Varför läser jag egentligen

Jag läser mycket böcker och det har jag gjort sedan jag lärde mig att läsa. Bibliotekstanterna (ja, vi sa så då) brukade skratta åt mig och mina bokhögar som jag släpade med mig. Jag var ganska liten när jag var liten så högarna var stora i förhållande till mig.

Biblioteket var ett favoritställe, älskade att gå dit. Även det satt i länge, länge. Tyckte om att gå dit och sätta mig, leta i facklitteratur och även att lyssna på musik. Framförallt klassisk musik brukade jag sitta i en fåtölj på biblioteket och lyssna på (inte när jag var liten alltså, utan sen när jag blev stor).Det vet jag inte ens om det går att göra längre. Jag har nämligen inte varit inne på ett bibliotek nu på många år.

När böckerna blev lite mer åtkomliga genom att de kom ut på pocket snabbt så blev det många inköp. Var också alltid snabb på bokrean. Framförallt när bokrean verkligen var en bokrea, inte ett tillfälle för bokhandlarna att sälja billigt framställda böcker. Jag hade alldeles för många bokhyllor hemma. Böcker var nästan heligt och fick inte kastas. Tills jag kastade dem. Kvar finns bara några enstaka böcker som jag vill ha kvar. Nu hittar jag fakta på Internet. Och e-böcker. Och ljudböcker.

En gång i tiden så tänkte jag att eftersom jag läser så mycket så borde jag recensera böcker på min blogg. Samt ha en lista över alla böcker jag läste. Sagt och gjort, jag skapade ett litet system för det. Med betyg och sånt. Det gick inte så bra. Alltså jag läste böcker och jag kunde lägga dem till min lista. Om jag inte glömde det. Vilket jag ofta gjorde. Eftersom jag egentligen inte var det minsta intresserad av att ha en lista över lästa böcker.

Och jag recenserade böcker. Ibland. Fick anstränga mig ganska mycket för att få till någorlunda vettiga sådana. Recensioner som faktiskt ändå kändes ganska tomma, och ointressanta. Så jag slutade, nu skriver jag bara om jag hittar någon bok som jag verkligen vill lyfta upp.

Varför skriver jag om det här nu då? För att jag häromdagen, när jag letade efter bokförslag, ramlade in på någon som hade en bokblogg. Så passionerad och så många recensioner. Och ändå ville jag knappt läsa någon av böckerna som fanns i den här bloggen.

Något som fick mig att fundera. Varför läser jag? Eller inte fundera så himla mycket egentligen. Det här visste jag redan innan.

Jag är helt enkelt inte någon intellektuell person. Jag anser mig vara ganska intelligent, men intellektuell? Nope. Jag läser böcker för att bli road. Inte för att få djupare insikter. Av precis samma anledning tittar jag på de filmer jag tittar på. Jag vill bli road. Jag vill under en stund befinna mig i en annan värld. Av fantasi. Vara på ett ställe som har absolut ingenting att göra med min verklighet. Eller eländet i världen.

Visst jag läser deckare och thrillers och jag tittar på actionfilmer, men de är ändå ganska världsfrånvända för det mesta. Jag gillar fantasy och science-fiction. Åtminstone till en gräns. Jag gillar drama om de är av de snällare slaget. Tittar gärna på naturprogram och läser böcker om natur. etc. Jag är helt enkelt inte speciellt djup när det gäller litteratur och film.

Jag. Vill. Bli. Road.

Förutom detta så läser jag ganska många nyheter, jag har en ganska god koll på vad som händer. Jag är dock en känslomänniska och har en alldeles för livlig fantasi så jag kan må väldigt dåligt av nyheter, men läser ändå för jag tycker att det är viktigt för mig att ha koll.

Kanske är det därför jag vill bli road när jag läser eller tittar på film?

Tillbaka till det här med recensioner. Orsaken till att det inte blev så många recensioner för min del är helt enkelt att de flesta böcker gör inte något större intryck på mig. De kan vara bra, eller dåliga, men när de är slut är de slut. Då är det dags för nästa bok. Inte för recensioner. Är boken slut så är den glömd ganska snabbt. Utom ibland, vissa böcker gör naturligtvis skillnad. Då kan det hända att jag vill dela med mig och det kommer någon rad här.

Och om någon undrar vad det här inlägget egentligen går ut på så undra inte. Förmodligen går det inte ut på någonting.

Men det kanske roade någon?

Bra redskap

Vi har inte haft mycket äpplen i trädgården i år. Det har väl räckt till några äppelpajer och kanske räcker till några till. Inte till mos eller must i år inte.

Hemma har jag ett redskap som säkert många andra också har, men jag blir lika fascinerad varje gång jag använder det.

Vad heter det egentligen? Äppelskalarskäraren heter den hos mig, men den borde ha ett bättre namn. Den är dessutom rolig att använda och SÅ enkel.

I med ett äpple, snurra, snurra och det är urkärnat, skalat och skuret. Det geni som kom på den här grejen tjänade förmodligen inte många ören, men det borde han eller hon ha gjort. Inte ens elektrisk!

Plus att den anpassar sig till äpplets storlek.

Andra år när vi hade mer äpplen och jag stod och gjorde äppelmos använde jag den här till ganska många kilo äpplen, men det är inte jobbigt det heller. Just bring them on!!

Har du inte en sådan här mackapär i köket så rekommenderar jag den varmt. Men chansen är ganska stor att du har en, som du inte använder. Skulle det vara så tycker jag att du ska plocka fram den nästa gång du gör äppelpaj.

Jag tror inte du kommer att ångra dig.

Att bruka det våld som situationen kräver

Idag har de försökt hålla en folkomröstning i Katalonien. En folkomröstning om självständighet för provinsen. Något som den spanska regeringen förbjudit dem att göra. Jag kan inte alla turer om detta, men har förstått att det är något som de bråkat om på högsta nivå.

Oavsett detta så var det idag planerat att det skulle vara en folkomröstning. Och den spanska regeringen skickar dit poliser. Många poliser. Som ska stoppa röstningen. 500 människor påstås vara skadade och vi ser bilder där poliser ger sig på människor som definitivt inte är något hot för dem. Bär iväg gamla damer och bråkar med helt värnlösa människor.

Jag tycker det är förskräckligt. De människor som poliserna har gett sig på har gått dit för att rösta. Inte för att förstöra byggnader eller banka någon i huvudet. Det finns säkert några som ville bråka också, men det stora flertalet har gått ut för att rösta. Och för att hindra dem från att rösta så använder poliserna våld. Kan det verkligen vara förenligt med en demokratisk stat? Att använda våld som är långt ifrån i nivå med den gärning som personerna är ute för att begå?

De kan ju bara strunta i omröstningen? Låt folk rösta och så strunta i resultatet och säga att det är olagligt, såvitt jag förstått så är det inte ens säkert att resultatet hade blivit att de verkligen vill ha självständighet. Kan ett utbrott av våld verkligen få katalaner och resten av Europa på Spaniens regerings sida?

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill säga eller kan inte heller påstå att jag är så kunnig om politik vare sig här eller i Spanien, men när jag läser om det här så blir jag i alla fall bara ledsen.

Nu är det höst

Den senaste veckan har det varit väldigt fint väder här. Sådant väder som jag alltid kopplar ihop med september. Solen har värmt när den varit uppe och jag har till och med njutit av att sitta ute. Härligt.

Träden börjar reagera på de kortare dagarna och det syns höstfärger både här och där. Längs med kanterna av gatorna börjar det också samlas små högar av löv.

Jag tycker om hösten. Det är lagom varmt att promenera. Jag älskar sommar, men ärligt så kan det vara lite för varmt för långa skogspromenader. Så här års är det precis lagom. Plus att det finns en bonus som heter svamp.

Igår tog jag en promenad med hundarna när jag kom hem från jobbet. En av det längre slaget i de förhållande jag har med mina fötter just nu. Och det var så skönt.

Vi satte oss på en av våra favoritbänkar och satt kvar där länge. Det var fortfarande sol och det var så vackert runt omkring oss. Jag satt och drog päls från Gandalf, som har satt igång sin höstfällning, tills marken började bli vit runt oss.

Till sist gick vi hem. Med oss hade vi en riktigt härlig känsla. Nöjdhet. Lugn.

Det var en bra promenad.

Det där med saknad

När vi åker på semester så är min makes föräldrar så himla snälla att de brukar ta hand om våra vovvar. Vilket är skönt för vi vet att hundarna tycker om att vara där. ’

Och visst saknar jag våra vovvar när jag är iväg på semester, men eftersom jag är iväg någon annanstans och det händer saker hela tiden så är det liksom inte en så stor grej.

Nu när min fot krånglar så har det hänt att när maken åkt på tjänsteresa så har hundarna åkt till hans föräldrar även då. Och där kommer det där med saknad. Det är helt annorlunda att vara bortrest utan hundar och att vara hemma utan hundar. När du går hemma så saknar du dem hela tiden. De ska liksom vara där.

När det skramlar i köket så svär du till eftersom Gandalf alltid tycker det är läskigt när det skramlar.

Och när jag sitter i soffan så hör jag Iggy komma gåendes genom dörröppningen bara för att komma på att han inte är hemma.

Det är väl inte så konstigt egentligen, men det är bara att konstatera att det finns saknad och så finns det saknad.

 

Fixer upper

Jag har fastnat för en serie på C-more, vet inte vilken kanal det går på egentligen, men den är i alla fall riktigt rolig att titta på. Den handlar om ett par, Chip och Joanna Gaines, som har som jobb att renovera upp hus.

I den här serien hjälper de folk att skaffa sig ett hus. Chip och Johanna får besked om vad de vill ha i sitt hus och vilken budget som gäller. Budgeten ska täcka både inköpet och den renovering som ska göras. Utifrån det så hittar de tre hus som husköparna får välja mellan. Ofta har de ett som är mer eller mindre inflyttningsklart, ett som behöver lite mer jobb och ett som mer eller mindre är ett ruckel.

Roligast är det när de väljer rucklet så klart. Att se den totala förändringen är jättekul.

Jag är inte alltid helt överens om det de gör, men det är fantastiska förändringar. Vissa hus som de sig an är verkligen en utmaning och jag blir impad av de som väljer de husen, att de vågar. Fast jag hade förmodligen gjort det själv också. Men det gäller att se förbi mögel, döda råttor eller ruttna golv.

Sedan är det också väldigt roligt att följa paret, mannen är som ett stort barn. De har fyra barn och en farm på landet och rätt vad det är kommer han hem med en hund som han tyckte synd om, eller en katt, eller varför inte en get eller en liten kalv som blivit av med sin mamma. Frun måste ha världens tålamod.

När det gäller renoveringarna så är det hon som bestämmer och maken som är projektledare för själva bygget. Så där måste han förmodligen agera mera vuxet. Kul samspel mellan de där två i alla fall.

Före

Efter

Kika på ett par avsnitt om du har möjlighet, och om du som jag gillar husrenoveringar. Och programmet heter alltså Fixer Upper.

(Gjorde en liten sökning och programmet körs tydligen på TV 4)

 

 

Clowner och sånt

Jag har aldrig förstått det där med clownskräck. Alltid tyckt att det varit något ganska överdrivet och töntigt rent ut sagt (ber om ursäkt om du råkar ha clownskräck). Nu har jag emellertid på ganska många ställen läst att de kallar Trump för både pajas och clown.

Det ger plötsligt det där med clownskräck ett helt nytt ansikte.

 

Spännande fond

När du inte använder kycklingfond längre, eftersom du försöker låta bli kött, då kan ibland grönsaksfond vara lite mesigt tycker jag. Ger kanske inte SÅ mycket smak alla gånger. Ibland kanske du vill ha en liten släng av något med lite mer substans. Och titta vad jag hittade på ICA Maxi.

Brynt schalottenlökfond. Doftar lite husmanskost, ni vet som när mamma skulle göra pannbiff med lök eller något och hade massor av lök i stekpannan. I alla fall min mamma.

Ger lite mer smak än grönsaksfond och gör även smaken lite fylligare. I de fall rätten inte blir fel med hjälp av lite brynt löksmak.

Tips från mig till er som inte sett den i hyllan.