Varför vill ingen leka med mig?

Gandalf är en väldigt ”pratig” hund och jag har förstått att det är vanligt att collies är det. Han har många olika läten och det är ganska roligt att prata med honom. Ibland kan han däremot bli lite väl tjatig. Här har han plockat in en tennisboll till vardagsrummet och talar högljutt om för oss att den är jättefin och att det skulle vara väldigt roligt om någon av oss ville leka med den. Och honom.

Jag tror det är något fel på min hörsel

Jag läser väldigt lite böcker nu för tiden, men jag lyssnar på desto flera. Men just nu har jag problem. Jag hittar inga bra böcker!! Börjar på en ny bok och så är den tråkig eller den som läser är tråkig och jag håller just nu på att bli väldigt frusterad. Det jag gjort senast är att leta på bestsellerlistor världen över och bokrekommendationer världen över. Problemet är kanske att jag inte är så djup av mig, så de där väldigt intellektuella rekommendationerna rekommenderar ofta böcker som jag inte orkar med. När jag har läst en bok och ska berätta om vad jag tyckte om den behövs det ytterst sällan – troligen aldrig- ett lexikon för att kunna förstå orden jag beskriver boken med. Oavsett så har jag plockat böcker från de här listorna och det GÅR INTE BRA. Jag verkar ha fel smak, eller så har jag fel på hörseln.

Just nu lyssnar jag på en bok som heter ”A little life” av Hanya Yanagihara som har fått väldigt bra recensioner på många ställen. Det är en bok som tar många timmar att lyssna färdigt på, jag har lyssnat ca sex timmar nu tror jag. Och jag hör bara:

Bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, Jude, bla, bla, bla, bla, bla, bla, Willem, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, JD, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, Malcolm, bla, bla, bla, bla, bla, bla…

Jag har absolut ingen aning vad det är jag har lyssnat på. Har jag råkat tappa bort en timme så märker jag inte det. Känns som att det är en direkt fortsättning på stället jag slutade lyssna. Ungefär som att titta på Glamour. Det finns en stor risk att jag snart slutar helt och hållet. Den är förstås väldigt bra att somna till på kvällen! Bla, bla,bla, bla, bla ZZZZZZZZZZ.

Jag behöver tips på bra böcker!!! Inte för avancerade och djupa då för det klarar jag uppenbarligen inte av.

Om en vecka

Om cirkus en vecka så blir Donald Trump president i USA. Jag ska ärligen säga att jag har försökt förtränga det i mitt huvud. Men när tiden närmar sig så är det svårt att inte börja fundera. Framförallt när jag läser om hans beteende på Twitter. Som ett litet barn. När någon säger något som han inte gillar så skriver han att den är dum! Ungefär. En president måste tåla att bli driven med, måste tåla kritik. Kan inte möta det med sura miner och dåliga kommentarer. Efter Saturday Night Live där Alec Baldwin spelade honom hade Trump skrivit om det på Twitter och skrivit en tjurig kommentar om Baldwin. Jag har sett Baldwin jag också. För min del tyckte jag att spelade Trump helt fantastiskt!

Meryl Streep pratar om honom i sitt tal på Golden Globe galan och vad gör Trump? Jo, han skriver på Twitter att hon är en överskattad skådespelare. Jag säger bara hur barnsligt!! Och det ska vara en president. Han har till och med twittrat och gett den engelska premiärministern goda råd. Mm.

Utöver det har han tyckt att det behövs mer kärnvapen i USA. Han gör som en viss italienare, anställer sin egen släkt till sin stab. Han är såvitt jag förstått till och med oense med sitt eget parti. Redan innan han tillträtt.

Det som gör mig riktigt rädd är just hans humör. Hans oförmåga att kunna ta negativ kritik eller skämt som avser honom själv. När han tillträtt och blir sur på någon i något annat land. Vad blir twittersvaret då? ”I will nuke you” ?

Just nu känner jag mig rädd. Jag kan inte de amerikanska reglerna, jag vet inte hur mycket presidenten kan göra på egen hand och vad han behöver ha godkännande för. Men Putin på ena hållet och Trump åt den andra. Det bådar inte gott!

Svårigheten att komma tillbaka

För ett drygt år sedan var jag i ett bra läge. Jag hade jobbat upp formen och jag hade gått ner en del i vikt. Sedan kom alla mina krämpor. Ramlade och slog svanskotan – influensa – hälsporre – blindtarmsinflammation-hälsporre-svimma i badrummet.  Kort skrivet i alla fall. Och den där hälsporren är inte borta ännu även om den är betydligt mycket bättre och jag kan gå ganska långa promenader nu. Tummen börjar bli bra, men det är en bit kvar. Där är nästan ingen styrka i den och det gör ont i vissa lägen. Alltihop tillsammans har förmodligen också lett till ett lite sämre immunförsvar så jag har åkt på i princip varenda förkylning och maginfluensa som rört sig i min närhet. Ett hälsomässigt dåligt år helt enkelt.

Nu tänkte jag inte skriva detta för att gnälla eller för att någon ska tycka synd om mig. Utan för att jag märker att när det gått en så lång period så är jag lite off. Jag är trött, jag har inte lust att göra någonting och jag är lite allmänt nere känns det som. Ett år utan möjlighet till återhämtning, ett år då jag liksom kommit ifrån allting. Jag har inte kunnat renovera eller bygga med tunga verktyg, jag har inte kunnat gå mina långpromenader, jag har bitvis varken kunnat laga mat eller baka bröd. Mm mm. Kreativiteten blir klart lidande av detta. Det känner jag tydligt. Och humöret.

Jag måste helt enkelt skaffa mig en plan. En plan för hur jag kommer tillbaka till den jag egentligen är. Inte den här tråkiga personen jag plötsligt blivit. Det gäller att inte fastna i sådana här lägen, det tror jag nämligen är väldigt lätt. Att plötsligt se sig själv som en annan person och identifiera sig med att vara allmänt hälsokass. Jag känner i alla fall att jag är på väg dit. Dålig initiativförmåga helt enkelt.

Dags att komma igång. Och att se till att repliken ”Jag har en plan” – blir sann.

Glöm inte fåglarna

Med en bild av min väldigt fula fågelmatarstation så vill jag påminna om att nu när det är vinter så gäller det att tänka på våra småfåglar. Det är väldigt uppskattat av fåglarna och det ger mycket tillbaka.Och fåglarna är lika glada även om den plats där de får sin mat är så ful som den jag erbjuder. Jag har hängt upp matare i ställningen som kaprifolen ska klänga på. Jag har inga fina öppna fågelbord, även om jag gärna hade haft det, men i det här området så blir vi fullständigt invaderade av kajor och duvor. Så jag försvårar så mycket som möjligt, dels med burar runt om själva fågelmaten, som gör att bara små fåglar kommer in till maten. Dessutom har jag byggt en bur av kompostgaller under själva matarna för att stoppa duvor och kajor så mycket som möjligt att komma åt maten på marken. De kommer åt en del av fröna, men det hindrar dem från att bli riktigt många.

Jag får många kommentarer om att ”Ja, men kajor och duvor behöver också mat”, men de som säger så har inte invaderats av dem. Vi pratar inte några stycken. Vi pratar så många att det blir en sanitär olägenhet. Plus att de blir så många att det inte går för småfåglarna att komma åt maten.

Nog tjatat om de stora fåglarna. Matar du de små fåglarna så är det inte bara som så att du hjälper dem att överleva vintern. Du hjälper dem också att förstå  att din trädgård är ett väldigt bra ställe så när sommaren kommer stannar många av dem kvar i närheten och käkar upp ännu mindre djur som kanske vill förstöra dina äpplen eller annat som du odlar. Plus att de sprider frön naturligtvis. Sätter du upp ett par holkar så brukar de dessutom erbjuda fin underhållning med ulliga fågelungar.

Förresten, tänk på att gärna ha en buske eller något annat att gömma sig i närheten av maten. Så kan fåglarna gömma sig om det kommer en katt eller en rovfågel. Någon småfågel går förmodligen åt ändå, men det är trots allt livet.

Nyårslöften?

När jag går ut med hundarna så möter jag så klart andra människor. Och hundar.

Just nu tycker jag dock att jag möter ovanligt många människor mot vad jag brukar göra. Väldigt många går i rask takt i splajsans nya träningskläder och lysande rena skor. Kan detta månne vara nyårslöftesmänniskorna? De som brukar synas strax efter nyår på gym, löpspår och promenadstråk? De som har lovat att de ska börja träna. Och det gör de ju! Jag vet inte hur det är med de där löftena, alltså hur länge behöver du träna för att ha uppfyllt löftet? De flesta av dem brukar nämligen försvinna igen efter ett tag. Framförallt om vädret skulle bli lite sämre.

Samma människor brukar också synas en tid strax efter att semestrarna är slut

Och det blev vinter

Och så blev det vinter här också. Kallt. Och snön faller på Lilla huset.
Gandalf blir störtlycklig. Han vill att matte ska kasta snöbollar. Syns det inte i blicken? Hur han säger Matte, matte kom ut och kasta snöbollar! 

Och när inte det hjälper så kommer han närmre. Och säger det ännu tydligare. Att jag redan varit ute och kastat snöbollar har ingen betydelse, det blir aldrig tillräckligt många snöbollar. Så är det bara.

Iggy blir först också glad, men sedan kommer han på att det är kallt och att snön fastnar mellan hans tår och vill hellre gå in och ligga i soffan. Jag förstår honom. Jag är ju inte heller någon vinterälskare.