Jag har tidigare skrivit om min häl som  gjort ont när jag gått. Nu har jag varit hos en ortoped och jag har fått beskedet att det är hälsporre. Yes! Precis vad jag behöver. Jag har fått det trevliga beskedet att det är inte mycket att göra något åt, utan att det kommer att läkas av sig självt. Fast det tar som regel ett år för det att läkas. Till dess så får jag inte gå eller springa för mycket. Vi som hade tänkt oss att hyra en stuga uppåt landet och vandra med hundarna på semestern. Så gick det med det! Ja, jag vet, jag borde inte gnälla, men jag är lite trött på alla sjukdomar nu. Jag är faktiskt det. Jag vill vara ute och gå långpromenader, inte få sämre och sämre kondis.

Ja, jag ska inte gnälla mer. Men så är det.

Hälsporre.

Ett år.

Torsdag-fredag var jag och några till från vårt jobb på en konferens. Det var en sådan konferens där det bara är föredrag och seminarier att lyssna på. Inte ett sådan där du deltar själv mer än med att äta och sitta på en stol. En del var bra och en del är lite mindre bra. Som det brukar. Den här gången hade de tagit in fyra keynotespeakers (fråga mig inte varför det heter så, men det heter i alla fall så) och de var så bra alla fyra. De gav liksom energi. Och lite förslag på hur du ska lösa saker. En av dem var väldigt öppen med problem hon haft och hur hon löst dem och hur hon försökte än idag. Det här tipset sa hon att hon hade på sitt kylskåp. Jag har hört det förut, men det gör det inte mindre bra.

För det är ju faktiskt sant. Älta inte problem som du kan lösa och konstatera att problem som inte är lösbara är faktum.

Hon sa också att hon hade fyra tips för att göra sin egen dag bättre. Gör detta varje dag så mår du bättre.

1. Ge någon en komplimang
2. Skriv ner tre saker som du är tacksam över
3. Ta 40 sekunder och njut av något – använd dig sedan av dessa 40 sekunder under resten av dagen när du behöver det
4. Var generös

Man kan ju alltid försöka.

Ja det är faktiskt sant. Jag sitter och tentaläser  (något som autocorrect vill korrigera till tentakler). Det gör maken också. Det var några år sedan sist och disciplinen har kanske inte varit på topp tidigare i vår. Men nästa vecka är det dags så nu måste vi bara. Förklaringen till varför är att både maken och jag fått förmånen att gå en omfattande kurs som slutar med en certifiering. Vi går inte samma kurs och vi har inte gått exakt samma tider, men våra tentor råkar bli samma vecka. Dvs den som kommer nu. Vi har därför lämnat bort våra vovvar till makens snälla föräldrar för att vi båda ska kunna koncentrera oss på det vi måste. Det är inte lika självklart som på den tiden jag studerade på riktigt, men det gäller att vara envis. Maken sitter på andra våningen och jag sitter på verandan. Det är inte supervarmt här även om vädret är fint, men med hjälp av tillfällig infravärme och en filt så går det bra. Jag älskar ju att sitta ute på verandan under sommarhalvåret. Och visst är det här bättre än att sitta inne.

Jag har dessutom lite olika sorters und er hållning när jag sitter här. Tidigare sjöng näktergalen för mig en liten stund. Skatorna kommer och kikar på mig med jämna mellanrum och på lite avstånd hör jag musik nere från stan där det är marknad.

Lite svårt är det trots det att koncentrera mig på det jag borde så jag börjar ständigt om. Så första delen av kursen bör jag i alla fall fixa stenhårt på tentan.