Jahapp, nu är det alltså avgjort. Det blir inte någon Samsung Galaxy Note 7. För någon. De lägger ner produktionen. Vilken kalabalik alltså. Telefoner som exploderar och brinner. Sätter fyr på bilar och flygplan. Det här har dock fått mig att få upp ögonen för det här med Litiumbatterier överhuvud taget.

Ja, det verkar som att Samsung gjort en modell med något fel i, kanske för trångt eller något annat. Men det är ju inte bara Samsung! I och med det här så har jag blivit en Youtubenarkoman. Eller något åt det hållet. Har suttit och tittat på filmer om Note 7 och även om andra telefoner. Det där att telefonernas batterier börjar brinna är tydligen inte speciellt ovanligt. Oavsett modell. Det är i huvudsak inte telefonen som är problemet utan själva batteriet. Och kommer det i kläm, eller blir överhettat eller kanske är på allmänt dåligt humör så finns det en risk att det börjar brinna.

Det är faktiskt ganska otäckt. Sådana där batterier finns det ju i var och varannan manick nu för tiden. Vi har försökt vara försiktiga med laddare. Sett till att ha uttag som går att knäppa av med en knapp och så, detta eftersom vi hört om laddare som börjar brinna. Nu har jag börjat förstå att ett batteri kan börja brinna utan laddare. Tänk då på mig som har en telefon som ligger bredvid sängen, oftast till och med på sängen, om natten när jag sover. Detta eftersom jag ligger och lyssnar på en bok innan jag lägger mig att sova.

Gäller helt klart att börja fundera lite på det där med säkerhet. Och telefoner.

(Men jag vill i alla fall ha en ny telefon!)

Visst är det något djupt tillfredsställande att röra i en gryta. Känna motståndet från innehållet och dofterna som alltmer går ihop. I söndags gjorde jag en gryta som mamma brukade göra. Med fläskkött, morötter, kryddpeppar och lagerblad. Den smakade precis så som den skulle. Rörande gott.

Igår gjorde jag dahl.

OK färgerna kanske inte är det roligaste med dhal, det ser kanske till och med lite gäggigt ur, men kolla vad mycket det blev och tänk hur härligt det är att röra i en så stor gryta full med mat. Och dofterna är fantastiska.

Efter allt rörande så blev den också faktiskt väldigt god. Om jag får säga det själv.

Det har varit mycket här nu känns det som. Både för maken och mig. Tiden räcker liksom inte till. Jobba, jobba och sedan är liksom orken slut när vi kommer hem. Konversationerna blir nästan lite enstaviga. Hundarna har det också lite tråkigt när det är sådana här tider. Det blir inte mycket trickträning när orken saknas.

Jag är dock väldigt glad för att hälsporren börjar bli så mycket bättre. Om inget händer ytterligare är jag snart uppe i normal promenadlängd. Det blir en skogspromenad allt oftare nu igen. Igår tog jag dock den sista under dagtid på ett tag. För idag börjar älgjakten häromkring. Syntes tydligt i skogen för de där jakttornen var fixade och piffade.

Se bara så fina gröna gran kvistar som hängts upp.

Som jag skrivit om tidigare så beställde jag mig en ny telefon. Som exploderade! Ja, inte min telefon, för jag hann aldrig få den. Men andra telefoner av samma modell gjorde det. Samsung Galaxy Note 7 alltså. Så Samsung återkallade alla telefoner och skulle byta ut batterier.

Jag funderade i det läget på att byta till Iphone istället, men när de valde att inte ha något hörlursuttag föll den bort. Bestämde mig för att vänta på min Note 7.

Jag tänkte väl som så att det ska väl ordna sig. Har följt ett forum på Swedroid med människor som också väntar på en Note 7. Nästan terapi. Kikat på filmer om telefonen på Youtube då och då. Som ersättning under tiden. Eller nåt.

Ersättningstelefoner har börjat säljas på olika ställen i världen nu. Så då borde det väl vara bra. Eller?

Nej, för nu börjar tydligen ersättningstelefonerna också att explodera. Nu börjar jag verkligen tvivla. Ska det bli någon ny telefon? Eller ska jag skippa den här telefonen? Så typiskt bara. När jag nu äntligen bestämt mig så bestämmer jag mig för en exploderande telefon.

Den 4 oktober så lanserades Googles nya telefon. Pixel. Kan den vara något? Nu tycker jag i och för sig att telefonen är ful, men det lär jag glömma när jag haft den ett tag, åtminstone om den fungerar bra. Den har i alla fall ett hörlursuttag. Och – åtminstone enligt Google – en bra kamera.

Inte för jag vet när, eller ens om, den kommer till Sverige. Det lär väl också dröja.

Men jag måste i alla fall fundera. Kanske jag inte ska ha någon Note 7. Samtidigt behöver jag verkligen en ny telefon. Min är full och ibland måste jag starta om den för att få den att fungera över huvudtaget. Jag rensar och jag rensar, men det hjälper inte. Den där telefonen är numera en viktig del i ens liv. Telefon är det minsta den fungerar som, men i övrigt. Jag fotograferar med den, jag läser böcker på den, jag lyssnar på ljudböcker med hjälp av den. Musiken finns via den. Jag redigerar foton i den. Jag går igenom jobbdokument och presentationer på den, jag använder mail och meddelandefunktioner på den. Jag har inte facebook (det är det bara bloggen som har :)) så där är jag inte och kikar, men jag kikar på Instagram som jag tycker är ett ganska roligt socialt forum. Jag tittar på film, jag har mina gympaprogram liggandes på mobilen, castar dem till TV:n med hjälp av Chromecast. Osv. Det kommer nya användningsområden hela tiden. Så jag behöver en telefon!!! Och jag vill ha en ny.

Ja, det här var totalt osorterade tankar om absolut ingenting. Förmodligen ett ganska vanligt läge i min skalle.

OK, nu överdriver jag. Men så här kände jag mig förbaske mig igår när jag gav mig av till jobbet.

Och ja, jag överdriver. Vi har inga frostgrader. Men det blåste från norr och graderna var inte mycket över noll. Är det inte den värsta kylan på något sätt? Det där när det blåser och det är bara nästan frost. Den blir så extra rå.

Så nu får jag väl erkänna på riktigt att det är höst. Kvällspromenaden med hundarna, med fleecejacka under den riktiga jackan och jag blev inte ens svettig.