Bland hundar, renoveringar, mat och livet i största allmänhet.
Om mig och min blogg
I skogen
Det här med hälsporre går såklart att leva med, jag är inte handikappad eller så. Men jag saknar långpromenaderna med hundarna något enormt. Det är på mina långpromenader jag brukar rensa huvudet och liksom må lite bättre. Plus att det naturligtvis är mitt sätt att få min konditionsträning. Igår fick jag i alla fall lite skogskänsla, tog bilen och åkte upp till ett område i närheten där naturen finns precis bredvid bilparkeringen. Hundarna blir glada så fort vi kommer dit. Jag med.
Och visst är det härligt med lövskog! Ljuset är på ett speciellt sätt där.

Och jag är definitivt inte någon riktig fotograf, jag glömmer nämligen alltid att ta med mig kameran, så det får liksom duga med mobilen. Även om bilderna blir lite si och så tycker jag ändå att känslan finns där.
På promenaden finns där en liten sjö också. Jag brukar tycka om att sitta där en stund. Idag var där massor med grodyngel i sjökanten.

Och några små, små var klara och hoppade i sjökanten också. Den som tittar riktigt noga kan se att de här ynglen har börjat få ben och alltså snart ska tappa stjärtarna och bli riktiga grodor.

Tycker det är fascinerande vilka olika livsöden som naturen har fixat fram.

Och på kvällen så hittade hundarna en igelkott i rabatten. Att den inte fick en hjärtinfarkt av Iggys skall visar att den troligen har ett starkt hjärta. Den fick jordnötter som en ursäkt och jag har också ett stort blomfat fullt med vatten som står framme till dem om de går runt och letar lite. Det är inte alltid lätt för igelkottarna att hitta vatten att dricka. Framförallt så torrt som det varit just nu.

Båda regnbågarna var synliga som två stora halvcirklar, men de var för nära för att jag skulle kunna fotografera dem. Därför blir det bara en bild på ena änden av dem. Det såg också väldigt häftigt ut för himlen var väldigt mycket ljusare innanför den innersta regnbågen. Betydligt mörkare utanför. Och strax därefter bröt åskan ut. Maken och hundarna hade kommit hem vid det laget och vi fick alla sitta i soffan och bara umgås. Två skraja hundar och en matte och en husse som inte var så rädda, så vi fick agera trygghet. Tur att man kan vara till någon nytta.
Idag har maken och hundarna åkt till makens föräldrar för att träffa släkten som är på besök. Själv ska jag snart ta mig ner i källaren för att jobba lite med luckorna till mitt lilla skåp. Och då vi har det väldigt varmt här idag, 27 grader just nu, så är vår kalla källare inte det sämsta stället att vara på.
När min mamma och jag för många år sedan var en sommar i Finland hade min morbror planterat potatis där vid torpet och vi fick äta så mycket vi ville. Mamma och jag åt potatis, smör och salt varenda dag. Trots att min moster kom dit med annan mat emellanåt. När hon hade åkt slängde vi ut maten i skogen till rävarna. Och sedan åt vi nypotatis med smör och salt. Möjligen så fick mamma och jag inte i oss alla vitaminer vi behövde den sommaren. Men en sak är säker, skörbjugg fick vi all fall inte!


Praktlysing hade jag aldrig hört talas om när jag flyttade in i vårt hus. När det blev sommar så visade det sig att hela vår lilla slänt som finns på skuggsidan av huset började blomma med någon gul blomma. Jag trodde faktiskt att det var något ogräs. Det var en gäst som när hon var här upplyste mig om att det var praktlysing vi hade där.
Jag har också sett att den säljs som perenn så inte är den något ogräs heller. Men den sprider sig som ogräs, vilket passar väldigt bra där i vår lilla slänt. Mycket ljus får den inte heller, vilket inte verkar göra den så mycket. Istället så gör nog den detaljen att den istället blommar extra länge.



De svarta krokarna har jag köpt på Granit. Bra att ha till sådana saker som inte går (läs jag inte orkar) att hänga på klädhängare.