En dörr på plats

För några dagar sedan skrev jag att vi hade fått hem en dörr. Och nu ni har maken redan satt upp den! Kolla vad fint.

Vi beställde en måttbeställd dörr hos Byggfabriken. Våra dörrar är ganska höga, 234 cm, så det var en specialbeställning och pga höjden blev leveransen lite dyrare. Som synes är det inte fint norrländskt kvistfritt virke, men det visste vi redan för det skriver de tydligt på sidan. Men visst blev det fint ändå. Med mängder av shellack och sedan färg kommer det inte att synas. Jag tycker dörrarna var fina och de har fått nästan exakt samma mått som dörrarna in till sovrummet som finns i rummet bakom de här dörrarna. De här dörrarna går nämligen in i vårt arbetsrum, som vi valt att kalla det nu för tiden. Det har hetat gula rummet under flera år, men eftersom det inte längre kommer att vara gult fick det byta namn till arbetsrummet.

Det enda som var en besvikelse med de här dörrarna var den här plastpluppen.

När du har pardörrar så finns det handtag på den ena dörren. På den andra dörren så finns det en kantregel. En regel som gör att du kan fästa dörren nertill och upptill genom att dra ner en regel som fästs i ett hål i tröskeln och i överkarmen. På våra gamla dörrar finns det slutbleck i metall på det här viset.

Vi hittade inga sådana här slutbleck i paketet och jag mailade och frågade om det inte borde finnas det. Till svar fick jag att de där plastplupparna skulle användas istället för slutbleck. De var ”en modern variant” av slutblecket. Det tyckte jag var riktigt dåligt, om du väljer att beställa platsbyggda gammeldags spegeldörrar ska du väl inte ha plastdetaljer på dem? Mycket dåligt. Jag meddelade dem att jag tyckte att det var en dålig lösning. Vi kommer att plocka bort slutblecken från den karm vi tagit bort och se om de går att använda. Annars får vi leta annan lösning. På dörrarna mellan matrummet och vardagsrummet har vi bara borrat ett hål än så länge. Men jag måste verkligen säga att jag tycker det är väldigt konstigt att man i något som ska vara en byggnadsvårdsbutik väljer kantreglar som istället för riktiga slutbleck har urfula plastpluppar. Dåligt Byggfabriken!

Bilden på dörrarna är tagen i den lilla hallen på andra våningen. Den hallen är verkligen liten, men där är fyra dörröppningar i den. Just nu har vi dörrar på alla fyra ställena också. Smutten är till vänster, blå rummet till höger och arbetsrummet är rakt fram. Själv står jag i trappan och tar en bild på den nya dörren. Mot trappan har vi just nu hängt upp ett par gamla ytterdörrar vi hittat på vinden. Kanske får de sitta kvar. Vi får se. Vårt hus har ursprungligen varit två lägenheter så det kan hända de här ytterdörrarna faktiskt suttit där från början. Eller så har de varit ytterdörrar till själva huset. Svårt att veta. De gick i alla fall bra att hänga upp på existerande gångjärn.

I ett gammalt hus så behövs det dörrar. Inte bara för att göra det likadant som det var förr utan för att hålla värmen på plats. Eller kylan. Nu när vi satt upp luftvärmepumpar både för att kunna värma och kyla ner luften så behövs det dörrar för att om vi kyler luften så ska den inte rinna ner direkt till undervåningen utan hålla sig däruppe så att vi kan sova skönt. Det går också lätt att på vintern se till att det är varmt på den våning man är och kanske spara lite på värmepengar på den våning man INTE är.

En gammal vän

Igår var vi och besökte en gammal vän till mig. Gammal på mer än ett sätt. För nästan 30 år sedan så arbetade jag på ett ställe där det först var meningen att jag skulle jobba ett par-tre månader och som sedan slutade med att jag var där i två år. Det var en bit bort så jag veckopendlade dit. Först så hyrde jag en evakueringslägenhet, jag skulle ju trots allt bara vara där en kort tid. När det visade sig att jag skulle stanna där längre så började jag leta efter en annan bostad. En av kvinnorna på stället jag jobbade på sa att jag kunde hyra ett rum hemma hos henne och hennes man och det slog jag till på. Det var en rolig tant och det visade sig att hennes man var minst lika rolig.

Det var ett jättebra ställe att bo på. Själva bodde de på övervåningen så jag hade undervåningen helt för mig själv. Vi umgicks mycket när jag bodde där och jag tror att jag på ett sätt var ett litet surrogat för deras barn som alla hade flyttat hemifrån. Hade de fått bestämma så hade jag ätit gratis hemma hos dem också varje dag.

Hennes man hade varit flygmekaniker och hade gått i pension rätt så nyligen. Han reparerade min bil när den var trasig. Och vägrade att ta betalt för annat än delarna han satt i.

Och förresten hyra rum? De vägrade att ta betalt för det också. ”Du bara bor ju här” sa de. Jag förklarade för dem att det skulle aldrig fungera på min hyresvärd hemma i stan, men det hjälpte inte. Jag bodde där gratis. Men jag köpte en flaska whisky då och då, en chokladkartong och annat som jag visste de gillade. Och så umgicks vi. Spelade spel, snackade skit, och tog ett glas whisky emellanåt. De var ett härligt par.

Sedan dess har vi träffats då och då. Hennes man gick bort för flera år sedan och själv är hon numera 92 år gammal. Vi hade bestämt att vi skulle träffats i julas, men då gick hon och bröt benet och vad som hände senare under våren har ni väl inte missat. Vi har pratats vid och nu sa hon att vi skulle komma. ”Jag skiter i corona” sa hon. Så vi åkte, hade med oss en tårta (jag fyllde ju år för lite sen och hon fyllde i tisdags så jag tyckte vi kunde fira lite). Vi höll avstånd, var inte oroliga, och så lite kontakt med folk som vi har haft så tror jag att risken att vi har något är minimal. Hon är rolig och pratsam och vi höll låda i fyra timmar.  Och trots att hon har problem att gå hade hon bakat en äppelkaka. Så vi åt äppelkaka också.

Det är så med gamla vänner. Det går alltid att fortsätta prata där man slutade senast. Även om det var flera år sedan.

Fixa till Lilla huset

Som jag skrivit om innan har vi tagit in offert på att fixa till utsidan på Lilla huset. Och har nu bokat in ett par hantverkare som ska jobba med det i vår. Nu visade det sig att våra hyresgäster skaffat sig en lägenhet och kommer att flytta efter oktober. Trist naturligtvis, men vi får tag i nya hyresgäster när vi vill det. Sedan är det ju inte säkert vi får tag i lika bra hyresgäster, men sånt är livet.

Nu när de ändå ska flytta så tänkte vi att skulle kunna fixa till de delar inomhus som vi vill fixa till och har tagit kontakt med de där hantverkarna igen för att höra om de skulle ha tid några dager i november, december. Och det verkar det som att de kan ha. Så nu i veckan kommer de och vi ska kika på vad som behöver göras. En sak som ska göras är att vi ska byta ut de gamla garderoberna på övervåningen till nya. Och måla om och lite annat uppfräschande. Köket och badrummet har vi ju fixat till så att de ska väl hålla ett tag och det är ju de dyraste sakerna att fixa. Nu är det mer ytskikt och kanske lite snickeri vi är ute efter. Så även om det är trist att hyresgästerna försvinner ska det bli spännande att få hela huset fixat. Till ett tillstånd där det liksom blir mest under håll att hålla på med. Tänkte att måla vitt i princip överallt. På så vis blir det neutralt för alla och det blir lätt att underhålla. Skulle vi få någon hyresgäst som vill måla i någon annan färg så kan de få göra det.

Förhoppningsvis också fixa till den gamla furutrappan som är där. Måla den också vit och kanske sätta på såna där steg som gör att man inte halkar. Ska försöka komma ihåg att ta före och efterbilder.

Blir så mycket lättare att hyra ut om vi vet att huset är up to date. Tänk om bara vårt eget hus också var i det läget :). Men vi tänker se lite hur de här hantverkarna är. Om de verkar bra kan vi kanske använda dem till vårt eget hus också. Får vi färdigt i Lilla huset så behöver vi ju inte spara hela hyresbeloppet till underhåll.

En höstpromenad

  Det har blivit lite kyligare ute än det var i förra veckan, men enligt SMHI så är det faktiskt fortfarande sommar. Kommer nog att justeras under den kommande veckan dock, då temperaturerna ska gå ner. Men det känns ändå som höst. Hög himmel och så vidare. Fast jag har inte mycket ytterkläder på mig och fortfarande inga strumpor.

Iggy och jag var på rehab igår, nästsista gången tror jag. Han har blivit SÅ mycket bättre i benet under den sista veckan. Äntligen en förbättring som verkligen märks. Vattenpromenerandet gick som på räls. Bättre än det gjort någon gång förut. Måste försöka ta ett foto nästa gång så jag har något litet minne av alla våra rehabbesök. Förutom det som sitter i huvudet på mig och Iggy då.

Häromdagen tog jag bilen och körde till ett område som vi normalt sett brukar gå till, men jag ville spara honom själva transportsträckan. Ett tag till. Så smått förlänger vi promenaderna nu. Håller noga koll hur trött han blir hela tiden. 

I skogen var det i alla fall så fint, färgerna är så starka, både höstfärgerna och det gröna. De förstärker liksom varandra.

Iggy är så lycklig när han får gå lite längre igen, även om det bara är lite längre. Och så glad när vi går på ställen där han inte har fått gå på länge.

Spänsten i hans steg börjar likna den gamla Iggy. Farten ökar när han går. Inte lika lätt att hänga med längre.

Och jag saknar mina långpromenader, saknar skogen. Visst jag skulle kunna gå själv. Utan hundarna, men det känns inte rätt. För den som inte har hund går det nog inte att förklara. 

Det är tur att vi bor i ett område där vi tvingas gå i backar vart vi går. Annars hade min kondis troligen varit helt icke existerande just nu. Nu är den bara allmänt dålig.

Men vi kunde gå runt i skogen nu i alla fall. Se färgerna och njuta av dofterna. Även om det är ett område där det kan finnas mycket folk. Det är så konstigt. Folk åker upp dit, men de går inte runt mycket i skogen. De sitter mest vid rastplatsen eller vid grillplatsen. Så därför gör det sällan något att där är många bilar om vi åker dit för i skogen är vi oftast ensamma.

Det är inte så svårt att glömma de där bilarna och de många människorna när du bara behöver gå några steg för att vara mer eller mindre ensam. 

Att sitta på en bänk vid dammen en stund tillsammans är inte heller fel. Det gillar Iggy också, för sitter vi på bänken så får han klapp och kli. Och Iggy tycker om klapp och kli. Matte å sin sida kan njuta av att gosa med vovven och samtidigt njuta av den fina utsikten.

Hösten kommer och för min del får den gärna komma. För min del får den dessutom vara länge. Jag avstår gärna frostgrader så länge det går. Jag vill  inte ha halka. Jag vill kunna röra mig som jag vill. 

Nu njuter vi höst ett tag.

Evighetsrenovering

Vi har fixat till köket, och vardagsrummet och sovrummet. För att inte tala om min lilla smutt. Nästa projekt i vårt hus är att få klart arbetsrummet. Som vi faktiskt började på för flera år sedan. Så blir det när du har ett rum som du inte MÅSTE få klart. Det blir hela tiden nedprioriterat. Det är bara att stänga dörren. I alla fall om du hade haft någon dörr.

Men något år ska nog rummet bli klart och när det blir klart tror jag att det kommer att bli jättefint. Vi har tapeterna, vi har en av lamporna som ska upp och nu har vi även en dörr. Eller två. Det finns två ingångar i det rummet. Det har funnits tre, men en av dem har vi byggt igen. Det finns en pardörr in till sovrummet och den andra ingången som finns kvar har också haft en pardörr. Och snart kommer det att finnas pardörrar där igen. Vi har tagit måtten och måttbeställt ett par nya dörrar. Tyvärr har vi inte kvar fler på vinden.

Dörrarna skulle kommit vecka 36, men det kom inga, när jag tog kontakt så visade det sig att de hade missat vår beställning. Men de skämdes och fixade till det hela supersnabbt och vips så hade vi dörrarna utanför huset.

Och nu ligger de i vårt röriga arbetsrum och väntar på att bli uppsatta.

Det kommer att bli så fint.

Vilket år som helst…

 

Vi har visst fortfarande sommar

Det blir inte riktig vår förrän jag tar av mig strumporna och det blir inte riktig höst förrän jag tar på mig strumporna igen. Och då menar jag strumpor när jag är utomhus. Inomhus, hemma har jag nästan aldrig strumpor. Jag tycker helt enkelt inte om strumpor. Har jag aldrig gjort. När jag var lite kunde jag gå barfota i mina skor mitt i vintern om inte mamma  höll koll. Strumpor sitter för tätt och de kliar.

I år har jag inte tagit på mig strumporna ännu och även om jag konstaterat att det är höst så har jag uppenbarligen haft fel. Läste på SMHIs sida idag att vi faktiskt fortfarande har sommar.

Och deras definition på höst är så här.

Jag säger inte emot. Jag har, som sagt, fortfarande inte börjat använda strumpor och ofta när jag går ut med hundarna tar jag bara på mig en väst. Och kan ändå bli för varm. Himlen har varit härligt blå många dagar och dessa dagar har det varit riktigt varmt.

Idag är det mulet, men det känns fortfarande ljummet när jag går ut. Många gånger har jag tagit på mig alldeles för mycket kläder och blivit supersvettig innan jag kommit hem igen. Alternativt knutit jacka och långärmat runt midjan och bara gått i en t-shirt.

Tyvärr kan ju inte någon av hundarna gå långpromenader vilket är supertråkigt både för dem och för mig. Några gånger har jag tagit med mig Iggy i hans kärra. Med tanke på att alla promenader vi går innebär upp och ner för backar så blir det rena rama gympapasset.

Iggy får komma upp ibland. Han får gå sina cirkus tjugo minuter och han får komma upp och sitta/ligga hos mig vid någon bänk.

Höstfärgerna börjar komma även om vi inte haft någon frost. Förmodar att det är ljuset och allmän vana som gör att de gulnar.

Jag är inte ledsen. Jag tycker det är skönt ute. Och jag gillar ju inte vinter så en lång varm höst är OK för mig. Eller en lång sommar som det egentligen fortfarande är.

 

Fritatta med lök, röd paprika och zucchini

Det här med att jobba hemma har gjort mig till en expert på att laga mat som tar max 30 minuter att laga. Eller expert, det är kanske att ta i, men jag lyckas nästan varenda dag. Eftersom maken också jobbar hemma så har arbetsfördelningen på lunchen blivit sådan att maken går ut med hundarna och jag fixar käk. Det är förmodligen lite av en överlevnadsinstinkt i det, maken är duktig på att laga mat, men han är inte så snabb. Han får laga mat när vi inte har tidspress. Jag har några olika rätter att variera med och testar nya emellanåt. Kanske får de sedan joina min lista eller inte. Den här fritattan (eller omelett på vanlig svenska) hittade jag på en receptsida i något annat land och den har jag lagat flera gånger. Inte så många ingredienser och den går fort att fixa till.

Ingredienser

1 normalstor lök (eller som här två små)
1 röd paprika (gör inget om den är lite skrynklig)
1 inte så stor zucchini
olja att steka i

6 ägg
0,5 dl riven parmesan
salt och peppar

Gör så här

Sätt ugnen på 200 grader.

Hacka löken och paprikan.

Gör små stavar av zucchinin.

Häll äggen i en skål och blanda med riven parmesan samt salt och peppar.

Häll olja i en ugnsfast stekpanna och stek löken på medeltemperatur i några minuter. Lägg i paprika och zucchini och låt steka tills grönsakerna är lagom mjuka.

Häll sedan på äggblandningen. Peta runt lite så att den går ner i grönsakerna. Ställ sedan in stekpannan i ugnen (Har du inte någon ugnsfast stekpanna så häll först över grönsakerna i en ugnsfast form och häll sedan över äggblandningen).

Låt stå i ugnen 10-15 minuter eller tills fritattan stelnat ordentligt.

Klart att äta! Kanske lite sallad till? Eller inte?