Just nu vräker jag i mig antibiotika känns det som. Två olika sorter, tre gånger om dagen. Men slipper jag bara infektion efter den brustna blindtarmen så får det vara så. Jag ska bara äta dem till och med fredag så det börjar ändå närma sig.

Det finns ju lite tråkiga följder av det där med antibiotika. Den ena är att jag har en otäck metallsmak i munnen hela tiden. De påstod att den skulle försvinna efter en liten stund, men det gör den inte. Metallsmaken påverkar det mesta jag stoppar i munnen, te t.ex. smakar inte speciellt gott. Och jag som älskar te.

Den andra följden känner väl alla till. Den där med magen. Antibiotikan ska ju ta död på alla bakterier, bra eller dåliga. Så en till två timmar efter varje antibiotikaomgång försöker jag stoppa ner lite nya goda bakterier i magen. Det kan jag göra genom att hälla i mig yoghurt eller något med massa bakterier i och det är väl exakt vad jag gör. Jag tänker dock att det går ju faktiskt att lyxa till även sådant lite. Så jag gör mig en smoothie. Jag häller Proviva, någon yoghurt med massor av goda bakterier i och så lite fryst frukt, t.ex. mango, i min smoothiemixer och mixar till det lite.

Visst ser det där godare ut än att bara ta ett glas yoghurt!

Gott är det också. Förutom den där hinten av metallsmak som allting har just nu.

Jag är väldigt trött just nu, det är sant, men jag sover inte så mycket ändå. Går mest runt och är trött. Försöker göra lite nytta och orkar mer för varje dag, men det är ändå lite begränsat. Vad jag gjort, som kanske inte är så produktivt, det är att spela lite spel. Huvudet är lite segt och efter en stund så tröttnar jag, men ändå. Och då gick jag tillbaka till ett spel jag köpte för ganska länge sedan, Monument Valley. Återupptäckte återigen hur trevligt det spelet är. Det är vackert, trevlig musik och det skapar verkligen utmaningar för hjärnan.

Kolla bara vad vackert. Och det är roligt att spela, det utmanar verkligen ens sinnen. Det är lite som den där bilden av en trappa som aldrig tar slut, minns ni den? Penrose stairs heter det viss enligt Wikipedia där jag också hittade bilden nedan.

Den går uppåt hela tiden, men det är ju liksom inte möjligt! Och ändå gör den det. Så är det hela tiden i det här spelet. Plötsligt kan du gå upp och ner och beroende på vinkel så är saker möjliga eller omöjliga. Utmanar verkligen tankeverksamheten.

Det är ett sånt där spel där du måste testa olika lösningar, räkna ut vad som händer beroende på vad etc. och jag tror att det är nyttigt för hjärnan. Den behöver liksom träning det också.

Så ett gamingtips från mig helt enkelt. Monument Valley. Och det finns enligt uppgift för både Android och IOS.

Det snöade nästan hela dan igår och det har fortsatt hela natten. Nu är det plusgrader och ändå så fortsätter det att snöa. När jag tittade ut så hade vi fått en sån fin knopp på verandaräcket så jag tänkte att jag måste fotografera den innan den försvinner, för det kommer den snart att göra. Så jag tog på mig ett par ordentliga skor, vill INTE halka omkull just nu. Det vill jag väl i och för sig aldrig, men ännu mindre just nu.

Visst var den fin! En sådan knopp skulle vi ju ha där jämt!

Mycket snö, men mjuk och blöt. Hörde ett ljud när jag stod där och det visade sig vara ett rådjur som hoppade över grinden till grannens trädgård. Förmodligen slog den fötterna i grinden. Ganska fantastiskt hur högt de kan hoppa. Vi har inte ofta rådjursbesök sedan vi satte upp staket och skaffade hundarna, men just nu verkar det vara ett lite yngre rådjur som kikar in då och då. Hoppas inte det kommer och äter upp alla mina rosenknoppar till våren bara.

Det är ganska makalöst så påverkad man blir av en liten operation. Blindtarmsoperation ska ju vara en väldigt liten sak. Sedan påverkar det väl att den brast och att jag fick en liten infektion, men i alla fall. Jag gör något och sedan är jag helt färdig en stund. Men det är väl bara att tvinga sig att göra lite mera för varje dag. Nästa måndag är det jobbdags igen. Längtar efter att kunna gå ut med hundarna också, dels har jag dåligt samvete för att maken får ta alla promenader men mest så saknar jag promenaderna.

Nu var det snö igen. Trädgården är alldeles vit. Ena dagen är det tö och nästa dag vräker det ner snö.

Fåglarna har fått mat igen. Ja, det är inte jag som lagt ut mat till dem utan maken, men det var jag som bad honom göra det 🙂

Själv mår jag lite bättre. Det blir liksom snäppet bättre för varje dag verkar det som, men framåt kvällningen så kommer tröttheten. Då är det inte mycket med mig måste jag erkänna. All den där antibiotikan påverkar förmodligen mig också. Kroppen har fått stå ut med en del och får fortfarande stå ut med en del. Och psyket. En sån där omgång tar på en, något annat ska jag inte säga.

Det är inte klokt så skönt det är att vara hemma igen. Stackars de människor som måste ligga länge på sjukhus. Inte det minsta privatliv kan man ha. Det enda lilla enskilda det är när man lyckas få en lugn stund inlåst på toa. Jag har mycket tankar om det här sjukhusbesöket och jag kommer att skriva ner dem. Fast inte idag. Idag njuter jag av att vara hemma och av att kunna vara lite för mig  själv. Bara jag. Det känns som ett uppdämt behov just nu. Det där med att dela rum med fyra andra i en sovsal som alltid har dörren öppen utåt. Med människor som hela tiden går ut och in och med röster som tränger igenom den mesta sömn. Då är det väldigt mycket skönare hemma. Väldigt mycket skönare.

Hemma. I sovrummet. Med lite ont och ganska mycket trötthet. Men ändå härligt!

Äntligen hemma från sjukhuset. Nu ska här ätas våfflor. Och en massa antibiotika. Kolla vilka fina blommor ett par arbetskamrater skickat mig!

Det blev inte någon hemresa idag heller. Nu visade det sig att jag har en liten infektion och jag får ta antibiotika. Något som jag tydligen borde gjort från början eftersom min blindtarm brast, men som någon tydligen hade glömt bort. Och eftersom jag, trots flera förfrågningar, inte fick prata med någon läkare igår så kom de inte på det förrän idag. När det redan lyckats bli en infektion. Nej, jag är inte imponerad. Sorry. Hoppas bara att det stannar vid den här lilla infektionen som de kallar det så att det inte blir någon större. Och att jag får åka hem imorgon för det är verkligen skittråkigt här.