Jag avskyr idioter med smällare

Jag ska inte säga att jag avskyr fyrverkerier, för det gör jag inte. Jag uppskattar verkligen ett fint fyrverkeri. Men jag avskyr när smällarna är i händerna på idioter. Och tyvärr finns det väldigt många idioter.

I vår stad börjar det smällas några dagar innan nyår. Så fort de har börjat sälja dem. Och hur länge efter nyår det smäller det vet jag inte för det har inte slutat ännu. Det är inte som så att det smäller hela tiden pang-pang-pang. Men det går en kvart – kanske en halvtimme – och sedan smäller det någonstans igen. Gandalf är som ett nervvrak. Precis när han lugnat ner sig så smäller det på nytt.  Långt in på nätterna.

Jag önskar verkligen att det blev förbjudet med smällare. Det är så många djur som far illa, och inte bara husdjuren utan en massa vilda djur också. Det är inte så kul för oss människor heller. Jag läser om  idioter som använder dem nästan som vapen. Och så det där med att inte få en vettig nattsömn därför att det smäller med jämna mellanrum större delen av natten. Enda tiden då det är lugnt det är morgon och förmiddag, för då är idioterna trötta och sover. Jag skulle vilja stå i deras sovrum och kasta smällare. Bara för att ge igen lite.

Nyårsafton så åkte vi ut i skogen vid elva på kvällen. För att tillbringa tolvslaget i skogen på en promenad. Vi åkte in på en väg som inte var plogad och där det bara kört någon enstaka bil. På den körde vi ett tag. Sedan svängde vi in på en ännu mindre väg där vi parkerade. Verkligen mitt i skogen! Vi har varit där tidigare och vet att där är öde. Vi går ut och promenerar och hundarna är verkligen jätteglada.

Vi går våran promenad och vi hör smällare på avstånd, men inte högre än att Gandalf struntar i det. Så blir klockan tolv och rätt vad det är så hör vi smällare på nära håll. Vi fattar absolut ingenting! Vi är mitt i skogen! Gandalf blir panikslagen och så småningom tar vi oss till bilen igen.

När vi svänger ut på den lite större, men fortfarande lilla, vägen så står det två bilar där. De har stannat där, mitt på den andra körbanan och  gått ut för att smälla smällare. Mitt i skogen! Det är inte något öppet fält eller kalhygge eller så utan de är helt omgivna av träd förutom just vägen. Varför stannar man mitt på en väg, mitt i en skog och smäller smällare???? Makens teori var att de varit ute och kört och så kom de på att klockan var tolv och kände ett ostoppligt behov av att smälla av sina smällare. Vad vet jag!

Men vad är det för odds för att är man mitt i natten tar bilen och åker ut mitt i skogen långt från alla samhällen för att gå med hundarna så kommer det några idioter och ställer sig OCKSÅ mitt i skogen för att smälla smällare??

Gott Nytt År förresten!

 

Dolda tillgångar eller Hidden figures

Jag satte mig och ville titta på en film. Letade runt lite och hittade en som verkade lite intressant. Och det var den! Så intressant att jag faktiskt vill rekommendera den till flera.

Den heter Dolda tillgångar eller Hidden figures på engelska.

Den handlar om tre färgade kvinnor som på 60-talet arbetar som ”beräknare” (deras titel var faktiskt computer – lite skoj tyckte jag) på Nasa. Det här är tre snillen som verkligen får slåss för att få göra det de är bra på. De har två saker emot sig, dels är de kvinnor och dels är de färgade. Filmen ger en bild av de färgades tillvaro på 60-talet i Amerika, men den visar allra mest tre kvinnor som vågar slåss mot den bilden. Starka, kloka kvinnor.

Det här var verkligen en jättebra film och jag rekommenderar den varmt. Inte heller är den här filmen helt påhittad utan de här tre kvinnorna arbetade verkligen på Nasa och innan de slutade hade alla tre viktiga roller.

Lakritskola med choklad (eller utan)

Julmat har jag inte varit intresserad av i år, men av någon anledning så var jag lite sugen på att göra lite julgodis.

Har flera år tänkt att jag skulle testa att göra kola med turkisk peppar i och nu har jag testat det. Eftersom jag är en lakritsälskare så var de precis i min smak. Jag har också sett lakritskolor som är doppade i choklad och fick för mig att testa det också. Inte så dumt det heller. Riktigt gott faktiskt.

Samtidigt så är de här väldans goda även utan choklad. Så det är bara att välja.

 

Ingredienser

1,5 dl turkisk peppar
2 dl vispgrädde
2 dl socker
2 dl ljus sirap

25 gram smör

200 gr choklad (mörk eller ljus bestämmer du själv- kanske till och med blandat)

Gör så här

Lägg turkisk pepparkaramellerna i en mortel och mortla dem grovt. De kommer att smälta i grytan, men det går fortare om de är i lite mindre bitar.

Lägg sedan krossade karameller, vispgrädde, socker och sirap i en tjockbottnad kastrull.

Koka upp och låt det sedan småkoka tills det når 125 grader eller klarar ett kulprov.

Ta grytan från plattan och rör ner smöret.

Häll kolasmeten i en bakplåtsklädd form och låt det svalna.

Skär i bitar och ställ dem kallt. Här kan du sluta om du inte vill ha choklad på dem.

Annars, smält choklad och doppa kolorna i chokladen.

Lägg dem på ett bakplåtspaper och om möjligt ställ dem svalt en stund.

Min sorts julkrubba

Jag har små figurer som jag samlat på mig genom åren. Små figurer som representerar olika minnen. Som synes passar de inte ihop om du bara tittar på dem. Men egentligen passar de väldigt bra ihop för de är delar av små bitar av mitt liv.

En del av dem har jag fått, de riktigt gamla fick jag när jag var fem-sex år.

Några har jag köpt själv. När vi var i Kiel så köpte jag den allra minsta. Den som måste vara en av de minsta julprydnaderna som finns. Ser ni den lilla soldaten på gunghästen. Är den inte söt?

Kunde inte låta bli den när jag fick syn på den. Gäller att hålla ordning på den till kommande jular.

Och bara så där så tänkte jag också säga.

och ta hand om varandra
(för det behöver vi)

Det räcker nu

Jag tycker ibland att jag bara gnäller. Åtminstone känns det så just nu.

Minns ni att jag ramlade i verandatrappan för cirkus två veckor sedan? Förra helgen började det göra extra ont i ryggen och i veckan tyckte jag att jag måste kolla upp det. Och efter en undersökning som gjorde skitont och som gjorde att jag hade ont hela kvällen så är prognosen att jag troligen har en eller flera sprickor i mitt nedersta revben. Inget som man gör något åt, men det hindrar inte att det gör ont. Att jag måste sova på vänster sida hela tiden eftersom det gör ont att sova på mage eller på höger sida. Att alla stolarna på jobbet plötsligt är för hårda att sitta på vilket leder till att jag får ont i ryggen. Och att stå hela tiden är inte det bästa alternativet det heller för då börjar min högerfot (som saknar lite ledband) krångla. Även om jag faktiskt hittat ett fotstöd som verkar vara till bra nytta för att hindra svullnad i foten.

Att ha ont gör att jag blir trött, dels blir inte nattsömnen den bästa och dels blir jag helt enkelt trött av att ha ont. Och ännu mer livrädd för att halka omkull eftersom jag inte vill göra det hela värre. Jag är noll intresserad av jul, mer än att jag är ledig. Har inga funderingar på julmat. Vi var och åt julbord med jobbet igår och jag blev bara äcklad av all mat.

Jag har inte fått iväg ett endaste julkort. Jag brukar vilja skriva lite mera på mina kort eftersom de flesta jag skickar kort till träffar jag väldigt sällan, men just nu har jag saknat ord.

Av samma anledning (tröttheten alltså, inte att jag är äcklad av mat) så är det tomt på tankar i huvudet. Tomt på ord att skriva här. Men nu vet ni varför det är lite tyst här. Orken saknas. Och orden.

En inte så roligt vintermorgon alltså.

Men en trevlig sak är i alla fall att nu blir det inte mörkare längre. Från och med idag så har det vänt! DET är i alla fall en positiv nyhet!

Det lackar mot jul

När julen närmar sig ökar alltid besöksstatistiken på bloggen. Då letas det efter julklappstips, men framförallt efter recept  på mat och godis. Här på min blogg så hittas alla recept som kan anses tillhöra julen under kategori Jul (surprise, surprise). Men jag tänkte att jag skulle göra ett inlägg och lyfta upp de recept jag har som jag tycker är lite extra bra.  Recepten når du genom att klicka på angivna länkar eller på bilderna.

 

Finsk potatislåda. Mamma kom  från  Finland och där äts det olika sorters lådor till jul. Kålrotslåda och morotslåda är inte någon av mina absoluta favoriter, men potatislåda har alltid varit en favorit. Passar så otroligt bra till den salta julskinkan. Varm skinka, med sky, potatislåda och brunkål har i princip varit det enda jag brukat äta på julbordet.

Jag lyckades få mammas recept innan hon gick bort även om det inte var det lättaste eftersom hon aldrig hade några mått. Men med lite envishet så fick jag ihop ett recept. Och det receptet hittar du  här.



Brunkål. Det äter man i Skåne. Det är ganska likt rödkål i smaken, men det görs på vitkål och passar som det står ovan väldigt bra till potatislåda och skinka. När du köper färdig brunkål är där ofta en massa ättika i och det tycker jag inte är så gott. I det här receptet är det äpple som ger syrlighet och det blir en betydligt trevligare syra. Det tar lite tid att göra, men det är samtidigt väldigt enkelt. Receptet finns här.


 


Finsk sillsallad. Det hade vi alltid till jul hemma. Men också på sensommaren för egentligen är den som godast när rotsakerna är nyskördade primörer. Den går inte att jämföra med svensk rödbetssallad som är kletig och kladdig. Den här består av flera olika sorters finhackade rotsaker och så sill. Hackat ägg ovanpå och en sås till. Det är SÅ gott. Helst ett grovt bröd eller knäckebröd till. Det är godast. Testa det här, om inte till jul så när du vill. Receptet hittar du här.


 

Engelska läckerbitar. Godisar finns det i mängder på nätet, men jag har två som jag ändå vill lyfta fram. Den första är Engelska läckerbitar. Det är ett recept från ett gammalt recepthäfte från Ögonkakao. Jag har inte sett dem på så många ställen på nätet. Faktiskt bara på ett och där kommer inspirationen härifrån.

De här är väldigt enkla att göra, förutom att det så klart är ganska kladdigt att doppa i smält choklad. De är däremot väldans goda. Lite sega och karamelliga i mitten och så favoritchokladen runt om. Mums. Receptet hittar du här.


 

Indisk kola. Den är med därför att det finns så många minnen förknippat med den. Och för att den är så god. Den är nästan någonting mittemellan kola och fudge. En kola som smälter  i munnen. Också väldigt enkel. Receptet  finns här.


 

MarknadsnougatSa du inte att du bara skulle lyfta två godisar? Jo, det skrev jag, men marknadsnougaten plockar jag fram för att det är uppenbart att väldigt många letar efter den. Här är den. Och kollar du i kommentarerna på inlägget så hittar du flera tips på förbättringar.

Hoppsan

På fredagen gick jag hem tidigare från  jobbet. Strax efter lunch faktiskt. Jag tog hundarna i bilen och tänkte att vi skulle ta oss en promenad i skogen. Det visade sig att det inte var så lätt. Utanför stan var det betydligt mera snö. och inte är det plogat i skogen heller. Men vi började gå och vi gick en bit. Hundarna var väldans glada. De gillar snö.

Gandalf har alltid älskat snö väldigt mycket. Han är dessutom oerhört glad i snöbollar (om ni tittar lite extra på bilden ovan så har han faktiskt munnen full med snö).

Som synes är snön ganska djup. Något som inte hindrar hundar. Iggy studsade runt och Gandalf fick lekspel med jämna mellanrum. Bara rusar runt och hoppar och är jättelycklig.

Tyvärr visade det sig att det var lite kramsnö. Och kramsnö fastnar i Iggys päls som om det var klister.

Eftersom han älskade snön och promenaden så travar han ändå på glatt.

Och han var verkligen jättelycklig. Tills det började bli så mycket snö kring fötterna att han knappt kunde röra sig.

Då satte han sig bara ner till sist. Och såg så här olycklig ut. Det som syns kring tassarna är alltså inte lös snö utan snö som fastnat i hans päls. Rejäla klumpar. Till en början försökte jag plocka loss snö så att vi skulle kunna gå vidare, men jag konstaterade så småningom att det var bara att ge upp. Så till sist fick vi helt enkelt vända och gå tillbaka. Det var inte poppis hos någon av hundarna, det kan jag lova, men vad göra?

Vi vände alltså och gick tillbaka. Hundarna var INTE nöjda. Inte ens Iggy. Sambandet mellan snö och klumpar på fötterna och problem med att gå är tydligen inte helt lätt att förstå. Vi hittade några plogade ytor där vi gick lite, men det var inte alls lika roligt.

Bergers som Iggy har en väldigt mjuk päls. Den känns nästan som babyhår. Av den anledning så blir det typ rastaflätor i hans päls. Flätor som kallas cadenetter. Benen och fötterna ska ha lång päls, det ska liksom vara så. Fötterna ska se ut som om de har sådana där stövlar (typ moonboots) där pälsen  ligger lite på marken. Och det är en del av charmen med utseendet. Trots det så tänker jag nog kolla igenom hans ben lite. Se om jag kan klippa åtminstone nederdelen av benen plus fötterna så att där inte är så mycket päls. Det är lite av ett helgerån, men ibland kanske det får vara så. Bara för att vara lite praktiskt.

För snö, det är roligt det tycker hundarna, och då måste det vara möjligt att röra sig i den också.

 

En liten minisemester

Vi har tagit oss en liten minisemester maken och jag. Vi brukar hitta på något när en av oss fyller år, och maken fyller år i december så därför har vi varit iväg nu. Vi testade att åka på kryssning. Så vi åkte från Göteborg till Kiel, sov över en natt i Kiel och åkte sedan till igen. Vi lyxade till det och tog en riktigt flott hytt. Och det ångrar vi inte, det var riktigt skönt eftersom det är så mycket tid som ägnas där. Vi hade mat med oss så vi la inga pengar på att äta på båten och på så vis kunde vi ju lägga dem pengarna på hytt istället.

Vi hade inga egentliga planer utan bara att ta det lugnt.

Vi gick på julmarknad (det fanns fyra stycken i Kiel) och jag köpte världens minsta julprydnad (som jag just nu inte riktigt vet var den är!!!), men egentligen inget annat.

Vi  var på två olika pubar – eller Bierstube heter det väl i Tyskland.

Där vi drack god tysk öl.  Både maken och jag gillar öl så vi brukar försöka hitta pubar som serverar lokaltillverkad öl oavsett var vi är. Gärna någon pub eller matställe som har ett eget mikrobryggeri. Eller om det är tvärtom – ett mikrobryggeri som har en egen pub eller matställe.

Vi var på ett fik som såg vådeligt dyrt ut, men som visade sig inte vara  speciellt dyrt alls. Men urvalet av kakor och tårtor till fikat var enormt.

Vi gick runt lite grand också, detta ska tydligen vara ett slott. Ett litet ett. Om vi fattade det hela rätt.

Vi bodde på det här hotellet. Atlantic City.

Inte så tjusigt utanpå, men det var ett riktigt bra hotell. Bra rum och jättegod frukost. Och nära till både båten och centrum. Perfekt. Kan rekommenderas.

Jag fick min goda tyska macka. De har så gott bröd i Tyskland och gör mackor med frikostig och god fyllning. Vill alltid ha en sådan när jag är där. Fick också min Streuselschnecke som är en annan sak jag vill ha när jag är i Tyskland.

Och nu är det bara dags att jobba igen. Alltid, alltid…