I helgen fyllde jag år. Vi har en vana, eller en ovana, att inte fira våra födelsedagar speciellt mycket. Och att båda alltid glömma bort vår bröllopsdag. Sedan berättade en kompis om hur hon och hennes man alltid firade deras bröllopsdag genom att åka någonstans. Jag började liksom tänka lite. Att jag hade reagerat på att vi i princip glömde vår 15-årsdag och att efteråt så kändes det faktiskt inte riktigt bra. Så nu har jag fått för mig att vi ska börja fira våra födelsedagar. Och vår bröllopsdag. Inte som så att jag vill ha några stora kalas. Jag är väl en konstig människa, men jag gillar faktiskt inte födelsedagskalas. Jag gillar kalas, men inte födelsedagskalas. Allting är inte logiskt här i världen. I alla fall, jag tycker att vi tillsammans ska fira varandra. Kanske det började lite när maken häromåret överraskade med en liten spa-helg när jag fyllde år.
I år åkte vi till en fd kollega och gick på en restaurang som jag länge velat testa. Åt pepparbiff som är en av mina favoriträtter, men ska jag vara ärlig så var förrätten det bästa. Jag tog en jordärtkockssoppa som var helt fantastisk! Får nog börja testa att göra jordärtkockssoppa igen.
Vi och hundarna sov över hos fd kollegan och åkte hem på söndagen. På vägen hem tog vi en tur i skogen. Jag och min lilla familj.
Hittade en tjärn som jag inte sett förut.
Och bara njöt lite.
Och det kändes rätt. Det blev en bra födelsedag. Jag firade min födelsedag och jag tänker fortsätta med det. Jag tänker fira makens födelsedag också och hädanefter ska vi dessutom fira våran bröllopsdag. Det behöver inte vara något märkvärdigt. Förr gick vi t.ex. alltid ut och tog en fika när en av oss fyllde år. Vet inte varför vi slutade med det, tror det var när vi köpte huset, men det behöver i vart fall inte vara märkvärdigare än så. Så länge det är något.
Det gällar att ta hand om varandra och glädjas för varandra så länge vi har varandra.
