Jag brukar inte shoppa extra bara för att det är Black Friday. Jag funderar innan om det är någonting jag ändå har tänkt köpa och så kollar jag om det är något extrapris. Förra året så köpte jag en kamera, något som jag hade tänkt köpa ändå, men avvaktade Black Friday och hade tur.

I år blev det inget, det jag ville ha var inte på rea. Vad jag däremot kom ihåg var att när jag köpte min kamera så fick jag också ett presentkort på en fotobok och när jag tittade på presentkortet så var sista dagen för att använda det igår. Jag funderade en stund och konstaterade att det var synd att låta det förfalla. Så hela lördagen ägnade jag mig med att fixa till en fotobok.

Bokens innehåll blev de renoveringar vi gjort i och på vårt hus sedan vi flyttade in. 2008-2016. Det var ganska roligt att sitta där och fixa. Den hade säkert blivit bättre om jag hade haft längre tid på mig, men jag har bara mig själv att skylla. En bok blev det dock till slut. Hur den ser ut på riktigt får jag vänta och se, men på skärmen kan ett uppslag se ut så här.Just det här uppslaget är från vår köksrenovering. Nu ska det bli spännande att vänta på den riktiga produkten.

Det här med att ha en gipsad tumme är faktiskt lite krångligare än vad jag hade trott. Och tro då inte annat än att jag är väldigt nöjd med att jag inte slog sönder huvudet och tycker det är attan så bra att i det sammanhanget bara ha en gipsad tumme. Trots det så upplever jag det som något besvärligt.

Jag kan inte knäppa ett par långbyxor. Gäller alltså att ha klänning.

Jag kan inte skära min egen mat, så går jag ut och äter kan jag bara äta sådant som går att äta med pinnar eller med en gaffel Sushi upptäckte jag var perfekt mat.

Lagom enkelt att tvätta håret med en hand, samtidigt som den andra handen inte ska bli blöt. Tur att jag har ett badkar så att jag kan sitta ner och använda en handdusch.

Det där med att borsta tänderna på hundarna är bara att glömma. Där krävs två händer. Tur att jag har en snäll make.

Gå ut med två hundar samtidigt är inte heller möjligt. Har varit ute med Gandalf ett par gånger. Tur att jag haren snäll make.

Osv, osv.

Jag är väldigt glad att det här bandaget bara behövs under några veckor och inte under flera månader. Fy bubblan säger jag bara.

Förra veckan hittade jag av en slump en helt ny serie på SVT-play. Konstnärsdrömmen. Det är tio amatörkonstnärer som tävlar i måleri. En åker ut varje vecka. Och den som vinner får ställa ut på Waldemarsudde. Eftersom jag själv tycker om att teckna och måla så uppskattar jag det här. Det är kul att se deras olika stilar och redan efter två avsnitt så syns det att de utvecklas. De får olika utmaningar. I det första programmet var det porträttmålning, det hade jag definitivt haft svårt för. Igår var det stilleben och arkitektur, kanske mer min grej.

Jag hade gärna varit med och fått göra de här utmaningarna, samt fått kritik från riktiga konstnärer. Samtidigt så hade jag aldrig velat göra det framför en TV-kamera. Så därför får jag nöja mig med att titta på duktiga som vågar ställa upp även framför en kamera. Och jag har blivit väldigt sugen på  att köpa hem lite akryl- eller oljefärger.

Programmet finns på SVT play eller på TV 1 onsdagar kl. 21.00.

Igår tog jag bussen till sjukhuset. Vid stora busshållplatsen finns det en stor skylt med temperaturen i luften. När jag åkte ut igår eftermiddags så stod det +10 där. Och häromveckan stod det -10 där. Det går snabbt upp och ner. Jag vet att nästan alla andra tycker det är bättre när det är minusgrader och att det dessutom gärna ska ligga snö. För min egen del jag tycker faktiskt om när det är så här. Visst, det är förmodligen ett symptom på klimatförändringar och det är inte något bra tecken. Och även om jag försöker leva för att påverka klimatet så lite så möjligt så är det i huvudsak inte mitt görande att det blivit som det är, jag kan inte heller ändra på förhållandena så jag tillåter mig att gilla vädret. Det känns som en skånsk eller kanske en engelsk vinter. Jag är ju trots allt Skåning från början. Och det skånska vädret saknar jag således.

Jag vet dessutom att i januari-februari brukar vintern komma. Till min stora förtret.

Så det gäller allt att njuta så länge det går.

Mitt gips satt lite löst så jag var tvungen att få det utbytt. Tummen såg inte speciellt trevlig ut måste jag säga. Men mitt nya gips var lite gladare än det gamla. Kolla bara.

Blått och flott.

Vi köper oftast flytande tvål i olika storpack. Nu senast tex köpte vi fem liter linoljesåpa. Ibland köper vi en med olivolja i. Oavsett så behöver vi pumpflaskor att fylla på. Jag har tyckt det varit svårt att hitta braiga sådana. Brukar gå in och kika i olika butiker, men inget napp.

För några veckor sedan gick jag in i fina inredningsbutiken som har mycket snygga, och ofta mycket dyra, möbler och saker. Där hittade jag en ganska enkel, men ändå ganska rolig tvålpump. Den tänkte jag skulle passa i mitt badrum. Tills jag såg prislappen. Över 600 kr!!! För en tvålpump.

Nope, det fick vara.

Härom veckan gick jag in i en liten butik som ligger på vägen hem från jobbet. Som har lite allt möjligt, kläder, skor, inredning, blommor. Har inte helt koll på affärsidén, men där är lite kul att kolla om jag ändå går förbi.

Där hittar jag exakt samma tvålpump, såvitt jag kan bedöma i alla fall. Den enda skillnaden är att där kostar den 299 kr! Något som jag fortfarande tycker är lite dyrt för en tvålpump, men det är ändå överkomligt. Så jag slår till. Och nu står den där i mitt  badrum (ja vi har varsitt maken och jag, lyxigt värre).

Jag kan dock inte låta bli att undra hur tusan det kan vara SÅ stor skillnad på priset på en sådan liten grej!?!?!?

Jahapp, nu har jag tillbringat en dag på akuten igen. Efter en väldigt otäck upplevelse.

Onsdag kväll satt jag i soffan och kände att en magkramp var på väg. Jag har IBS och får ibland sådana kramper. Jag har kramplösande tabletter så jag tog mig till badrummet för att ta några sådana. Krampen kom väldigt snabbt så jag satte mig helt enkelt på toastolen för att vara förberedd för smärtan. Smärtan kom och jag tänkte att jag skulle ta mig till soffan för att lägga mig ner.

Nästa sak jag vet är att jag vaknar till av ett ljud som visar sig vara ljudet av mig själv när jag trillat rakt mot elementet som sitter mittemot toastolen.

Jag hade svimmat! Och ramlat! Jag känner att jag slagit i huvudet på två ställen. Framsidan av huvudet, egentligen hela pannan, med ett litet sår i hårfästet, men också baktill på huvudet finns det bula. Hur jag nu lyckades med det.  Jag ropade på maken som hjälpte mig till sängen. Var i ett rejält chocktillstånd kan jag lugnt säga. Jag satt vaken ganska länge, men ringde ändå någon gång på natten där till 1177 som gav lugnande besked. När morgonen kom hade jag rejält ont i tummen, men också i huvudet och kände att jag vill bli kollad och bokade tid på vårdcentralen.

När jag kom till vårdcentralen så kollade hon hjärtat och blodtryck mm, ville ju komma fram till VARFÖR jag svimmat (själv tror jag fortfarande att det är pga krampen). Hon hittade inget fel men skickade mig med tummen till röntgen.

Jag tar bussen till sjukhuset och till röntgenavdelningen kommer väl dit cirkus tolv. De röntgar min tumme och skickar mig sedan till ortopedakuten.

Så här tomt akutväntrum har jag aldrig sett.

Men så har jag tidigare bara varit på akuten kvälls- eller helgtid. Sitter där med min svullna tumme.

På akuten får jag veta att jag har en fraktur på min tumme. Och jag får en gipsskena.

När de hör hur skadan uppkommit vill de kolla flera saker. EKG, röntga huvudet, blodtryck och jag vet inte vad. Även de vill ju kolla VARFÖR jag svimmat och de vill inte att jag ska lämna akuten med en eventuell skallskada. Väntades på det ena och det andra och genomförandes det ena och de andra tillbringar jag slutligen cirkus fem timmar på sjukhuset. Mesta tiden sittandes i det här rummet.

Tack och lov för ljudböcker säger jag bara.

Men allting utom tummen visar sig slutligen vara bra även om huvudet gör ont. Förhoppningsvis kan vi väl se det som ett tecken på att det finns någonting inne i det som kan göra ont. Jag har ömmande bulor och en tumme med en gipsskena. Och är nog fortfarande lite chockad. Annars mår jag bra. Och får vara tacksam för att jag inte slog ihjäl mig.