. Och den där hälsporren är inte borta ännu även om den är betydligt mycket bättre och jag kan gå ganska långa promenader nu. Tummen börjar bli bra, men det är en bit kvar. Där är nästan ingen styrka i den och det gör ont i vissa lägen. Alltihop tillsammans har förmodligen också lett till ett lite sämre immunförsvar så jag har åkt på i princip varenda förkylning och maginfluensa som rört sig i min närhet. Ett hälsomässigt dåligt år helt enkelt.

Nu tänkte jag inte skriva detta för att gnälla eller för att någon ska tycka synd om mig. Utan för att jag märker att när det gått en så lång period så är jag lite off. Jag är trött, jag har inte lust att göra någonting och jag är lite allmänt nere känns det som. Ett år utan möjlighet till återhämtning, ett år då jag liksom kommit ifrån allting. Jag har inte kunnat renovera eller bygga med tunga verktyg, jag har inte kunnat gå mina långpromenader, jag har bitvis varken kunnat laga mat eller baka bröd. Mm mm. Kreativiteten blir klart lidande av detta. Det känner jag tydligt. Och humöret.

Jag måste helt enkelt skaffa mig en plan. En plan för hur jag kommer tillbaka till den jag egentligen är. Inte den här tråkiga personen jag plötsligt blivit. Det gäller att inte fastna i sådana här lägen, det tror jag nämligen är väldigt lätt. Att plötsligt se sig själv som en annan person och identifiera sig med att vara allmänt hälsokass. Jag känner i alla fall att jag är på väg dit. Dålig initiativförmåga helt enkelt.

Dags att komma igång. Och att se till att repliken ”Jag har en plan” – blir sann.