Med nerverna på helspänn

Idag vaknade vi till en grå dag. Det hade även kommit en liten skur uppenbarligen innan vi gick upp. Detta trots att det  inte skulle regna idag. VI får hoppas att det var den skuren för det skulle vara lite trevligt med några regnfria dagar nu. Så som de lovat oss. Värmen bryr jag mig inte så mycket om, men jag är innerligen trött på att det ska regna varenda dag. Vår vinter var ju också sådan. Regn i princip varenda dag.

Igår var vi iväg med Iggy på rehab. Maken och Gandalf väntade utanför, det är bara en som får gå in, men det är ganska bra om någon kan vara utanför med Iggy under tiden som du väntar i väntrummet. Det förenklar. Väntrummet är ganska trångt nämligen. När Iggy och jag var på rehab så hittade maken ett glasscafé i närheten. Så när jag kom ut gick vi dit tillsammans. God glass fick vi. Vi skojade lite om att det var vår lilla semestertripp i år. Ett glasscafé mitt i ett industriområde. Kanske vi får återupprepa detta nästa vecka när Iggy ska på rehab :). Om det är fint väder.

Det här med Iggys operation gör att jag har lite ont i magen hela tiden. Han är en häftig hund och är absolut förbjuden att göra häftiga rörelser. Vilket han naturligtvis gör. Och jag är livrädd varje gång att han förstör något i benet. Igår var vi alltså på vårt andra rehabbesök och det gick bra.  Han får gå promenader på fem minuter, om några dagar får vi förlänga dem till tio minuter. Iggy tycker det är löjligt korta promenader och ser ut så här nar vi kommer tillbaka.

Dvs tittar ut igenom grinden och vill ut igen. Ändå så märks det att han inte orkar så mycket, eller rättare sagt att inte benet orkar så mycket. Igår, efter rehabbesöket, hände något som jag fortfarande är förskräckt över och hoppas inte får några efterverkningar. Jag satt på verandan och vi har en grind till trappan i verandan som vi gjort av kompostgaller. På den har vi satt en hasp så att vi kan låsa grinden. Igår så satt Iggy och jag däruppe, med grinden stängd. Gandalf skäller på något och Iggy börjar, som alltid, att hjälpa till. Plötsligt så hör jag att skallet verkar komma från fel håll! Då har grinden gått upp, Iggy rusat ner för trappan och ner i trädgården. Han som absolut inte får gå i trappor just nu. Alltså mitt hjärta!! Det här är inte världens mest avkopplande semester om jag säger så. Nu är det bara att hålla en tumme att inget förstördes i benet. Och vi har satt ett nytt lås på grinden, inte ett som kan hoppa loss av sig själv.

Så här ser marodörens ben ut. Ser lite konstigt ut med ett lurvigt och tjockt och ett jättespinkigt ben. Här står han och kollar mot grinden. Som uppenbarligen blivit helt opålitlig.

Ja, ja vi får se hur det går. Jag kan redan säga att såvitt regnet är läget sådant att det har satt igång igen så det blev inte bara en skur. Såvitt Iggy är det bara att vänta och se.

Och blåbärskaka blev det

Här är den i ugnen och jag var så sugen. Finsk blåbärskaka är så gott!!! Men jag måste erkänna att blåbären jag plockade var lite smaklösa. Kanske inte så konstigt med tanke på hur lite värme och sol de fått.

Och flera bitar har jag ätit. Maken var också varit händig igår och gjorde egen pasta i pastamaskinen vi köpte, men tills nu inte använt. Det blev gott det också.

Nu ska det bli blåbärskaka

Det har varit galet med sökningar på min finska blåbärskaka och jag har läst att det ska finnas galet mycket blåbär i skogen. Så klart fick jag för mig att ge mig ut i skogen och plocka blåbär. För att åtminstone en gång i sommar kunna göra en blåbärskaka. Måste ju ha en varje sommar.

OK, jag packade in Gandalf och mig själv bilen och vi åkte till skogen. Vi åkte till ”backen” som vi kallar just det här stället. Och redan när jag kom dit var det lite av en besvikelse. Massor av träd nedhuggna. Men, vi fortsatt inåt och där vi brukar ställa bilen såg det ut som vanligt. Fast just där fanns det inte så mycket bär. Vi tog oss in till en tjärn som ligger en bit in, dels för att jag vet att det finns mycket blåbärsris där, men framförallt för att det är fint där. Kolla bara.

När jag gick till tjärnen så konstaterade jag att även här såg skogen annorlunda ut, därför gick vi lite fel och det blev lite längre än vi hade tänkt oss (tänk vad det är bra med GPS på telefonen). Så när vi kom dit var åtminstone jag helt genomsvettig och lite lagom irriterad. Vi satte oss därför i skuggan lite. Eller jag satte mig, Gandalf la sig ner.

Han gick först ner till tjärnen och tittade lite, men det verkade som att det var för jobbigt att dricka så han gick helt enkelt och la sig istället.

Jag satt där ganska länge för jag var väldigt varm. Det var precis en sådan dag då jag egentligen inte tycker om att vara i skogen. Det var varmt, soligt och alldeles vindstilla. Jag avskyr när det är vindstilla och varmt. Först och främst blir du svettig för minsta rörelse, det hjälper ju naturligtvis till att jag alltid vill ha armar och ben täckta i skogen pga fästingar. Och när du är svettig och det är vindstilla så kommer de trevliga flugorna fram och surrar runt huvudet på dig konstant. Så då sitter jag där och undrar för x:te gången varför jag gav mig iväg en sån här dag när jag vet hur det blir. Därför att jag är dum i huvudet och förtränger det. Det är orsaken.

Så småningom kände jag mig någorlunda normal och gick och plockade lite bär. Gandalf tyckte dock att han hade det bra där han var.

Plocka du bär matte, jag väntar här…

Så det gjorde jag, lite grand i alla fall. Och kom på. För jag vet inte vilket år i rad. Att jag avskyr att plocka bär. Men jag plockade lite. Lite. Sedan fick jag för mig att Gandalf och jag skulle gå till bäcken, där är så himla fint och jag tänkte att Gandalf kunde bada lite i bäcken som han älskar, och jag kunde sitta lite och bara njuta.

Gissa vad som hade hänt! Bäcken fanns visserligen kvar, men skogen var borta! Där fanns inte något fint område längre. Med skugga och vitmossa. Bara nedhuggna träd. Då blev jag riktigt ledsen. Gandalf drack dock i bäcken. Alltid något.

Jag började känna mig färdig med stället och gick tillbaka till bilen. Tänkte kika på ett ställe lite längre bort, för när jag nu var i skogen så måste jag i alla fall ha med mig så mycket bär hem att jag kan baka en kaka. Det vore ju löjligt annars. Gandalf tyckte dock att det var bra vid bilen han.

Plocka du bär matte, jag väntar här…

När du ser honom där kan du kanske tro att han egentligen vill åka hem. Så är emellertid inte läget. Han bara tycker det är skönt att ligga där och när du föreslår för honom att han ska hoppa in i bilen för att vi ska åka hem så tycker han att det är en urbota dum idé. Det är bra här tack.

Men hem kom vi och jag rensade våra få bär. Och nu ska det bli blåbärskaka!

 

Jag gjorde falafel!

Jag har länge, väldigt länge faktiskt, haft torkade kikärtor i förrådet. Jag har också länge, fast inte lika länge, tänkt att jag skulle göra egen falafel. Äntligen blev det av! Igår kväll la jag ärtor i blöt och idag har jag jobbat med falafel. Först skulle ärtorna mosas. För första gången så räckte det inte med vår gamla matberedare. Den lyckades inte riktigt få till en smet av ärtorna. Jag fick ta till vår blender.

Smeten visade sig vara ganska kladdig och det var lite jobbigt att få till själva bollarna. Nu förstår jag varför det finns speciella formar, eller järn, att göra falaflar i. Inte bara för att det ska vara tjusigt. I ett annat recept än det jag jobbade med läste jag sedan i att du skulle ställa smeten i kylskåpet innan du börjar forma och tillaga den. Synd jag inte läste det receptet först. Men jag lyckades få till lite former trots allt.

Och fritera!

Något som jag inte är alls bevandrad i. Fritera alltså. Men det gick bra. Och jag fick fram falaflar.

Ganska många.

Så numera är jag nästan falafelmästare!

En liten kärra

Som jag skrev om i ett tidigare inlägg så köpte vi en kärra till Iggy, Och nu har vi börjat använda den. I nuläget får Iggy gå promenader om fem minuter. Det är nytt för denna veckan. Tidigare fick han bara röra sig så mycket han behövde för att kunna uträtta sina ärenden. Men faktum är att med fem minuter kommer du inte speciellt långt. Kanske i normal Iggy-fart, men han får för närvarande inte gå för fort. Han få bara gå så fort att han hela tiden stöttar på sitt opererade ben.

Vi har varit ute några gånger nu med hans kärra.

Han tycker nog att det är ganska underligt, men samtidigt så är han intresserad av att sitta och titta på saker och ting. Och han får se annat än trädgården. Det kanske är lite löjligt att köra runt med en hund i en kärra, men vill man sin lilla vovve väl så är det väl ändå inte så dumt. Han väger trots allt nästan 15 kilo. Något som kanske inte låter så mycket, men du blir ganska trött av att gå och bära 15 kg i famnen en längre sträcka.

Våran vagnhund.

Liten paus i promenaden.

Soffpotatisar

Eftersom Iggy inte får röra sig för mycket eller för häftigt så ligger han för det mesta. Vi ger honom inte så mycket stimulans helt enkelt.  Något som gör att man ärligt talat känner sig lite taskig. Han är ju egentligen en aktiv hund. Så nu för tiden är han lite av en soffpotatis.

Men idag har det blivit lite som så att vi alla varit soffpotatisar. För idag, som ungefär alla dagar, så regnar det. Fast just idag regnar det alldeles extra. För idag är det som så att rätt som det regnar så kommer det en skur. Och då menar jag verkligen en skur.

Så även Gandalf som annars är ute hela dagarna har fått vara inne. Och har varierat sig mellan att ligga på soffan och på golvet.

Gallret är alltså inte för att Gandalf är i en bur utan just nu är det jag som är i buren. Kompostgaller för soffan så att inte Iggy kan hoppa. För det får han inte. Idag var han och jag på rehab. Tack och lov kändes hans knä bra enligt rehabmänniskan. Han fick gå i vatten och och fick laser och lite annat. Han får fortfarande inte gå i trappor och inte göra några häftiga rörelser och inte gå speciellt mycket. Men fem minuter i sträck får han gå ute nu i alla fall. Några gånger om dagen.

Själv sitter jag också i soffan just nu. Jag har dock inte varit BARA en soffpotatis idag. Jag har ju varit på rehab med Iggy, jag har fixat till fried rice till lunch, något som vi äter ganska ofta och är ganska förtjusta i.

Dessutom håller jag på att baka surdegsbröd, men vi får se om det blir något. Testar med lite extra blöt deg och vete fasiken om den inte är lite väl blöt. Men, men om du inte testar så får du ju aldrig veta.

Maken är väl den enda som arbetar lite mer konstant idag. Han håller på och slipar och annat i vårt arbetsrum. Som ska bli klart någon gång det också. 🙂

Och detta är alltså våran dag.  Hur går det för er idag?

Och nu är stygnen borta

Idag har maken varit med Iggy på Djursjukhuset och Iggys stygn har blivit borttagna. Förhoppningsvis ska han snart slippa ha på sig det där benskyddet.

Imorgon ska Iggy och jag gå på ett rehabmöte. Då hoppas jag verkligen att vi ska få lite bra besked. Dels att benet ser bra ut, det är det jag vill höra mest. Men kanske också att han kan få börja röra sig lite mera. Han blir ju snart deprimerad av att inte få göra något roligt. Inte ens gå på promenad. Han ser alltid lite ledsen ut när Gandalf får gå ut och gå.

I övrigt händer det inte mycket här. Vi hade makens syster och hennes familj på besök i lördags. Det var mycket trevligt och det var konstigt nog bra väder och lagom varmt så vi kunde faktiskt sitta utomhus.

Det myckna regnandet gör att vi har svårt att komma igång med de utomhus projekt vi hade tänkt göra. Iggys operation gör att det är svårt att komma igång med någonting alls. Åtminstone för min del. Jag får väl ta mig i kragen och fixa till en stol till i alla fall. Skulle vilja få fixat en hylla i köksfönstret också. Får förklara vad det innebär en annan dag.

Idag har det annars faktiskt varit en regnfri dag. Och en fin dag. Även om det varit väldigt kvavt i luften. Börjar dock lätta vid det här laget. En lite konstig semester. Makens systers familj hade gjort lite inhemsk resa och varit i Strömstad. Visade bilder från världens störst godisbutik som tydligen ligger där i trakterna. Just nu utan norrmän dock. De sa att det var väldigt lugnt och skönt i Strömstad, ingen gränshandel för närvarande.

Annars hoppas jag mest att vi ska få lite positiva besked på rehabmötet imorgon.

Jag fixade en stol

Den här semestern har jag än så länge svårt att komma mig för att göra någonting vettigt. Dels på grund av Iggys operation, han ska ju röra sig så lite som möjligt och inte hoppa upp och ner i möbler eller klättra i trappor. Vi vill helt enkelt ha koll på honom. Så en kan göra lite mer och den andre får göra sådant som kan göras i närheten av Iggy. På tisdag ska vi gå till en rehabmänniska och då får vi förhoppningsvis mer klarhet i vad Iggy får göra och inte får göra. Det är långt kvar till långpromenader och tossiga springlekar, men kanske vissa andra saker kan bli lite mer normala. Och jag vill veta hur pass ömtålig han egentligen är.

Några stunder ett par dagar i rad fixade jag i alla fall till en stol. Våra matbordsstolar är gamla stolar jag köpt på Erikshjälpen. Från 30-40-talet någon gång. De har börjat bli lite dåliga, faller helt enkelt isär. Maken har försökt skruva ihop ett par, men jag tänkte att jag skulle försöka mig på ett lite större arbete. Frågade en möbelsnickare jag följer på Instragram om råd för att få isär stolen och fick ett par tips. Tipset var värme och lite ricka fram och tillbaka. Så det rådet följde jag och till sist hade jag en finfördelad stol.

Jag jobbade med att få bort allt gammalt lim. Med hjälp av värme, en skrapa och så slippapper. Lyckades relativt bra tror jag. Sedan limmade jag ihop hela stolen med nytt lim och höll tummarna för att jag skulle få en stabil stol. Och det fick jag!!! Bättrade på med lite ny färg också eftersom jag lyckades skrapa bort lite av den gamla. Vilket inte var så konstigt och något jag helt och hållet räknat med.

Och nej, det går inte att se den minsta skillnad, den stora skillnaden är att den numera går att sitta på utan att börja gå isär. Så nu när jag lärt mig tricket ska jag plocka isär fler stolar när det är min ”lediga dag” nästa gång. Tänkte byta ut sitsarna också. Det är ganska många år sedan de gjordes av skumplast (heter det så?), men tänkte jag skulle se om jag kunde göra nya av vår gamla tempurmadrass som jag sparat i källaren. Lite memoryfoam borde väl vara bra att sitta på?  Tyvärr finns det inte längre någon butik i vår stad där jag kan beställa skumplast så jag tänkte testa med våran madrass först. De gamla sitsarna börjar nämligen bli lite väl nersuttna.