Jag älskar att gå rundan på mossen med hundarna. Den går genom skog och på plankgångar över våtmarker. Blandad natur. Och så gillar jag att den är lagom lång. Tar en dryg timme eller så att gå. Allt beror så klart på om du går fort eller lite långsammare. Vintertid brukar jag åka dit och gå rundan med min pannlampa, då brukar vi vara ensamma där, hundarna och jag.
På grund av sjukdomar och sedan hälsporre så har jag inte gått den där rundan på ett år nu. Har längtat, men det har funnits problem helt enkelt.
Men igår var vi där! Äntligen. Jag ville så gärna ut i naturen, men just nu är det älgjakt och vissa av våra rundor är det bäst att helt enkelt undvika ett par veckor till. Så jag tänkte att jag ger mig av till mossen och testar min fot. Det är naturreservat där så jägarna göre sig ej besvär. Och inte tänker jag tala om för dem att hundarna och jag minsann har mött älgar där på mossen tidigare.
Det var ovanligt torrt, men det gjorde ju också att det var lättare att gå överallt. Oftast brukar några ställen vara lite besvärligt blöta. Hundarna var glada, de hade inte varit där på länge de heller.
Och när vi gått klart så kändes det så bra. Jag var riktigt glad över att ha varit där och att min fot klarade av det. Lite ont hade jag i foten när jag kom hem, men inte mer än att jag vågar ge mig ut igen. Den är inte borta den där hälsporren, men den är faktiskt mycket bättre.
Hälsporre är ett segdraget problem , härligt att du känner dig bättre och kan gå dina skogsrundor.
Min sporre vill inte ge med sig, men övningarna med stretching av foten och “krafsandet”! med tårna för att skrynkla ihop en handduk hjälper en del.
Fortsatt trevlig helg!
Ja, jag verkar förhoppningsvis ha en hälsporre som läker. Den är i alla fall mycket bättre nu. Det är en bit kvar innan den är bra, men jag verkar kunna gå någon timme nu med bara lite ont efteråt. Hoppas din också går åt det hållet. Kan ju vara olika stora sår på senan.