Vi har visst fortfarande sommar

Det blir inte riktig vår förrän jag tar av mig strumporna och det blir inte riktig höst förrän jag tar på mig strumporna igen. Och då menar jag strumpor när jag är utomhus. Inomhus, hemma har jag nästan aldrig strumpor. Jag tycker helt enkelt inte om strumpor. Har jag aldrig gjort. När jag var lite kunde jag gå barfota i mina skor mitt i vintern om inte mamma  höll koll. Strumpor sitter för tätt och de kliar.

I år har jag inte tagit på mig strumporna ännu och även om jag konstaterat att det är höst så har jag uppenbarligen haft fel. Läste på SMHIs sida idag att vi faktiskt fortfarande har sommar.

Och deras definition på höst är så här.

Jag säger inte emot. Jag har, som sagt, fortfarande inte börjat använda strumpor och ofta när jag går ut med hundarna tar jag bara på mig en väst. Och kan ändå bli för varm. Himlen har varit härligt blå många dagar och dessa dagar har det varit riktigt varmt.

Idag är det mulet, men det känns fortfarande ljummet när jag går ut. Många gånger har jag tagit på mig alldeles för mycket kläder och blivit supersvettig innan jag kommit hem igen. Alternativt knutit jacka och långärmat runt midjan och bara gått i en t-shirt.

Tyvärr kan ju inte någon av hundarna gå långpromenader vilket är supertråkigt både för dem och för mig. Några gånger har jag tagit med mig Iggy i hans kärra. Med tanke på att alla promenader vi går innebär upp och ner för backar så blir det rena rama gympapasset.

Iggy får komma upp ibland. Han får gå sina cirkus tjugo minuter och han får komma upp och sitta/ligga hos mig vid någon bänk.

Höstfärgerna börjar komma även om vi inte haft någon frost. Förmodar att det är ljuset och allmän vana som gör att de gulnar.

Jag är inte ledsen. Jag tycker det är skönt ute. Och jag gillar ju inte vinter så en lång varm höst är OK för mig. Eller en lång sommar som det egentligen fortfarande är.

 

Fritatta med lök, röd paprika och zucchini

Det här med att jobba hemma har gjort mig till en expert på att laga mat som tar max 30 minuter att laga. Eller expert, det är kanske att ta i, men jag lyckas nästan varenda dag. Eftersom maken också jobbar hemma så har arbetsfördelningen på lunchen blivit sådan att maken går ut med hundarna och jag fixar käk. Det är förmodligen lite av en överlevnadsinstinkt i det, maken är duktig på att laga mat, men han är inte så snabb. Han får laga mat när vi inte har tidspress. Jag har några olika rätter att variera med och testar nya emellanåt. Kanske får de sedan joina min lista eller inte. Den här fritattan (eller omelett på vanlig svenska) hittade jag på en receptsida i något annat land och den har jag lagat flera gånger. Inte så många ingredienser och den går fort att fixa till.

Ingredienser

1 normalstor lök (eller som här två små)
1 röd paprika (gör inget om den är lite skrynklig)
1 inte så stor zucchini
olja att steka i

6 ägg
0,5 dl riven parmesan
salt och peppar

Gör så här

Sätt ugnen på 200 grader.

Hacka löken och paprikan.

Gör små stavar av zucchinin.

Häll äggen i en skål och blanda med riven parmesan samt salt och peppar.

Häll olja i en ugnsfast stekpanna och stek löken på medeltemperatur i några minuter. Lägg i paprika och zucchini och låt steka tills grönsakerna är lagom mjuka.

Häll sedan på äggblandningen. Peta runt lite så att den går ner i grönsakerna. Ställ sedan in stekpannan i ugnen (Har du inte någon ugnsfast stekpanna så häll först över grönsakerna i en ugnsfast form och häll sedan över äggblandningen).

Låt stå i ugnen 10-15 minuter eller tills fritattan stelnat ordentligt.

Klart att äta! Kanske lite sallad till? Eller inte?

 

Att köpa en kaffemaskin

Jag dricker inte mycket kaffe. Inte alltid ens en kopp om dagen, men jag gör det emellanåt och jag tar gärna en kaffe på maten framförallt på lunchen. För det mesta dricker vi nescafé och inget annat. Men när vi gör kaffe på riktigt ÄR det mycket godare. När vi gör kaffe är det presskaffe. För ett par år sedan köpte jag maken en kaffekvarn så när vi gör kaffe på riktigt är det till och med på nymalda bönor. Vilket gör kaffet ännu ett snäpp godare.

Det är dock jobbigt att diska de där presskannorna. De ska plockas isär och så ska kaffesumpen ut. Och lite äckligt är det skrapa ur den där kaffesumpen. Eller äckligt. Jobbigt i alla fall. Om du är lat som jag. Så det blir inte så gärna att jag använder dem. Dessutom är det lite jobbigt om vi ska dricka kaffe båda på en gång. Maken tycker om rejält starkt kaffe och det gör inte jag. Ja, ni hör.

Så jag fick för mig att jag skulle köpa en kaffemaskin. En automatisk som mal bönorna och där det går att få bara en kopp kaffe. Med den styrka du själv väljer. Utan att behöva göra en hel kanna. Dock inte en jättedyr. Min vana trogen så blev jag lite besatt och började plöja kaffemaskinrecensioner. Jag var inne på en Siemens ett tag.

Och då såg jag att de en helg hade 20 % rabatt på Siemensmaskinerna på Elgiganten plus att Siemens hade lite cashback. Då stampade jag runt här hemma och försökte bestämma mig för om jag skulle beställa en sån där maskin på Elgiganten.

Samtidigt hade jag börjat kika på en Melittamaskin.

Och faktiskt så funderade jag också på en Delonghi.

Det här var maskiner i likartad prisklass. Siemens och Melitta kunde göra en cappuccino från scratch under det att på Delonghin fick du skumma mjölken själv, men där fanns en skummare.

Oj, vad det snurrade i huvudet på mig den helgen. Men sen till sist bestämde jag mig för att INTE beställa någon Siemens efter att ha kikat på lite recensioner på Youtube och lite annat. Faktum var att jag till sist i princip var alldeles säker på att jag skulle beställa den där från Delonghi.

Ja, så höll jag på ett tag. Jag ville ha ett relativt enkelt sätt att fixa en enda kopp kaffe med nymalda bönor. Där jag inte fick en massa disk. Tills sist bestämde jag mig faktiskt. Och här ser ni min nya kaffemaskin.

 

En filterhållare. Och tre paket filter. Det blev det jag till sist köpte. Vi har ju faktiskt en kaffekvarn. Och jag har också en mjölkskummare. Det här blev perfekt. Filterhållaren går att stänga och öppna, så jag häller i vatten och nymalt kaffe och så står det och drar lite och sedan släpper jag ut det direkt i koppen där den skummade mjölken redan finns. Bra va! Och ingen jobbig disk.

Plus att det blev ganska rejält mycket billigare.

Och finare färg.

 

Själv är bäste dräng

Jag ville ha en bra hoodie. För att inte konstant gå runt i en fleecejacka här hemma. Lite variation. Men som vanligt när jag köper den här typen av kläder så valde jag herrstorlek. Varför skulle jag vilja ha en fleecejacka eller en hoodie som är kroppsnära? Fattar inte.

Den jag köpte var helt perfekt, precis så jag ville ha den. Förutom på ett ställe. Armarna.

Kolla vilka stora muddar. Ramlar ner hela tiden. Men jag köpte ju mig en begagnad overlockmaskin tidigare i år så det är ju bara att göra något åt det. Så jag klippte av muddarna, gjorde dem smalare och sydde på dem igen. Och vips! Mycket bättre!

Det gäller att vara uppfinningsrik

Iggy har stora problem med att ha tratt. Gandalf tycker inte om det han heller, men han accepterar det. Iggy blir helt paralyserad. Så jag har blivit ganska duktig på att komma på sätt att fixa till andra lösningar. När han hade sår på foten så fick han ha en lång socka som vi tejpade över en av lederna så att han inte kunde dra av dem. När han har fått sår på bakbenet eller bölder på insidan av låret (vilket han lyckats få flera gånger för att han slickat på fästingar) så har fått ha ett par byxor som jag fixat ihop till honom. Och jag har klippt ihop tröja som han kunde ha när han inte fick slicka på sitt morfinplåster.

När vi var på Öland så fick han något eksem på svansen som han lyckades slicka på när vi inte såg det och svansen var blodig. Vi köpte gasbinda och lyckades hålla det rätt ok tills vi kom hem. Men det var inte helt lätt med gasbinda. Han lyckades få av den ibland och den måste bytas ofta. Då fick jag en idé! Jag modifierade hans byxor och satte på ett svansskydd. Det gjorde susen!  Och visst blev han fin!

Härligt väder

Det börjar bli kallare om nätterna och på morgonen kan det kännas riktigt kallt (även om vi inte pratar minusgrader). Idag tog jag på mig strumpor för första gången efter sommaren. De kanske ryker under dagen, men de behövdes när jag gick upp helt klart. I övrigt så har vädret varit helt fantastiskt de senaste dagarna och ser ut att vara så även idag. Himlen har varit så blå. Så blå som den bara kan vara i september.

Jag älskar den här tiden på året. När det är sommar och himlen är blå då är det oftast för varmt för att vara ute och gå. Så här års kan du det. Du kan vara ute och gå och det är helt möjligt att ta en lång promenad  och bara njuta av det fina vädret. Utan att behöva svettas ihjäl och slåss med flugor. Även om det efter lunch någon gång faktiskt blir ganska varmt även nu.

Hundarna mår också bra av sådant här väder. Även om det med våra sjuklingar inte blir några långpromenader. Märker tydligt att jag inte har kunnat gå långa promenader den här sommaren. Kondisen är inte på topp. Och visst jag skulle kunna gå långpromenader alldeles själv, men jag har svårt att gå utan hundarna. Vet inte varför, men det känns så fel. Det kan vara som så att Gandalfs tid med långpromenader är slut, men jag hoppas att Iggys inte är det när han väl blir bra från sin operation.

Lite mera Öland och så lite oro…

Jahapp. I lördags var vi på Pinchos. Det var avstånd mellan borden, men där var ändå ganska många människor. Och i måndags någon gång började jag känna mig kass. Ont i halsen och frossa. Men ingen feber. Men den där frossan, och även halsontet, har hållit i sig ändå tills idag. Då det äntligen släppt. Bara att konstatera dock att direkt börjar jag undra. Har jag åkt på det? Corona alltså. Men förhoppningsvis  inte alltså.

Pinchos var förresten väldigt trevligt. Jag har inte varit där förut. Du beställer din mat i en app, går och hämtar den själv och betalar sedan i appen. Appen frågar också om du vill ge dricks. Ska jag vara riktigt ärlig så känns det inte riktigt som ett dricksställe. När du gör det mesta av arbetet själv. Men i alla fall. Trevligt med smårätter och trevligt sällskap. Och så hoppas vi att det inte blir något mer än vanlig förkylning av det här.

Sedan vill jag visa  ytterligare några bilder från Öland. Även om det har hunnit gå några dagar nu. Men jag vill spara de här bilderna och minnena lite.

Nu hade vi alltså flyttat till mellersta öland. På vägen upp stannade vi till i Färjestaden på Paradisverkstaden. Jag är väldigt förtjust i keramik och har velat åka dit varje gång vi varit på  Öland. Jag gick runt och beundrade.

Jag köpte till mig själv den gröna vasen som syns på hyllan i mitten på bilden, och som sedan användes till en av buketterna i förra inlägget. Och så skulle jag köpa mig en present för presentpengar jag fått från tre olika håll. Och jag blev totalförälskad i några fat de hade där. Faten var dessvärre alldeles för stora, kunde inte se att jag kunde använda så stora fat till någonting. Sedan plötsligt hittade jag en storlek som var användbar och fatet kostade precis som summan av mina presentpengar. Måste väl vara någon mening med det. Så det fatet blev det.

Tydligen var det en keramiker som tunnade ut glasyren och använde den ungefär som akvarellfärg. Så vackert! Helt i min smak.

Vi gick en långpromenad runt där vi bodde. Vädret var makalöst.

Iggy fick åka mycket vagn.

Men fick också promenera lite själv. Och då kunde det hända att han mötte konstiga djur.

Vi tog en biltur och gick längs med en stenig strand. Älskar de där steniga stränderna.

Det tar alltid tid för mig att gå. Finns alldeles för mycket att titta på. Vattnet måste jag ju njuta av.

Måste kika vad det är för växter. Och så kolla in roliga stenar. Ser ni att den här ser ut som ett kranium från något djur?

Eller vilken väldigt tydlig fossil det finns i den här stenen.

Och skiffer, som delar sig alldeles av sig självt. (eller så är det inte skiffer, men det delar sig bara så där i alla fall)

Ja, så där. I alla oändlighet. Maken lämnar mig ensam så att jag kan gå runt och bara njuta och undersöka allt. Söta fiskestugor också! Ser ni stigen som någon byggt upp till den här stugan. Det var väldigt stabila stenar att gå på, jag var tvungen att testa.

Vi åkte en sväng till Böda strand, den nordöstra. Och svor för att vi inte tänkt på att ta med oss badkläderna. Det var verkligen tillräckligt varmt för att bada. Så här tom är knappast stranden något tidigare på sommaren.

Vi promenixade längs stranden.

Såg massor av maneter som flutit iland.

Och satt sedan länge och bara njöt i solen.

När vi åkte hem stannade vi till i Borgholm och maken köpte mera keramik till mig. Jag fick välja själv och valde de här fina skålarna. Så härliga färger!

Och adios till Öland för den här gången.