Det är kallt nu

Jag vet inte hur många grader det är därute, men enligt min åsikt är det i alla fall alldeles för kallt. Detta är inte min tid på året. Januari, februari och mars är mina hatmånader. De är något bättre i år – tror att det har att göra med att vi var iväg till Gran Canaria och fick mängder med ljus.  Och vi var också iväg de mörkaste veckorna på hela året och kom tillbaka när det började vända.

När man tittar ut så ser man nästan att det är kallt. Eller är det min inbillning?

Det tar evigheter att klä på sig när man ska ut med hunden. Och det tar nästan ännu längre tid att ta av sig allting igen när man kommer in. Och kallt är det inne också. Vi har ett timmerhus och jag läser andra som skriver att deras timmerhus är varma och att de minsann inte behöver någon extra isolering. Det behövs i vart fall här. När det är så här kallt ute är det ibland så svinigt kallt på vår nedervåning att man inte kan vara där. 11-12 grader är inte ovanligt. Nu kör vi elradiatorerna dygnet om för att få det överlevnadsbart, men det är knappt. Jag hoppas verkligen det blir bättre när vi är klara. Just nu har jag kört vedspisen ett tag för att få upp värmen åtminstone lite grand. Och nu har vi nästan 15 grader här i köket. Visst är det fantastiskt!

Låter jag negativ? Ja, jag känner mig allt lite negativ just nu. Jag är allmänt trött på att det är kallt. Jag har jobbat hemma idag och får i princip hålla mig i blå rummet på andra våningen, där man kan få det drägligt varmt i alla fall.

Jag vill ha vår!!!!!! Som alltid så här års. I vart fall vill jag ha plusgrader. Så det så.

Kalasgoda maränger

Jag har läst bloggar om de som försöker att baka den perfekta surdegsbaguetten. Vilket jag alltid undrat lite över för vi äter i princip aldrig baguetter. Kanske en gång per år. Så jag brukar fundera på varför de valt just att få fram den perfekta baguetten och tycker att de är nästan lite töntiga. Hålla på med något så onödigt.

Vad jag då glömmer är alla mina egna försök att baka den perfekta marängen. Trots att vi egentligen aldrig äter maränger utom när jag håller på att testa någon ny variant. Men varje gång jag gjort något med äggulor och får äggvitor över så försöker jag baka maränger. Så vem är jag att döma dem som ska få fram den perfekta surdegsbaguetten. Jag får hoppas att de lyckas.

Själv tror jag att jag nådde mitt mål igår. Jag tror faktiskt att jag hittat det ultimata marängreceptet! Jag har testat ett antal. Att bara vispa äggvitorna med socker fungerar, men jag har inte tyckt att det  blir riktigt bra. De blir inte riktigt sega i mitten. Helt enkelt inte riktigt bra. Sedan har jag ett antal gånger testat varianten att man ska vispa äggvitorna över ett vattenbad tills de får en temperatur av ungefär 65 grader och sedan fortsätta vispa tills smeten blir kall. De flesta gångerna jag har gjort så har jag fått superfina maränger. Krispiga utanpå och lite lagom sega i mitten. Ett bra recept. Men alltså, att stå och vispa över ett vattenbad! Och samtidigt mäta temperaturen. Vid ett tillfälle jag gjorde det lyckades jag få in termometern i elvispen och förstörde elvispen. Kontentan, bra recept, men lite komplicerat, åtminstone för en klantskalle som jag. Igår testade jag en ny variant. Betydligt enklare. Och superresultat. Så nu hamnar äntligen ett marängrecept i min samling. Det här har kommit hit för att stanna!

Ingredienser


4 äggvitor
1 1/2 dl socker

Sockerlag;
1 1/2 dl socker
1 dl vatten

Gör så här


Sätt ugnen på 130 grader om du har varmluft och 150 grader om du har en vanlig ugn

Vispa äggvitorna och sockret i en bunke. Vispa ca 10 minuter. För min del kör jag igång min Kitchenaid eftersom jag inte har lust att stå och hålla i elvispen (den nya elvispen som vi fick köpa efter att den gamla blev förstörd)

Häll under tiden ingredienserna till sockerlagen i en gryta och låt det koka upp. Det ska koka tills sockret har lösts upp och lagen blivit helt genomskinlig.

Häll den kokande sockerlagen i bunken med äggvitefluffet. Låt gärna vispen gå under tiden. Fortsätt sedan att vispa i 15 minuter till.

Vill du ha lite choklad i som jag gjort på bilden, smält ca 50-70 gram mörk choklad och rör det sedan lite försiktigt ner i den färdiga smeten. Rör inte för mycket, vitsen är att det ska vara lite oblandat.

Gör maränghögar med skedar eller spritsa ut smeten. Baka dem i 45-55 minuter.

Njut sedan av perfekta maränger.

Förhoppningsvis.

Vispegröt

När vi växte upp fick vi alltid vispegröt när lingonen var mogna i skogen. Eller om mamma fått tag i röda vinbär. Till det hade vi gräddmjölk, dvs vanlig mjölk som man blandat lite visp-eller kaffegrädde i. Och det var fest varje gång för vi tyckte det var så himla gott. Det tycker jag fortfarande. Jag har tänkt lägga ut receptet här hur många gånger som helst för att ha det lättillgängligt, men glömmer konstant. Nu finns det i alla fall här. Jag har sett på nätet att det finns olika sätt att göra vispegröt, men så här gjorde min mamma och så här gör jag (förutom att mamma alltid vispade för hand och det gör INTE jag).

Vispegröt

Ingredienser


Lingon eller röda vinbär(svarta fungerar också, se nedan)
Vatten
Mannagryn 1,5 dl per 1 l vätska
ca 1 dl socker till 1 l vätska

Gör så här


Plocka dina bär, de behöver inte vara så finrensade, i vart fall med  vinbär är det helt OK att ha lite blad kvar. Häll dem i en gryta och häll på vatten så att det täcker bären och lite till.

Vispegröt Lägg på ett lock och låt det koka tills bären är urkokta och bleka.

Sila sedan bort bären, men se till att pressa ordentligt med en sked så att man får ut allt det gotta ur bären.

Mät upp hur mycket vätska det blir. Häll sedan ner vätskan i grytan och koka upp den. Låt den småkoka samtidigt som du häller i socker. Det är svårt att säga exakt hur mycket eftersom det beror på hur sura bären är. Smaka helt enkelt av tills du tycker det är lagom sött.

När det är lagom sött kokar du helt enkelt mannagrynsgröt. Ca 1,5 dl mannagryn per 1 l vätska ska det vara. Det är därför det är viktigt att mäta upp hur mycket vätska du har så att du sedan kan räkna ut hur mycket mannagryn som behövs.

När gröten är färdigkokt ska den vispas till den blir sval. Jag häller över den i min Kitchenaid och låter den sköta jobbet.

2015-07-30_01-38-05
2015-07-30_01-35-07
Och det är bara att låta den köra tills jag får ett luftigt ljusrosa fluff.

Vispegröt vispgröt

Det rosa fluffet äter du sedan med mjölk eller gräddmjölk (dvs mjölk blandat med lite visp- eller kaffegrädde). Mums. Jag har även testat att göra det på svarta vinbär och även det var väldigt gott.

En ny klocka

Vi har länge velat ha en klocka i köket. Jag har dock velat ha RÄTT klocka där så det har fått vänta. Häromdagen var jag inne i en butik och där hängde den. Rätt klocka. Så det blev ett inköp. Och igår kom den upp.

Och jag är nöjd. Den passar perfekt in i vårt kök. Och ja, fönstret till höger ska målas så småningom. När vi kommer så långt. Just nu är listan med saker att göra väldigt lång och det gäller att ta en sak i taget. Nu har vi klockan i köket i alla fall.

Kakelugnssnubbarna ska förhoppningsvis komma den första veckan i februari. Har vi i vart fall preliminärt bokat. Det ska bli så härligt att få det gjort. Nästan som att uppfylla en liten dröm.

Tyvärr verkar det inte som att jag får min symaskin idag. I så fall hade hon förmodligen ringt vid det här laget. Jag får väl försöka stå ut till nästa vecka, jag är dock inte alldeles säker på hur det ska gå till!!! Jag vill ju NU.

Förväntan

Igår sydde jag ett par stickfodral. Ett till mina långa stickor och ett till mina strumpstickor. Jag ska sy ett till mina rundstickor också, men orkade inte mer än två olika igår.  När jag satt där blev jag återigen förbannad på min symaskin. Den vill gärna fixa till trådsnurror på baksidan. Det är väl egentligen mitt fel en hel del för symaskinen behöver väl egentligen en ordentlig genomgång. Så jag satt och tänkte att jag skulle ta och lämna in den för rengöring och service. Sedan tänkte jag om. Jag kom fram till att jag faktiskt vill ha en ny symaskin. Den jag har är 15-20 år gammal så jag kom fram till att det var dags att byta ut den mot en nyare yngre modell helt enkelt. Så jag satte mig ner i mitt soffhörn och började surfa lite på nätet. Och konstaterade att det finns lite andra maskiner på marknade nu än när jag shoppade sist.Det gjorde mig ännu säkrare på att det var dags att byta.

Så idag gick jag till symaskinsbutiken. Jag hade funderat på två olika modeller som jag pratade med henne om. Och det var en bra butiksinnehavare. Istället för att pracka på mig den dyrare av de två så övertalade hon mig att ta den billigare. Hon menade på att man faktiskt fick mer för pengarna där. Så den blev det. Och hon tar in min gamla Bernina som inbyte också. Helt perfekt! Tyvärr hade hon inte maskinen inne så jag får vänta lite. Har jag tur kan den komma på fredag. Har jag otur kommer den inte förrän nästa vecka. Så jag håller tummen för fredag så klart.  Och nu får jag nog vänta med att sy det sista tygfodralet tills jag får min nya maskin. Så här kommer den att se ut.

En Pfaff Ambition 1.5 kommer alltså snart att flytta in här. Väldigt snart hoppas jag!

Premiär

…eller vad man nu ska kalla det. Men nu har jag i alla fall uppdaterat min sida till en ny version och även gjort om designen. Jag bygger ju själv så det tar sin lilla stund att fixa till både det ena och det andra. Det kan mycket väl vara som så att jag inte är nöjd och fortsätter fixa lite, men nu är jag i alla fall nöjd för tillfället och tror att jag gått igenom och fixat olika detaljer. Hittar ni något mysko så uppskattar jag om ni säger till.

Vi har haft det lugnt över jul och nyårsfirandet. Vi tänker väl komma igång igen nu med renoverandet. Den här pausen har varit nödvändig och skön. Jag är fortfarande så nöjd med att vi flyttade upp TV, soffa mm till blå rummet. Det är väldigt  skönt att ha någonstans att vara som inte är mitt i en renovering. Jag har mitt soffhörn häruppe nu. Här kryper jag upp och pysslar med mitt. Nu har det varit hemsideuppdatering under ganska många kvällar. Detta ska nu bytas ut mot stickande och ullfixande är tanken. Mitt soffhörn är viktigt för mig. Jag har alltid haft ett sådant som mitt lilla krypin. Vår nuvarande soffa är ganska lång och i ett sammetsliknande material. Sådant material ska vi inte ha igen. Alldeles för ömtåligt. Vi har brukat täcka den med två olika överkast som ska vara lättare att tvätta. Jag blev emellertid så trött på de där överkasten, de matchar inte varandra och börjar dessutom bli slitna. Till sist hittade jag ett tyg på nätet som jag investerade i. Och jag blev så nöjd. Så här ser det ut i mitt soffhörn nu för tiden.

Hela soffan är idag så här blommig och härlig. Jag blir glad av att komma in i rummet och se färgerna. Och krypa upp i mitt soffhörn.

Nya tider

Idag har vi städat. Det lilla vi nu kan städa. Maken har jobbat med första våningen och jag med andra. Bland annat blev badrummet här uppe rengjort. Det är egentligen ett ganska underligt badrum. Eller badrum. Det är dusch och toa. Vi har ju tyvärr inte något badrum. Men jag kallar det i alla fall för badrum. Och badrummet här uppe är som ett L. Först är det långt och smalt och så i den andra delen av L:et finns själva duschen. Det här är ett exempel på förändringar som gjorts därför att utrymme saknats.

När det här huset byggdes fanns inte några toaletter inomhus. Någonstans i trädgården fanns det utedass.

Vårt hus har inte så jättestora rum. Eller så många. En gång i tiden var det två lägenheter om två rum och kök. Mot den bakre väggen fanns det ett skafferi på varje våning och det fanns också en trappa som sträckte sig upp till vinden. Och utanför trappan och skafferiet fanns det också en balkong/veranda. När man sedan behövde toaletter så var det de här utrymmena som man använde sig av. Plus att en del av balkongen på varje våning byggdes in och blev själva duschutrymmena. På första våningen gjorde man en mindre toalett med dusch av en del av trappuppgången och balkongdelen. På andra våningen ville man troligen ha lite mera utrymme så där fick både skafferi, trappuppgångoch en delen av balkongen bli ett nytt utrymme. Vilket resulterade i ett avlångt badrum.

Längst hitåt och in till vänster ligger duschen.
I taket finns det en lucka till vinden. Kanske inte bästa stället att ha en lucka till vinden på, men där är den i alla fall.
Dörren till vänster som syns mellan dusch och handfat är dörren till balkongen. Vår toa måste vara en av de få toaletter som har en egen balkong. Men så blir det när det blir nya användningsområden av utrymmen.
Och för en gångs skull är det också nystädat. Som synes är jag inte så mycket för lull-lull. Tycker bara att det blir jobbigt att städa. Har tänkt mig få upp någon tavla härinne någon dag. Kanske. Och så har jag tänkt mig att hitta en gammal kista istället för plastlådan nere till höger. Där har jag nämligen lite rengöringsmedel och annat. Den ska således någon dag bytas ut mot en kista. Så blir där inte så mycket damm heller.

Av någon anledning så tyckte jag att bilden blev trevligare i sepia.

Det är skönt med semester

Nu har det gått en dryg vecka av vår semester på Gran Canaria. Ingen av oss har tidigare varit på Kanarieöarna och jag får erkänna att jag hade nog lite fördomar. Kanske förorsakade av filmen ”Sällskapsresan” på sin tid. Eller kanske bara okunskap. Jag hade faktiskt inte någon aning om att det fanns så mycket vackert på den här ön. Och ett ljuvligt klimat.

Jag letade efter ett lugnt ställe när jag letade hotell. Utan barnfamiljer. Vi behövde liksom lugn och ro. Jag hittade det här på norra sidan av ön, med bra rabatter under större delen av vår vistelse. Det lät bra och jag bokade hotellet. Senare läste jag att det kan vara lite kallare på norra sidan av ön. Och regna lite mera. Upp till fem grader kallare än södra sidan av ön läste jag. Och då det är vinter här också, och inte så varmt som annars så kanske det skulle bli för kallt. Allt jag läste gjorde att jag nojade en del innan vi åkte. Tänk om jag hade bokat fel hotell? Tänk om vi skulle gå runt i ösregn och frysa? Jag hade stora problem med vad jag skulle packa eftersom jag inte var hundra på vad det var för väder. Vilket också gjorde att jag som vanligt har för mycket saker med mig.

Och nu när vi är här så har jag inte någon aning om varför jag nojade mig. Än så länge har vi haft oförskämt bra väder. ”Synd att du bokade oss på den kalla sidan” sa maken när han första gången här lutade sig tillbaka i solstolen, nöjd med sin tillvaro. Så jag behövde inte varit så nojig.

Och vilka vyer vi har fått se. Vi har bokat en bil hela tiden vi är här så när vi känner för det tar vi en tur någonstans. Och uppe i bergen är det helt fantastiskt. Inte hade jag en aning om att det fanns sådana berg här. Sådana utsikter. Jag borde väl egentligen vetat det, jag har säkert läst det, men det hade helt enkelt inte trängt in i min skalle. Men vi kör på hisnande smala vägar med hisnande stup vid kanterna och med hisnande vackra utsikter nästan hela tiden. Det växer palmer, kaktusar, apelsinträd, aloe vera och folk har pelargoner som häckar vid sina hus. Stammarna är tjocka som en arm längst ner. Så ser INTE min pelargoner ut.

Idag har vi återigen varit ute på en sväng och för första gången var det alldeles klar himmel. Vi kunde se Teneriffa helt och hållet, se vulkanen Teide väldigt tydligt. Något som jag undrat om vi skulle få se under vår vistelse här. Vi ser Teneriffa från vår balkong, men för det mesta ser vi bara toppen av Teide, resten är dolt av dis. Utom på kvällen när det blivit mörkt, för då ser vi ljuset från Santa Cruz.

Havet har också en sådan lugnande effekt. Vi hör vågorna från vårt hotellrum och tycker båda att det ljudet hade varit härligt att ha hemma. Det är lugnande, men det är också dramatiskt. Att ta sig ner till havet och bara titta på vågorna är faktiskt nästan hypnotiskt.

Vi har med andra ord en riktigt härlig semester. Riktigt härlig.