Ja, här har det blivit ett långt uppehåll. Det bara blev så. Inte meningen att göra någon orolig. På sitt sätt har det varit en lite tråkig stämning här på bloggen ett tag. Tycker jag åtminstone själv. Mycket skriverier om sjukdomar och återhämtning och annat. Så vad hände? Jag gick till doktorn. Inte för något särskilt, utan jag gick till doktorn för att fråga varför jag hela tiden blir sjuk. Varför jag konstant antingen är sjuk eller halvsjuk. Att jag tycker att jag aldrig har en frisk dag och att jag inte heller av den anledningen orkar ge järnet vare sig på jobbet eller hemma.

Kände mig nästan lite dum. Att gå till doktorn när jag inte är sjuk. Just då var jag nämligen inte sjuk, hade bara lite efterverkningar av influensan. Doktorn lyssnade och frågade och lyssnade och frågade. Jag har varit hos just den här doktorn tidigare och har väl inte varit så jätteimpad. Men den här gången tog hon sig tid. När hon hade lyssnat och frågat färdigt så sa hon till mig. Vet du vad, sa hon, jag hör att du behöver gå hem och vila. Om du inte gör det så kommer det här bara att bli värre. Det finns ingen annan väg att gå. Ungefär så sa hon. Och när hon sa det så kände jag att ja, visst är det så det är. Jag behöver vila. Bara tänka på mig själv ville doktorn att jag skulle göra. Hon sa att det hon hört från mig är så typiskt, kvinnlig akademiker, vill fixa allt. Sedan sjukskrev hon mig. För utmattning. Jag var hos doktorn en tisdag. Hon frågade mig om hon skulle sjukskriva mig från dagen innan. Nej, sa jag, jag jobbar. Men då sjukskriver jag dig från och med imorgon? Nej, skriv torsdag sa jag. Doktorn skrattade. Varför skrattar du? undrade jag. För att det är så typiskt sa hon. Du kan inte bara gå hem, du måste fixa något först. Men så gjorde jag i alla fall. På onsdagen fixade jag lite för att det skulle kännas bättre att gå hem. Sedan cyklade jag hem. Slappnade av och blev bara dundertrött. Verkligen dundertrött. Sedan hände något som jag inte vill skriva om här, men som dessutom gjorde mig väldigt ledsen. Så jag var utmattad och ledsen.

Det är ganska fantastiskt hur trött du blir när du släpper taget. När du släpper alla plikter och bara är. Jag sover fortfarande uppemot tolv timmar per natt och det känns som om jag kunnat sova mera. Jag har fortfarande inte lust med någonting egentligen, men måste börja ta tag i livet lite och tvinga mig själv till att vilja något. Får börja med att ge mig enkla uppgifter. En av dem kan vara att börja skriva några rader här igen. Den här sidan ger mig ett litet utlopp för tankar. Och emellanåt för kreativitet.

Nu skriver jag inte mer idag. Men nu vet den som undrar varför det varit tyst. Jag har inte varit här. Jag har inte varit och läst någon annans tankar heller. Jag har bara försökt läsa mina egna.

Jag är inte så politisk av mig. Eller så är jag det. Vet inte riktigt hur det ska definieras egentligen. Vad jag ville säga är att jag inte är trogen ett parti, eller ens en viss sida. När jag inte tycker att något parti har ett bra program så röstar jag blankt. Något som så klart kan ses som fegt, men för mig är det ett sätt att visa förakt. Även om ingen förmodligen lägger märke till det. I de fall jag tycker att ett parti verkligen känns bra så röstar jag på det, oavsett om det är till höger eller vänster. Ungefär så. Jag är inte för vare sig extrem höger eller vänster, men annars har jag tyckt att våra partier börjar bli ganska strömlinjeformade. När Reinfeldt var ledare för moderaterna så tyckte jag till och med att moderaterna var ett parti jag kände stort förtroende för. Till skillnad från nu. Vad Kinberg Batra håller på med har jag ingen aning om, men en sak är säker och det är att min röst kommer hon inte att få. Hon känns osäker och därmed farlig. Oavsett, jag ska inte gå in på några djupa politiska funderingar eller diskussioner för så mycket kunskap har jag inte. Jag tänkte bara ha någon inledning till att lägga in den här serien som var i SvD idag. Den tycker jag är ett riktigt bra försök att tolka hennes konstiga uttalanden.

Mitt tips!

Skippa årets influensa! Gör det!

Jag testar den just nu och den är INTE värt det.

I torsdags var jag tvungen att gå hem från jobbet. Jag blev yr och liksom bara försvann. Fredagen var jag också hemma. Funderade på vad detta kunde vara, om det bara var som så att jag är så trött så att liksom kraften försvann för mig. Det borde inte vara blodtryck eller någonting annat, för så mycket som jag blivit testad det senaste året så vet jag i alla fall att alla värden är bra. Igår tänkte jag ta mig en förmiddag på stan och tog mig dit. Jag var inte på topp där, men det kändes ändå skönt att gå lite där. Jag var på Twilfit och fyllde på trosförrådet, jag köpte ett nytt spänne till min ryggsäck och egentligen inte så mycket mera. Jag satte mig och tog en räksallad och en muffins på Espressohouse. Jag gillar att sitta där om jag kan få en fåtölj. Igår var det visserligen lördag, men jag kunde konstatera att det var inte mycket folk på stan.

Men jag var väldigt, väldigt trött. När jag kom hem sa jag till maken att jag nog måste vila lite. Och sedan började jag att frysa. Och frysa. Tills jag hade 38+ i feber. Då tog jag några tabletter för att stoppa upp det lite. Idag har det varit likadant. Fått rejält ont i halsen och även idag 38+ i feber. Vet inte om det är en rejäl förkylning eller om det är influensa. Jag hoppas INTE på influensa. Så jag är inte på topp just nu. 

Nu har det gått en helg och det har skett lite städning, lite matlagning och lite sitta och ha det skönt. Så jag tycker vi har hunnit en hel del. Min hälsporre har börjat bråka lite med mig igen så just nu undviker jag långpromenader. Lite kortare promenader. Jag tror att det halkiga vädret gör att det inte blir så bra för foten. När jag har dubbar blir det inte något bra motstånd och jag går helt enkelt lite konstigt när det är halt. Men ännu jobbigare är mitt huvud. Det har börjat tänka. Ja, det kanske låter som att jag inte brukar tänka, för det gör jag, men just nu är det så mycket tankar i mitt huvud att jag knappt får ihop dem emellanåt. Jag skrev häromdagen om hur jag ska göra för att komma tillbaka efter mitt otursår och jag tror att det här med att det snurrar tankar i mitt huvud är en del av det. Att komma tillbaka alltså. Det värsta är att det gör att jag sover lite sämre också. Tankarna snurrar konstant. Vi får hoppas att de där tankarna leder till någonting gott.

Någonting gott tycker fåglarna i trädgården i alla fall att jag bjuder dem. Jag älskar att mata fåglarna och se hur de gillar min mat. Efter att jag skadade tummen så kunde jag inte fylla på fågelmatarna och dessutom åkte vi två veckor till Madeira så det var en period när mina fåglar inte fick någon mat. När jag började med maten igen så var här inte många fåglar. Jag som brukar få besök direkt jag fyllt på och gått ett par meter från mataren. Det tog emellertid inte många dagar förrän de var tillbaka. Mina små fåglar. Och några stora. Det tråkiga med mataren just nu är att jag inte har så lätt att se den inifrån. Förut hade jag den utanför vardagsrumsfönstret i ett dött äppelträd, men det trädet trillade omkull en dag och det var det. Jag kan se dem från andra våningen, balkongen eller sovrummet så det är där jag kan stå med en kamera. Det blir mycket zoom så kvaliteten blir därefter. Dock visar bilderna att det är välbesökt i alla fall.

Det var inte så många sorter här när jag tog bilderna mest pilfinkar och talgoxar, men i några hörn syns även gulsparvar och utanför i trädet, helt utanför bild, satt några sidensvansar. Här brukar också vara flera sorter, men alla de där småfåglarna är välkomna.

Här är en duva som försöker få tag i lite korn innanför kompostgallret.

Just nu har det bara kommit ett par duvor och bara ringduvor (eller är det skogsduvor) och de har jag inte något emot. Men när stadsduvorna börjar komma så är det inte roligt. Kompostgallret hindrar dem i alla fall från att komma åt så mycket mat.

Jag har sett att när det är tö är även fågelbadet populärt så jag brukar göra rent det och fylla på nytt vatten i töväder.