När jag går ut med hundarna så möter jag så klart andra människor. Och hundar.

Just nu tycker jag dock att jag möter ovanligt många människor mot vad jag brukar göra. Väldigt många går i rask takt i splajsans nya träningskläder och lysande rena skor. Kan detta månne vara nyårslöftesmänniskorna? De som brukar synas strax efter nyår på gym, löpspår och promenadstråk? De som har lovat att de ska börja träna. Och det gör de ju! Jag vet inte hur det är med de där löftena, alltså hur länge behöver du träna för att ha uppfyllt löftet? De flesta av dem brukar nämligen försvinna igen efter ett tag. Framförallt om vädret skulle bli lite sämre.

Samma människor brukar också synas en tid strax efter att semestrarna är slut

Det här stått om hur poliser, brandmän och ambulanser blir ”beskjutna”  av raketer. Att det tydligen är någon slags nöje att skjuta dem mot människor, hundar och allt annat som kommer i vägen. Jag har läst det och jag har naturligtvis tänkt att det är en förskräcklig utveckling och var är deras föräldrar och hur fasiken kan de ha råd och en massa annat. Men ska jag vara riktigt ärlig så har jag än mer tänkt att yes, NU måste de väl ändå göra något åt det här med raketer.

Och idag läser jag att branschen själv vill stoppa raketerna. Att de föreslår en mer styrd reglering.

De får min röst. Och hundarnas.

Trots att det är mina egna hundar och det borde vara skitenkelt att få dem att titta på mig och knäppa av en fin bild. Men icke. Ibland är det helt och hållet mitt eget fel. Slinter till, hundarna kikar åt något håll och det blir suddigt.

Sedan får jag dem att titta på mig, men precis när jag knäpper av har Iggy tröttnat och börjar kika åt ett annat håll. Samtidigt så hör Gandalf något som han är säker på är en hund och måste så klart kolla.

Samma situation igen- jag står och låter och uppför mig som en mysko person, har båda hundarnas uppmärksamhet och knäpper till. Och vad händer? Ja, det låter någon annanstans och Gandalf svänger åt andra hållet och kollar. Såklart. Iggy kikar åt mitt håll dock. Alltid något.

Så småningom börjar de bli allmänt uttråkade och så fort jag börjar kika ner i kameran så blir allting annat så himla mycket intressantare.

Jag börjar erkänna mig besegrad och gör ett sista försök. Som visar en hund som tittar på mig, en som blundar och en matte som suddat till allting. Lika bra att ta en promenad istället.

 

Gandalf är rädd för smällarna. Eftersom folk inte kan nöja sig med att smälla kring midnatt på nyårsafton utan håller på många dagar både före och efter nyår så lever han i ständig skräck under en  lång tid. Du kan vara ut och gå med honom och det går bra, sedan smäller någon av en raket någonstans och han blir bara helt skräckslagen. Ibland går det knappt att få honom med sig. Jag avskyr de där smällarna. Det är inte bara hundar som har ont av det. Människor som kommer från krig lär känna av det. Och en massa vilda djur som blir helt skräckslagna. Jag minns ett år när jag stod på balkongen och såg hur en hare helt skräckslagen sprang runt mellan trädgårdarna och inte hade en aning om vart den skulle ta vägen.

I natt tog vi det säkra före det osäkra och halv tolv satte vi oss i bilen och åkte ut i skogen. Där tog vi oss en långpromenad mitt i natten och kom inte hem igen förrän klockan ett. Det hördes smällar på avstånd, men det gick bra. Gandalf tvekade ett par gånger, men det gick faktiskt riktigt bra. Så på det sättet firade vi nyår, långpromenad i skogen, i regnet. Och vet ni vad, det var faktiskt riktigt trevligt.

Iggy känner inte av smällandet på alls samma sätt, men ibland kan det vara lite mycket även för honom. Jag klippte hans lugg och tog ut honom i trädgården för att ta ett litet foto. Jag tänkte mig att ta ett foto på en glad berger, men någon snäll granne körde igång ett gäng smällare precis när vi var ute och på så nära håll blev även Iggy lite skraj. Så istället för en glad berger har vi här en lite ledsen en. Men i vart fall med en nyklippt lugg.

Jag satt här och tänkte skriva ett inlägg om 2016. Känslan var inte bra. Det vara bara negativa saker som dök upp i huvudet. Sjukdomar, skit på jobbet och annat snurrar i huvudet. Men det kan jag ju inte skriva om. Hur kul är det menar jag? Inte kul att skriva om och inte kul att läsa. För någon. Bestämde mig istället för att försöka skriva om bra saker som hänt.

I januari i år blev vi klara med renoveringen av sovrummet! Det var hur roligt som helst och jag är fortfarande så nöjd med det vi gjorde.  Jag fick också gå en kurs på jobbet som jag blev väldigt glad över. En kurs på sex olika tillfällen.

I februari så ska vi alltså bortse från hälsporre och istället vara nöjd med att jag hittade fina tvättkorgar att sätta i sovrummet.

Det kom lite snö och hundarna var glada en eller ett par dagar. Jag gillar ju inte snö, men jag är glad för att hundarna var så glada.Mars präglades av blindtarmsinflammation, men det var också som så att det faktiskt startade upp en ganska tidig vårJag började också med mina teckningar i den första Moleskineboken.

Moleskineböckerna har börjat väcka mitt intresse för att teckna och måla igen och även om jag inte kommit igång ordentligt ännu så kommer jag att göra det.

I april började jag kunna röra mig igen efter min operation och hälsporre till trots så tog jag mig äntligen ut i skogen.

Maj – vad hände för bra saker i maj då? Jag var i London. OK – det blev inte vad jag hade tänkt mig riktigt, hälsporren krånglade och jag kunde inte gå mycket, men jag upptäckte Snog youghurtglass och jag var trots allt i London. Äppelträden blommade som aldrig förr och var så vackra så det var inte klokt.

Juni – jag jobbade med ”hålet i väggen” och kom långt. 

Praktlysing och annat blommar för fullt i trädgården. Och vi struntar i Brexit – eller hur!

I juli började semestern och vi var i Bryssel. En stad som var en glad överraskning, vi trivdes väldigt bra där. Bra hotell och en väldigt trevlig atmosfär.Hålet i väggen blev klart och jag blev så himla nöjd med det.Vi var på roadtrip och åkte runt Vättern och det var hur trevligt som helst.

En tråkig sak som hände var att Gandalf slog sönder sin fina tand, och även om det var en tråkig sak så får den nog vara med här. Idag är han ju bra igen och kan äta ben och allt möjligt så det slutade bra i alla fall.

Och sommarvädret var helt fantastiskt, sol i princip hela sommaren.

I augusti  kom hösten men det var också sista delen av vår semester. Rosorna blommade som tokingar hela sommaren.Jag målade fåglar och tyckte det var SÅ roligt. Det tog slut med semestern, men jag tänker komma igång igen.

I september var vi på den traditionsenliga oktoberfesten vilket alltså innebär en resa till Skåne.

Vi köpte oss en robotdammsugare! Det var bra!

Trots hälsporren så började jag kunna gå NÅGOT längre promenader i skogen igen.

I oktober hände det inte speciellt mycket. Men det var en väldigt varm höst med bra väder och vovvarna jag gick rundan på mossen för första gången på i princip ett år.

Pelargonerna var ute ända till den 16 oktober i år – inte förrän då gav jag upp. Alltså ingen frost så långt.Och så kom november. Det var månaden då jag svimmade i badrummet och fixade tummen, men också månaden då jag svimmade i badrummet och INTE slog ihjäl mig.

Jag köpte nya lampor till badrummet. OCH en ny spegel.

Vi fick också finbesök i trädgården och de var snälla och poserade för mig!

Och nu är det december. I december var vi två veckor på Madeira. Det var toppen!En lugn jul och en lugn nyår på det.

Så nog har det hänt bra saker i år också. Flera stycken! Faktiskt bra att komma ihåg det.

GOTT NYTT ÅR! till den som orkade läsa allt det här.