På semestern gjorde vi en roadtrip och tog oss Vättern runt. Ett ställe vi hamnade på då var Omberg. Tyvärr blev det inte någon promenad där då, men vi sa att vi får ta och åka dit en annan dag. Och det gjorde vi i söndags. Jag tog på mig ett par bra skor och ville testa min fot och min hälsporre. Vi valde en promenad som var på sex kilometer. Någonstans vid ungefär hälften av turen så var där en väg så om min fot började krångla så kunde jag stanna där och maken gå vidare och sedan hämta upp mig med bilen. Så blev det inte! Jag lyckades gå hela turen faktiskt. Mot slutet började jag få ont och på kvällen var foten rejält öm, men jag tror ändå att det gick ganska bra. Foten börjar helt klart bli bättre. Inte bra, men bättre. I våras hade jag aldrig klarat av den här turen.

Förutom sträckan sex kilometer så var det en del höjdmeter också så när turen var klar så var jag ganska trött. Gandalf också. Maken och Iggy var nog inte lika trötta. Min kondis har helt klart tagit skada av att ha en fot med hälsporre!

Vädret var helt fantastiskt! Soligt och ca 19-20 grader varmt. En stor del av turen gick genom bokskog.

Det är lustigt, men lika skir och ljus som bokskogen är om våren, lika mörk är den nu. Det är enkelt att förstå varför där inte är någon undervegetation. Helt enkelt för lite ljus. Men vacker är den ändå!

Iggy skulle gå först som vanligt.

Det var svårt att fotografera, skogen var så mörk, så mörk, och utanför sken solen så starkt.

Flera vackra vyer fick vi se! Ända nere vid Vätterns strand.

Och så uppåt.

Och uppe på Hjässan hade vi fantastiska vyer. Men det syns också att vi faktiskt tagit oss ett antal meter uppåt.

Se så härligt molnen speglar sig i Vättern! Det var så vackert. Med den här utsikten satt vi och åt kantarell- och köttfärspaj. Inte så illa!

Jag har slagit på stort och beställt mig en ny telefon. Jag har förhandsbokat den och fått beskedet att den ska komma på tisdag. Som också råkar vara min födelsedag. Vilken timing!

Det är ju också som så att jag är något av en tekniknörd så jag har sett fram emot det här ganska rejält.

Nu läser jag att i ett antal sådana telefoner har batteriet exploderat! Eller i alla fall brunnit upp! Och nu kommer bolaget att återkalla samtliga sålda telefoner och stoppa försäljningen på dem som ännu inte gått ut. För att fixa till felet. Såklart tycker jag att det är bra att de gör så, jag vill inte telefonen börjar brinna mitt i alltihop. Men jag blir fortfarande besviken.

Ja, jag har beställt en Samsung Galaxy Note 7. Och väntat SÅ på den.

Så här känner jag mig just nu.

 

Vi har ett medborgargarde i vårt kvarter ( eller är det kanske grannsamverkan?). Det är lite utspritt och de arbetar i mindre grupper.  Grupperna har varsin tomt – eller två – som de bevakar. När det sker ett intrång så larmar de.

De som är närmst larmar först så de runt omkring har koll. Sedan larmar de efter hand som inkräktaren rör sig mellan tomterna. Skulle hotet bli för stort samlar de ihop sig och attackerar inkräktaren. Såvitt jag vet uppnår de alltid sitt syfte och inkräktaren ger sig av.

Jag pratar om våra skator. Och inkräktaren är nästan alltid en katt. Vi vet i princip alltid när en katt närmar sig. Vårt medborgargarde larmar. De är väldigt pålitliga. Småfåglarna har också koll på medborgargardet och känner sig nog ganska trygga när de har gardet i närheten. Jag har sett att småfåglarna fortsätter att bada eller äta trots att det finns en katt i närheten om bara gardet också är där.

Bild från Ljungbergmuséet där den här planschen finns att köpa

Jag vet att vissa retar sig på skator och tycker att de bara för väsen. Själv tycker jag de är fascinerande och smarta fåglar. Och nästa gång du tycker att de för väsen tänk på att de faktiskt har ett jobb att sköta.