Idag är fjärde semesterveckan slut. Och nästa vecka har jag bara fyra dagars semester så detta var min sista hela semestervecka. Men vi  kommer att fortsätta jobba hemma åtminstone augusti ut så jag behöver inte ta mig till jobbet. Jag skulle tro att vi fortsätter att jobba hemma även efter det, men vi får vänta och se.

Jag har inte kunnat konstatera om Iggys rusande ner för trappan har gjort någon skada,  men jag kommer ju oavsett inte att veta förrän nästa gång vi går på rehabbesök i nästa vecka. Förutom benet är han tillbaka i sitt gamla jag. Han vill mycket mera än han vare sig kan eller får.

Nu har högtrycksvärmen slagit till såsom det förutspåtts. Idag har vi haft 26-27 grader varmt. Inte skönt!! Men himlen var i alla fall fin.

Jag har hållit mig inomhus i princip hela dagen. Vi har haft luftvärmepumpen igång i vardagsrummet och stängt till lite där så vi har gått in med jämna mellanrum i vardagsrummet och kylt ner oss. Som tur är gjorde jag en jättelik currygryta igår (då det i och för sig också var varmt, men inte riktigt lika varmt som idag) så vi har inte behövt laga någon mat. Det blev nämligen en jättelik gryta eftersom jag gjorde en skåprensningscurry.

Använde i princip alla grönsaker jag kunde hitta eftersom vi haft lite för många hemma och flera började bli lite väl mjuka. Men grytan blev god och kommer att räcka till imorgon också. Och då det ska bli 30 grader imorgon så är jag glad att slippa laga mat. Däremot så kommer jag att utföra lite kroppsarbete förhoppningsvis. En av de sakerna jag ville få gjort på semester var att fräscha upp färgen på köksskåpen vid vasken. En del av de luckorna har blivit väldigt slitna och på ett ställe så slitet att det till och med blivit trärent. Jag har slipat och tvättat ett par dagar innan och idag tog jag tag i mig själv och gjorde den sista slipningen och rengöringen och strök alltihop en gång med ny färg. Tjoho! Förhoppningsvis torkar det till imorgon så att jag kan göra en lätt slipning och ytterligare en strykning.

Slutligen vill jag visa upp en blomma jag köpte tidigare i sommar på Blomsterlandet. Den stod där för sig själv och var hopsnurrad i ett klot. Den hade inga blommor, men av någon anledning så köpte jag den. Kom hem med den och fick sitta en stund och krångla isär den och sedan trä upp den på en blomställning jag fixade till av tre pinnar. Men oj vad jag fick tillbaka. Kolla vad fin den blivit och vilka söta blommor den har. Svartöga heter den. Kommer nog att köpa en likadan nästa sommar. Eller kanske se om den går att övervintra. Eller så frön. Eller ja, vi får se. Än så länge tänker jag njuta av den jag har.

Här är den i ugnen och jag var så sugen. Finsk blåbärskaka är så gott!!! Men jag måste erkänna att blåbären jag plockade var lite smaklösa. Kanske inte så konstigt med tanke på hur lite värme och sol de fått.

Och flera bitar har jag ätit. Maken var också varit händig igår och gjorde egen pasta i pastamaskinen vi köpte, men tills nu inte använt. Det blev gott det också.

Det har varit galet med sökningar på min finska blåbärskaka och jag har läst att det ska finnas galet mycket blåbär i skogen. Så klart fick jag för mig att ge mig ut i skogen och plocka blåbär. För att åtminstone en gång i sommar kunna göra en blåbärskaka. Måste ju ha en varje sommar.

OK, jag packade in Gandalf och mig själv bilen och vi åkte till skogen. Vi åkte till ”backen” som vi kallar just det här stället. Och redan när jag kom dit var det lite av en besvikelse. Massor av träd nedhuggna. Men, vi fortsatt inåt och där vi brukar ställa bilen såg det ut som vanligt. Fast just där fanns det inte så mycket bär. Vi tog oss in till en tjärn som ligger en bit in, dels för att jag vet att det finns mycket blåbärsris där, men framförallt för att det är fint där. Kolla bara.

När jag gick till tjärnen så konstaterade jag att även här såg skogen annorlunda ut, därför gick vi lite fel och det blev lite längre än vi hade tänkt oss (tänk vad det är bra med GPS på telefonen). Så när vi kom dit var åtminstone jag helt genomsvettig och lite lagom irriterad. Vi satte oss därför i skuggan lite. Eller jag satte mig, Gandalf la sig ner.

Han gick först ner till tjärnen och tittade lite, men det verkade som att det var för jobbigt att dricka så han gick helt enkelt och la sig istället.

Jag satt där ganska länge för jag var väldigt varm. Det var precis en sådan dag då jag egentligen inte tycker om att vara i skogen. Det var varmt, soligt och alldeles vindstilla. Jag avskyr när det är vindstilla och varmt. Först och främst blir du svettig för minsta rörelse, det hjälper ju naturligtvis till att jag alltid vill ha armar och ben täckta i skogen pga fästingar. Och när du är svettig och det är vindstilla så kommer de trevliga flugorna fram och surrar runt huvudet på dig konstant. Så då sitter jag där och undrar för x:te gången varför jag gav mig iväg en sån här dag när jag vet hur det blir. Därför att jag är dum i huvudet och förtränger det. Det är orsaken.

Så småningom kände jag mig någorlunda normal och gick och plockade lite bär. Gandalf tyckte dock att han hade det bra där han var.

Plocka du bär matte, jag väntar här…

Så det gjorde jag, lite grand i alla fall. Och kom på. För jag vet inte vilket år i rad. Att jag avskyr att plocka bär. Men jag plockade lite. Lite. Sedan fick jag för mig att Gandalf och jag skulle gå till bäcken, där är så himla fint och jag tänkte att Gandalf kunde bada lite i bäcken som han älskar, och jag kunde sitta lite och bara njuta.

Gissa vad som hade hänt! Bäcken fanns visserligen kvar, men skogen var borta! Där fanns inte något fint område längre. Med skugga och vitmossa. Bara nedhuggna träd. Då blev jag riktigt ledsen. Gandalf drack dock i bäcken. Alltid något.

Jag började känna mig färdig med stället och gick tillbaka till bilen. Tänkte kika på ett ställe lite längre bort, för när jag nu var i skogen så måste jag i alla fall ha med mig så mycket bär hem att jag kan baka en kaka. Det vore ju löjligt annars. Gandalf tyckte dock att det var bra vid bilen han.

Plocka du bär matte, jag väntar här…

När du ser honom där kan du kanske tro att han egentligen vill åka hem. Så är emellertid inte läget. Han bara tycker det är skönt att ligga där och när du föreslår för honom att han ska hoppa in i bilen för att vi ska åka hem så tycker han att det är en urbota dum idé. Det är bra här tack.

Men hem kom vi och jag rensade våra få bär. Och nu ska det bli blåbärskaka!

Som jag skrev om i ett tidigare inlägg så köpte vi en kärra till Iggy, Och nu har vi börjat använda den. I nuläget får Iggy gå promenader om fem minuter. Det är nytt för denna veckan. Tidigare fick han bara röra sig så mycket han behövde för att kunna uträtta sina ärenden. Men faktum är att med fem minuter kommer du inte speciellt långt. Kanske i normal Iggy-fart, men han får för närvarande inte gå för fort. Han få bara gå så fort att han hela tiden stöttar på sitt opererade ben.

Vi har varit ute några gånger nu med hans kärra.

Han tycker nog att det är ganska underligt, men samtidigt så är han intresserad av att sitta och titta på saker och ting. Och han får se annat än trädgården. Det kanske är lite löjligt att köra runt med en hund i en kärra, men vill man sin lilla vovve väl så är det väl ändå inte så dumt. Han väger trots allt nästan 15 kilo. Något som kanske inte låter så mycket, men du blir ganska trött av att gå och bära 15 kg i famnen en längre sträcka.

Våran vagnhund.

Liten paus i promenaden.