I år har vi i princip inte haft en enda julprydnad. Eller i vart fall ingen av våra gamla. De kom helt enkelt aldrig fram. Och sedan blev jag ju sjuk lillejulafton och därefter kom det definitivt inte fram något. Det enda som stått här är en liten julgirland som jag inte kunde låta bli att köpa när vi var på Byggfabriken i Malmö.
Väldigt söt!
Jag såg väldigt mycket fram mot min julledighet i år. Det har varit en jobbig höst och jag var väldigt trött. I stort behov av ledighet. Att få slappna av och samla kraft har jag sett fram emot SÅ mycket. Plus att ha tid för att fixa i sovrummet så att vi kan få sova där igen någon gång inom en rimlig framtid.
Vad händer? Jo, där sitter jag hemma den 23 december och börjar känna mig trött och frusen. Plötsligt har jag 38 graders feber. Och under tre dagar sedan så har jag febertoppar med jämna mellanrum. 38,8 som högst. Inte mycket som gör att jag känner mig utvilad precis. Och när febertopparna äntligen släpper så har jag kvar en rejäl förkylning som gör mig jättetrött. Gissa hur mycket jul jag har orkat fira. Och hur mycket sovrum jag fixat. Det är fortfarande inte över, och jag är ganska less på det här. Orkar ingenting, kan inte tänka. Kan inte gå ut med hundarna. Orkar inte leka med dem. Inte underligt att Gandalf tittar så här på mig och undrar varför jag bara sitter/ligger och hänger (möjligen funderar han på något helt annat – det kan vara min fantasi som inbillar sig att han anklagar mig på något sätt).
Jag har haft otur nu flera gånger känns det som. Lyckats bli sjuk när jag ska vara ledig och vila mig. Det börjar bli lite irriterande måste jag säga. Och jag blir bara tröttare och tröttare.
Det är INTE så här det ska vara!!!
Inte lätt när det är kramsnö.
Imorse när vi vaknade så låg det tjockt med snö. Jag är ju inte så glad i snö, men jag kan uppskatta att det är vackert och jag kan glädjas med våra vovvar som verkligen gillar den. Åtminstone för det mesta. Och då det enligt SMHI ska regna imorgon så gäller det att passa på.
Kasta snöboll är ju alltid roligt.
Iggy kollar in Gandalf efter att ha sprungit runt själv.
Faktum är att Iggy tycker väldigt mycket om snö han också. Åtminstone till den fastnar i pälsen på honom i stora bollar. Då blir han så här olycklig.
Då kan det hända att han lägger sig under blobben där han fixat sig ett litet hål som är liksom hans ställe. Då kan han ligga i fred och dra bort snöbollar ur pälsen.
Min mamma sa alltid att annandag jul var dagen en tuppfjät längre. Eller rättare sagt så sa hon att hennes mamma brukade säga så. Min mormor alltså, som dog när jag var tre och som jag egentligen aldrig kände. En tuppfjät eftersom det precis varit vintersolståndet och ljuset har bestämt sig för att börja komma tillbaka. Något som kanske inte märks så mycket annandag jul, men som trots allt hänt. Dagen är lite, lite ljusare. Ett litet tuppsteg. Så för att föra en tradition vidare och för att komma ihåg att nu blir det inte mörkare den här vintern så säger jag:
”Min mamma sa alltid att annandag jul var dagen en tuppfjät längre. ”
38 graders feber.
Hosta.
Ont i svanskotan.
Julafton.
Det var verkligen inte så här det skulle vara.
Alltså, den som varit bara liiite här på bloggen tror jag vet att jag inte är någon vintermänniska. Vår – YES, Sommar – YES och Höst – YES, men vinter är big NO NO. Så egentligen borde jag väl inte fundera. På varför det ser ut så här i vår trädgård när det är ett par dagar kvar till jul.
Det ser ut som vår eller nästan vår. Enligt maken så växer till och med gräset fortfarande.
Lite grand så där i normalfallet så skulle jag väl inte funderat så mycket, utan tackat min lyckliga stjärna för att det är tö och jag slipper halka omkring (vilket jag redan gjort tillräckligt mycket den här vintern – den där enstaka halkiga dagen vi faktiskt hade). Men nu är det ju inte riktigt normalfall. Eller så är det som så att det håller på att bli normalfall som gör att jag reagerar. Den där klimatändringen. Som börjar bli varaktig. Den gillar jag väl kanske inte. Eftersom det är vi människor som högst troligen är orsak till den. Så därför kan jag inte låta bli att fundera. Och reagera.
Sedan finns det en orsak till som gör att jag reagerar. Och den är högst personlig. Och egoistisk (eftersom jag inte kan göra något åt vädret så skäms jag inte det minsta för mina åsikter i det här fallet). Det jag tänker på då är det här. Om vintern inte kommer i november, och inte i december och knappt ens i januari, då finns det en risk för att det blir vinter i februari-mars. Då när det enligt mig vintern ska börja försvinna istället. För att ge plats för våren. Det har varit några år nu (inte i följd, men flera) som våren blivit nästan överhoppad för att vintern varit så sen. Och eftersom jag ÄLSKAR våren så gillar jag inte när vintern tar över våren.
Så. Har ingen aning om vad jag egentligen ville få sagt. Men jag har i alla fall sagt det nu.
Den där smällen i gatan jag gjorde i måndags, det är bara att konstatera att den var förmodligen riktigt rejäl. Har fortfarande ordentligt ont och som det verkar när jag läser runt kommer jag att ha det ganska länge. Inte roligt. Hur kan det göra så förbaskat ont att ha klämt i svanskotan? Men jag gör mitt bästa.
Nu har vi fått hem rätt tapetrulle, tack Tapetorama, jättebra service! Och nu är den uppe också. Hela rummet är numera färdigtapetserat och vi har helt övervunnit vår rädsla för att tapetsera! Nu har vi verkligen fått blodad tand och pratar om att tapetsera överallt. Bara för att vi kan!
Och jag älskar den här tapeten den är så vacker! Plus att den är väldigt praktisk på våra väggar som inte är alldeles släta överallt. Bakgrunden på den här tapeten är inte en slät färg utan är liksom en färg penslad över en annan vilket ger en väldigt förlåtande yta.
Som syntes tidigare har vi lite grönmålad pärlspont som ska sitta på en garderob. På den första garderoben finns det pärlspont uppsatt och den ska nu under julledigheten målas grön den också. Och så ska resten av pärlsponten upp. Mycket måla blir det nu. Här ser man hur pärlsponten går emot tapeten. Tror att det kommer att bli super med den grön.
Ja däruppe ska det komma taklist så klart.
All tapet fick vi således upp igår, även om jag kände mig halvt handikappad efteråt. Det är jättejobbigt att luta sig framåt när man slagit i svanskotan kan jag berätta!
Dörren har fått sig ytterligare ett lager färg, men shellacken slår igenom så det får nog bli ett lager till innan jag är klar. Vi har köpt en annan shellack än vi brukar och det är som att denna är lite krångligare att täcka.
Vi har i princip ingen jul i det här huset i år. Har liksom inte hunnit med. Men nu har jag i alla fall gjort brunkål, och så fixade jag till några saffranskringlor.
Julskinkan hämtades i fredags så den finns också på plats. Finfin skinka från Linderödsgris. Så lite julmat blir det även om det inte kommer att bli något jättejulbord här.