Det räcker nu

Jag tycker ibland att jag bara gnäller. Åtminstone känns det så just nu.

Minns ni att jag ramlade i verandatrappan för cirkus två veckor sedan? Förra helgen började det göra extra ont i ryggen och i veckan tyckte jag att jag måste kolla upp det. Och efter en undersökning som gjorde skitont och som gjorde att jag hade ont hela kvällen så är prognosen att jag troligen har en eller flera sprickor i mitt nedersta revben. Inget som man gör något åt, men det hindrar inte att det gör ont. Att jag måste sova på vänster sida hela tiden eftersom det gör ont att sova på mage eller på höger sida. Att alla stolarna på jobbet plötsligt är för hårda att sitta på vilket leder till att jag får ont i ryggen. Och att stå hela tiden är inte det bästa alternativet det heller för då börjar min högerfot (som saknar lite ledband) krångla. Även om jag faktiskt hittat ett fotstöd som verkar vara till bra nytta för att hindra svullnad i foten.

Att ha ont gör att jag blir trött, dels blir inte nattsömnen den bästa och dels blir jag helt enkelt trött av att ha ont. Och ännu mer livrädd för att halka omkull eftersom jag inte vill göra det hela värre. Jag är noll intresserad av jul, mer än att jag är ledig. Har inga funderingar på julmat. Vi var och åt julbord med jobbet igår och jag blev bara äcklad av all mat.

Jag har inte fått iväg ett endaste julkort. Jag brukar vilja skriva lite mera på mina kort eftersom de flesta jag skickar kort till träffar jag väldigt sällan, men just nu har jag saknat ord.

Av samma anledning (tröttheten alltså, inte att jag är äcklad av mat) så är det tomt på tankar i huvudet. Tomt på ord att skriva här. Men nu vet ni varför det är lite tyst här. Orken saknas. Och orden.

En inte så roligt vintermorgon alltså.

Men en trevlig sak är i alla fall att nu blir det inte mörkare längre. Från och med idag så har det vänt! DET är i alla fall en positiv nyhet!

Det lackar mot jul

När julen närmar sig ökar alltid besöksstatistiken på bloggen. Då letas det efter julklappstips, men framförallt efter recept  på mat och godis. Här på min blogg så hittas alla recept som kan anses tillhöra julen under kategori Jul (surprise, surprise). Men jag tänkte att jag skulle göra ett inlägg och lyfta upp de recept jag har som jag tycker är lite extra bra.  Recepten når du genom att klicka på angivna länkar eller på bilderna.

 

Finsk potatislåda. Mamma kom  från  Finland och där äts det olika sorters lådor till jul. Kålrotslåda och morotslåda är inte någon av mina absoluta favoriter, men potatislåda har alltid varit en favorit. Passar så otroligt bra till den salta julskinkan. Varm skinka, med sky, potatislåda och brunkål har i princip varit det enda jag brukat äta på julbordet.

Jag lyckades få mammas recept innan hon gick bort även om det inte var det lättaste eftersom hon aldrig hade några mått. Men med lite envishet så fick jag ihop ett recept. Och det receptet hittar du  här.


Brunkål. Det äter man i Skåne. Det är ganska likt rödkål i smaken, men det görs på vitkål och passar som det står ovan väldigt bra till potatislåda och skinka. När du köper färdig brunkål är där ofta en massa ättika i och det tycker jag inte är så gott. I det här receptet är det äpple som ger syrlighet och det blir en betydligt trevligare syra. Det tar lite tid att göra, men det är samtidigt väldigt enkelt. Receptet finns här.

 


Finsk sillsallad. Det hade vi alltid till jul hemma. Men också på sensommaren för egentligen är den som godast när rotsakerna är nyskördade primörer. Den går inte att jämföra med svensk rödbetssallad som är kletig och kladdig. Den här består av flera olika sorters finhackade rotsaker och så sill. Hackat ägg ovanpå och en sås till. Det är SÅ gott. Helst ett grovt bröd eller knäckebröd till. Det är godast. Testa det här, om inte till jul så när du vill. Receptet hittar du här.

 

Engelska läckerbitar. Godisar finns det i mängder på nätet, men jag har två som jag ändå vill lyfta fram. Den första är Engelska läckerbitar. Det är ett recept från ett gammalt recepthäfte från Ögonkakao. Jag har inte sett dem på så många ställen på nätet. Faktiskt bara på ett och där kommer inspirationen härifrån.

De här är väldigt enkla att göra, förutom att det så klart är ganska kladdigt att doppa i smält choklad. De är däremot väldans goda. Lite sega och karamelliga i mitten och så favoritchokladen runt om. Mums. Receptet hittar du här.

 

Indisk kola. Den är med därför att det finns så många minnen förknippat med den. Och för att den är så god. Den är nästan någonting mittemellan kola och fudge. En kola som smälter  i munnen. Också väldigt enkel. Receptet  finns här.

 

Marknadsnougat. Sa du inte att du bara skulle lyfta två godisar? Jo, det skrev jag, men marknadsnougaten plockar jag fram för att det är uppenbart att väldigt många letar efter den. Här är den. Och kollar du i kommentarerna på inlägget så hittar du flera tips på förbättringar.

Hoppsan

På fredagen gick jag hem tidigare från  jobbet. Strax efter lunch faktiskt. Jag tog hundarna i bilen och tänkte att vi skulle ta oss en promenad i skogen. Det visade sig att det inte var så lätt. Utanför stan var det betydligt mera snö. och inte är det plogat i skogen heller. Men vi började gå och vi gick en bit. Hundarna var väldans glada. De gillar snö.

Gandalf har alltid älskat snö väldigt mycket. Han är dessutom oerhört glad i snöbollar (om ni tittar lite extra på bilden ovan så har han faktiskt munnen full med snö).

Som synes är snön ganska djup. Något som inte hindrar hundar. Iggy studsade runt och Gandalf fick lekspel med jämna mellanrum. Bara rusar runt och hoppar och är jättelycklig.

Tyvärr visade det sig att det var lite kramsnö. Och kramsnö fastnar i Iggys päls som om det var klister.

Eftersom han älskade snön och promenaden så travar han ändå på glatt.

Och han var verkligen jättelycklig. Tills det började bli så mycket snö kring fötterna att han knappt kunde röra sig.

Då satte han sig bara ner till sist. Och såg så här olycklig ut. Det som syns kring tassarna är alltså inte lös snö utan snö som fastnat i hans päls. Rejäla klumpar. Till en början försökte jag plocka loss snö så att vi skulle kunna gå vidare, men jag konstaterade så småningom att det var bara att ge upp. Så till sist fick vi helt enkelt vända och gå tillbaka. Det var inte poppis hos någon av hundarna, det kan jag lova, men vad göra?

Vi vände alltså och gick tillbaka. Hundarna var INTE nöjda. Inte ens Iggy. Sambandet mellan snö och klumpar på fötterna och problem med att gå är tydligen inte helt lätt att förstå. Vi hittade några plogade ytor där vi gick lite, men det var inte alls lika roligt.

Bergers som Iggy har en väldigt mjuk päls. Den känns nästan som babyhår. Av den anledning så blir det typ rastaflätor i hans päls. Flätor som kallas cadenetter. Benen och fötterna ska ha lång päls, det ska liksom vara så. Fötterna ska se ut som om de har sådana där stövlar (typ moonboots) där pälsen  ligger lite på marken. Och det är en del av charmen med utseendet. Trots det så tänker jag nog kolla igenom hans ben lite. Se om jag kan klippa åtminstone nederdelen av benen plus fötterna så att där inte är så mycket päls. Det är lite av ett helgerån, men ibland kanske det får vara så. Bara för att vara lite praktiskt.

För snö, det är roligt det tycker hundarna, och då måste det vara möjligt att röra sig i den också.

 

En liten minisemester

Vi har tagit oss en liten minisemester maken och jag. Vi brukar hitta på något när en av oss fyller år, och maken fyller år i december så därför har vi varit iväg nu. Vi testade att åka på kryssning. Så vi åkte från Göteborg till Kiel, sov över en natt i Kiel och åkte sedan till igen. Vi lyxade till det och tog en riktigt flott hytt. Och det ångrar vi inte, det var riktigt skönt eftersom det är så mycket tid som ägnas där. Vi hade mat med oss så vi la inga pengar på att äta på båten och på så vis kunde vi ju lägga dem pengarna på hytt istället.

Vi hade inga egentliga planer utan bara att ta det lugnt.

Vi gick på julmarknad (det fanns fyra stycken i Kiel) och jag köpte världens minsta julprydnad (som jag just nu inte riktigt vet var den är!!!), men egentligen inget annat.

Vi  var på två olika pubar – eller Bierstube heter det väl i Tyskland.

Där vi drack god tysk öl.  Både maken och jag gillar öl så vi brukar försöka hitta pubar som serverar lokaltillverkad öl oavsett var vi är. Gärna någon pub eller matställe som har ett eget mikrobryggeri. Eller om det är tvärtom – ett mikrobryggeri som har en egen pub eller matställe.

Vi var på ett fik som såg vådeligt dyrt ut, men som visade sig inte vara  speciellt dyrt alls. Men urvalet av kakor och tårtor till fikat var enormt.

Vi gick runt lite grand också, detta ska tydligen vara ett slott. Ett litet ett. Om vi fattade det hela rätt.

Vi bodde på det här hotellet. Atlantic City.

Inte så tjusigt utanpå, men det var ett riktigt bra hotell. Bra rum och jättegod frukost. Och nära till både båten och centrum. Perfekt. Kan rekommenderas.

Jag fick min goda tyska macka. De har så gott bröd i Tyskland och gör mackor med frikostig och god fyllning. Vill alltid ha en sådan när jag är där. Fick också min Streuselschnecke som är en annan sak jag vill ha när jag är i Tyskland.

Och nu är det bara dags att jobba igen. Alltid, alltid…

Klantarsle

När jag kommer hem från jobbet brukar jag och hundarna springa ut i trädgården (läs hundarna springer, jag går). I trädgården brukar vi busa en stund. Dra i saker. Sparka boll. Vi brukar gå ut genom verandadörren och ner för trappan. Så skulle vi göra även i fredags. Hundarna springer ner för trappan, själv går jag. På det nedersta trappsteget halkar jag och faller handlöst. Slår i ryggen och ena armbågen och lyckas bryta två naglar. Ligger nedanför trappan och väntar lite med är resa mig, vill känna efter så att jag inte skadat mig ordentligt. Båda hundarna kommer och ställer sig nära. Efter en liten stund reser jag mig och går in. Båda hundarna går med in och håller sig nära mig.  Det är uppenbart att det är viktigt att ta hand om varandra i en flock.

Det verkar som att jag lyckades slå mig på den högra sidan av ryggen en bit ner. Har ganska rejält ont, men verkar inte vara någon allvarlig skada.

Begriper inte att jag alltid går och ramlar. Jag måste gå på något konstigt sätt. Ramlade för en eller två veckor sedan också. Halkade på blöta löv. Jag trillar handlöst varje gång också. Har liksom inte förmågan att stoppa upp fallet.

Någon som har något bra tips på hur man undviker att ramla omkull ständigt och jämt?

När det regnar

Fördelar med regn.

Du får gå i lugn och ro. När det regnar är det få människor som går ut. Har jag tur får jag gå alldeles ensam hela turen. Hundarna kan få gå lösa och vi är alla tre glada och nöjda.


Dofterna. Går du i skogen när det regnar är dofterna så klara. Mustiga och rena på något sätt.


Färgerna. Trots att det är mulet så blir färgerna i skogen så starka. Trädstammarna blir extra mörka och mossan blir extra grön. Väldigt njutbart.


Även på mossen blir färgerna annorlunda.

Överhuvudtaget så är mossen väldigt fascinerande på det sättet. Alltid mycket färger, men väldigt olika beroende på väder. Om det är sol, eller kallt, eller regn eller blåst. Aldrig riktigt detsamma. 

Lugnet. Och nu menar jag inte det att vi går runt där ensamma, utan att när det regnar (och inte blåser för mycket samtidigt) så är det alltid så lugnt och tyst. Du hör inte många ljud förutom att det droppar regn i vattenpölar. Ganska meditativt faktiskt.

Efteråt. Hur trevligt är det inte att komma hem efter en långpromenad i regnet. Du känner dig lite halvfrusen och även fast du haft regnställ eller regnkappa så känner du dig nog lite småfuktig och det är alldeles extra gott att ta sig en kopp varmt te. 

Ja, faktum är att en promenad i regn det är inte det sämsta du kan ta dig för.

Jag testar: Stone’s Ginger Joe

Jag är väldigt förtjust i smaken av ingefära. Är inte förtjust i läsk, men har alltid gillat Ginger ale. Kanderad ingefära tycker jag också om när jag lyckas hitta det.  Och den där syltade ingefäran som du får till sushi älskar jag. Maken är inte lika förtjust i den så jag brukar få av honom. Så när jag på systemet råkade gå på engelsk ingefärsöl, Ginger Joe, var det självklart att jag skulle köpa.

Min åsikt är att den är jättegod. Smaken av ingefära är tydlig om än  inte så himla stark. Inte så mycket bubblor som öl, och ska tydligen vara god med massor av is. Jag har bara testat den som den är, fast ordentligt kyld och kan nog tänka mig att den är god med is.

Smaken är nog mer jämförbar med cider än öl, men ändå inte riktigt lika söt. Det här kommer att bli en favorit för mig helt klart. Vi gillar öl i det huset och brukar ha ett lager hemma, men nu ska nog det lagret utökas med lite Ginger Joe emellanåt.

Om någon undrar varför där är en mustasch på flaskan så läste jag på deras hemsida att ‘Ginger’ Joseph Stone var en mustaschprydd man som grundade bryggeriet Stone’s en gång i tiden. Han ska ha varit väldigt förtjust i ingefära (en man med god smak således) och fick ihop en ingefärsöl redan 1740. Så det tog ett tag för den att komma hit uppenbarligen.

I och med det här så kikade jag in på systembolagets hemsida och kunde konstatera att det finns några olika sorters ginger beer. Får nog gå in och botanisera där någon  dag.  Köpa hem lite olika sorter och testa även dem. Och några flera Ginger Joe.

En ny favorit på bordet.

Man tager vad man haver

Jag var på lokala Konsumbutiken. Råkade gå förbi en ställning där de hade ställt upp hyacinter och små julstjärnor för 10 kr styck. Då kom jag på att det faktiskt alldeles strax är första advent och jag inhandlade några växter. Sedan stod de i en påse några dagar innan  jag blev färdig att göra något åt dem. Vid en promenad med hundarna tog jag med mig lite mossa, några kottar och några pinnar. Det låg också ett tag.

I källaren hittade jag en gammal ljusstake som jag köpt på Indiska för många år sedan. Den blir bra tyckte jag. Så jag planterade några av blommorna i den och tog upp den i huset.

Där var jag övertygad om att det skulle finnas gott om röda ljus att använda. Inte! I vart fall inte fyra likadana. Till sist hittade jag faktiskt fyra av samma sort. Och alla lika oraka. Först så tänkte jag kasta de där ljusen, men så tänkte jag varför ska jag kasta dem bara för att de inte är perfekta. När de varit tända ett tag så lär det inte märkas längre att de var lite krokiga från början. Dessutom blir det en ganska unik liten grupp. Inte så många som har krokiga ljus i sin adventsstake.

Att vara lite unik är ju aldrig fel.