Vi har visst fortfarande sommar

Det blir inte riktig vår förrän jag tar av mig strumporna och det blir inte riktig höst förrän jag tar på mig strumporna igen. Och då menar jag strumpor när jag är utomhus. Inomhus, hemma har jag nästan aldrig strumpor. Jag tycker helt enkelt inte om strumpor. Har jag aldrig gjort. När jag var lite kunde jag gå barfota i mina skor mitt i vintern om inte mamma  höll koll. Strumpor sitter för tätt och de kliar.

I år har jag inte tagit på mig strumporna ännu och även om jag konstaterat att det är höst så har jag uppenbarligen haft fel. Läste på SMHIs sida idag att vi faktiskt fortfarande har sommar.

Och deras definition på höst är så här.

Jag säger inte emot. Jag har, som sagt, fortfarande inte börjat använda strumpor och ofta när jag går ut med hundarna tar jag bara på mig en väst. Och kan ändå bli för varm. Himlen har varit härligt blå många dagar och dessa dagar har det varit riktigt varmt.

Idag är det mulet, men det känns fortfarande ljummet när jag går ut. Många gånger har jag tagit på mig alldeles för mycket kläder och blivit supersvettig innan jag kommit hem igen. Alternativt knutit jacka och långärmat runt midjan och bara gått i en t-shirt.

Tyvärr kan ju inte någon av hundarna gå långpromenader vilket är supertråkigt både för dem och för mig. Några gånger har jag tagit med mig Iggy i hans kärra. Med tanke på att alla promenader vi går innebär upp och ner för backar så blir det rena rama gympapasset.

Iggy får komma upp ibland. Han får gå sina cirkus tjugo minuter och han får komma upp och sitta/ligga hos mig vid någon bänk.

Höstfärgerna börjar komma även om vi inte haft någon frost. Förmodar att det är ljuset och allmän vana som gör att de gulnar.

Jag är inte ledsen. Jag tycker det är skönt ute. Och jag gillar ju inte vinter så en lång varm höst är OK för mig. Eller en lång sommar som det egentligen fortfarande är.