Som att jämföra äpplen och päron

Sommar och vinter. Båda är årstider, men samtidigt helt olika. Dygnet har lika många timmar båda årstiderna, men på något sätt har det inte det i alla fall. Lite så här känner jag.

Det är SÅÅÅ svårt att få igång någon entusiasm så här års. Och jag vet att de som kommer norrifrån, och även en del som bor här, säger att det blir ljusare om det kommer snö, men för mig känns det inte så. För mig handlar det om dagsljus, inte om hur ljust det är de få timmar det är ljust. Jag kanske ser lite bättre om det ligger snö därute, men det blir inte mera dagsljus för det.

Plus att jag inte gillar när det blir snö och halt. Jag har ett uselt balanssinne och jag har lätt för att halka. Dessutom bor du i en stad så är snön inte så vit speciellt längre. Den blir skitig väldigt fort.

Och så hitta något positivt.

Idag är det första advent och vi har för en gångs skull fått upp lite belysning både ute och inne. Vi har pensionerat två av våra gamla adventsstakar som inte riktigt funkar längre och jag passade på när det var Black Friday att beställa två stycken nya. Så i två fönster blir det inte några ljusstakar förrän paketet kommit hem.

Jag gjorde lasagne idag och den blev jättegod!!! Det gör så stor skillnad att ha många olika saker i såsen som ger smak.

Nu är nog äntligen snickarna klara med lilla huset. De oljade golvet däruppe och använde lite för mycket olja så de fick komma tillbaka och fixa det. Och det gjorde de i fredags. Nu är det dags att beställa hem garderober, eller hämta dem. Vi har inte riktigt bestämt oss för det ena eller det andra idag.

Jag och Iggy tog oss en promenad på egen hand idag. Den var ganska lång (med tanke på hans ben), men vi vilade på en bänk ett par gånger. Och även om det snöade hela tiden så var det ändå härligt med en långpromenad. Det var inte frostgrader så halkrisken var liten.

Jag har börjat sticka på en ny tröja (köpte även garn under Black Week, halva priset.

Edit. Tog den här bilden idag måndag. Känns inte speciellt ljust.

Varannan dags väder

Söndag. Och superfint väder ute.

Och vad har det här klantarslet gjort? Gått och stukat foten. I fredags efter jobbet skulle jag gå ut med hundarna. Vände mig om och skulle prata lite med Gandalf som var lite efter. Stod då, uppenbarligen, på kanten som blivit när de asfalterat mot vår infart, och lyckades slinta och vika foten. Direkt smärta. Jag fick gå in, linda in foten och sitta med den i högläge. Fattar inte att jag alltid ska vara så nedrans klumpig! Därför sitter jag inne fast solen faktiskt skiner.

Nu är  det annars riktigt sånt där november-december väder de flesta dagarna. Med sådana där tjocka molntäcken som gör att det aldrig blir ljust på hela dagen. Men i fredags och idag har vi i alla fall haft sol. Kolla vilken soluppgång jag fotade i fredags. OK, bildkvalitén är inte den bästa. Bara knäppte av med mobilen lite snabbt i blå rummet. Men färgerna är faktiskt nästan helt korrekta.

Men det blev alltså inte någon promenad i fredags heller. Något som jag hade längtat efter hela arbetsdagen. Fick vända direkt och gå in och fixa foten istället.

Jag har stickat färdigt en tröja. Ska skriva mer om det en annan dag. Men i alla fall. För några år sedan så tovade jag ju som en galning för att jag skulle vara med på en julmarknad. Det gick bra. Jag var med på julmarknaden. Jag sålde bra och jag tjänade mer pengar än jag hade utlägg så det var väl positivt. Men jag konstaterade också att jag inte gillade det där med marknader. Inte min grej. Jag är för osocial helt enkelt. Så efter det har jag fortfarande massor med material kvar. Bland annat en hel del ullgarn. Så det är det jag försöker använda nu. Problemet är att det finns inte så mycket av varje färg, de skulle ju räcka till mindre saker som en hatt eller vantar eller motsvarande och räcker därför inte till ett helt plagg. Jag måste därför göra randiga plagg. Har nu gjort en tröja. Får kika lite mer på vad där är för garn kvar sen.

Längtar efter julledighet. Tänker ta tre veckor ledigt och det ska bli så skönt. Kanske vi äntligen får färdigt vårt arbetsrum då? Ett rum som just i år hade varit jättebra att ha klart så att maken sluppit sitta i sovrummet och jobba. Nu är det ju inte som så att det är illa att sitta i sovrummet, det går nog faktiskt ganska bra, det största problemet är att maken börjar jobba innan jag kommer upp så det innebär att han får ta ner sin dator till ”mitt” arbetsrum där nere och sitta där tills jag går upp. Vi får se om han har ett eget rum efter julledigheterna. Det här med hemarbete lär inte vara klart efter jul.

I övrigt så funderar jag inte så mycket på jul. Det enda vi sagt är att i år ska vi försöka få upp utebelysningen. Som vi köpte och satte upp ett år och sedan inte har fått upp igen. Det var väldigt fint så det skulle inte vara så dumt att få upp den. Den som lever får se.

Liket lever

Vet ni vad. Jag börjar må bättre. Jag har suttit och funderat lite och då kom jag på att jag emellanåt behöver vara helt ensam lite. Ett vanligt år brukar jag då åka iväg några dagar. Kanske ett par nätter i Göteborg eller Köpenhamn. Ett år bodde jag vid akvarellmuséet. Ett annat åkte jag faktiskt till Paris och lyxade till det. Nu är det ju inte riktigt möjligt. Om jag inte skulle boka in mig på hotell i min egen stad förstås, fast det känns lite som onödiga pengar. Så jag kom överens med maken om att jag skulle få boka in mig på vår övervåning en hel helg. Och bara få vara ensam och få göra precis vad jag vill. Min make, som är en av de snällaste ni kan hitta, lät mig således hållas med det. Jag sydde mig ett par nya mjukisbrallor på min overlock och jag stickade lite och jag bara var.

Dessutom gick min sega förkylning över. Det var så lustigt. I  fredags, strax efter lunch, så blev jag ganska rejält dålig och gick upp och la mig och sov i ett par timmar. Kunde helt enkelt inte hålla mig vaken. Och när jag vaknade mådde jag jättebra. Förkylningen var bara borta. Visst var det mysko?

Vi har fått vårt nya skåp, men det har inte varit något dagsljus sedan vi fick i ordning det så något foto har inte varit möjligt. En annan dag. Det var ett färdigmonterat skåp. Inte i ett platt paket. När har du hört talas om det senast?

Hantverkarna jobbar på i Lilla huset. Det är väldigt ovanliga hantverkare. De börjar inte förrän nio på morgonen. Trodde inte att det fanns hantverkare som var morgontrötta. Som jag. Trodde det var ett kriterie för att bli hantverkare att du ska  terrorisera dina kunder halvsju på morgonen. Fast det kanske är det som är skillnaden. Finns inga kunder att terrorisera. Eftersom Lilla huset är ett eget hus så kan de komma och gå som de vill.

Ja, lite så. Jag börjar helt enkelt vakna till igen. Lite i taget. Det kommer ett bakslag, men istället för ett steg framåt och två bak så tror jag att det börjar bli mer två steg framåt och ett och ett halvt bakåt. Häromdagen satt jag och läste recept på finsk mat. Såg då att de hade återpublicerat en gammal receptbok med finlandsvenska recept och tänkte att den skulle jag beställa till syrran. Men, det går ju inte. Aldrig mer… Då blev det nog två steg tillbaka igen. Men andra tillfällen så går det mera framåt. Kanske jag snart börjar baka bröd igen. Vi får se.

Vad annars? Jag fortsätter häpna över Trump, men försöker att inte uppröra mig alltför mycket, jag kan inte göra något åt det.

Corona snurrar på, varför behöver folk så hårda restriktioner? Det är ju skitenkelt. Håll dig hemma!! För vår egen del har vi fått förlängt med hemarbete till 15 januari just nu.

Vädret är mysko. Snart slutet på november och vi har haft någon minusgrad vid ett eller två tillfällen någon morgontimma. I övrigt är det varmt. Vi har fortfarande inte värmen igång i huset, inte mer än lite då och då. Men jag är inte ledsen över det. För min del får vintern gärna dröja. Men till helgen vänder det till ett snäpp kallare. På fredag ska det kanske till och med vara en minusgrad framåt morgonen. Men än så länge är det mild höst.

Och jag har fortfarande inte börjat använda strumpor…

Det går lite trögt just nu

Jag har inte lust. Med något. Är lite nere tror jag, och har dragit på mig (hoppas jag) en förkylning. Det finns en inte så liten möjlighet att Trump vinner valet. Corona rusar även i Sverige. Gandalf har ätit penicillin och blivit dålig i magen igen. Kanske inte så konstigt att jag inte har lust.

Det finns i och för sig bra saker också. Vi har hantverkare inne i Lilla huset som ska fixa till det inuti. Iggys ben verkar börja bli bra igen. Vi får vårt nya skåp på fredag.

Men bara så ni vet, det är därför det är lite tyst här. Jag har helt enkelt inte lust.

En höstig helg

Även om det har regnat lite i helgen så har det ändå varit fint helgväder. Maken har varit duktig och jobbat på renoveringen i vårt arbetsrum. Just nu håller han på att pärlsponta in bokhyllor och så småningom garderob.

Det ser inte så mycket ut för världen när man tittar så här, men det kommer att bli jättebra när det är målat och lister m.m. kommer på plats.

Det har varit hundpromenader så klart. På lördagen tog vi varsin hund. Maken gick med Iggy för att han skulle få en lite raskare promenad. Viktigt att träna upp honom och få upp rätt flås igen. Jag tog Gandalf. Men kom inte speciellt lång. Vi kom till en bänk och då ville Gandalf att vi skulle stanna en stund. Jag tänkte att det kunde väl vara trevligt så det gjorde vi. Jag satt på bänken och Gandalf la sig på marken. Där låg han och kollade på bilar som körde förbi och på människor, och ibland hundar, som gick förbi. Han älskar att göra det.

Efter en stund så tyckte jag att det var dags att resa sig och gå vidare. Jag lyckades få upp Gandalf och vi gick en bit. Gandalf började trilskas och jag tänkte att han ville gå åt ett annat håll och då det bara var vi så tyckte jag att han kunde få bestämma. Vi vände och gick åt andra hållet. Vilket innebar att vi gick förbi bänken, något som jag inte funderat närmare på. Det hade Gandalf. Han gick direkt till bänken och la sig ner igen. Jahapp. Så vi satte oss en stund till.

Efter ytterligare en stund så bad jag Gandalf att stå upp för jag tänkte att nu skulle han nog vilja gå vidare. Responsen var den här.

Det vill säga, han la sig platt ner på marken och demonstrerade tydligt att han tänkte inte gå någonstans alls. Så vi satt kvar. Och till sist gick vi hem.

Ingen lång runda, men jag tror av någon anledning ändå att Gandalf var nöjd.

Så kan det gå med en hundpromenad ibland.

Ett nytt skåp

Det här skåpet köpte vi på Ikea för flera år sedan. Det var tänkt att vara tillfälligt. Och det har det varit, bara det att tillfället varit ganska långt. Nu har vi börjat tröttna på skåpet. Dörrarna har börjat bli sneda och vi kan inte få dem riktigt rätt. Dessutom skulle det behövas lite mera plats till mina kokböcker. Jag har nämligen en väldig ovana att köpa kokböcker. Och nu får de inte plats längre. Sedan skulle det inte vara så dumt med ett par lådor heller. Har letat ett tag nu på nätet. Till sist har jag hittat ett. Och nu är det beställt. Så här ser det ut. Hoppas det är lika fint i verkligheten. Det kommer vi att se om några veckor.

De sista blommorna

Det gick från sommar till höst väldigt snabbt. I helgen så plockade vi in alla mina pelargoner i källaren. Jag har lite blommor kvar ute, men de kommer ner nästa helg. Skulle de frysa så gör det inte så mycket. Jag har en del  krukrosor kvar och de tänkte jag faktiskt gräva ner i marken. Där kan det mycket väl tänkas att de överlever. Och så får jag se hur jag gör med dem till våren.

Jag klippte ner några av de sista blommorna och tog in dem.

Det blev en liten söt bukett. Den håller förmodligen inte så länge, men den är söt så länge den håller.

Även på ljuset märker vi att det börjar bli höst. Kvällarna börjar bli mörka och om en vecka är det dags att dra ner rullgardinen igen. Vintertid. Är det inte nästa år vi ska sluta med att byta till sommar- resp vintertid? Jag hoppas det. Maken vill att vi ska hålla oss till ”normaltid” dvs vintertid. Själv bryr jag mig inte om vilket så länge de bestämmer sig för det ena eller det andra.

Men som det är nu så får vi vänja oss vid vintertid igen. Och mörker. Tror jag får beställa hem D-vitaminer i kiloförpackning.

En lite längre promenad

Varit väldigt fint väder i helgen och det har varit skönt att vara ute. Istället för att ta bilen till naturreservatet så gick vi dit. Det är inte superlångt, men har varit för långt att gå med Iggy. Vi har tagit bilen dit ett par gånger han och jag, men nu gick vi alltså. Han och jag och Gandalf. Vi gick bara en liten promenad när vi kom dit och vi vilade två lite längre stunder. Både för Iggys skull, men också för Gandalfs skull. Han tycker att det är viktigt att ta en vilopaus då och då. Och jag gillar ju att sitta på bänkar och filosofera. Så det gjorde vi ett par gånger.

Nu har även vi fått kallt och det är så skönt att promenera. Det börjar komma höstfärger och i lördags hade vi den första minusgraden. Tror vi i alla fall.

Löven har börjat trilla.

Vovvarna var glada och nöjda. De fick dricka vatten i bäcken, något som de älskar, men som det inte blivit mycket av den här sommaren eftersom vi bara gått korta promenader.

Som vanligt vid fint väder var det mycket bilar vid naturreservatet och också som vanligt så var det inte så många inne i skogen.

Jag är så glad att vi börjar komma ut i skogen igen. Har saknat det så mycket. Och jag har så svårt att gå iväg på egen hand, utan hundarna, så det har liksom inte blivit av. Men nu var de med.

Fortfarande ingen långpromenad, men i alla fall såpass lång att vi kom till närmsta skogsområde.

Förhoppningsvis ska Iggy ha många långpromenader kvar i sig när hans ben har läkt. Jag vet inte hur många riktiga långpromenader Gandalf har i sig längre. Han har problem med sina leder på olika sätt och vill ofta vila. Även om han älskar att vila för själva vilandets skull, att ligga och kolla in folk och så, så tror jag att vilandet faktiskt börjar bli lite nödvändigt för honom också. Tyvärr. Men jag vill inte tänka på det. Vi passar på att njuta av den tid vi har just nu.

Vad som händer sen händer sen.