Det där med julen. Jag vet inte, men jag kan faktiskt inte komma ihåg att jag någonsin skulle varit en julmänniska. Kanske någon gång när jag var riktigt liten, men det har jag i så fall glömt. Jag minns i alla fall ifrån när jag var lite större att jag inte var så förtjust, i vart fall inte i det där med julklappar. Min pappa var bipolär som det heter nu för tiden, då sa de att han var manodepressiv, och han åt inte sin medicin.

I hans fall innebar det att vissa perioder kom han på bra idéer och kunde tjäna pengar och ibland ganska mycket pengar, men han gjorde också av med dem. Han kunde köpa onödigt dyra presenter, eller låna ut till den som frågade. Vem som helst i princip. Det enda pengarna inte användes till var att köpa mat och betala hyror.

Därför tyckte jag det var läskigt att önska mig saker. För önskade jag mig något dyrt och han var i en sådan period att han hade pengar kunde han köpa något dyrt. Jag vet inte om alla fungerar så, men jag var i alla fall sådan att jag ofta önskade mig saker som jag egentligen inte ville ha, men som var roligt att önska sig liksom. Det låter kanske helknäppt, men så var det i alla fall. Om du då har en pappa som lägger alla pengar på en jättedyr present till dig själv, men inga pengar på mat, då känns inte presenten rolig alls. Och då sitter du där med en present, med ett dåligt samvete för att du önskat dig presenten och ett ännu sämre samvete för att mamma får jobba extra för att få ihop pengar till julmaten. Då blir du inte så glad i julklappar. That’s it liksom. Du blir väldigt försiktig med dina önskningar.

Skaffar du dig sedan i vuxen ålder ett jobb där du ser hur människor råkar illa ut för att de lånar pengar eller använder hela lönen för att köpa helt onödiga julklappar, för att fixa den ”perfekta julen” och sedan hamnar i skuld, eller börjar banka varandra i skallen därför att de blir frustrerade för att pengarna är slut. Ja, det hjälper heller inte till för att du ska börja gilla jul och julklappar, konstigt nog.

Jag kan nästan känna mig fysiskt illamående av julklappsutdelning, helt knäppt jag vet, men så har jag aldrig påstått att jag inte är knäpp. Jag står för det. Att se människor slänga en massa pengar på onödiga julklappar från oktober och framåt känns inte heller speciellt kul. Brukar försöka undvika att röra mig i potentiella julklappsbutiker under den perioden. Kanske något jag borde söka för?

Även om jag på något sätt tycker att det är alla andra som behövde fundera lite. Varför ska det vara så mycket presenter, så mycket onödigt slöseri, varför kan inte julen handla om att träffas och ha trevligt. Prata och äta gott. För mig hade det varit helt perfekt. För julmat har jag alltid gillat. Någon gång när jag var liten lät jag bli att äta tre dagar innan jul för att jag trodde att jag skulle kunna äta extra mycket mat på julafton då. Inte så smart som jag trodde dock, för följden blev istället att jag knappt kunde äta någonting alls. Nu vet jag varför det blev så, men i den åldern kändes det logiskt. Sedan ska tilläggas att nästan den enda julmaten jag brukat äta är skinka, brunkål, potatislåda och skinksky. Resten har kunnat vara för min del.

Nu har jag dock börjat tröttna på julmaten också. Faktum är att jag tror att jag håller på att bli en ännu värre tråkmåns när det gäller julen. Det jag fortfarande gillar är att vara ledig. Något som just den här julen inte är så mycket att hurra för heller. Den sämsta julledigheten som det kan vara tror jag. Det enda positiva är att det kan bara bli bättre. Vilket är en bra sak!

Men jag tycker om alla ljusen. Och doften av gran. Att dekorera en gran har heller aldrig gjort mig ledsen, eller att vakna upp och känna doften av gran och tända julgransbelysningen. Det är mysigt. Även om vi nog inte heller i år kommer att ha någon gran.

Och vi har i alla fall bestämt att även om vi förmodligen inte kommer att ha så mycket julmat i år så vill vi ha våran ”lillejulafton”, då vi äter sill och jansson och dricker snaps och öl. Det är nästan trevligare än julafton.

(Julmust är också gott. Och svagdricka.)(hittade den här hos herregudco – kunde inte låta bli att visa upp den i sammanhanget)

Maken och jag satt och pratade om AI (Artificell Intelligence) och maken berättade att Google tydligen har anställt ett antal säkerhetsexperter som ska jobba med det här att den artificiella intelligensen inte blir farlig för människor. Och då kom vi att prata om Isac Asimov som redan på 40-talet funderade på det här med hur det skulle kunna bli om maskinerna blir intelligentare än människan. Som i Terminator – typ. Något som inte är långt borta, man arbetar med datorer som kan lära sig saker, utveckla sig själva. Det gäller att se till att de inte blir så smarta att de ser människan för vad den egentligen är,  dvs. farlig för resten av världen. Då vet vi nog aldrig vad som kan hända.

Isac Asimov som skrev böcker om robotar och annan sci-fi skapade tre lagar som handlar om just det:

1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom om sådana order kommer i konflikt med första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med första eller andra lagen.

På 40-talet! Sa jag det? Hade han en tidsmaskin eller?

Sedan satte vi oss tittade på Jason Bourne, den senaste Bourne-filmen som kom i år. Där verkar CIA ha tillgång till varenda övervakningskamera i hela världen, bara så där. Kan det vara så? Jag undrar bara, för det sägs att verkligheten överträffar sagan, något som också bevisas alldeles för ofta.

I filmen vill CIA börja samarbeta med någon som har ett stort socialt nätverket (jag tror att det ska föreställa facebook) och med hjälp av det börja övervaka alla ännu närmare. Samtidigt som den som ansvarade för det sociala nätverket stod och berättade att nätet skulle byggas ut med mer personlig kontroll för att du skulle få en ännu mer anpassad upplevelse (jag säger bara 1984 -läs boken om du inte gjort det).

Och så öppnade jag just ett mail från Evernote (där jag uppenbarligen har ett konto som jag helt glömt bort) där de skriver nästan exakt så som de pratade i filmen.

In building a more personalized Evernote service that can adapt to the way you think and work, we may need to oversee these automated technologies to ensure they are working as intended…

Also, we’ll be using data from other sources to tailor your Evernote experience and explain how you can get more out of your Evernote account. For example, a student and a professional may have different needs. Customizing the Evernote experience will make it more useful for everyone…

Neeej, tänkte jag – nu börjar det nästan kännas otäckt och gav mig in på Evernote för att radera mitt konto. Vilket visar sig inte går! Det går att avaktivera, men inte att radera. Hate it! Har skickat ett mail till dem nu och bett dem radera mitt konto, vi får se hur det går.

Ja, genom de här tankarna som ramlade ut helt utan någon styrsel känns det som så vill jag alltså uttrycka min oro för vart vi är på väg. Vi har en galning som blivit president i USA, vi har allt starkare högerpopulister och vi har en rysk president som är jättelycklig över att det valts en galen president i USA för då kan förmodligen den ryska presidenten mer eller mindre göra som han vill. Och så kan alla de här galningarna övervaka nästan vartenda steg vi tar!

Det kanske vore bättre om maskinerna tar över?