Jag är inte någon religiös person, men jag tycker om allhelgona. Du behöver inte vara religiös för att tycka att det kan behövas ett tillfälle då du tänker lite extra på alla dina döda.
Och det faktum att alla andra också gör det en och samma helg gör att kyrkogården blir en ganska spektakulär plats.
Funderar på att säga upp mig från mitt extraknäck.
Det ska vara f-n att vara poolskötare när badgästerna lämnar poolen i det här skicket.
Ser ut som om det varit ett riktigt fylleslag i badet!
Jag bet dock ihop och fixade till badplatsen. Så här ser det ut när det ser ut som det ska.
(Det är koltrastar som invaderar området just nu och äter upp den sista frukten i trädgårdarna – kan inte minnas att jag tidigare sett så många koltrastar samtidigt)
Vet ni vad det här är?
Eller det här?
Eller möjligen det här?
Det är trädstammar som ligger och ruttnar säger ni kanske?
Då säger jag:
Eller ja, inte riktigt fel, men i alla fall så är det inte det svaret jag hade tänkt mig.
Nu när de skapat motorvägar för människor genom mossen så har de också satt upp informationsskyltar. Och då har jag lärt mig att det här är lågor.
Jag lärde mig också att det tar betydligt längre tid för en trädstam att ruttna än vad jag trodde. 100-200 år.
Visst är det härligt att lära sig någonting nytt!
Om du går i skogen och verkligen tittar dig omkring så är det inte så svårt att förstå att det finns berättelser om troll och andra varelser. De finns ju där. Överallt. Du måste bara titta lite extra för att se dem. Och lyssna lite extra för att höra dem. Kolla bara det här trollet som jag hittade i skogen.
Ni ser väl det också? Det här trollet ser inte speciellt farligt ut, tvärtom verkar det vara på väldigt gott humör. För den som har svårt att se trollet har jag förstärkt några streck för att det ska bli ännu tydligare.
I en skog för många år sedan när det inte fanns så mycket skogsbruk och mer riktig skog så fanns det ännu mer trädstammar som ramlat och förmodligen fler mossiga stenar. Och säkerligen flera troll. Nu för tiden så har även trollens marker decimerats och det finns inte så många kvar. Förhoppningsvis är det en bit kvar tills de är utrotade. För de förgyller skogen och jag brukar prata med dem när jag är där. De brukar inte svara, men jag är säker på att de hör vad jag säger. Jag brukar be dem se till att ingen skadar mina hundar när jag är där i skogen.
Och än så länge har det fungerat väldigt bra.
Visst är det trist. När vitvarorna börjar få den åldern så att de behöver bytas ut en efter en. Det är inte det billigaste att köpa heller och inte är det så kul heller. OK – du kan få någon ny liten funktion eller ett nytt program, men för det mesta så använder du ändå inte alla de där nyheterna. För du behöver inte dem.
Här har vi skaffat oss en ny tvättmaskin. Den vi hade stod i huset när vi flyttade in och var enligt förra ägarna helt ny då. Så tio år nästan blev den. Nu finns den någon annanstans.
Och här står underverket. Eller ja, den nya tvättmaskinen i alla fall. 9 kg, det är större än den gamla och ger möjlighet att tvätta trasmattor. Större lucka gör att den faktiskt ser annorlunda ut. Och så spelar den en trudelutt när du sätter igång den eller när den är klar.
Vi får väl försöka utforska om det finns några finesser som vi faktiskt kan ha nytta av. Vem vet?
Första gången jag åt gnocchi var för ett stort antal år sedan i Österrike. Efter det har jag ätit det många gånger och gillar det. Och gnocchi är inte pasta som ser ut som snäckor utan pasta som är gjord av potatis. Det går att göra det själv, vi har gjort det någon gång, men det finns också att köpa färdig, färsk sådan. I vart fall finns det på Willys. Så gjorde jag. Jag orkade helt enkelt inte ställa mig och göra gnocchis på riktigt. Bara det att ska och koka 1 kg potatis!
MEN, skulle du köpa färdiga gnocchis så är det här en snabb och enkel och god rätt. Gnocchi al forno – Gnocchi i ugnen. Det finns massor av olika varianter av det. Med sås eller som här, utan sås. Det som de har gemensamt är att de ska in i ugnen.
Den ser kanske inte jättekul ut, framförallt som den inte är stylad, men jag tror du själv kan läsa om det handlar om smaker du gillar. Och det här är ett recept där jag inte kan säga exakt hur mycket av allting, men jag tror å andra sidan inte att det är så svårt.
Gnocchis
En klick smör + lite olja
Färsk salvia, ett par-tre kvistar ( du behöver inte vara orolig, det kan inte bli för mycket)
ca 100 gr riven ost
parmesan
salt och peppar
Sätt ugnen på 250 grader.
Kok upp pastavatten och när vattnet kokar häll ner dina gnocchis. De är färdigkokta när de flyter upp till ytan. Ta då upp dem och lägg dem i en skål eller i ett fat.
Lägg en rejäl klick smör i en stekpanna – eller traktörpanna – som går att ställa in i ugnen, plus lite olja för att smöret inte ska brännas vid så lätt. Oljan behövs inte om du inte har för vana att bränna smöret lite för mycket.
Ta loss salviabladen från stjälkarna och lägg ner dem när smöret smält och är varmt. Du vet har börjat och precis slutat ”fräsa”.
Stek dem på medelvärme tills de börjar bli lite knapriga.
Lägg då i gnocchisara och stek på så att de får lite färg. Passa på att salta, men framförallt peppra lite.
Häll sedan över den rivna osten och riv även över lite parmesan.
Ställ sedan in pannan i ugnen och låt den stå tills osten smält ordentligt och börjar bli gyllenbrun.
Ja, sedan är det bara att äta! Var försiktig med pannan bara, den är supervarm vid det här laget.
Idag känner jag mig som om det var ”förr i världen”. Inatt kom frosten och ganska ordentligt tror jag. Vi har inte igång värmen inomhus ännu. Jo, det är sant, vi har inte det. Och idag innebär det att det är jäkligt kallt inomhus. Det kanske syns på bilden här. Den är tagen från soffan, sittandes under ett täcke.
Ser ni röken därute? Typiskt rökformering för en kall morgon. Och just idag har jag också gjort overnight-oat, vilket innebär att min frukost stått i kylskåpet över natten och är alldeles kall. Kanske det hade varit godare med gröt just idag. Tack och lov är mitt te i alla fall varmt.
Det kanske börjar bli dags att sätta på värmen?
Vi har visserligen inte haft någon frost här ännu, men det är helt klart att det är höst här nu.
Igår när jag kom hem från jobbet var det skönt väder, jag var så himla trött, men kände mig samtidigt väldigt, väldigt sugen på en promenad. Så fotproblem eller inte, orkade inte bry mig, jag tog hundarna och vi gick ut. Var ute ett par timmar och det var så jädrans skönt. Promenader med hundarna och att få sitta lite på mysiga bänkar, det är en lisa för själen.
Färgerna är så fina så här års. Gräset är fortfarande grönt och har en intensiv färg. Löven börjar få färg i en massa mustiga härliga nyanser.
Hundarna går gärna på långpromenad och vi hade sån tur, även om vi gick en promenad som kan locka många så var vi i princip helt ensamma.
Iggy fick sitta på en stubbe och posera lite.
Det finns massor av svampar överallt. De flesta går inte att äta, men det går inte att förneka att de är dekorativa.
Jag försökte få Gandalf att posera lite, men han ville inte. Han tyckte helt enkelt att jag var jobbig. Står och gör konstiga ljud för att få honom att titta på mig och vara allmänt tramsig. Urdumt tyckte Gandalf.
Som sagt – sitta lite på en bänk – tillsammans med en massa höstlöv. Jag har skrivit om bänkar förut, jag tycker om att sitta på bänkar och filosofera och klia på mina vovvar.
Ja, det var en fin höstdag helt enkelt.