Som att köpa kalsonger

Vi har en spis. Inte en häll och lösa ugnar utan en spis som innehåller både spis och ugnar. Hällen på vår spis har under en period nu börjat sjunka. Nej, det är egentligen en helt felaktig beskrivning. Den började helt enkelt att lossna. Det började i övre högra hörnet och har spridit sig efter hand. Jag har allt mer hållit mig till det nedre vänstra hörnet när jag ställt grytor på spisen. I längden en ohållbar situation helt enkelt. Samtidigt en sådan där sak som du ofta drar dig för. Dels är det jobbigt att ringa och få tag i en reparatör, dels är det jobbigt att vara tvungen att vara hemma mitt på dagen därför att det ska komma dit en reparatör och sist, men inte minst, så kostar det alltid mer pengar än vad du har lust att lägga på en spis som har några år på nacken.

Tills sist blev vi i alla fall så illa tvungna. En reparatör kom och tog bort den gamla hällen och satte dit en ny. Då var det ganska lätt att se HUR mycket våran häll egentligen hade börjat lossna.20161029_09525401

Då, när du står där och lagar mat, så vänjer du dig liksom efter hand vid att ha en allt snedare häll och att noga hålla koll på att inte något rinner ner i den där växande öppningen. När den till sist kommer loss så ser du plötsligt hur den egentligen såg ut.

Och så satte han dit en ny häll. Som kostade flera tusen.20161029_09531601

Och i köket blev det … precis som förut. Flera tusenlappar och inget nytt!

Som att köpa nya kalsonger, som maken brukar säga.

Bollplank i vardagsrummet

Jag satt och letade efter något att teckna. Utan framgång. Hittar liksom inte rätt. Däremot hittar jag en massa gamla bilder. T.ex. från när  vi renoverade vardagsrummet. När det var tomt och väggarna inte var fixade så brukade vardagsrummet användas för bollekar med Gandalf. Han älskade det. En gång ställde jag mig med kameran för att jag hoppades få några roliga bilder. Jag lyckades dock inte få en enda där hundrackaren är i fokus. Av någon anledning (läs slöhet) så har inte bilderna blivit raderade. Nu gjorde jag en gif av dem. Blev lite kul även om det inte är bra. Går i alla fall tydligt att se att Gandalf är i sitt esse.

Den ena varianten är lite långsammare än den andra. Bara att välja.

Långsam variant

Snabb variant

Mera vinterförvaring

Som jag skrivit om tidigare så har jag den här sommaren gjort minimalt med arbete i trädgården. Det bestämde jag mig för redan i vintras. Och jag har inte ångrat det.

Mina blommor i källaren har jag dock planterat om och ställt ut. Eftersom jag nu har dem så får jag i alla fall ge dem lite uppmärksamhet. Resten av sommaren har de dock inte fått mycket tillsyn. Lite vatten då och då är det enda.

Pelargonerna åkte ju ner i källaren för ett par helger sedan. Denna helgen var det fuchsiornas tur.20161030_10550501
Jag tog mig till och med i kragen och klippte ner dem lite. 20161030_105211_hdr01

20161030_105357_hdr01Här står några av dem redo för en flytt ner i källaren.20161030_105116_hdr01

Det känns alltid lite tråkigt att klippa ner fuchsiorna på hösten. De är alltid som finast då och det går aldrig att vara säker på att de kommer tillbaka nästa år.

Bara hoppas.

Ett litet stativ

Den lokala konstnärsbutiken hade lite rea så jag kunde inte låta bli. Jag åkte dit och köpte mig ett litet bordsstativ.Bordsstativ

Det har blivit väldigt lite tecknande efter det att semestern tog slut, men jag ska förhoppningsvis komma igång igen och någon liten ny pryl eller något nytt konstnärsmaterial brukar kunna få en bli sugen på att köra igen. Det  var inget dyrt stativ och det är som ni ser ganska litet, men det känns ganska stabilt och bra ändå.

Lördagsshopping!

Härlig höstdag

Det har varit några fina höstdagar den här veckan. Jag tycker INTE om att det blir mörkare och mörkare, det gör jag verkligen inte, men jag måste erkänna att det har varit väldigt fina färger just nu och det har dessutom varit väldigt fint väder som visat upp färgerna. Jag har som sagt haft mycket att tänka på och det har blivit långa promenader. Hundarna har inte varit ledsna för det. Och det har funnits mycket fina, mustiga färger att beundra.

20161028_14053402

Vi har promenixat och vi har stannat här och där för att njuta av utsikter. Till exempel vid den här bänken.

20161028_145934-0101

Och det vi satt (eller låg) och tittade på var den här lilla dammen.20161028_150049-0101Trots att den är liten så bor det ganska stora fiskar i den och ibland har vi tur och ser fiskar som hoppar. Dock så inte den här dagen.

Vi avslutade promenaden på vid en av våra favoritbänkar strax innan vi gick hem. Iggy måste så klart stå på bordet. Det finns liksom inte några andra alternativ.

20161028_15161801

Även här har vi fin utsikt. Ner över hela stan faktiskt. Men den glömde jag fotografera. Hundarna fick spel och satte igång bus och rus runt runt runt. Det var så roligt att titta på att det faktiskt inte kändes så intressant att fotografera längre.

Mina psykologer

När jag behöver tänka är det bästa sättet för mig att göra det under tiden som jag är ute och går. Gärna i skogen och helst med hundarna. Emellanåt går jag och pratar med hundarna och förklarar mina olika alternativ för dem. Jag brukar inte få så många svar, men jag tycker det känns som att jag får mycket förståelse.

Just nu har jag haft en del att tänka på. Himla tur att foten fungerar bättre och bättre. Hundarna har fått promenera och de har fått lyssna på mina funderingar.  De är väldigt bra psykologer de där. Och när vi stannar och pausar så blir det att sitta nära och få kli. Något som nog är bra terapi för både hundarna och mig. När vi sedan kommer hem så småningom så mår jag ofta lite bättre och har även ofta lyckats reda ut i alla fall lite av mina funderingar. Dessutom litar jag på att ingen av mina promenadkompisar kommer att skvallra om något av det jag sagt.

Mina små psykologer.

20161027_151217-01-01

Vidvinkel och vanlig vinkel

Nu för tiden går i princip alla runt med en kamera. På ont och gott. Som fotograferna brukar säga så är den bästa kameran den du har med dig vilket innebär att du inte missar rätt ögonblick. Samtidigt så påstås det att det vid olyckor har blivit viktigare för människor att fotografera eller filma olyckan innan man hjälper till. Vilket i och för sig förmodligen mer beror på att vilja ha något sensationellt att få visa upp på något socialt media än på att alla går runt med en kamera. Oavsett så är det en otäck utveckling. Av människan då och inte av kameran. Jag har ju någon slags idealistisk syn på människan och kan inte ännu sluta hoppas på att den, som ras, håller på att bli bättre. Och jag håller fast vid det trots att det inte finns så där jättemycket  bevis på att det går åt det hållet.

Själv fick jag en ny kamera i min mobil som jag köpte. En som påstås vara ganska bra för att vara i en mobiltelefon. Den har dubbla kameror som är så inne nu i mobilvärlden och den ena har en vanlig vinkel och den andra har en vidvinkel. Jag var tvungen att testa nu när det i den gråa trista hösten plötsligt var några sekunder blå himmel. Och inte ansträngde jag mig, jag gick bara fram till fönstret och knäppte av inåt trädgården. Men så här blev det med en vanlig vinkel.20161027_10562001

Och när jag slog om kameran till vidvinkel blev bilden, från precis samma ställe innanför fönstret, så här istället.20161027_105629_hdr01

Ganska fascinerande tyckte jag. Att en kamera kan ta in så mycket mera eller mindre bara på grund av olika objektiv i en kamera.

Vad detta har att göra med huruvida mänskligheten håller på att bli bättre eller värre har jag ingen aning om, men kanske det också är vanlig vinkel och vidvinkel.