Jahapp, så del 1 av roadtrippen täckte västra sidan av Vättern. Del 2 tar oss över till östra sidan. Här är vårt mål att via småvägar åka till Omberg, äta lite på vandrarhemmets servering och sedan vandra lite i de vackra markerna.
Småvägar tog vi och såg mycket fint. Stannade på en skogsväg och promenerade lite med hundarna.
Vi åkte runt på grusvägar i Närke och det var faktiskt riktigt trevligt.
Vi åkte mot en ort som hette något så lustigt som Zinkgruvan. Men det lustigaste var att när vi kom dit så var det inte en ort, det var verkligen en Zinkgruva (som där naturligtvis förmodligen fanns orter i, ha ha). Så där bara mitt i skogen.
Efter färd genom skog och sedan kring Vadstena vacker åkermark så kom vi till Omberg som är ett natureservat. Där åkte vi upp till vandrarhemmet Stockelycke för att äta. Vid det här laget var hungern ganska stor. Nu kom resans antiklimax. Det var stängt! Trots att det skulle vara öppet, och det stod till och med en skylt med ”öppet” där. Mycket dåligt. Vi var alldeles för hungriga för att börja vandra runt utan mat i kroppen. Så vi åkte neråt igen. På vägen upp hade vi emellertid sett en skylt där det stod Ellen Keys Strand. Ett ställe jag länge velat se, men hade av någon anledning missat att det låg just här. Dit orkade vi gå ner och det ångrar jag inte. Hade definitivt inte haft någonting emot att bo där! Kolla vilken härlig plats vid vattnet hon hade.
Vi gick ner dit och satt en lång stund på soffan och lyssnade på vågorna som slog mot stenarna. Oj vad jag hade kunnat sitta där varenda kväll. Finns det något mer rogivande än att lyssna på vågor?
Huset ser inte heller ut att vara fy skam.
Vi kom så pass sent att alla visningar var över, men hon är ju känd för att ha använt färg i sin inredning. Något jag alltid har känt mig dragen till så det hade varit kul att se.
Gillade de här runda bänkarna.
En fin grind hade hon till sin trädgård.
Och verkar allmänt ha varit en klok dam.
Fin utsikt från Omberg. Där nere ser man Hästholmen.
(ursäkta sned bild)
Till Hästholmen åkte vi istället ner och åt den där maten vi inte fick på Omberg. Vi åt röding och jag tog ett glas vitt vin och vi njöt av kvällen och vattnet.
Tittar man noga så ser man Ellen Keys strand och hus därborta.
Gandalf chillade ordentligt på restaurangen.
Det var en väldigt hundvänlig restaurang och de hade speciella vattenskålar till hundarna.
Efter det åkte vi hem igen. Faktiskt ganska nöjda med vår roadtrip.
