Nu är det november och allhelgonahelgen är över. Mina syskon och jag har för andra året i rad träffats hos oss och ätit middag och så gått till minneslunden där mamma är begravd. En ny tradition vi startat upp. Kyrkogården där mamma ligger är väldigt stor och den är mer som en gles skog än som en ordinär kyrkogård. Därför blir det väldigt vackert där den här helgen. Så mycket ljus överallt. Hela kyrkogården saknar under den här helgen också någon annan belysning. Mycket effektfullt. Många gick i minneslunden. Och många ljus stod där.

Det känns liksom lite bra. Att tända ett ljus och sedan under en liten stund skänka en tanke till alla mina döda

Tiden går hela tiden. Går och går. Min mamma påstod att tiden går fortare ju äldre man blir. Och jag har börjat inse att hon har rätt. Timmar och minuter går långsamt, men månader och år går fort.

Här jobbar vi på i det som ska bli ett matrum. El dras och skivor sätts upp. Funderingar på golven. Ska vi fixa dem själva eller leja bort det? Hade varit attans så skönt att leja bort det. Vi har båda haft ett jobbigt år på jobbfronten. Mycket, mycket att göra. Ganska slut när vi kommer hem. Det finns inte i oss just nu att börja fixa med huset en vardagskväll när man kommer hem från jobbet. Något som kan gå att göra när arbetsbelastningen är lite mera normal. Det blir helgen som får användas. Och inte kan man använda hela helgen, varje helg, det gäller att orka sin vardag också. Så vi väljer att försöka jobba lagom. Samtidigt vill vi så innerligt gärna få nedervåningen klar. Det finns behov av att ha det lite normalt också. Och under allt arbete och alla funderingar går tiden.

Själv har jag varit lite off just nu. Inte haft lust att fixa mitt fönster i källaren. Och har låtit det vara. Ibland behöver man få vara off. Inte för länge dock. För då går tiden. Tiden sägs läka alla sår, och gör säkert så på sitt sätt. Men tiden kan också befästa dåliga lägen. Som offlägen. Låter man offläget vara för länge så gör tiden det till ett normaltillstånd. Gäller därför att tillåta sig vara off lite grand, men sedan tvinga sig till att komma igång igen. I alla fall lite grand.

Jag har dock ägnat mig åt andra saker. Det har kommit frost till oss. En förvarning om vinter. Min hatårstid. Frosten gjorde dock att jag insåg att jag behöver se till småfåglarna i trädgården. Så igår gjorde jag ren en fågelmatare och fyllde den med mat. Hängde upp den och funderade på om fåglarna hunnit försvinna någon annanstans. Det hade de inte. Tog inte många minuter förrän de var på gång. Får se till att göra rent de andra matarna också. Sedan har jag ägnat mig åt lite handarbete. Har stickat en mössa till maken. Och så har jag testat att tova. Vilket innebär att sticka något i ull i en alldeles för stor storlek och sedan tvätta det på för hög värme i tvättmaskinen. Och få ut något som känns nästan som filt. På detta som jag tovat har jag sedan ägnat mig åt något som kallas nålfiltning. Man filtar in ull i det man tovat genom att sticka en nål om och om igen genom ullen. Riktigt, riktigt roligt. Här är ett smakprov. Kan inte visa helheten eftersom det är en present och det finns en risk att den som ska få presenten ser det här.

Men det här var riktigt, riktigt roligt. Måste nog räkna ut lite annat jag kan göra med den här tekniken för det här var nästan beroendeframkallande. Som att måla fast med en nål.

Och i december fyller maken jämt. Därav långresa till Kanarieöarna. Det och behovet av lite paus. Lite tid som inte är uppbokad. Tid som faktiskt inte går att använda till något nyttigt. Utan som bara användas till att göra det som faller en in. Bra tid således.

Och nu är det mattid. Laxlasagne.
Också bra tid.

Mattid alltså.

Som en av mina favoritstrips.