OK. Igår var sista semesterdagen och idag är det dags att börja jobba igen. Och jag är INTE redo. Men som vanligt är det bara att kasta sig in i arbetet igen. Det här var en väldigt vilsam semester fram till dess problemen med Gandalf började. Då fick jag stressymptom igen. Och de har inte försvunnit, så jag känner mig inte speciellt utvilad efter den här semestern. Inte mycket att göra någonting åt tyvärr. Vi får väl se hur väl det går att anpassa sig till vardagen igen.

Gandalf stackarn ja, han fick igång en inflammation i höften också och i lördags så kunde han bara inte stötta på ena benet. Hade jätteont! Vi körde igång den där antiinflammatioriska medicinen vi hade fått till tänderna, men inte velat använda och det har börjat vända. Vi var hos veterinären i måndags och hon sa att rörligheten i höften är bra så det skulle nog ordna sig med lite medicin och sedan lite rehab. Han får laserbehandling också. Det ska tydligen hjälpa läkningen i både munnen och höften. Stackarn. Nu blir det bara mycket korta promenader.

Jag får också lägga bort min semesteruniform. Eftersom jag inte tar selfies så tar jag bara en bild på själva outfiten. Utan mig i den.

Det låter väl inte klokt, men den här klänningen och de här tightsen har jag haft i princip hela min semester (Hemma alltså, jag hade en annan outfit som jag drog på mig varenda gång jag skulle ut lite mera officiellt, typ till folktandvården eller så.). Det började med att det var så himla varmt ute, detta var den tunnaste klänning jag hade (tunt lin) och då det fortsatte vara varmt så var detta fortfarande min tunnaste klänning. Så in i tvättmaskinen på 30 minuter tvätt var och varannan kväll och kläderna var sedan torra till morgonen igen. Den senaste veckan har det blivit kallare och det har egentligen blivit för kallt för min semesteruniform, men då jag har lite dålig fantasi och semestern dessutom började närma sig sitt slut så har jag fortsatt med uniformen. Dessutom har de två senaste dagarna behagat vara sommarvarma så klänningen har passat vädret igen. När det var lite kallare så har jag kompletterat med en kofta eller en fleecejacka istället. Tilläggas kan att det dessutom är hål på ena knät på de här tightsen, men det har jag inte heller brytt mig om. Desto mindre behöver jag bry mig om hur de hanteras.

Jag saknar redan enkelheten i dessa kläder. Att behöva ha på sig ”jobbuniform” istället, tänka på vad jag ska på mig imorgon etc. Bläh.

Wish me luck.

Ser ni den lilla grodan? Där i mitten av bilden. Den dök upp när jag plockade blåbär för ett tag sedan. Trevligt med små sällskap. Hundarna var också i skogen, plus maken, men alla tre var någon annanstans och tog en promenad under tiden som jag plockade bär. Så grodan var substitut en liten stund.

Den fick mig också att tänka på när jag studerade i Lund för många år sedan. Hemskt, men sant, allting börjar bli ”för många år sedan”. Då var jag inne i en godisbutik där jag fick peka ut vad jag ville köpa. Inget självplock på den tiden inte. Och jag ville ha salta grodor. Jag tror att det var min dialekt, lite nordskånsk sådan som fick affärsinnehavaren att börja tänka. På en sketch. Med Gösta Ekman och Hasse Alfredsson. Jag hittade den faktiskt på Youtube.

Vill du se hela sketchen så hittar du den här.

Och det är sant. En gång i tiden så tyckte jag, och många med mig, att det här var riktigt roligt. Jag måste erkänna att jag inte riktigt tyckte det när jag tittade på den nu. Måhända var det sammanhanget som gjorde den rolig. Eller nåt annat. Eller så var sånt roligt då. För många år sedan.

I alla fall så gillade av någon anledning affärsinnehavaren mitt uttal av ordet groda och sa att om jag kunde säga ”en rälig groda” på rätt sätt, dvs som i sketchen så skulle jag få godiset gratis. Jag, som då tyckte den här sketchen var rolig, kunde säga mer än just ”en rälig groda” rätt. Och jag fick godiset gratis.

Plus ett gott skratt.

Tänka sig, sånt kunde hända för många år sedan. 🙂

Jag var på det årliga (eller är det möjligen ett och halvåriga?) besöket hos tandhygienisten. Min vanliga tandhygienist hade semester och jag fick en som jag inte haft tidigare. Hon hade massor av saker att berätta för mig.

Det är som så att jag har lite blottade tandhalsar längst bak i munnen. Dessa har jag fått eftersom jag borstar mina tänder får hårt. Den här gången fick jag reda på att det är vanligt hos oss födda på 60-talet eftersom det är så vi fick lära oss att borsta tänderna. Hårt, med en hård tandborste.

Jag fick också veta att jag tydligen trycker min tunga mycket mot gommen i munnen. Det kunde hon se eftersom jag har tryckmärken av tänder på min tunga. Men jag fick också veta att just det att trycka tungan mot gommen kan ge värk i nacke och huvud. Tydligen orkar inte kroppen med mer än 17 minuter ”tungtryckande” per dygn (hur de nu kommit fram till det) och mer än så ger problem. Jag har mycket problem med värk i min nacke, kanske detta kan vara en av anledningarna till denna värk? Detta hade jag faktiskt aldrig hört förut. Bita ihop tänderna har jag hört om, men tungtryckande? Nu sedan jag fått det beskrivet har jag flera gånger kommit på mig själv med att trycka tungan mot gommen. Ska försöka göra de käkövningar jag fick med mig hem.

Tänk vad mycket nytt det går att lära sig! Bara genom att gå till tandhygienisten.

Vi har en höstsyren, eller syrenhortensia, i trädgården. Den brukar alltid blomma vackert varje år, trots att den står i nästan helskuggigt läge. I år överträffar den sig själv dock. Massor med blommor och de lyser som kritvita fläckar i skuggdelen.

Jag är väldigt fascinerad av blommorna på den här busken. Kan ta hur många bilder som helst. Det blir olika för varje vinkel, varje blomma, varje skugga.

Och kolla blomsterpojken!

Det ser ut som jag använt blixt här, men det har jag inte, det var ett väldigt konstig ljus helt enkelt.