Uppenbarligen har de bara väntat på det här. Suttit där i buskarna och undrat när människan ska ta och börja sköta sitt jobb. Och jag som nästan var orolig för att de flyttat någon annanstans när jag dröjt så här länge. Men nu satte jag äntligen upp fågelmatarna. Och jag hann knappt lämna stället förrän de var där. Människan hade tagit sitt förnuft till fånga.
Äntligen.
Tiden går hela tiden. Går och går. Min mamma påstod att tiden går fortare ju äldre man blir. Och jag har börjat inse att hon har rätt. Timmar och minuter går långsamt, men månader och år går fort.
Här jobbar vi på i det som ska bli ett matrum. El dras och skivor sätts upp. Funderingar på golven. Ska vi fixa dem själva eller leja bort det? Hade varit attans så skönt att leja bort det. Vi har båda haft ett jobbigt år på jobbfronten. Mycket, mycket att göra. Ganska slut när vi kommer hem. Det finns inte i oss just nu att börja fixa med huset en vardagskväll när man kommer hem från jobbet. Något som kan gå att göra när arbetsbelastningen är lite mera normal. Det blir helgen som får användas. Och inte kan man använda hela helgen, varje helg, det gäller att orka sin vardag också. Så vi väljer att försöka jobba lagom. Samtidigt vill vi så innerligt gärna få nedervåningen klar. Det finns behov av att ha det lite normalt också. Och under allt arbete och alla funderingar går tiden.
Själv har jag varit lite off just nu. Inte haft lust att fixa mitt fönster i källaren. Och har låtit det vara. Ibland behöver man få vara off. Inte för länge dock. För då går tiden. Tiden sägs läka alla sår, och gör säkert så på sitt sätt. Men tiden kan också befästa dåliga lägen. Som offlägen. Låter man offläget vara för länge så gör tiden det till ett normaltillstånd. Gäller därför att tillåta sig vara off lite grand, men sedan tvinga sig till att komma igång igen. I alla fall lite grand.
Jag har dock ägnat mig åt andra saker. Det har kommit frost till oss. En förvarning om vinter. Min hatårstid. Frosten gjorde dock att jag insåg att jag behöver se till småfåglarna i trädgården. Så igår gjorde jag ren en fågelmatare och fyllde den med mat. Hängde upp den och funderade på om fåglarna hunnit försvinna någon annanstans. Det hade de inte. Tog inte många minuter förrän de var på gång. Får se till att göra rent de andra matarna också. Sedan har jag ägnat mig åt lite handarbete. Har stickat en mössa till maken. Och så har jag testat att tova. Vilket innebär att sticka något i ull i en alldeles för stor storlek och sedan tvätta det på för hög värme i tvättmaskinen. Och få ut något som känns nästan som filt. På detta som jag tovat har jag sedan ägnat mig åt något som kallas nålfiltning. Man filtar in ull i det man tovat genom att sticka en nål om och om igen genom ullen. Riktigt, riktigt roligt. Här är ett smakprov. Kan inte visa helheten eftersom det är en present och det finns en risk att den som ska få presenten ser det här.
Men det här var riktigt, riktigt roligt. Måste nog räkna ut lite annat jag kan göra med den här tekniken för det här var nästan beroendeframkallande. Som att måla fast med en nål.
Och i december fyller maken jämt. Därav långresa till Kanarieöarna. Det och behovet av lite paus. Lite tid som inte är uppbokad. Tid som faktiskt inte går att använda till något nyttigt. Utan som bara användas till att göra det som faller en in. Bra tid således.
Och nu är det mattid. Laxlasagne.
Också bra tid.
Mattid alltså.
Som en av mina favoritstrips.
Bokat.
16 dagar på Gran Canaria.
Mitt i vintern.
Inte så illa.
När det ser ut så här hemma får man försöka trösta sig med att det kommer kaos före ordning.
Nu börjar det här likna en matlagningsblogg, men idag hittade jag en SÅ god sås och jag måste se till att receptet blir sparat. Jag har ju testat att odla fänkål i trådgården och några av dem har blivit riktigt fina. Därför letade jag idag efter ett recept med fänkål och lax och hittade det här receptet. Så jag plockade en fänkål och två schalottenlökar i trädgården och satte igång. Det känns väldigt fint att kunna plocka grönsaker i trädgården. Det känns lite rikt och redigt på något sätt. Något som finns i generna förmodar jag.
Resultatet blev i alla fall en väldigt god sås som passade utmärkt till lax och som nog skulle kunna ätas som soppa.
1 msk smör
0,5 gul lök (alt 2 schalottenlökar)
1 fänkål (är det en färsk så ta med den fina ”dillen” också)
5 dl vatten
1 fiskbuljongtärning
1 dl creme fraiche
salt, peppar
Finhacka löken och fräs den mjuk i smör.
Dela fänkålen i mindre bitar och häll sedan ner fänkålsbitarna i löken. Låt det hela fräsa en liten stund. Häll sedan på varmt vatten och buljong.
Låt koka tills fänkålen blivit mjuk.
Mixa såsen. Häll tillbaka den i kastrullen och ställ kastrullen på plattan. VIspa ner creme fraiche och värm upp såsen. Smaka av med salt och peppar. Jag hade inte någon creme fraiche hemma utan använde en dl vispgrädde istället och det blev gott det också.
Slötittade på lite gamla Buffétidningar på ICAs sida och hittade ett lite annorlunda recept på smulpaj. Det är ju alltid trevligt att testa något nytt så jag testade. Och det blev gott! Saltet slår igenom bara aningens aningens och ger en liten rolig smakbrytning.
800 gr äpplen
1 tsk kanel
2 tsk socker
flingsalt
Smuldeg
125 gr saltat smör
1,5 dl socker
1 dl havregrym
2 dl vetemjöl
2 tsk flingsalt
Sätt ugnen på 200-225 grader.
Skala äpplen och skär i mindre bitar (är det fina svenska äpplen behöver du inte skala dem).
Krydda med socker, kanel och en liten nypa flingsalt. Lägg i en smord ungsfast pajform.
Nyp ihop alla ingredienserna till en smulig massa.
Fördela massan över äpplena och grädda sedan pajen i ugnen tills den fått fin färg. Ca 30 minuter.
I fredags fick jag en smärre chock i duschen. Plötsligt lossnade duschhuvudet och flög rakt in i väggen. Slangen fick därmed ett eget liv och det sprutade vatten åt alla håll och kanter. Det visade sig att gängorna på duschhuvudet (som var av plast) var helt utslitna och nu plötsligt höll den bara inte ihop längre. Så igår var jag och inhandlade mig en ny dusch. Med fem olika funktioner. En riktig lyxvariant således. Så även om jag inte hade tänkt det så har jag nu en ny dusch.
Mitt fönster i källaren har fått lite slipning och inoljning. Det sög och sög olja. Nu får det stå någon dag innan jag ser om det behöver mera. Efter det kanske jag slipar lite till och sedan blir det färg. Kanske blir det färdigt någon gång innan det blir vinter på riktigt.
Idag har makens pappa varit här. Som vanligt blir det mycket gjort när han är här. Byggnadsställningen har plockats ner. Och ett nytt stuprör har kommit på plats. Kolla bara!
Och partytältet har tagits ner. Vilket innebär att det virke som var kvar i tältet fick bäras ner i källaren. Mycket gjort på en dag. Och SÅ härligt att få se huset utan byggnadsställning. Det var ett tag sedan sist.
En av våra grannar som bor snett ovanför oss i backen stannade på sin cykel och sa att han tyckte att det blivit så fint och att han brukar sitta och kolla ner och se hur huset får tillbaka sin forna charm. Kul att han säger det tycker jag!
Efter detta gedigna dagsverk käkade vi middag och åt en äppelpaj med recept från Buffé. Mycket god.
Det märks att det börjar bli kallare. Just nu har vi på andra våningen, i smutten, varken isolering eller drevade fönster så det är inte riktigt lönt att sätta på värmen ännu. Därför har vi haft 14 grader varmt inomhus. Eller kanske ska man inte säga varmt, utan säga kallt. Nästa helg ska vi förhoppningsvis dra elen där och få dit isolering. Sedan kan vi sätta igång våra element och få lite värme. Men just nu är det kofta, strumpor och täcke i soffan som gäller inomhus. Har vi väl fått dit isolering och skivor så får smutten vara tills vi är klara med nedervåningen. För nu är vardagsrummet nästa. VI har i dagsläget inte ett enda rum som är färdigt. Ingenstans att ta vägen och känna lite lugn och ro. Nu när utedelen är klar för i år tänkte vi ta tag i nedervåningen och se till att den blir klar. Så har man någonstans att ta vägen. Någonstans där man kan tycka att det är fint. Men just nu får vi känna oss nöjda med helgens arbete.
Det har varit en helg med fint väder. Det har således gått bra att måla utomhus och maken har kunnat fixa nästan färdigt på byggnadsställningen. Det behövs en omgång färg till över spikhuvudena sedan kan vi nog äntligen ta ner byggnadsställningen för i år.
Själv har jag fortsatt i källaren med vindsfönstret. Och det var bara att konstatera att det var en hel del småpill kvar att göra. Det blir inte någon finrenovering det här. Det går inte att göra någon finrenovering av det här fönstret, i så fall får man bygga ett nytt. Därför har jag liksom valt att göra det så att det funkar och förhoppningsvis ser bra ut utifrån.
Här kan man se hur jag satt lister här och där. Vid de röda pilarna.
Klister och lite dyckert för att få dit dem. Och lite här och var så sitter saker löst och vissa passar inte riktigt. Där har jag fått stoppa in små träbitar eller kört in klister blandat med sågspån. Ser inte så vackert ut nu, men ska förhoppningsvis gå att slipa lite snyggar efteråt
Så nu är nästa steg – förhoppningsvis- att börja slipa lite här och där. Det borde i alla fall bli lättare att få dit rutorna när de får stöd på alla sidor och inte bara på en sida som det var med vissa av rutorna. Men visst är det ett häftigt fönster ändå!
Längtar faktiskt efter att få det här fönstret klart. Det är inte en speciellt rolig renovering det här. Att få ett dåligt skick till, inte ett bra skick, utan till ett dugligt sådan.