Uppenbarligen har de bara väntat på det här. Suttit där i buskarna och undrat när människan ska ta och börja sköta sitt jobb. Och jag som nästan var orolig för att de flyttat någon annanstans när jag dröjt så här länge. Men nu satte jag äntligen upp fågelmatarna. Och jag hann knappt lämna stället förrän de var där. Människan hade tagit sitt förnuft till fånga.
Äntligen.
Nina i Vinglagården säger
3 november, 2012 kl. 00:37Ja – äntligen! Tänk att vi har många fina månader framför oss tillsammans med våra vingade vänner.
Kram
Asta säger
3 november, 2012 kl. 00:50Hade dock egentligen föredragit att dela sommaren med dem. Jag är inte någon vintermänniska. Men för att få ha dem här på sommaren så mutar jag dem på vintern.