Stjärnmossa.
Inte lätt att överträffa.
Vackert
Igår gick jag hem redan vid tretiden från jobbet. Jag hämtade hundarna från dagis, och min syster hemifrån. Sedan åkte vi en snabbis till skogen. Hundarna behövde få springa fritt och vi ville ha lite lingon till vispegröt. Och så ville jag se om trattkantarellerna hade börjat komma. Jag hade plockat fram kameran eftersom jag tänkte att det kanske kunde bli någon fin bild också. Vilket det säkert hade. Om jag bara hade kommit ihåg att ta kameran med mig. För det var verkligen vackert. Himlen var knallblå och solen sken så vackert mellan träden. Jag fick nöja mig med mobilen.
Och ja, jag är medveten om den dåliga kvalitén, men visst kan man ändå ana hur vackert det var?
Och för den som undrar. Ja, trattkantarellerna hade börjat komma, inte i någon större mängd, men vi fick lite trattisar, lite gula kantareller och en liten Karl Johan som jag fräste upp till varsin svampmacka. Innan vi åt vår vispegröt som vi gjorde på lingon.
Mission accomplished.
Den blommar – igen
Jag är INTE bra på blommor. Jag gillar blommor jättemycket, men jag är dålig på att sköta dem och i princip alla mina krukväxter brukar dö. Utom några väldigt tåliga som i sin tur verkar leva i evighet oavsett hur jag sköter dem. Men det är porslinsblomma, kaktusar och sånt. Jag brukar även vara expert på att ta död på orkidéer. Som alla säger inte ska vara möjliga att ta död på. Det har jag brukat kunna göra på expertkort tid. Nu verkar någonting ha hänt. Jag struntar i hur folk säger att de ska skötas och gör som jag vill. Och plötsligt så blommar alla orkidéer om!
Den här orkidén – som jag tror heter Venussko – fick min man på sin födelsedag för snart två år sedan.
Den fick jag att blomma om förra året och var väldigt stolt. Den står i ett fönster som får väldigt stark sol hela förmiddagen, men jag har lyckats trots allt. I år stoltserar den plötsligt med TVÅ blommor. Helt fascinerande. Jag börjar ju bli rena rama orkidétanten!
Sedan är jag lite kluven till just den här arten av orkidé. Jag vet inte vad det är, men jag tycker att den är liksom lite läskig. Den ser på något sätt mer ut som ett monster av något slag än som en vacker orkidé. Kanske är det den där filmen om Triffiderna? Men visst går det att urskilja ett ganska läskigt gap? Lite rödaktigt av det blod från offer som den ätit upp?
Eller nåt.
En ny teckning
Det här med att börja teckna och måla igen är trevligt. Men det märks väldigt väl att det krävs träning. Faktum är att det är med teckning som med allting annat, det krävs träning för att blir bättre. Och visst, du kan ha lite olika läggning för det och det kan vara olika lätt för olika människor, men trots det så kan nästan vem som helst bli duktig med träning. Som med allting annat! Sedan är det så klart som med all annan träning, det är olika roligt! Eller ofta tråkigt. För när du tränar så misslyckas du titt som tätt och om du inte kommer ihåg att även ett misslyckande ger dig träning, en ny lärdom, så känns det mest tråkigt. Själv misslyckades jag med en blyertsteckning och blev lite sur. Så för att göra något helt annat så testade jag med lite färg. Med mina gamla akvarellpennor. Och det var roligt! Jag är inte helt nöjd, lyckades inte få ut så mörka färger som jag ville ur pennorna, men jag tycker ändå det blev helt OK.
Nästa kanske blir en blyertsteckning igen, vem vet. Denna gången har jag i alla fall lärt mig att jag ska inte kasta mig över det svåraste motivet, utan ta ett lite enklare.
Höstsyren
Alltså, jag är inte alltid så bra på vad saker och ting i trädgården heter. Inte ens om jag köpt och planterat det själv. Än mindre på det som redan finns i trädgården. En blomma som fanns här när vi flyttade och som jag tycker är väldigt, väldigt fin kallar jag höstsyren. Min mamma brukade kalla den höstsyren. Förmodligen heter den någonting med hortensia. Fina blommor har den i alla fall.
Något har hänt med vår buske i år tyvärr. Det ser ut som om någonting trillat på den så att grenarna nästan ligger ner på marken. Kanske beror det på kornellen som växer bredvid, vet inte. Jag ska försöka läsa på om det går bra att beskära den där höstsyrenen. Oavsett så har den även i år ganska många blommor och jag blir återigen glad av att titta på den. Visst är det en väldigt vacker blomma. Som kommer när nästan allting annat blommat klart.
En fin blomma
Jag fyllde år för ett par veckor sedan. Då fick jag ett litet paket på posten. I paketet fanns mina älsklingsmarknadskarameller. Marknadsnougat från Kais konfekt. En kompis till mig bor kvar i mina gamla hemtrakter och hon hade köpt dem till mig. Jag ska vara ärlig och säga att jag åt upp alla med en gång. Maken var inte hemma så han fick inte ens smaka. Det var verkligen mumma!!
Utöver karamellerna så fanns där också en slant och en uppmaning att köpa mig en fin cyklamen. Det tog lite tid, men nu har jag gjort det. Och den var fin! Tycker i alla fall jag.
Kunde inte heller låta bli krukan som syns här. Tyckte den var riktigt fin. Lite 40-50-tal över den, är det inte det? Tyckte den lite passade ihop med ett par krukor jag har i ett annat fönster. De ser ut så här.
Inga blommor i dem just nu dock. Sommartid så får de stå tomma. Nu är det snart dags igen tror jag att ha en blomma i även dem. Nåväl. Jag är oavsett väldigt nöjd med mitt blominköp. Vi får se hur bra jag är på att sköta cyklamen, läste att de gillar att stå lite svalt och det är något som verkligen den får göra här så det borde ju gå bra.
Och kanske får jag köpa en likadan kruka till. För att ställa i fönstret bredvid.
Det tål i vart fall en fundering.
Skogsbesök
Det blev ett skogsbesök till slut igår. Regnet upphörde och vädret blev faktiskt helt OK. Min syster stannade vid bilen och plockade sig lite lingon och hundarna och jag tog oss en tur i skogen. Hundarna älskar verkligen att vara i skogen och jag blir så glad av att se dem där. Det springs alltid mycket. Och hoppas. Och dras i pinnar. De är vana att åka till skogen sedan valpben så det är väl egentligen inte så konstigt. Visst är det härligt vilken värme i hjärtat det kan bli av sina djurs lycka. Den är så spontan och så ärligt så det går liksom inte att låta bli att reagera.
OK – kass video, men tycker ändå att det går att se att det är glada hundar.
Syrran fick ihop ett antal lingon under tiden som vovvarna och jag promenixade. Och det där är ett problem faktiskt. Inte att syrran plockade lingon utan just lingonen.
Det finns nämligen så mycket lingon i skogen att det är inte klokt! Och just nu var de så himla fina. Mogna och mörkröda. Jag får nästan panik av alla de där lingonen. Går och pratar för mig själv. Mumlar: ”Det är ju inte klokt vad mycket lingon!!!” ungefär vartannat steg emellanåt. Den som var en riktig storplockare kunde åkt hit och plockat hundratals liter lingon tror jag. Jag måste nog komma över det här. Jag har plockat en tio liter eller så och det får räcka. Det kommer att täcka vårt lingonbehov för en period framöver. Jag får se till att inte titta neråt. Men ändå! SÅ MYCKET LINGON!!!
Det finns massor med blåbär också. Och de är stora som små körsbär.
Lite blad också så de är väldans lättplockade. Dock smakar de inte så mycket längre. Väldigt vattniga. Men så himla fina. Jag äter några nävar varje gång jag är ute och går. Trots att de inte smakar speciellt mycket.
Några som är igång nu förutom vi själva är älgflugorna. Kamikazeflugorna. Jag tycker verkligen inte om dem. Men å andra sidan så lyckas jag knipa tag i dem och kasta dem i från mig så kommer de inte tillbaka. Åtminstone inte samma fluga. För de flyger bara en gång. Usch.
En sådan dag
Min syster är på besök och bor i Lilla huset. Idag skulle det varit fint väder så jag har fixat med jobbet att jag ska vara ledig i eftermiddag. För att syrran och jag ska ta oss till skogen och plocka lite lingon. Och vovvarna så klart. Men så ser det ut så här på våra rutor. Inte världens bästa skogsväder med andra ord.
Är det inte lite typiskt det? När jag bokade in torsdagen så skulle det bli fint väder enligt SMHI. Förhoppningen är så klart att det här regnvädret drar iväg med sig innan eftermiddagen.
Bort regn, bort!