Det är fantastiskt med vädret som är just nu. Högsommar i början av juni. Ändå känns det inte helt rätt. Lite ur led är det liksom. Här har vi värme och sol och delar av landet börjar få ont om vatten, nere i Europa har de istället alldeles för mycket vatten. Helt normalt är det inte. Och här känns det som att saker kommer att blomma över väldigt snabbt. Till exempel är lupinerna är i full gång här, de brukar inte komma förrän senare.

Jag kan ändå inte låta bli att njuta. Det är ju ändå vackert. Och på kvällen är det härligt att sitta och känna den tunga doften av kaprifol. Även om det är alldeles för tidigt för den också.

Hej hopp. Ligger i soffan på verandan och väntar på att maken och hundarna ska komma hem. Tanken är att vi ska fira lite ikväll. Vi har nämligen båda klarat våra tentor i veckan och därmed fixat det sista på våra respektive kurser. Och fått varsin certifiering. Inom olika, men ändå närbesläktade områden. Och jag är helt slut, känner mig som en ballong som luften pyst ut ur.

Jag har varit så koncentrerad och ganska spänd under en längre period och nu när allting är klart så går liksom luften ur en. Att kunna fira och göra det sittandes utomhus på verandan känns inte fel. Vilket väder!

Såg förresten en rolig automat på Stockholms central. En mobilladdningsautomat.

Så det där med automater blir visst inte omodernt, bara innehållet som ändras. Men undrar ändå hur pass bra den där går. Vem vill lämna bort sin mobil någon längre stund?

Den där konferensen jag var på förra veckan. Där hörde jag också Per Johansson, som startade upp teatergruppen Glada Hudik.

Vilken kille! Vilken skillnad han måste ha gjort för de som är med i teatern. Och vilken skillnad han och hans teater har gjort för oss andra!

Han berättade så mycket roligt, och även lite tråkigt, och han berättade det med stor kärlek. Som tex att ICA-Jerry på fråga svarat att han själv handlade på Hemköp. Eftersom det var billigare där. Och hur han talat om för dem när de åkte till USA att de skulle vara noga med att säga att de var ”Tourist” och hur, när de kommer fram, frågar honom om det var Terrorist eller Tourist de skulle säga. Oavsett så kom de in. Och gjorde succé även där.

Får ni chansen, så gå och lyssna på Per Johansson. Det blir mycket skratt och även någon tår. Som när han berättar om Bosse som dog. Som nu ska bli staty i Hudik. Och det ska bli en varm staty eftersom Bosse tyckte om att kramas. Vilken fin hyllning!

Ett tips!

Igår när jag gick till jobbet så såg jag svalorna. Flera stycken långt upp på himlen. I maj! Visserligen 31 maj, men fortfarande maj. Så nu kommer mitt vanliga konstaterande: ”Nu är det sommar”, eftersom en svala gör ingen sommar, men när de är flera DÅ är det sommar. Sånt där med meteorologisk sommar och sånt skräp struntar jag glatt i.  Vem behöver SMHI när det finns svalor.

Så Glad sommar! Helt enkelt.

Jag har tidigare skrivit om min häl som  gjort ont när jag gått. Nu har jag varit hos en ortoped och jag har fått beskedet att det är hälsporre. Yes! Precis vad jag behöver. Jag har fått det trevliga beskedet att det är inte mycket att göra något åt, utan att det kommer att läkas av sig självt. Fast det tar som regel ett år för det att läkas. Till dess så får jag inte gå eller springa för mycket. Vi som hade tänkt oss att hyra en stuga uppåt landet och vandra med hundarna på semestern. Så gick det med det! Ja, jag vet, jag borde inte gnälla, men jag är lite trött på alla sjukdomar nu. Jag är faktiskt det. Jag vill vara ute och gå långpromenader, inte få sämre och sämre kondis.

Ja, jag ska inte gnälla mer. Men så är det.

Hälsporre.

Ett år.