Igår kom jag hem från Stockholm. Planet landade cirka tjugo över sex. Termometern på väggen visade 24 grader. Klockan tjugo över sex på kvällen den 14 september! Jag måste medge att jag tycker det är skönt att det är varmt och att det liksom blev sommar igen. Vi sitter på verandan och njuter varenda kväll därför att vi är ju liksom tvungna. Det gäller att ta till vara de här kvällarna. Men samtidigt måste jag erkänna att det känns konstigt.

Och idag fick jag veta varför det är så varmt. Därför att Hermine, som är en tropisk orkan borta i Florida, har vänt på jet-strömmen och låst vädersystemet i ett visst läge. Ja, jag begriper det inte riktigt, jag bara svänger mig med fraserna lite. Läste om det på SVT efter ett tips av maken. Visst är det fascinerande dock. Att en orkan liksom kan låsa väderleken i ett visst läge. Och den här gången till fördel för oss. Åtminstone känns det som en fördel. Det kunde ju ha varit som så att Hermine låst vädret någon gång där i början av augusti, när det var kallt och ganska blött. Inte hade det varit lika trevligt inte.

Idag är jag i Stockholm. Jag kom hit redan igår eftersom mitt möte börjar så tidigt att det var nödvändigt. När jag kom fram var jag hungrig. Jag gjorde som jag brukar göra. Checkade in och gav mig ut för att köpa något att ta med mig tillbaka till rummet. Ofta går jag till Hemköp under Åhléns och shoppar mig lite mat som jag sedan tar med mig tillbaka till hotellrummet. Igår kväll gick jag förbi Belgo bar. Och fick för mig att jag ville ha musslor. Jag brukar aldrig gå på restaurang på egen hand. Gillar inte riktigt att sitta där själv. Löjligt egentligen, men känner mig ofta lite dum. Den här gången tänkte jag ”vad fan hur svårt kan det vara?” Och så gick jag in. Fick ett väldigt bra bord som passade alldeles utmärkt att sitta ensam vid. Beställde musslor och öl. Det var gott.

Min syster började Smsa precis när jag kom till restaurangen så det var ju jättebra! Hade jag liksom något att göra. Och var inte heller riktigt ensam.

Så, allt som allt gick det utmärkt att gå ut på egen hand. Förr hade jag haft en bok med mig. Nu för tiden underhåller jag mig med en mobiltelefon. Tänk så det ändrar sig.

Eller ja nu överdriver jag allt lite. Ett par timmar var vi i skogen i söndags hundarna och jag. Och vilket väder!

Solen lyste så fint mellan träden och hundarna blev trötta och törstiga av att springa i skogen.

Gandalf blev inte bara trött, han blev skitig också. Gick ner sig i något dike eller halvtorr bäck eller något. Men glada var de ändå.

Trots det finns vädret så syns det att hösten är på väg. Ormbunkarna börjar känna sig nöjda för i år.

Och själv blir jag väldigt nöjd när jag ser sånt här.

Det går liksom inte att låta bli. När alla tre äppelträden dignar av äpplen så drar det till sist så mycket i samlartarmen att det inte går att stå emot. Så igår blev det kokt äppelmos på två kilo äpplen. En stor burk. Nu märktes det ju inte ens, två kilo äpplen är absolut ingenting i förhållande till vad som finns där ute i trädgården. Nästan löjligt egentligen. Men jag har i alla fall gjort NÅGOT. Ska fundera ut någon äppelkaka också. Någon som går bra att frysa in.

Jag har betydligt mindre socker i moset än i de recept jag hittat på nätet. Egentligen skulle det nästan gå att skippa socker helt. Äpplen är väldigt söta i sig. Undrar bara om den håller utan att mögla då? Jag tänker inte frysa in nämligen.

Ja ja, idag har jag i alla fall tagit mos på min gröt. Vi får se hur många mornar jag kommer ihåg att göra det.

Idag är det visst hundens dag. Åtminstone firas den här omkring. På hundens dag borde det väl vara rätt och riktigt att bjuda på några bilder av sina vovvar.

Jag sitter och bläddrar igenom bilder som jag tagit. Då hittade jag en som jag minns att jag tyckte var misslyckad när jag tog den eftersom det blev ett annat fokus än vad jag tänkt mig. Men jag sparade den ändå. Det var något som gjorde att jag inte ville kasta den. Och nu när jag hittade den igen så förstår jag varför. Nu tyckte jag plötsligt att den faktiskt är riktigt bra! Tänk så man kan ändra sig.

Befinner mig på konferens som det heter. Måste säga att jag har ett riktigt trevligt rum. Med en balkong. Som har den här utsikten.

Med ett så fint rum är det ju faktiskt riktigt synd att konferensen tar så mycket tid. Jag hade hellre suttit på balkongen och njutit.

(Ber om ursäkt för bildernas usla kvalité, men tänker att det ändå syns hur pass fint det är)