Sitter och funderar lite på det där med att ta vara på det som växer.

I år har vi haft massor med bär. Röda och svarta vinbär. Hallon. Körsbär. Det enda som inte ger så mycket skörd är plommonträden. Men å andra sidan så har de aldrig mycket frukt. Vi har säkert tio plommonträd av olika storlek i vår trädgård och tillsammans brukar de väl ge oss 10 – 20 plommon varje år. De är så höga de där plommonträden så de enda plommon vi kommer åt är de som trillar ner på gräsmattan.

Vinbärsbuskarna – de röda – är också många. Någon gång har någon planterat dem nästan som en häck på en bit av tomten. De ger å andra sidan mycket bär i princip vartenda år. Och vartenda år så får fåglarna det mesta. Jag äter när de är färska, i frukostmaten och rakt in i munnen. Ett par omgångar med vispegröt brukar det också bli. Och sedan är det alltså dags med fåglarna.

Likadant är det med de svart vinbären. De äts upp rakt in i munnen eller på frukostmaten. Sedan till fåglarna.

Hallonen då? Ja, där har jag frusit in några i år för hallon kan jag tänkas använda i en smoothie. Men i övrigt så är det samma sak där.

Och nu har vi äpplen! Äpplen i enorma mängder. Träden ger så mycket äpplen i år så det är inte klokt. Och vi som inte ens gör äppelmos. Vi ska skänka bort en del, vi gör lite äppelkakor och sedan blir det nog att kasta resten.

Varför är vi så här dåliga på att ta hand om det som finns där? För att  vi inte äter mos och sylt mm speciellt ofta. Jag kokte äppelmos i början när vi flyttat till huset, men jag tror det moset finns kvar i källaren det mesta. Och har förmodligen möglat. Vilket påminner mig om att jag borde förmodligen gå ner och kolla i skåpet där nere vad som egentligen finns. Lingonsylt äter vi, även om det är så himla mycket, men annan sylt äter vi i väldigt, väldigt sällan. En burk räcker ofta mer än ett år hos oss. Någonstans i kylskåpet så finns det en burk hallonsylt. Om den är från förra eller förrförra året, det vete fåglarna.

Så kanske allt det där goda är lite bortkastat på oss. Samtidigt så ÄR det trevligt bara det att kunna gå runt och äta. Det är liksom lyxigt. Och visst är det bra att ha äpplen att ge bort till sådana som inte har äpplen själv. Och som är duktigare än oss på att använda dem. Så till viss del kommer det ändå till nytta.

Jag såg den här bilden på Instagram och var tvungen att söka lite. Den finns på massor av ställen så jag vet inte var den ursprungligen kommer ifrån och kan därför inte ge någon credit för den, men jag måste säga att jag tycker den är både bra och tänkvärd.

Jo jag vet att augusti räknas som en sommarmånad, men för min egen del så ser jag nog senare halvan av augusti som början på höst. Kring mitten av augusti brukar det bli lite kallare och det märks tydligt att det börjar bli mörkare på kvällarna.  Det är ingen självklarhet längre att det är ljust när jag tar kvällspromenaden med hundarna.

I år högg hösten in lite tidigare. Mörkret på kvällarna är väl som det alltid har varit, men vädret och kylan har varit höstigt. Redan min sista semestervecka blev det kallare och i slutet av förra veckan var jag tvungen att ta på mig stora höstjackan när jag cyklade till jobbet, och ändå frös jag.

Och så i söndags och även igår så är det varmt och skönt igen. Jag har för varma kläder så klart. Den här årstiden, precis som på våren, är det inte så lätt att veta vilka kläder som passar väderleken. Men jag har gärna varmt ett tag till så jag klagar inte över för mycket kläder. Njuter hellre av vädret.

Vi får se vad dagen idag erbjuder vädermässigt. Det är en sak vad det är just nu och en annan hur det är om några timmar. Väldigt ombytligt!

I större delen av mitt vuxna liv har jag haft migrän. Under många år så kom den ungefär en gång i månaden. Den brukade vara det första tecknet på att mensen skulle komma. Emellanåt kunde den komma ändå.

Folk förklarade för mig att när du kommer till klimakteriet då kommer din migrän att försvinna. Så det längtade jag efter. Det går ju liksom inte att undvika att bli äldre (eller ja det går det naturligtvis, men det alternativet tycker jag att vi kan bortse ifrån i det här sammanhanget) och då är lika bra att hitta fördelarna med det. Som vanligt med saker och ting så stämde det inte in på mig. När klimakteriet kom så blev det värre. Plötsligt fick jag migrän som kunde vara i tre dagar. Och som kom lite nu och då. Jag började skriva ner vad jag ätit och druckit innan jag fick migränen och försökte utreda vad det kunde vara som utlöste den.

Stress har jag konstaterat är den största orsaken. Nu är det som så att jag varken äter eller dricker stress så det går inte att undvika riktigt så enkelt. Vad jag gjort med det är att jag säger till mer när jag känner att stressen börjar komma. Säger nej på jobbet och ställer inte upp på ett möte till bara för att det är tomt i kalendern. Har liksom äntligen lärt mig att inte ha dåligt samvete för det. Att det är tomt i kalendern är inte ett tecken på att jag inte har något att göra. Det är bara ett tecken på att jag inte har något möte bokat då.

Rött vin kan ge migrän, men jag har märkt att det är nästan alltid rött vin ihop med stress som har mest påverkan. Så jag har inte lärt mig druvor eller så. Däremot har mitt huvud bestämt sig för att jag nog egentligen inte tycker om rött vin så jag undviker det rätt ofta. Och då rött vin, för mig, inte är en livsnödvändighet så är det inte något problem.

Det som jag märkt någon gång det är att äta för mycket sött på kvällen är inte bra. Och det kan jag verkligen vittna om idag. Igår kväll hämtade maken hem Gandalf som varit hos makens föräldrar tre dagar nu. De erbjöd sig att ha honom eftersom de tyckte att det borde vara bättre för honom där än på dagis. Och det var så himla snällt. Men tomt blir det ju hemma så klart. Men nu är han alltså hemma igen. Dock innebar det en hemmakväll för mig. Och jag fick för mig att jag skulle äta godis. Jag har varit sugen på godis jättelänge  nu och igår kväll så köpte jag mig en påse M-kulor som jag klämde i mig hela.

När jag får migrän är det nästan alltid som så att jag vaknar med det på morgonen. Jag har inte så ofta känningar eftersom jag helt enkelt sover mig igenom dem. Jag vaknar istället någon gång ganska tidigt på morgonen och tror mig ha känningar. Jag går upp för att hämta migränmedicin och efter några steg så brukar någon slå mig i huvudet med en hammare. Antingen lite lättare vilket innebär att jag får en migränattack koncentrerad till höger öga. Eller så slår den till ordentligt och jag får en som sträcker sig över båda ögonen. Den är värst. Då skriker jag nästan. Den där över båda ögonen är förresten ny, den kom med klimakteriet. Förut hade jag bara den över höger öga.

Sedan gäller det att få medicinen i sig snabbt och bara trilla ner i sängen igen. För då måste jag sova. Det finns inte en chans i h-e att jag klarar av någonting annat i det läget. På med sovmasken så att det blir mörkt och så sova.

Och idag vet jag alltså. Jag ska inte äta sött på kvällen. Då får jag MIGRÄN. Dubbelmigrän. Jag vaknade vid sextiden idag och hade känning. Jag reste mig för att gå ner och hämta medicin. Jag gick ett par-tre steg. Och då stod den där jäkeln där med hammaren. Och tog i för kung och fosterland. Det var knappt att jag klarade av att gå ner och hämta medicin. På något sätt gick det i alla fall.

Jag tänker alltid att jag ska lägga medicinen i min sängbyrå, men varje gång jag köpt ny så lägger jag den där nere i alla fall.

Medicin i näsan  (tar sprutdoser) och upp i säng igen. Tog några timmar innan jag kunde somna ordentligt, men sedan har jag sovit som en stock till nästan tolv. Nu har jag ätit, druckit te, tagit några andra huvudvärkstabletter som jag köpte i Bryssel, ska ta ett bad och hoppas att jag sedan ska klara av att gå på ett gardenparty vi är bjudna på.

Nu måste jag bara komma ihåg. Inget godis på kvällen! Det var ju inte ens speciellt gott! Har jag tur så blir som med rödvinet. Att hjärnan på något sätt bestämmer sig för att jag inte tycker om det längre.

Vad hände? Plötsligt så blev det bara jättehöst. Vi gick från varmt härligt väder till svinkallt, blåsigt och regnigt. Trots att jag varit med ett tag så är det svårt att fatta att det kan gå så fort! Har varit tvungen att ta på mig ett par långbyxor för första gången på länge. Tack och lov gick de på mig trots att jag inte haft något hårt sittande plagg på mig på hela semestern. Men jag vägrar strumpor än så länge. Vi får väl se hur länge jag kan klara det. Jag vill ha en gradvis förändring. Det vill säga jättevarmt, lite mindre jättevarmt,varmt, lagom varmt, mindre varmt, ljummet, kallt. Liksom så. Inte jättevarmt ena dagen och svinkallt nästa. Jag hade någon liten dröm om att mina pelargoner skulle trivas och ha det gott ungefär fram till oktober. Jag väckte dem lite sent i år så de har inte blivit så stora och fina även om flera av dem har blommat fint.

(Hm det var väldigt vad mörka bilder det var – märkte jag inte förrän nu. Men de visar å andra sidan väderstämningen just nu.)

Vi får hoppas att det kommer lite värme tillbaka. Det kan ju faktiskt vara riktigt fint även så här års. Hela september faktist.

 

Precis som jag misstänkte. Det där med att jobba var inte så roligt. Drömmer mig tillbaka till helgen. Då vi var i skogen. Skogen är en bra plats för själen att få ro.  Eller nästan ro i alla fall. Gandalfs höft började ju krångla igen som jag skrev om igår. Han får antiinflammatorisk medicin och vi kan bara hoppas att det hjälper. För helgens skogsbesök innebar det att vi mest åkte till skogen och satte oss på ett ställe. Iggy och jag gick lite, men det tyckte inte Gandalf var bra alls. Så vi fick mest ägna oss åt att odla själen lite mera stilla. Men skogen är ju skogen i alla fall. Och fint väder hade vi också.

Vi konstaterade att det fanns gott om lingon. Tack och lov har vi massor av lingon i frysen så jag behöver inte få någon ångest över att jag inte plockar.