Bland hundar, renoveringar, mat och livet i största allmänhet.
Om mig och min blogg
Home at last
Äntligen hemma från sjukhuset. Nu ska här ätas våfflor. Och en massa antibiotika. Kolla vilka fina blommor ett par arbetskamrater skickat mig!

Äntligen hemma från sjukhuset. Nu ska här ätas våfflor. Och en massa antibiotika. Kolla vilka fina blommor ett par arbetskamrater skickat mig!

Det blev inte någon hemresa idag heller. Nu visade det sig att jag har en liten infektion och jag får ta antibiotika. Något som jag tydligen borde gjort från början eftersom min blindtarm brast, men som någon tydligen hade glömt bort. Och eftersom jag, trots flera förfrågningar, inte fick prata med någon läkare igår så kom de inte på det förrän idag. När det redan lyckats bli en infektion. Nej, jag är inte imponerad. Sorry. Hoppas bara att det stannar vid den här lilla infektionen som de kallar det så att det inte blir någon större. Och att jag får åka hem imorgon för det är verkligen skittråkigt här.
Klockan är kväll och jag har inte träffat en läkare idag överhuvudtaget. Jag tycker faktiskt inte att det är bra. Det hade varit trevligt att få prata med någon som kan svara på frågor. Det är ju så klart som så att för dem är det här en väldigt basic operation, men för mig är det stort. Sköterskorna vet ingenting och de byts dessutom hela tiden. Titt som tätt kommer det in någon presenterar sig och jag måste erkänna att jag har noll koll. På kvällen kom det en lite mer erfaren sköterska som sa att när man haft en brusten blindtarm får man sällan åka hem så fort. Så här ligger jag. Och kan fotografera mina fötter. Inte som en semesterresa precis men i alla fall.

Något som jag tycker är bra dock är att man nu för tiden får använda sin smartphone och att de till och med har ett nätverk man kan koppla upp sig mot. Så jag ligger i en säng och tittar på Project Runway.
Häromdagen satt jag och beklagade mig på bloggen om att jag inte ville ha fler kroppsliga åkommor nu. Det skulle jag inte ha gjort. Det straffade sig ganska direkt. Igår när jag kom till jobbet så fick jag kramp i magen. Jag tänkte att det är min IBS och fick i mig mina piller. Jag gick och la mig i vilrummet på jobbet en stund. Värken släppte dock inte, istället blev den värre och en kollega körde mig hem. Framåt kvällen hade jag plötsligt feber också. Då kändes det som att det var dags att ringa sjukvårdsupplysningen som skickade mig till akuten. Här visade det sig att jag hade fått blindtarmsinflammation. Så nu är jag opererad och en blindtarm fattigare. Men oj vad ont det kunde göra. Tydligen hade den spruckit precis när han tog bort den så det var ju tur att det inte tog längre tid. Och så var där tydligen en ”sten” i den också.
Så så här bor jag just nu och någon natt till.

I helgen har jag varit duktig och planterat om alla mina pelargoner och fuchsior. Eller i alla fall alla som inte är planterade i stora krukor. De stora krukorna får vänta till en annan dag. Det kändes skönt att få det gjort, det är sådant som annars ligger där i bakhuvudet som ett dåligt samvete. Jag var trött i lördags och lite allmänt besviken på att jag liksom inte får saker gjorda och ondgjorde mig lite över mina pelargoner. Då var maken så snäll att han åkte och köpte jord till mig och jag liksom bara fick det gjort. Jag har en så snäll make att det inte är klokt faktiskt. Och känslan när det var klart var fantastiskt härlig. Precis vad jag behövde!

Här i ett hörn i källaren tillbringade jag några timmar. En bytta för gammal jord och en bytta för ny.

Blommiga handskar från Plantagen.
Det är inte så mycket med de där pelargonerna efter en vinter i källaren. Jag klipper bort det mesta av dem också när jag ändå planterar om dem. De som överlever de överlever. En pelargon och en fuchsia hade gått till de sälla jaktmarkerna.
En del har till och med blommor fast de knappt har några blad.

Så nu står de där nere i källarfönsterna och väntar på våren, lite lagom yrvakna.

Min begonia har också fått en ny tillfällig ”kruka” – jag brukar sätta den i något mindre tills den vaknar och får flytta över i sin vanliga stora.

Konstaterade när jag tittade på bilden att fåglar i alla fall verkar må bra på kolhydrater.
Japp, nu kan den komma den där våren. Bara att köra!
Alltså, nu tycker jag att det räcker med otur för min del den här vintern.
Jag har ramlat och slagit svanskotan rejält.
Jag har ägnat hela jul- och nyårs”ledigheten” med att ha influensa eller motsvarande: Visserligen tror jag att det påtvingade sängläget gjorde det möjligt för svanskotan att läkas, men det gör det ändå inte till en positiv sak.
Jag har stukat foten när en av hundarna skulle ut och kissa mitt i natten. Lyckades binda det direkt så att det inte varade mer än någon vecka, men det räckte!
Och nu har jag fått Plantar fasciitis, dvs förstadie till hälsporre. Åtminstone enligt min egen diagnos. I vart gör det skitont under hälen i vissa sammahang och symptomen stämmer helt med beskrivningen av Plantar fasciitis. Jag har hittat rörelser som rekommenderas och de verkar faktiskt hjälpa. Jag ser också till att inte använda skor som gör det hela värre. För att lösa det hela med skor på jobbet har jag gett mig ut på jakt efter skor med bra dämpning som inte ser ut som rena gympadojor. Och där hade jag i alla fall lite tur för en gångs skull. Hittade på nätet att XXL hade ett sk. söndagserbjudande och sålde en Haglöfs sko för 799 istället för 1200, en med Asics sulor som är kända för bra dämpning. Lyckades också träffa en trevlig kille på XXL som förklarade för mig att det där erbjudandet bara gällde på nätet och inte i butiken, men som fixade till ett litet papper som gjorde att jag ändå fick dem för samma pris som på nätet. Och så fanns de i storlek 48 också så att maken också kunde få ett par. Det var väl snällt!
Visst ser de tillräckligt diskreta och bra ut för att ha på jobbet? Inte för att jag alltid har så diskreta skor på jobbet, brukar t.ex. ha ett par ganska rejält rosa kängor, men i det här fallet vill jag ha en sko som passar till många olika sorters kläder. Och det tycker jag att de här gör.
Men i alla fall. Det räcker med olika kroppsliga åkommor nu. Jag behöver inga nya på LÄNGE!!!
Snälla?!?!
Det här råkade jag se när jag gick morgonpromenaden med hundarna. Kan man bli annat än glad?

Jag gillar guld. Jag måste erkänna det. Faktum är att jag emellanåt har en ganska kitschig smak. Måste stå för det. Fast när det gäller smycken föredrar jag silver. Annars så föredrar jag guld. Och inte alltid i sammanhang där det kanske är smakligt. Brukar dock försöka stoppa mig själv. Just nu håller jag på med att fundera på att hänga upp lite tavlor här och där. Och då var jag en sväng på IKEA och ville jag köpa lite ramar som jag kunde leka med. Och jag ville ha lite guld. Såklart. Hittade dock inte riktigt någon bra i den storlek jag var ute efter. Men så hittade jag den här. Söndrum från IKEA.

Alltså – jag tog en egen bild av den här ramen. Problemet är att jag hade inte något minneskort i kameran. Och det kom jag inte på förrän det var för sent. Så smart är jag emellanåt. Hur ofta jag är så smart tycker jag vi pratar om en annan gång.
I alla fall så tog jag hem ramen och så började jag leta i mina gömmor. Jag hittade blank lack och jag hittade guldpulver. Dessa två blandade jag i en liten skål. Målade först ett lager för att få ett bra underlag och när jag satte mig med lager två så ”duttade” jag mer med penseln. Ville få ett lager som inte skulle vara så jämnt utan se lite slitet, lite inte-så-perfekt ut. Och jag blev väldigt nöjd med resultatet. Så här blev det, med min kaja inuti.

Det blev precis som jag ville ha det! Så så kan man använda en trist vit ram. För den som nu tycker att en vit ram är trist, det kan ju hända att det finns folk som tycker att jag gjort ett helgerån. Det får stå för dem.
Jag fick guld! Jag är nöjd!