Jag är INTE bra på blommor. Jag gillar blommor jättemycket, men jag är dålig på att sköta dem och i princip alla mina krukväxter brukar dö. Utom några väldigt tåliga som i sin tur verkar leva i evighet oavsett hur jag sköter dem. Men det är porslinsblomma, kaktusar och sånt. Jag brukar även vara expert på att ta död på orkidéer. Som alla säger inte ska vara möjliga att ta död på. Det har jag brukat kunna göra på expertkort tid. Nu verkar  någonting ha hänt. Jag struntar i hur folk säger att de ska skötas och gör som jag vill. Och plötsligt så blommar alla orkidéer om!

Den här orkidén – som jag tror heter Venussko – fick min man på sin födelsedag för snart två år sedan.

Den fick jag att blomma om förra året och var väldigt stolt. Den står i ett fönster som får väldigt stark sol hela förmiddagen, men jag har lyckats trots allt. I år stoltserar den plötsligt med TVÅ blommor. Helt fascinerande. Jag börjar ju bli rena rama orkidétanten!

Sedan är jag lite kluven till just den här arten av orkidé. Jag vet inte vad det är, men jag tycker att den är liksom lite läskig. Den ser på något sätt mer ut som ett monster av något slag än som en vacker orkidé. Kanske är det den där filmen om Triffiderna? Men visst går det att urskilja ett ganska läskigt gap? Lite rödaktigt av det blod från offer som den ätit upp?

Eller nåt.

Förutom att vi var på Af Fröjd i helgen och förutom att vi hämtade med oss min syster så var vi faktiskt på partaj. Där nere i Skåne bor det ett par som varje år bjuder in uppemot ett hundratal personer på oktoberfestival. De har gjort det i ganska många år vid det här laget. Vi har varit där tre år i rad för vår del. Det blir några nya människor varje år och förmodligen försvinner några också. Men den där festen blir på något sätt en blandning av människor de lärt känna under sitt liv. Mannen är en ölbryggare, nu för tiden både professionellt och privat.

På festen finns det alltid ett antal fat med olika sorters öl som han bryggt. Det är bara tappa upp!

Förutom det så finns där oktoberfestivalmat. Där finns korv, potatissallad, lökpaj (swiebelkuche), foccaccia och fröknäcke. Plus surkål så klart. Och det är så gott. När du sätter dig till bords i det stora partytältet de hyr och ställer upp i sin trädgård så står det egenkryddade snapsar på borden.

När du känner dig mätt och belåten på mat så finns det kaffe, äppelkaka och vaniljsås att äta.

Det är samma meny varje år, men det blir inte tråkigt. Det skulle kännas fel om det var något annat. Däremot så är det nya ölsorter varje år. En är alltid detsamma, den som heter Oktoberfestival, men i övrigt så är det olika. Varje år så har de också ett lotteri och den som vinner får vara med och brygga en ny ölsort till nästa års festival.

Jag tycker att det här är fascinerande. Dels att varje år liksom bli påmind om det som händer genom livet genom att samla så många som de gått på genom livet. Många av de här människorna träffar de bara en gång per år dessutom. Utöver det är det fascinerande att två människor år efter år orkar lägga ner ett sådant jättejobb för att glädja alla oss som kommer dit. Jag vet att de får hjälp, men det är deras egen drivkraft.

Och det var gott i år med. Jag menar korv och surkål är ju alltid gott! För att inte tala om fröknäcket! Jag testade alla ölsorterna och de var goda alla, utom den med hallon i, men den var nog för damerna och någon dam blir det aldrig av mig.

Och nu är årets oktoberfestival över. Nu får vi vänta tills nästa år. Och om två år är det vår femte gång och då ska vi få en egen handmålad sejdel! För det får den som varit med fem gånger.