Nu har forskare slagit fast att hundar förstår människospråk. Att de förstår orden och inte bara tonfallet.
Så otroligt töntigt att lägga pengar på sådan forskning. Varenda hundägare som varit tvungen att bokstavera något för att hunden inte ska förstå (t.ex. d-e-n-t-a-s-t-i-x när hunden inte får äta det för att han har fått en tand utdragen) har vetat det länge, länge. 
Tänk vad mycket billigare det hade varit om folk hade lite mera tillit till varandra.
Som jag brukar skriva om här så går jag i tankarna att äta alltmer vegetariskt. Igår skulle maken iväg på galej så jag tänkte att jag då skulle passa på att testa vegetarisk korv. Fråga inte varför. Jag är ju ingen större älskare av korv över huvud taget så jag vet inte varför jag skulle testa just det. Och läser någon riktig vegetarian det här så skrattar den väl sig halvt ihjäl, men så här kan livet vara för oss köttätare som försöker ändra sin livsstil.
Jag stoppade till på lokala Konsum och hittade EN sorts korv, valmöjligheterna var alltså inte så stora.
Det här paketet blev det och så här såg de ut när jag slängde ner dem i pannan.
Alltså väldigt lika vanlig korv. Jag stekte korven i olja och åt med korvbröd.
Var den god?
Ledsen att säga det men neej, jag tyckte faktiskt den var ganska äcklig. Jag gick in detta utan några förväntningar på att det skulle smaka som kött, men att det skulle vara smakrikt. De här korvarna smakade nästan ingenting. Smaken de hade var någon slags konstig brödsmak eller något motsvarande och jag hade svårt för konsistensen. För min del var det svårt att skilja korven från korvbrödet. I smaken alltså. Den gick dock ner i kombination med en ganska stor mängd stark senap och ketchup.
Så nix pix den här korven blir det nog inte flera gånger. Jag tänker dock inte ge upp, det måste ju finnas flera sorter i andra affärer.
(Hundarna däremot åt glatt varsin korv och slickade sig lyckligt om munnen)
Vi har ett medborgargarde i vårt kvarter ( eller är det kanske grannsamverkan?). Det är lite utspritt och de arbetar i mindre grupper. Grupperna har varsin tomt – eller två – som de bevakar. När det sker ett intrång så larmar de.
De som är närmst larmar först så de runt omkring har koll. Sedan larmar de efter hand som inkräktaren rör sig mellan tomterna. Skulle hotet bli för stort samlar de ihop sig och attackerar inkräktaren. Såvitt jag vet uppnår de alltid sitt syfte och inkräktaren ger sig av.
Jag pratar om våra skator. Och inkräktaren är nästan alltid en katt. Vi vet i princip alltid när en katt närmar sig. Vårt medborgargarde larmar. De är väldigt pålitliga. Småfåglarna har också koll på medborgargardet och känner sig nog ganska trygga när de har gardet i närheten. Jag har sett att småfåglarna fortsätter att bada eller äta trots att det finns en katt i närheten om bara gardet också är där.
Bild från Ljungbergmuséet där den här planschen finns att köpa
Jag vet att vissa retar sig på skator och tycker att de bara för väsen. Själv tycker jag de är fascinerande och smarta fåglar. Och nästa gång du tycker att de för väsen tänk på att de faktiskt har ett jobb att sköta.
Ja kanske inte de sista fåglar jag tecknar, men de sista i den här moleskineboken. Jag ska börja på en ny bok, men då vill jag göra något annat än fåglar samtidigt som jag vill ha någon slags tema. Har inte bestämt mig där ännu. Temat kan vara en teknik, men det kan också vara ett motiv. Beslut är svårt ibland 🙂
Men här är mina sex sista fåglar och i och med det så är den här boken alltså fulltecknad.
Det har varit så himla roligt det här projektet med fåglarna. Dels har jag lärt mig mycket mer om de pennor jag använt, även om pappret i sig inte varit särskilt bra, dels har jag lärt mig mer om fåglar. Hur jag ska rita fjädrar mm. Det är roligt att utvecklas också!
Nu ska jag göra det igen. Komma med ett recept som är så enkelt att det knappt är ett recept. Men det är gott! Och något vi återkommer till, framförallt på sommaren när vi röker fisk i grillen. Då är det gott med en kall, fräsch sås. Hos oss blir det oftast romsås.
1 burk crème fraîche
1 burk rom, inte så noga vilken sort
1 salladslök el motsvarande mängd gräslök
hackad dill färsk el fryst
1 klyfta vitlök
ev salt
svartpeppar
När det gäller rom föredrar jag röd, det går bra med svart också, men såsen riskerar att se lite läskig ut.
Hacka salladslök (eller gräslök) och vitlök fint. Blanda sedan lök, rom, crème fraiche och dill. Spara lite salladslök el gräslök att sprida över.
Smaka av med salt och nymald svartpeppar. Ibland är rommen så salt att det inte behövs något mer salt.
Strö över löken som du förhoppningsvis sparat.
Klar att servera!
En liten bit från där vi bor finns det ett naturreservat. Där finns det promenadvägar och där finns ställen att sitta. Jag går ofta dit med hundarna. Åtminstone när jag inte har hälsporre. Det har jag gjort sedan 2011 då vi skaffade Gandalf. Varje sommar så har jag sett ett gammalt par där i parken. De är där varenda dag. Tror jag i alla fall. Jag är inte där varenda dag, men de dagar jag går dit så är det gamla paret där. De dagar de är där sitter de i alla fall där i flera timmar.
De kommer dit med bil och de har med sig mat och fika och egna stolar. Jag har undrat så många gånger vad de är för några. Och varför de åker upp dit varje dag. Jag har dock aldrig gått och frågat dem, på något sätt så föredrar jag att undra.
Kanske är det som så att hon sitter på ett hem och han hämtar henne varje dag (det är nämligen han som kör bil och som fixar med stolar, mat och annat) för att de ska kunna vara tillsammans.
Eller så har de en gång i tiden haft ett hus, men tvingats att flytta till en lägenhet och så åker de upp dit varje dag för att få lov att vara ute på sommaren, så som de gjort i sitt hus.
Jag tycker i alla fall att det är väldigt fint på något vis. Som gammal kärlek.
Fastän jag inte har en aning om varför de är där. Varenda dag.
Jag tog ett foto på dem i smyg. Något som jag egentligen inte tycker om att göra, eftersom jag själv avskyr att bli fotograferad. Men det går inte att känna igen dem från bilden så jag visar den i alla fall.
Visst är det fint?
Det finns ett ställe nära vårt jobb som har så goda sallader. Orsaken till att de är så goda är att de har så många ingredienser. Inte bara sallad, gurka och tomat som det är ibland är när du köper en sallad. I de här salladerna brukar det vara en klick coleslaw, lite marinerade morötter eller rödbetor, någon quinoa- eller linsblandning etc. Att det är så många olika små blandningar i den gör att det blir väldigt gott. De här salladerna har väckt lusten i mig att göra på liknande sätt. I våras gjorde jag under period sallader till maken och mig att ta med till jobbet. Jag har planer på att börja med det igen för det var praktiskt och gott, och vi slapp betala för en dyr utelunch. De där uteluncherna blir allt dyrare och vi brukar prata om att vi inte riktigt tycker de är värda pengarna. Därför samlar jag på mig sådana där små recept som kan bli delar i sallader. Här har vi en. Och förutom att vara del i en sallad så fungerar det alldeles utmärkt som en del i en huvudrätt.
Rödbetor
olivolja
balsamvinäger
timjan
salt
peppara.
Skölj av rödbetorna och koka dem sedan i ca 40-45 minuter eller tills de blir mjuka.
Blanda under tiden dressingen. Till mindre mängd rödbetor (4-5 st) blanda ca 1 msk olivolja och 3/4 msk balsamvinäger. Till ca ett kg rödbetor dubbla mängden dressing. Oavsett så är det alltså en del olivolja till 3/4 del balsamvinäger. Timjan, salt och peppar efter smak.
Skala rödbetorna när de är varma, då lossnar skalet lätt.
Skär dem i klyftor och släng dem i dressingen medan de fortfarande är varma. Låt dem stå tills de är svala
När jag är ute och går så tycker jag om att emellanåt sitta på bänkar. Det är inte för att vila utan för att, ska vi säga, filosofera. Ibland njuta av utsikten. På mina promenader har jag en del favoritbänkar. Jag sitter alltså inte på vilken bänk som helst. Det går inte alltid att förklara vad som är tjusningen med en viss bänk, men jag känner den där tjusningen själv. Tänkte att jag skulle bjuda på några av mina bänkar.
Här är en bänk i stadsparken. Framför den är en stor gräsmatta och lite träd. Här gillar jag att filosofera en stund när vi går stadsparksrundan.
Även nästa bänk är i stadsparken, fast på vägen upp mot krönet.
Varför jag gillar den är väl inte så svårt att se? Bara se så mysigt den står där i backen.
Det är som så också att hundarna och jag liksom har hittat våra placeringar och roller när vi sätter oss. Iggy hoppar upp på bänken bredvid mig och Gandalf ställer sig rakt framför mig för att bli kliad. Efter en stund så brukar han lägga sig framför bänken och mina fötter. Så vi är väldigt överens alla tre om vad bänkarna ska vara till. 
Den här bänken brukar jag inte sitta på, men den är av någon anledning en liten favorit hos Iggy. En som han brukar hoppa upp på, så jag tänkte att den kanske skulle visas ändå.
Byter vi så ställe till en annan park som vi har här i stan. Där finns det en liten damm och vid den dammen finns det några bänkar.
Syns väl knappt på den här bilden, men bänkarna är till höger om klippan som är framför den röda stugan. Här sitter vi gärna en stund och tittar på vattnet.
Inte den sämsta utsikten – eller hur?
Eller så hoppar man på klippor. Det gillar vissa.
Och så har vi en bänk till i den här parken. Den här gillar hundarna extra mycket, vet inte varför. Maken har berättat att de brukar dra honom till bänken. Han hade inte fattat varför förrän jag berättade för honom någon gång att vi brukade sitta där. Här syns den på lite håll så att utsikten ska synas.
Och så lite närmare.
Vilken linslus Iggy var i det här inlägget då! Tänkte inte på det förrän nu!
I alla fall, det här är några av ”mina” bänkar. Jag hoppas att intresseklubben antecknar 🙂