Samma sak igen

Jahapp, jag missade det igen. Att det blev sommartid alltså. Jag vaknade igår och blev helt chockad när jag såg vad klockan var. Så här länge brukar jag inte sova! Jag gick upp och konstaterade att maken var ute med hundarna. Också ovanligt sent. Men jag tänkte att vi förmodligen var väldigt trötta båda två. Inte förrän maken kom in och så någonting om sommartid trillade polletten ner.

Jag tycker att det där med att byta tid än ett nedra trams och tycker att vi helt enkelt borde bestämma oss för det ena eller andra. Men så länge jag inte får bestämma så gäller det i alla fall att komma ihåg att GÖRA det. De flesta klockor vi har nu för tiden fixar bytet på egen hand. Vilket förmodligen är en av orsakerna till att det är så lätt att glömma bort det. Innan mobilens dagar brukade jag ställa om klockorna redan kvällen innan för att det inte skulle bli några konstigheter dagen efter.

Och inte brukade jag ha några problem om jag skulle ändra klockan framåt eller bakåt. för jag använder mig alltid av det engelska uttrycket ”Spring forward, Fall back” eftersom det har en så bra dubbel betydelse.
Men i år behövde jag inte tänka alls. Våra manicker fixade det åt oss. Vi har ett par klockor som behöver ändras manuellt, men telefonen har ju koll på tiden som klockan ska ändras till. Visst, det är praktiskt och bra, men ibland så funderar jag på att jag behöver tänka på egen hand alltmer sällan. Det finns manicker till det också.

Nattkonst

Jag hade ställt ett block på bordsstaffliet. Med en ren vit sida. När jag skulle gå och lägga mig råkade jag kika in i smutten där mitt lilla hobbyrum är. I fönstret står en spretig pelargon. Utanför står en gatlykta som skiner med ett gulaktigt sken. Gatlyktan skapade en pelargonskugga på mitt block. Ett riktigt konstverk!

Ser ni dessutom den lite svagare skuggan av en fågel? Det är en fågel jag har stående i ett annat fönster (smutten har tre olika fönster) som här fått en ljusare skugga och hamnat på precis rätt ställe på pappret.

Visst blev det bra nattkonst!?! Bara så där.

Vårtecken

Oj, vilket väder vi har haft de senaste dagarna. Sol och blå himmel. Vår helt enkelt. Har cyklat runt på lite ärenden och överallt ser man människor som sitter eller står och har ansiktet lyft mot solen (inte överallt så klart – men på flera ställen). Vi har en kollega på jobbet som kommer från forna Jugoslavien som har bott ett antal år i Sverige nu. Hon har berättat att när hon var ganska ny här i Sverige tyckte hon svenskarna var konstiga som höll på så där. Att de så fort solen dök upp på våren lyfter ansiktet mot solen. Nu när hon har bott här flera år så gör hon likadant. Hon har bott till sig vår nordiska längtan efter sol och vår.

När jag kom hem var jag tvungen att kika lite i trädgården. Det är så roligt att se att den börjar vakna. Överallt så börjar saker sticka upp. Krokusarna under äppelträdet är snart överblommade.

Jag blev också väldigt glad när jag gick och kikade i ena kanten av trädgården, en del där det är lite vildvuxet, nästa lite skogslikt och där jag förra året planterade ett gäng ramslök. Lite nervös var jag över att de inte skulle ha klarat vintern, men om jag inte har helt fel för mig så är det faktiskt som så att den är på gång upp.

Jag har någon liten förhoppning om att den ska trivas och sprida sig där i kanten av trädgården. Har tänkt att använda lite om den kommer upp, men att inte använda så mycket att den blir störd. Vi får se vad, och hur mycket som kommer upp.

Visst gör det gott i själen med sådana här dagar!

Gröna lakan

Japp, här kommer själva upplösningen. Jag färgade mina lakan. Det gick riktigt bra. Jag kanske skulle velat få dem lite mörkare och det hade jag kunnat få om jag haft lite mera färg. Förmodligen var det lite mycket tyg på en gång till den mängd färg jag hade. Jag använde två burkar färg till ett dubbelpåslakan, ett dubbellakan och fyra örngott. Men samtidigt så gillar jag färgen, den passar väldigt bra in i rummet. Jag var ute efter olivgrönt och olivgrönt blev det. Att sedan lakanet är väldigt skrynkligt beror inte på färgen utan på en lat mig.

Det var lätt att färga och färgen blev alldeles jämn. Kan tänka mig att göra detta igen.

 

Är jag tokig eller?

Ja det kan man faktiskt undra. Jag har nämligen köpt en hel uppsättning vita lakan, vilket inte är gratis till en dubbelsäng, och de tänker jag färga i maskinen.
Det där med att bädda sängen med överkast är inte något vi ägnar oss åt. Även om vi faktiskt har ett jättefint virkat sådant. Vi är helt enkelt för lata. Istället så försöker jag lägga lakanen lite snyggt när jag går upp. I alla fall vissa morgnar. Det är inte som så att inte maken skulle kunna bädda till sängen, men saken är den att han i princip alltid gått upp innan mig så därför blir det min syssla.

Sedan vi fixade till i sovrummet så har det blivit roligare att fixa till bäddningen. Innan var rummet så fult att det kändes inte som att det gjorde någon skillnad. Men det gör det nu. Vi kastade en del av våra gamla påslakan, dem med mycket mönster på och skaffade några nya enfärgade. Det är nämligen som så att enfärgade påslakan är snyggare till tapeten i rummet.

Länge har jag velat ha gröna lakan, men det har faktiskt inte varit så himla lätt att hitta enfärgade gröna lakan, mönstrade gröna, ja, men inte enfärgade (som inte kostar skjortan). Därför har jag köpt hem vita lakan som jag nu ska testa att färga. Oj, oj, hur ska det gå? De som gillar vita lakan tycker förmodligen att jag kommer att begå en stor synd, men för min del, som inte gillar vitt, så känns det mest spännande. Och lite nervöst.

Mer kommer senare =Cliffhanger!!