Nasi goreng

När jag växte upp var risotto ris blandat med lite allt möjligt. Det är det inte längre. Numera är risotto krämigt ris med olika smaksättningar. Ja ni vet.

Det tänkte jag på häromdagen när jag läste något recept på risotto. Då kom jag att tänka på Nasi Goreng. Som jag brukade äta ganska ofta då, för länge sedan. Och så blev jag plötsligt väldigt sugen på det. Eller så blev jag sugen på det därför att jag läste om stekt ris på en vegetarisk blogg. Det kan ha varit därför också.

I alla fall fick jag för mig att göra det häromdagen. På mitt sätt. Jag har mitt eget sätt att göra Nasi Goreng. Hade i alla fall. Och jag tyckte allt att det blev gott den här gången också.

Nasi Goreng

Alltså ja, jag kunde försökt lägga upp det lite snyggt på en tallrik. Men det är ris och curry och grönsaker och ägg bladat till en enda röra. Hur snyggt är det egentligen? Och inte blir det något vanligt recept heller egentligen. För det ÄR ju indonesisk pyttipanna. Som är jättebra att använda rester till. Helst ska riset vara kallt skriver en del. Inte jag. För jag vill göra det på mitt sätt.

Ingredienser

Ris (hur mycket beror på hur många portioner du vill göra)
Currypulver
Olja (jag blandar det gärna med lite smör också)

Grönsaker som du bestämmer själv
Räkor
Annat som du gillar att blanda i, kan vara skinka, kyckling eller tofu som jag har här.

Ägg

I min Nasi Goreng den här gången har jag följande ingredienser.Nasi GorengGröna ärtor, morötter, paprika, röd och gul lök, räkor, marinerad tofu och ägg. Plus salladslök.

Gör så här

Vad handlar då det där om att göra på mitt sätt om då?
Jo att steka curryn och sedan det okokta riset i det innan du kokar riset.

Så här.

I en gryta häller du ner vatten och salt som ska användas för att koka ris. Sätt det på uppkokning.

I en annan gryta eller i en stekpanna (egentligen beroende på hur många portioner du tänker göra – den här gången sa maken ”gör mycket! så att det räcker till jobbet också” – så jag gjorde mycket) häller du olja (eventuellt blandat med lite smör). När det börjar bli varmt häller du i currypulvret och låter det ”steka” lite.

Nasi GorengSedan häller du i det okokta riset och steker det till det börjar bli lite glasartat (har inte någon bättre förklaring – du måste se det). Då häller du över riset i det nu förhoppningsvis kokande vattnet. Koka riset som vanligt.Nasi Goreng

Sedan kör du igång med det du ska ha i blandningen. Eftersom jag har råa morötter och de tar lite tid att bli mjuka så börjar jag med dem.Nasi Goreng

Och sedan i med alla grönsakerna utom gröna ärtor om du har det.Nasi GorengLåt det steka på relativt låg värme så att det blir mjukt.

När riset kokt klart så häll ner det i grytan och rör om. Sedan i med gröna ärtor, räkor och tofu. Sådant som bara behöver bli varmt, men inte behöver tillagas så länge egentligen.

Ska man göra Nasi Goreng på riktigt så ska äggen egentligen stekas vid sidan av, till en omelett som du skär i bitar och blandar i. Själv brukar jag hälla äggen i en skål, vispa dem lite och sedan blanda ner dem i det varma riset. Jag tycker det blir godare. Men det är jag det.

Det kan behövas lite salt i maten när du kommer så här långt. Smaka av med det helt enkelt.

Så här dags så skar jag också ner salladslök och hällde över.

Det blev gott!

 

Mera finbesök

De kom tillbaka de där sidensvansarna. De brukar göra det. När de kommer stannar de några dagar och flyger runt i grannskapet och käkar vad de kommer över. Några av dem var snälla nog att sitta i honungsrosbusken utanför vardagsrumsfönstret och posera. De vet nog om hur snygga de är.

sidensvans-2
sidensvans-1
sidensvans-3
sidensvans-4
sidensvans-5
sidensvans-6

 

Det blev inte någon supermåne

Jahapp. Det verkar som att det här stället där vi bor inte har någon som helst känsla för astronomi. När det var meteoritregn var det mulet, när det var blodmåne var det mulet och nu när vi har haft en supermåne så var det också mulet.

Det är inte rättvist!

Så det så!

Vilket skräp!

Vi tittade på uppföljaren till Independence Day. Som heter Independence day Resurgence.

Vi tyckte väl inte att den första Independence Day var något mästerverk precis, men den var i alla fall underhållande. Uppföljaren var bara dålig. När det var en bra stund kvar sa maken: ”vilket skräp”. Jag kunde inte annat än hålla med. Vi hade lite diskussioner om varför det kommer så många uppföljare av gamla succér och inte så mycket nytt. Maken hade en teori om att de med bra idéer säljer dem till dataspelstillverkare istället. Och att de tjänar mer pengar på det. Vad vet jag, så kan det mycket väl vara. De verkar i alla fall inte sälja sina idéer till Hollywood. Där jobbar man med gamla idéer. Som var bra en gång i tiden. Men inte längre.

Och ändå sitter vi oss ner och tittar på de där filmerna. Betalar för det till och med. Det tål ju verkligen att funderas på, vem är dummast. De som inte kan hitta på nya idéer eller vi som betalar för att titta på den dåliga reprisen av de gamla idéerna.

Oavsett. Har du inte tittat på Independence day Resurgense. Låt bli. Eller vänta åtminstone tills den blir gratis att titta på.

Töntiga böcker och töntiga TV-serier

Vad är det som gör att jag fortsätter att läsa en bok eller en hel bokserie trots att jag egentligen tycker den är riktigt töntig? Just nu har jag t.ex. plöjt (eller vad kallas det när det gäller ljudböcker?) Denise Rudbergs böcker om åklagarsekreteraren Marianna Jidhoff. Och den är så förbaskat osannolik, något som jag tänker på varenda gång jag läser dem. En åklagarsekreterare och två poliser (av någon rang) ingår i en ”hemlig” åklagarutredningsstyrka.  Riktigt töntig. Ändå har jag läst alla sex böckerna. Bara så där?

Eller den där töntiga serien Castle som jag tittat på.

En författare av kriminalböcker som blir ”konsult” till poliserna. En kvinnlig detektiv som konstant går runt i högklackat. Precis som rättsläkaren. Som när hon går runt på brottsplatserna har sitt långa hår löst hängandes och helt vanliga kläder. Jag menar hur töntigt är inte det??? Och ändå har jag sett på flera säsonger nu när jag fick viaplay gratis i några månader.

Vad säger det om mig?

Kanske att jag ibland tycker det är skönt att läsa eller titta på något med så enkel story att jag inte behöver tänka. Att det inte gör något om jag går och tänker på något annat och missar ett kapitel eller om jag sitter och surfar lite och missar ett halvt avsnitt av Castle. Lite lagom tidsfördriv. Så är det nog.

Jag vet inte. Men nu erkänner jag i alla fall att jag ibland fastnar för riktigt töntiga historier. Och jag skäms inte för det heller. I alla fall inte så mycket.

Fredag

Fredag morgon. Dags att gå till jobbet igen. Ibland känns det som att det där med att gå till jobbet är onödig tid i ens liv. Bara för att tjäna pengar. Livet är så kort och det hade varit roligt att ägnat det åt viktigare och roligare saker.

Måste erkänna att jag är avundsjuk på dem som är såpass duktiga entrepenörer att de fixar att göra sin hobby till sitt arbete.

Riktigt avundsjuk.

Finbesök

Jag höll på att göra mig färdig för att gå till jobbet när jag kikade ut genom fönstret. Såg en massa fåglar. Reagerade först inte, tänkte att det var väl en pilfinksfamilj som hoppade runt. Konstaterade sedan att de var alldeles för många och tittade lite till.
dsc01632-001

Det visade sig vara sidensvansar. Jag brukar se dem några gånger per vinter, och de kommer alltid i en stor flock.

Jag slet åt mig en kamera, men jag hann inte byta objektiv eller så för då hade de säkert hunnit vidare innan jag var klar med det. Ibland gäller det ju att bara knäppa av så snabbt som möjligt. Och ovan ser ni det ena trädet. I det andra trädet satt det några fler.

sidensvansar

dsc01635
Häftigt va!

Och ett riktigt finbesök.