Det har blivit lite kyligare ute än det var i förra veckan, men enligt SMHI så är det faktiskt fortfarande sommar. Kommer nog att justeras under den kommande veckan dock, då temperaturerna ska gå ner. Men det känns ändå som höst. Hög himmel och så vidare. Fast jag har inte mycket ytterkläder på mig och fortfarande inga strumpor.
Iggy och jag var på rehab igår, nästsista gången tror jag. Han har blivit SÅ mycket bättre i benet under den sista veckan. Äntligen en förbättring som verkligen märks. Vattenpromenerandet gick som på räls. Bättre än det gjort någon gång förut. Måste försöka ta ett foto nästa gång så jag har något litet minne av alla våra rehabbesök. Förutom det som sitter i huvudet på mig och Iggy då.
Häromdagen tog jag bilen och körde till ett område som vi normalt sett brukar gå till, men jag ville spara honom själva transportsträckan. Ett tag till. Så smått förlänger vi promenaderna nu. Håller noga koll hur trött han blir hela tiden.
I skogen var det i alla fall så fint, färgerna är så starka, både höstfärgerna och det gröna. De förstärker liksom varandra.
Iggy är så lycklig när han får gå lite längre igen, även om det bara är lite längre. Och så glad när vi går på ställen där han inte har fått gå på länge.
Spänsten i hans steg börjar likna den gamla Iggy. Farten ökar när han går. Inte lika lätt att hänga med längre.
Och jag saknar mina långpromenader, saknar skogen. Visst jag skulle kunna gå själv. Utan hundarna, men det känns inte rätt. För den som inte har hund går det nog inte att förklara.
Det är tur att vi bor i ett område där vi tvingas gå i backar vart vi går. Annars hade min kondis troligen varit helt icke existerande just nu. Nu är den bara allmänt dålig.
Men vi kunde gå runt i skogen nu i alla fall. Se färgerna och njuta av dofterna. Även om det är ett område där det kan finnas mycket folk. Det är så konstigt. Folk åker upp dit, men de går inte runt mycket i skogen. De sitter mest vid rastplatsen eller vid grillplatsen. Så därför gör det sällan något att där är många bilar om vi åker dit för i skogen är vi oftast ensamma.
Det är inte så svårt att glömma de där bilarna och de många människorna när du bara behöver gå några steg för att vara mer eller mindre ensam.
Att sitta på en bänk vid dammen en stund tillsammans är inte heller fel. Det gillar Iggy också, för sitter vi på bänken så får han klapp och kli. Och Iggy tycker om klapp och kli. Matte å sin sida kan njuta av att gosa med vovven och samtidigt njuta av den fina utsikten.
Hösten kommer och för min del får den gärna komma. För min del får den dessutom vara länge. Jag avstår gärna frostgrader så länge det går. Jag vill inte ha halka. Jag vill kunna röra mig som jag vill.
Nu njuter vi höst ett tag.
Lämna ett svar