Surdegsbullar

Vad  använde jag då mina fina ekologiska mjöler till? Jo, jag gjorde surdegsbullar.  I närheten av mitt jobb finns det ett fik som har så himla goda surdegsbullar med tranbär i och jag ville försöka göra sådana själv. Jag lyckades relativt bra.

Surdegen jäste och där blev fina hål i bullarna, men på något sätt blev de ändå lite kompakta mellan hålen. Konstig nog. Men de blev goda! Degen skulle egentligen jäsa i kylskåpet, för att inte jäsa för fort, men det var liksom lite fullt i kylskåpet så jag ställde in degen i vårt förråd istället. Inte kallt som i ett kylskåp, men rejält kallare än i övriga huset. Och det verkade fungera bra faktiskt. Det kommer jag att göra om. Ett annat alternativ är att jäsa bröd nere i källaren. Där är det kallt året om. Jag skulle förmodligen låtit själva bullarna jäsa lite längre, men det började bli rejält sent och jag ville faktiskt sova. En del kan jag offra för goda bullar, men det finna gränser för allt.

Rent mjöl i påsen

Media och bloggar och trender påverkar verkligen vad som finns att köpa i affärerna. Och naturligtvis också vad vi som konsumenter är beredda att betala för. Ekologiskt mjöl till exempel finns idag att köpa i nästan alla affärer. Gillas mycket av mig som gillar att baka bröd, och gärna med surdeg. Surdeg verkar fungera extra bra med ekologiskt mjöl.

Jag vet inte, men jag tycker också att de ofta gör påsarna till det ekologiska mjölet lite extra fina. Eller vad säger ni om de här Rustiquemjölerna från Ramlösa kvarn?

Bra att baka med är de också.

Vart tog snyggingen vägen?

Häromdagen tog jag hundarna med mig till brukshundsklubben. Inte för att jag skulle gå kurs eller kanske ens träna så mycket. Men vi kollade in några agilityhinder som faktiskt var uppe och kikade in i en ny inhägnad. Sedan gick vi en promenad i skogen. Det var framförallt därför vi åkte dit faktiskt, där är väldigt trevliga promenader i skogen vid brukshundsklubben. Och det är ingen som blir sur om de möter en småilsken hund som Iggy. Just den promenaden vi tog slutade vid en av träningsplanerna. Den här planen används mycket till lydnadsträning och där finns ett par stora speglar som du ska använda för att kunna se om hunden sitter rakt när den sätter sig vid din sida.

På långt håll fick Gandalf syn på sin egen spegelbild. Svansen for upp i vädret och han började pipa som han alltid gör när han får syn på en annan hund och så gav han sig iväg för att hälsa på den där snyggingen. Han brukar normalt inte reagera på sin spegelbild, i vart fall inte hemma, men det var väl skillnad så där ute och dessutom på träningsplanen där han vet att det ofta är andra hundar.

Tyvärr han jag inte få upp mobilen i tid, men här är i alla fall situationen strax efteråt. När både Gandalf och Iggy letar efter snyggingen som de nyss sett i spegeln. Mysko dock. Inget ljud och ingen doft!

Ett avlångt land

Jag läste hos Snigel om mycket snö och snöfall. Samtidigt sitter jag i min del av landet och kikar ut genom fönstret och ser en relativt blå himmel (något som gick över efter en stund). Jag har nyinköpta penséer i källaren som jag ska plantera i mina balkonglådor som jag har på trappan. Snödropparna blommar i rabatten och knopparna på växterna växer.

Vi kommer att få bakslag här också, det är jag alldeles övertygad om, men för nu, i den här stunden, så njuter jag av att det nästan är vår.

Raka tulpaner

Vi var och hälsade på en god vän. Vi hade med oss en bukett tulpaner. Det är gåbortspresenten nummer ett så här års, inte sant? Skulle värden eller värdinnan redan ha tulpaner hemma så gör det inte något. Det finns nämligen ingenting som heter för mycket tulpaner.

Värdinnan, som det handlade om den här gången, gav oss ett tips. Hon hade själv nyligen fått samma tips. Tipset var att om du blandar lite potatismjöl, typ en halv till en tesked, i vattnet som du sätter dina tulpaner i så håller de sig raka. Hon hade själv testat och det fungerade!

Sist jag köpte tulpaner så tänkte jag att jag skulle testa det där tipset. Jag stod där med vasen, tulpanerna och vattnet. Plockade fram potatismjölet. Strax innan jag hällde potatis mjölet i vattnet så kom jag på en sak.
Jag gillar krokiga tulpaner! Jag tycker om att de böjer sig och hänger lite som de vill. Det är liksom en del av charmen med tulpaner för mig.
Så det blev inte något potatismjöl. I vart fall inte den här gången. Men för den som faktiskt vill ha raka tulpaner. Testa potatismjöl!

En lagom utmaning?

Även om orken inte är vad den borde vara så är det viktigt med utmaningar, med rutiner. Så jag tänkte mig att hoppa på utmaningen blogg100 även i år. Det vill säga ett blogginlägg om dagen 100 dagar i rad. Jag har gjort det några år i rad och förra året slutade det med att jag fortsatte försöka skriva ett inlägg om dagen även fortsatt tid. Och det har faktiskt gått relativt bra. Tills orken tog slut.

lnte för att min blogg gör någon egentlig skillnad någonstans, men den ger mig själv någonting. Så jag gör ett nytt försök även i år och börjar jag tycka att det är för jobbigt så hoppar jag av. Konstigare är det inte!

Vinterflugan

Jag har sett på nätet att det snöat söderöver i landet. Och häromdagen när jag pratade med min syster, som bor i Österlen, utbrister hon plötsligt: ”Nej! det snöar! Varför tittade jag ut genom fönstret?”

Hos oss har det emellertid varit väldigt vårlikt. I rabatten på framsidan så har till och med snödropparna kommit väldigt långt. Något som gör att jag börjar få för mig att det är vår. Jag är alltid väldigt lättlurad när det gäller våren. Faktum är att det är nog till och med är som så att jag faktiskt vill bli lurad när det gäller våren.

Häromdagen såg jag att det är inte bara är jag som blir lurad. I badrummet så såg jag en fluga krypa på rullgardinen. En vinterfluga. Troligen är det mer ödesdigert för flugan än för mig att bli lurad, men oavsett så väckte flugan lite tankar. Och fyllde på min inbillning om att våren nog faktiskt är här.