De kom tillbaka de där sidensvansarna. De brukar göra det. När de kommer stannar de några dagar och flyger runt i grannskapet och käkar vad de kommer över. Några av dem var snälla nog att sitta i honungsrosbusken utanför vardagsrumsfönstret och posera. De vet nog om hur snygga de är.
Jahapp. Det verkar som att det här stället där vi bor inte har någon som helst känsla för astronomi. När det var meteoritregn var det mulet, när det var blodmåne var det mulet och nu när vi har haft en supermåne så var det också mulet.
Det är inte rättvist!
Så det så!
Vi tittade på uppföljaren till Independence Day. Som heter Independence day Resurgence.
Vi tyckte väl inte att den första Independence Day var något mästerverk precis, men den var i alla fall underhållande. Uppföljaren var bara dålig. När det var en bra stund kvar sa maken: ”vilket skräp”. Jag kunde inte annat än hålla med. Vi hade lite diskussioner om varför det kommer så många uppföljare av gamla succér och inte så mycket nytt. Maken hade en teori om att de med bra idéer säljer dem till dataspelstillverkare istället. Och att de tjänar mer pengar på det. Vad vet jag, så kan det mycket väl vara. De verkar i alla fall inte sälja sina idéer till Hollywood. Där jobbar man med gamla idéer. Som var bra en gång i tiden. Men inte längre.
Och ändå sitter vi oss ner och tittar på de där filmerna. Betalar för det till och med. Det tål ju verkligen att funderas på, vem är dummast. De som inte kan hitta på nya idéer eller vi som betalar för att titta på den dåliga reprisen av de gamla idéerna.
Oavsett. Har du inte tittat på Independence day Resurgense. Låt bli. Eller vänta åtminstone tills den blir gratis att titta på.
Vad är det som gör att jag fortsätter att läsa en bok eller en hel bokserie trots att jag egentligen tycker den är riktigt töntig? Just nu har jag t.ex. plöjt (eller vad kallas det när det gäller ljudböcker?) Denise Rudbergs böcker om åklagarsekreteraren Marianna Jidhoff. Och den är så förbaskat osannolik, något som jag tänker på varenda gång jag läser dem. En åklagarsekreterare och två poliser (av någon rang) ingår i en ”hemlig” åklagarutredningsstyrka. Riktigt töntig. Ändå har jag läst alla sex böckerna. Bara så där?
Eller den där töntiga serien Castle som jag tittat på.
En författare av kriminalböcker som blir ”konsult” till poliserna. En kvinnlig detektiv som konstant går runt i högklackat. Precis som rättsläkaren. Som när hon går runt på brottsplatserna har sitt långa hår löst hängandes och helt vanliga kläder. Jag menar hur töntigt är inte det??? Och ändå har jag sett på flera säsonger nu när jag fick viaplay gratis i några månader.
Vad säger det om mig?
Kanske att jag ibland tycker det är skönt att läsa eller titta på något med så enkel story att jag inte behöver tänka. Att det inte gör något om jag går och tänker på något annat och missar ett kapitel eller om jag sitter och surfar lite och missar ett halvt avsnitt av Castle. Lite lagom tidsfördriv. Så är det nog.
Jag vet inte. Men nu erkänner jag i alla fall att jag ibland fastnar för riktigt töntiga historier. Och jag skäms inte för det heller. I alla fall inte så mycket.
Fredag morgon. Dags att gå till jobbet igen. Ibland känns det som att det där med att gå till jobbet är onödig tid i ens liv. Bara för att tjäna pengar. Livet är så kort och det hade varit roligt att ägnat det åt viktigare och roligare saker.
Måste erkänna att jag är avundsjuk på dem som är såpass duktiga entrepenörer att de fixar att göra sin hobby till sitt arbete.
Riktigt avundsjuk.
Jag höll på att göra mig färdig för att gå till jobbet när jag kikade ut genom fönstret. Såg en massa fåglar. Reagerade först inte, tänkte att det var väl en pilfinksfamilj som hoppade runt. Konstaterade sedan att de var alldeles för många och tittade lite till.
Det visade sig vara sidensvansar. Jag brukar se dem några gånger per vinter, och de kommer alltid i en stor flock.
Jag slet åt mig en kamera, men jag hann inte byta objektiv eller så för då hade de säkert hunnit vidare innan jag var klar med det. Ibland gäller det ju att bara knäppa av så snabbt som möjligt. Och ovan ser ni det ena trädet. I det andra trädet satt det några fler.
Häftigt va!
Och ett riktigt finbesök.
Det blev Trump.
Jag vet, jag är ett dygn sen med min reaktion. Blev liksom lite för chockad.
Både maken och jag sa innan valet att det kommer att bli Trump. Ska jag vara ärlig så trodde jag nog ändå inte riktigt det. Åtminstone så visar min reaktion när jag fick veta att det blev Trump att jag faktiskt inte hade väntat mig det. Då hade jag väl inte blivit så besviken i går morse?
På Aftonbladets sida så stod det att le Pen och Putin skickat gratulationer. Tror jag det. Delvis samma skrot och korn, men samtidigt en oerfaren politiker som de förmodligen kan lura byxorna av. Vilket han i och för sig inte verkar ogilla. Att bli lurad byxorna av alltså.
Jag vet bara inte.
Vad ska man egentligen tro?
Vart är världen på väg?