Novemberkaktus

Den största delen av året gör den inget väsen av sig. Vissa somrar, när jag kommer ihåg, får den bo i trädgården. Annars bor den här i en kruka och jag kan inte minnas när den senast fick någon omplantering. Kanske får  ta i och gen den lite jord i februari nästa år. Inte får den mycket vatten heller, ibland får den inte vatten förrän den ser ut att börja skrumpna lite.

Men en gång om året (ibland två faktiskt) så sätter den igång med att bilda knoppar, inte alltid i november dock, det kan vara allt från september till december och om den blommar två gånger brukar den andra gången bli i april. Då gäller det att vara lite uppmärksam, för då vill den ha lite mera vatten, annars torkar knopparna ihop och ramlar av. Men om jag ger den vatten och pratar lite snällt med den så ger den kanske inte tusenfallt tillbaka, men i varje fall hundrafallt.

novemberkaktus

Att slappna av

Just nu har jag en period när det är mycket i huvudet som snurrar. Oavsett om jag vill det eller inte. Huvudet känns som en virvelvind av tankar.

virvelvindBilden är lånad från Virvelvind.se

Så fort jag blundar, eller försöker tänka på ingenting så sätter de igång. Tankarna. Och de handlar om allt och inget.

”Jag undrar om kaktusen skulle behöva lite vatten.”
”Shit, nu glömde jag att jag skulle gjort det där på jobbet.”
”Jäkla tumme, jag som precis kommit igång med att göra lunchsallader och ta med till jobbet.”
”Hm, undrar hur de tänkte där på jobbet, när de sa det där? Var det något jag skulle göra eller?”
”Stackars maken som får gå ut med hundarna hela tiden bara för att jag lyckades slå sönder min tumme lite.”
”Jag borde träna lite mer med hundarna, de tycker det är så roligt.”
”Om jag  bara inte var så trött.”
”Vill så gärna ta tag i min målning igen, men hur ska jag hinna eller orka?”
”Jag undrar om det är de eller jag som inte fattar.”
”Ska jag köpa sådana där hörlurar eller inte? De är ju ganska dyra.”
”Hur ska det bli när vi sitter i öppna kontorslandskap? Kommer jag att fixa det ?”

etc, etc. Något tips på hur du gör för att få tankarna att stanna upp lite?

Och dessutom tror jag att jag har en sådan här magisk kudde. Verkar som att varenda kudde jag får tag i har den här egenskapen.magisk-kudde

Gamla slagdängor

Vi åker till Skåne. Maken kör (det är nästan alltid maken som kör när vi är båda i bilen, inte för att han kör bättre, utan för att han är så jobbig att ha i passagerarsätet). Och så kommer vi till skylten där det står Landskrona. Och varenda gång (vi har ju kört till Skåne några gånger vid det här laget) så sätter jag igång och sjunger:

”Ingenting går upp  mot gamla Skåne,
i Landskrona, där är det toppen tycker jag.
Ingenting går upp mot gamla Skåne,
på den plats man är född, ja där trivs man mer än bra…”

Sen blir det inte mer för jag kommer inte ihåg mer än så.

Nu fick jag för mig att kolla upp resten av texten på den här låten. Och vem var det egentligen som sjöng? Så jag sökte på nätet, och konstaterar att jag håller på att bli en riktig gammal käring.

Den här låten gavs ut 1968. Av Siw Malmkvist. Samtidigt som Mamma är lik sin mamma. Bara kolla bilden och skivomslaget, hur gammal ÄR jag egentligen???

landskrona

Uj, uj, uj. Det är ju bara att acceptera att tiden går, men ibland känns det nästan lite läskigt faktiskt. Men trots chocken så vet jag att nästa gång vi åker förbi skylten så kommer jag att sjunga igen. Har jag tur kan jag komma ihåg mer än refrängen, för när jag ändå letade så letade jag också upp själva texten.

”Ingenting går upp mot gamla Skåne.
I Landskrona, är det toppen tycker jag.
Ingenting går upp mot gamla Skåne.
På den plats man är född, ja där trivs man mer än bra.

Många ställen tjusat mig, fångat mig, berusat mig.
Men när jag ser gult och blått, bultar hjärtat hårt.
Vad är väl en snygg senior med sin charm, bara båg.
Ingen går väl upp emot Skånes glade påg.

Ingenting går upp mot gamla Skåne.
I Landskrona, är det toppen tycker jag.
Ingenting går upp mot gamla Skåne.
På den plats man är född, ja där trivs man mer än bra.

Om jag var från Luleå, Umeå eller Borneo
självklart där ens vagga stått är det bara gott.
Vore jag en schysst kines, självklar spis, gillar bara ris.
Men jag trivs där det kan fås svartsoppa och gås.

Ingenting går upp mot gamla Skåne.
I Landskrona, är det toppen tycker jag.
Ingenting går upp mot gamla Skåne.
På den plats man är född, ja där trivs man mer än bra.

Ingenting går upp mot gamla Skåne.
På den plats man är född, ja där trivs man mer än bra.”

Ska ni sjunga med?

Huva

Ösregn och sedan frost. Det är fina grejer det. Skridskobana överallt bara sådär!Lilla huset