I måndags blev det höst. Jag tycker att det är så nästan vartenda år. Att det blir höst från ena dagen till andra alltså. Luften blir annorlunda. Visst det blir kallare, men det är inte bara det. Fortfarande kan det komma varma dagar, men det gör liksom ingen skillnad. Det är helt enkelt höst. Och jag har inte något emot det. Jag tycker om höst. På ett sätt är hösten den bästa årstiden. Du kan gå ut i skogen utan att svettas och attackeras av flugor. Du kan gå ut mitt på dagen utan att det är alldeles för varmt. Och du kan ofta få de allra finaste dagarna under hela året. Fast kanske inte nu på lördag. 🙂

Kolla hur mycket vatten de påstår att det ska komma här:

Vi får väl hoppas att de ändrar sig lite innan det blir lördag.

Återigen saknades en bilnyckel. Och jag känner mig alltid skyldig. Det är inte alltid jag som förlagt dem, men det är alldeles för ofta jag. Till sist hittade vi nyckeln och den här gången var det så klart jag! Men nu blev jag sur på riktigt. Tog mig till stora köpcentrat och shoppade mig ett par taggar.

Den där blå ser ni. Den har jag nu kopplat till en app. Är nyckeln i närheten kan jag via appen få den att låta och jag hittar nyckeln. Den lagrar också var nyckeln senast fanns. Men eftersom det oftast handlar om olika ställen i huset så kanske det inte hjälper så mycket. Den säger ju bara att den senast fanns i vårt hus. Inte att den fanns i ”ryggsäcken som jag hade på  mig när jag åkte till skogen”.

Nu ska vi väl hitta de förbaskade bilnycklarna!!

Tiden går. Oavsett vad som händer så går tiden.

Nu är semestern slut och vi har båda börjat jobba igen. Och har en värmebölja.

Jag har säkert varit med om varma augustimånader förut, men jag undrar om jag någonsin varit med om dagar kring 30+ så här sent i augusti. Vi har haft fruktansvärt varma dagar en period nu. Den enda fördelen är att när det blir varmt så här sent på året så är nätterna ändå relativt svala. Våra luftvärmepumpar har fått jobba. Vardagsrummet har fått vara en sfär där det är svalt. Dit går vi när vi är överhettade. En promenad med hundarna gör att du är fullkomligt genomblöt. Det är ju såklart av svett, men det känns mer som om det var luftfuktighet.

Maken och jag har, som vi gör varje år, konstaterat att det där med arbete är överskattat. Semester är bättre.

Den här semestern har, för min del, inneburit mer stillasittande än normalt. Vilket säkert kan bidra till att jag just nu har rejäla problem med min artros. Mitt stillasittande har berott på Iggys operation. Så länge någon håller sig stilla så går det att få Iggy att ligga stilla. Nu verkar det som att han kan börja röra sig lite mer (men vi pratar fortfarande om lite rörelse i förhållande till det normala), men nu är semestern slut. Det har inte blivit några långpromenader (av någon orsak har Gandalf varit tjurig under semestern och knappt velat gå promenader alls – bara korta och långsamma sådana) och det har inte blivit något utearbete på huset. Utearbetet har dock inte bara berott på Iggy, det har också berott på vädret. Större delen av semestern så regnade det. Inte hela tiden, men varje dag. Och om det regnar varje dag är det svårt att utföra utearbete som innebär skrapning, målning mm.

Det är än så länge osäkert hur det blir med hemmaarbete. För min egen del hoppas jag att vi ska fortsätta jobba hemifrån hela hösten och att det även post-corona blir andra möjligheter att jobba hemma. Jag mår så mycket bättre. Mindre stressad och betydligt mer effektiv. Hundarna mår naturligtvis också bra av att vi är hemma. Det kommer att bli jobbigt att vänja dem vid att vara ensamma på dagarna igen när det blir så dags. Men, som sagt, kanske vi har andra möjligheter vid det laget. Jag hoppas så.

Edit: Fick just veta att det är hemarbete som gäller åtminstone till mitten av oktober. Jippi.

Idag har jag fått veta att min syster gick bort i natt. Hon drabbades av så mycket i sitt liv. Så många sjukdomar och kroppsliga besvär. Men också på det personliga planet. Vilket förmodligen också var en av orsakerna till att hon hade så svårt att få ro i sin själ. De senaste åren har vi haft mest sporadisk kontakt så som det kan bli med åren när man bor långt ifrån varandra och kanske inte har så mycket mer gemensamt än att man är just syskon. Ingen av oss har varit bra på att höra av oss till den andra, mest födelsedags- och julhälsningar. Men jag vet att hon inte har mått väl, att mycket har gnagt i hennes huvud och gjort henne illa.

Så idag är jag ledsen, men jag hoppas också att min syster äntligen har fått ro i sin själ.